Brattfors och SM i konstflygning

På det gamla Krigsflygfält 16 Brattfors avhölls den 6 och 7 juli SM i motordriven konstflygning. Tidsspegeln fanns givetvis på plats och nedan redovisas en bildkavalkad. Den långa dröjsmålet mellan tävling och artikel har sin grund i att det varit hart när omöjligt att finna resultatlistor från detta SM! Ett idogt sökande (Tidsspegelns ledstjärna!) har nu resulterat. Tyvärr saknar Tidsspegeln kompetens i del olika klasserna - därav en kommentarsfri artikel.

Den som likt 5698 andra läsare vill veta mer om Krigsflygfält 16 kan följa vidstående länk. Krigsflygfält 16 Ett besök på Krigsflygfält 2, nere i Skåne där många amerikanska och engelska flygare nödlandade under Andra Värlskriget finns på länken Krigsflygfält 2

Åter till SM i konstflyg! Den tekniska kvalitén kunde varit bättre - men kopian blir aldrig bättre än originalet!

Nu några osorterade bilder som mestadels får tala för sig själva.

Nils Schylström med SAAB Safir väntar på startorder

Kristin Nyberg äntrar sittbrunnen på sin Yak 52

Snart startklar!

En gästande fågel

Noter "körschemat" på instrumentpanelen!

Många tillflygande gäster och intresserade fanns

Kristin tankar - prima flygbensin

Närbild på SE-KDD, Yak 52

Safiren drivs av en 6-cylindrig Lycoming motor - "still going
strong" - efter snart 70 år!

Nils Schylström berättar om den Safir han flugit
från basen F21 i Luleå 

Av Nils livfulla och sakliga berättelse om Safiren memorerar redaktören att resan från Luleå, med mellanlandning och tankning i Östersund förbrukade "fjuttiga" 155 liter flygbensin. Eftersom Nils till vardags spakar JAS 39 Gripen ställde redaktören en fråga om bränsleförbrukning i Gripen. Svaret blev: "Om jag tankar 3 ton bränsle (flygfotogen) och flyger med tänd efterbrännkammare är det tomt i tankarna efter 7 minuter". Jo, jo en märkbar skillnad - men hastigheten skiljer också betydligt! På F21 finns faktiskt totalt tre Safir - men två av dem är "resevdelsplan" som håller denna relik flygande!



                                                        - Ω - 

PS Om Du vill bli inskriven i Tidsspegelns aviseringslista för nya artiklar så skriv ett e-brev till 

erland.renstrom@telia.com 

I mailet skriver du "Önskar bli införd i Tidsspegelns aviseringslista" samt Din e-postadress.

Krigsflygfält Nr 2, Sövde

Det kraftigt eftersatta svenska flygvapnet fick något av en raketstart år 1939. Flygledningen insåg tämligen brådstörtat att det fanns ett skriande behov av nya flygfält (och nya flyplan) över snart sagt hela Sverige. Dessa fält skulle användas för ombasering av flygplanen - ombasering till följd av att de ordinarie fälten bombskadats eller rent av erövrats av fienden. 

Fälten kassificerades som bakre- respektive främre krigsflygbaser, sammantaget blev det 39 nya baser. Jfr Krigsflygfält 16 Brattforsheden. (Klicka på länken!)

Den lila färgade cirkeln markerar Sövde

En av baserna som definitivt tillhörde ordningen 'främre krigsflygbaser' var Fält nr 2 Sövde i Sjöbo kommun.

I flygvapnets begynnelseskede användes Sövde som övningsfält. Strax före krigsutbrottet, 1 september 1939, blev det Krigsflygfält nr 2 i den organisation som skapades när Flygförvaltningen insåg att bered-skapen måste höjas rejält inför krigshotet. Under kriget fanns ett förband ur F10, Ängelholms beredskapsvakt, beväpnat med flygplan J20, förlagt till fältet. I augusti 1944 avlastades detta förband av en division av flygplan J9 från F8, Barkarby, då trycket på F10, då förlagt till Bulltofta, var mycket starkt med många främmande flygföretag mot Skåne. 

