En av Tidsspegelns många läsare har ställt några frågor angående Hitlers och Albert Speers ombyggnadsplaner för Berlin. Avsåg man att riva historiskt intressanta byggnader som "låg ivägen" för gestaltningen av den nya världshuvudstaden Germania - och hade man planer på att ersätta etablerade gatunamn till förmån för nya namn? Läsaren har även ställt frågor om var Hermann Göring hade sin bostad.

Germania, dess fysiska konsekvenser för staden Berlin samt inverkan på Berlinarna.
Rivningsbehovet i Berlin för att bereda plats för Världshuvudstaden Germanias nya ståtliga byggnader var förstås stort. Bilden ovan visar en modell av världshuvudstaden. Centralt reser sig den väldiga Große Halle vilken skulle användas för massmöten. Den runda kupolen skulle ha en diameter om 250 meter. Kupolens inre takhöjd var projekterad till 220 meter [Uppsala domkyrkas två torn är vardera 118 meter höga, Kaknästornet i Stockholm är 155 meter högt upp till antennmasten som är 15 meter hög] och välvningen skulle börja 98 meter över samlingssalens golv. Kupolen skulle vila på en kvadratisk huskropp i ljus granit [Sannolikt svensk. Efter kriget fanns nämligen stora volymer svensk granit på lager i Sverige, betald och klar för leverans till Tyskland. Bohuslänska stenhuggare kunde efter kriget sälja denna granit en gång till!] om 315 meters sida och 74 meters höjd. Ovanpå taket, på 230 metes höjd, skulle resa sig en 40 meter hög taklanternin vilken på toppen skulle prydas av en örn vilande på ett hakkors. Hallen skulle rymma mellan 150 000 - 180 000 personer stående publik i ett enda rum. De gigantiska måtten skapade dittills oanade problem för Hitlers favoritarkitekt, Albert Speer. Speer skriver i sina memoarer. "Framför denna [Red anm: 50 meter hög nisch i väggen] stod på en fjorton meter hög marmorsockel den enda utsmyckningen, en förgylld riksörn med ett hakkors i en eklövskrans i klorna. Så blev det höga tecknet samtidigt avslutningen på Hitlers paradgata och dess målpunkt. Någonstans under detta tecken var den plats från vilken nationens Führer skulle rikta sitt budskap till framtidsrikets folkstammar. Jag försökte arkitektoniskt framhäva denna plats, men här visade sig denna måttlösa arkitekturs nackdel. Hitler förvandlades i den till en optisk intighet." [Red. understrykning]
Det Tusenåriga Riket och monumentalbyggnaderna
Det Tredje Riket skulle ju också vara Det Tusenåriga Riket - hur skulle monumentalbyggnaderna klara denna väldiga tidsrymd? Det enkla svaret är: De skulle inte klara det alls - men liksom Egyptens nu mångtusenåriga tempelruiner och Pyramiderna i Giza så finns spåren efter en välutvecklad civilisation kvar i ruinerna efter dåtidens monumentalbyggnader. Jo, det låter kanske bisarrt men är faktiskt riktigt: Hitler och Speer räknade in ruinvärdet i de byggnadskroppar som planerades - det vill säga symbolvärdet i byggnaderna efter att de en gång störtat samman!
 |
Inom de brunmarkerade områdena skulle, undan för undan, 52 000 lägenheter rivas för att bereda plats för de monumentalbyggnader som, i den nya huvudstaden Germania, skulle markera Tredje Rikets makt och ekonomiska styrka. |
Omgestaltningen från Berlin till Germania skulle ha krävt stora uppoffringar av Berlinarna - för judarna innebar det därtill inte bara en uppoffring - det var den absoluta början till slutet... Inte mindre än 52 000 lägenheter skulle försvinna i de områden där monumentalbyggnaderna skulle resas och de ickejudiska lägenhetsinnehavarna skulle erbjudas andra boenden i Berlin. Till dels skulle behövliga lägenheter nyproduceras i Berlins ytterkanter - till dels skulle lägenheter bli tillgängliga - respektive obehövliga - genom att deras judiska ägare deporterades till utrotningsläger, typ Auschwitz och Treblinka i Polen. Omdaningen som helhet beräknades omfatta 250 000 till 300 000 människor. Mellan 50 000 och 55 000 av dessa var judar vilka kom att deporteras från Berlin under åren 1941-1945. De flesta av dem återkom aldrig...
