Har du hört historien om Fet-Mats?

Visste du att det som är känt som Falu Koppargruva är världens äldsta gruva? Brytningen av kopparmalm började redan på 850/900-talet. De första nedtecknade dokumenten som behandlar gruvan är daterade 1288! Under medeltiden var gruvan känd som Tiskasjöberg. Brytningen pågick till 1992, dryga 1100 år! 

Produktionstoppen av koppar nåddes 1650 då 2/3 av världskonsumtionen av koppar kom från Stora Kopparberget. Gruvan var då den i särklass största arbetsgivaren i Sverige med 1000 anställda.

Falukorven är faktiskt en biprodukt till kopparn. Uppfordringsverk och tunnor för gods och personbefordran, jo, man stod faktiskt på tunnans kant för att bli hissad upp eller ner... t ex i det 208 meter djupa Creutz Schakt, krävde starka långa linor. Dessa tillverkades av oxhud. Naturligtvis önskade man ta tillvara allt det kött som blev en "biprodukt" vid lintillverkningen. Falukorven var född!

Falu Koppargruva är sedan 2001 ett världsarv. 

Den som idag kommer till Stora Kopparberget kommer med all sannolikhet att höja på ögonbrynen med anledning av det minst sagt "stora hål" som gapar i naturen. Hålet skulle i sig ensamt kunna utgöra ett världsarv: På St Davids dag, den 25 juni 1687 uppstod det som kallas "Stora Stöten".

Den intensiva brytningen och planlösa drivningen av orter och salar i berget resulterade i ett stort ras - idag 1,6 kilometer i omkrets och 95 meter djupt. Mirakulöst nog omkom ingen i raset eftersom helgdagar, bönedagar och söndagar var arbetsfria vid gruvan.

Vår historia börjar år 1719. Gruvdriften hade på senare tid gått mindre bra. Av denna anledning återupptog man arbetet på ställen man tidigare hade övergivit. Just detta år bestämde man sig för att städa upp i det gamla Mårdskinns-schaktet i jakt på nya fyndigheter. På 150-meters nivån gjorde man en gruvlig upptäckt: i det vitrioldoftande gruvvattnet låg liket av en ung gruvarbetare! 

Vaxdocka föreställande Fet-Mats

Man bedömde av skicket på kroppen att mannen inte hade legat där särskilt länge och man bar upp honom till marknivån. Väl uppe började folk strömma till för att se vem det var som hade förolyckats. Konstigt nog var det, till en början, ingen som kände igen mannen och ryktet att man hade hittat en okänd människa död i gruvan spred sig över staden Falun. Fler och fler kom för att se på liket. Efter ett tag kom en gammal gumma förbi. Då hände något märkligt… I samma ögonblick som gumman fick syn på liket skrek hon till och utbrast att mannen i fråga var hennes försvunne fästman! 

Till en början trodde ingen på detta. Mannen som man hade hittat såg ut att vara i tjugoårsåldern och att han hade varit förlovad med en gammal gumma höll man inte för troligt. 


Det visade sig, trots allt, att gumman hade rätt eftersom några äldre gruvarbetare identifierade liket som Fet-Mats Israelsson från Boda i Svärdsjö socken och mycket riktigt förlovad med den, nu, gamla gumman Margareta Olsdotter. Det var bara det att gumman inte alls hade varit gammal när hon förlovade sig med Mats. Fet-Mats hade försvunnit någon gång på hösten 1676 eller våren 1677 och alla trodde då att han smet ifrån sin fästmö. Men av någon anledning, och ingen vet varför, hade han begivit sig ner i Mårdskinnsschaktet på egen hand och så hade han störtat in i evigheten…

Fet-Mats hade alltså legat i gruvan i 42 år utan att någon hade vetat om det! Det märkvärdiga var att han var så otroligt välbevarad. I fickan hade han snus som nästan såg ut att vara färskt... Det kopparvitriolhaltiga gruvvattnet hade helt enkelt konserverat kroppen och kläderna... 

Fyndet ansågs så märkligt att kroppen lades i en glasmonter och ställdes ut i Stora Kopparberget i 30 år. 

Frisk luft är dock inte alltid så bra som man kan tro: kroppen började torka ut, falla sönder och lukta illa. Efter nästan 30 år som turistattraktion var Fet-Mats inte särskilt stilig längre. Han begravdes så äntligen, med stor pompa och ståt, under golvet i Stora Kopparbergs kyrka den 21 december 1749. 

Tyvärr fick han inte vila särskilt länge. 1816 flyttades hans kvarlevor till kyrkogården. Några år senare flyttades han åter igen. 1862 tog man upp honom och lade kvarlevorna i en liten trälåda som sedan ställdes upp på vinden i kyrkan och glömdes bort.

År 1900 höll man på att bygga om kyrkans vind och då fann man åter den lilla lådan med Fet-Mats kvarlevor. Återigen ställdes han ut till allmän beskådan uppe på läktaren i Stora Kopparbergs kyrka. Nu började dock folk i allmänhet tycka synd om den stackars mannen som aldrig fick vila i frid och fler röster höjdes för att han skulle komma åter i vigd jord. Det dröjde dock till 1934 innan Fet-Mats begravdes ute på kyrkogården. Där vilar han fortfarande. Över 250 år efter sin död fick Fet-Mats äntligen frid.

                                                         Ω