De erforderliga byggnadsarbetarna, de flesta krigsfångar eller tvångsarbetare från ockuperade länder, skulle förläggas i barackstäder och stå under dygnet runt bevakning någonstans i Berlins utkanter.
Nya namn på gamla gator?
Ingenting tyder på att man under nazitiden hade planer på/genomförde att ge nya namn åt gamla gator. Däremot har efter krigsslutet 1945 den av Sovjet styrda delen av Berlin fått många nya av kommunismen inspirerade gatunamn vilka till en del består ännu idag - trots att Deutsche Demokratische Republik [DDR] upphörde att existera 3 oktober 1990!
Ett markant avsteg från västmakternas hållning till gatunamnens bevarande är namnbytet på paradgatan Charlottenburger Chaussee i riktning från Brandenburger Tor mot Siegesseule. Gatan ligger i det som då var Väst-Berlin och heter Strasse des 17. Juni. Gatunamnet är en hyllning till de [ca] 327 människor som direkt på plats, eller efter dödsdom i östtysk domstol, den 17 juni 1953 miste livet i en massiv demonstration mot det kommunistiska välde som styrde DDR. Den Sovjetstyrda kommunismen i de östeuropeiska staterna skulle från detta ögonblick och till det totala sammanbrottet 1991 flera gånger visa sitt dödskallegrinande ansikte!
Något om Den Röde Baronen och stridsflygaren Hermann Göring...
 |
| Hermann Göring 1940 |
Kapten Hermann Göring, stridsflygare under Första världskriget, blev den siste befälhavaren för den berömda Richthofendivisionen namngiven efter dess flygande chef baron Manfred von Richthofen. Hermann Göring's utnämning skedde efter att von Richthofen fallit i strid i april 1918.
von Richthofen hade låtit rödmåla sitt flygplan ett Fokker Dr.I "Dreidecker" av modell 1917, för att hans division om ca 50 flygplan bättre skulle kunna se och följa sin chef. Han kallades, med syftning på sitt rödmålade flygplan, Den Röde Baronen.
 |
Vykort [handkolorerat] föreställande Manfred von Richthofen, Den Röde Baronen, hans röda Fokker Dr.I 1917 "Dreidecker" [tre par vingar] och flygplansvraket som föll på australiensarnas frontavsnitt vid den franska floden Somme den 21 april 1918. |
von Richthofens tur tog slut den 21 april 1918. Den mest sannolika dödsorsaken var en kula från en markbaserad australiensisk Lewiskulspruta - en kula som gick in i bröstkorgens nedre högra del, passerade hjärtat och gick ut ur kroppens vänstra del uppåt axeln. Döden torde ha varit ögonblicklig.
Vid sin död hade Den Röde Baronen skjutit ner 80 fientliga flygplan. Han var därmed den mest segerrike stridsflygaren, av alla nationaliteter på västfronten, under hela Första världskriget.
Skyttegravskriget var bortom all beskrivning i sin brutalitet. De som överlevde Liemannens kulsprute- och gevärseld under stormanloppet mot fiendens linjer över Ingen Mans Land, möttes av handgranater, bajonetter, knivar, skapslipade infanterispadar ja t.o.m. spikklubbor [Redaktören har sett dem på museum i Albert] och gav igen med motsvarande vapen. Det var ingenting annat än en veritabel slakt på Europas finaste ungdomar...
Bland flygarna rådde en helt annan anda. Där uppträdde man ännu som gentlemän och hyllade en stupad motståndare efter dennes förtjänster inom Dödens hantverk. Sålunda begravdes stoftet efter baron Manfred von Richthofen, innehavare av den prestigefylla ordensutmärkelsen Pour le Mérite [The Blue Max], med fulla militära hedersbetygelser och med närvaro av officerare från de Allierade dvs från England, Frankrike, Australien, USA m fl.
 |
Baron Richthofen vigs till den sista vilan den 22 april 1918. Notera förekomsten av kransar och högre befäl [skärmmössor] |
Efter Frankrikes fall den 22 maj, efter bara 12 dagars fälttåg, hölls segerfester i bl a Berlin. Vid en av högtidligheterna i Berlin förlänade Hitler Göring titeln Reichmarschall des Grossdeutschen Reiches för dennes insatser under ett verkligt blitzkrieg [blixtkrig]mot Frankrikes. Genom utnämningen till Reichmarschall [Riksmarskalk] blev Göring Tredje Rikets högste militär och därmed blev han också Hitlers efterträdare i händelse av dennes frånfälle.
Angående Hermann Görings bostäder/lägenheter i och runt Berlin
 |
| Carin Göring |
Görings personliga bostad var godset Carinhall på Schorfheide ca 100 km nordost om Berlin. Godset var döpt efter hans bortgångna svenska hustru Carin Göring [f. Foch], tidigare gift von Kantzow. Byggnadsarbetena för Carinhall startade 1933 och en formell invigning av egendomen skedde 1934 i och med gravsättning av Carin Göring i mausoleet vid Carinhall. Carin Göring avled 1931 och gravsattes i Foch's familjegrav vid Lovö kyrka. Till följd av gravskändning beviljades Hermann Göring rätten att flytta stoftet efter Carin till Carinhalls mausoleum.
 |
Hitler och Göring efter besök i Carin Görings mausoleum i samband med gravsättningen av Carins stoft på Carinhall den 19 juni 1934 |
Bilder från Carinhall...
 |
| Innergården på Carinhall |
 |
| En av flera gallerier på Carinhall |
 |
| Trofésalen på Carinhall |
 |
| Prakten var bedövande... |
 |
Överallt dåtidens mest smakfulla möblering... med gobelänger på väggarna - men det mesta exproprierat från privata egendomar i erövrade länder... |
 |
Amiral Horthny [med ljust ordensband över axeln], Ungerns härskare från 1920-1944 m fl beundrar Görings modelljärnväg |
 |
Göring som tågklarerare styr sin Märklinjärnväg i Carinhalls källare [ursprungligen på vinden] |
 |
Modelljärnvägen på jaktstugans vind... Göring hade två modelljärnvägar! En mycket stor i Carinhall och en mindre i Reichjägerhof Rominten även kallad "Emmyhall" efter hans andra hustru, Emmy Sonneman |
Utifrån etablerad historisk litteratur av t.ex. Sereny, Fest, Evans, samt tyska stadsarkiv vet man att Göring hade flera adresser i Berlin under olika perioder, bland andra:
 |
Voßtraße 11, NSDAP:s lokaler inför riksdagsvalet i november 1933 |
Voßstraße 11 – Preußiska ministerpresidentens residens [ß = tyskt dubbelt s] När Göring 1933-1945 agerade som preussisk ministerpresident använde han delar av detta komplex [inte partilokalerna] som officiell bostad. Lägenheten låg i direkt anslutning till det som senare blev Nya Rikskansliet.
 |
Reichluftfahrtsministerium 1938. Byggnaden är en av de få i Berlins centrala delar som överlevde kriget 1939-1945 |
Leipziger Platz 12 – Luftfartsministeriets tjänstebostad
Som chef för Luftfartsministeriet hade Göring tillgång till en representativ våning i anslutning till ministeriet. Detta var dock mer en tjänstebostad än ett privat hem.
Det påstås nu och då att Hermann Göring hade en villa på ön Schwanenwerder, en liten ö i floden Havel som rinner genom Berlin. OBSERVERA: Detta är en myt!
Propagandarminister Joseph Goebbels hade en stor villa på Schwanenwerder... kanske ytterligare någon partifunktionär... det fanns planer [tror man idag] på att bygga hus för Albert Speer och Adolf Hitler på ön men så kom kriget och inget blev därav.
Källor: Internet, privat bibliotek samt AI
Redaktionen tar gärna emot kommentarer till artikeln! Tänk och skriv, kort eller långt! Ange ditt namn och e-postadress efter din kommentar - det kan vara av intresse för den händelse jag skulle vilja komplettera den aktuella artikeln med uppgifter som du lämnat! Givetvis kan du skriva direkt till mig, erland.renstrom@telia.com, om du finner det mer passande!