Flygplan J 20. Italiensk tillverkning

Flygplan J 9. Amerikansk tillverkning

Notera de förvånande likheterna mellan flygplanen... Industrispionage? 
Italiens beroende av legeringsmetaller och den genom kriget knappa tillgången på dessa metaller gjorde att J 20 var behäftat med ett antal materialfel (utmattningsfel). J 20 mönstrades därför ut 1945 efter blott 4 års tjänst. 

Det var f.ö. ingen enkel sak för Sverige att köpa flygplan - de flesta utländska tillverkarna behövde dem för egna ändamål och Sverige fick tacksamt ta emot vad som fanns tillgängligt på marknaden.

Bofors 40 mm lvakan m/36

Sövdeborgsfältet försvarades av två luftvärnstroppar vardera beväpnade med två st 40 mm Bofors luftvärnsautomatkanoner (lvakan) m/36. Märkligt nog tillverkas denna pjäs ännu idag och ansas vara Bofors hittills bästa, och största, försäljningsframgång! Pjäsen finns, eller har funnits, i 70 länder!

8 mm kulspruta m/36 i dubbellavettage

Som komplement till Boforskanonerna fanns ett antal 8 mm vattenkylda kulsprutor m/36 i dubbellavettage grupperade längs fältets periferi.

Redaktören med vpl-kamrater hade dessa kulsprutor under utbildningstiden (15 månader) på A9 1964-1965. Dragbilarna för 15,5 cm haubits m/F (Fransyskan), främst Ltgb 957 (Myrsloken, Scania), hade en kulsprutekrans på taket på förarhytten. Det var en fysiskt krävande uppgift att få upp m/36 i dubbellavettage på hyttaket! Vapnet hade utbytbara pipor i kal 6,5 respektive 8 mm. 8 mm pipan var ägnad åt luftförsvar, 6,5 mm åt infanteritjänst (då enkelmontage). Under 70-talet byttes samtliga pipor till NATO-ammunitionen 7,62x51 mm, samma som i infanteriets huvudbeväpning AK4. Ksp m/36, detta seglivade vapen, mönstrades ut under 90-talet.

Den 11 april 1944, i jakt på flyende fiender, kom dumdristigt nog ett tyskt tungt jaktplan av typen Messerschmitt Me 410 med två mans besättning in över Sövde-fältet. Luftvärnet hade tidigare avgivit varningseld vilket fick tysken att gira runt och avge kulspruteeld mot en av luftvärnspjäserna. 

Pjäschefen kommenderade omedelbart verkanseld. Sjunde eller åttonde skottet (av totalt 10) träffande och slet av tyskens högra vinge varefter flygplanet vreds runt och kraschade i ryggläge på vägbanan i Sövde by. Kratern var tio meter i diameter och två meter djup.

Här nedan följer tre bilder av den havererade Me 410 med serienummer 420 622

De båda tyska flygarna, Feldwebel Josef Kaulartz och hans navigatör Max Schultz omkom omedelbart och begravdes på Sövde kyrkogård. Kvarlevorna flyttades under 70-talet till kyrkogården i Trelleborg där man försökt samla de i Skåne stupade under Andra Världskriget

Ett, till en början mystiskt, fynd gjordes i nedslagsgropen under flygplansvraket: en svensk kroncykel och ett svenskt kokkärl modell "snuskburk"!

Gåtan fick så småningom sin lösning: värnpliktige Nils Holmberg från Malmö kom aldrig tillbaka till sin grupperingsplats. När signalen "Luftfara" (vilket innebar omedelbar risk för luftanfall) gavs avbröt Holmberg och hans kamrater sin lunch, vilken serverades i anpassad lokal i Sövde by, och begav sig skyndsamt till respektive stridsstation. När Holmberg passerar den blivande nedslagsplatsen, 50 meter nordväst nuvarande Sövde Musteri, då Sövde Mejeri, slår Me 410:an ner och krossar Holmberg så fullständigt att några mänskliga kvarlevor inte står att finna.

De tidigare hemligstämplade protokollen från de förhör som hölls med besättningen på lvtroppen visar på att svensk noggrannhet gäller i alla lägen!

Under kriget i Europa kom tämligen många flygplan av växlande nationalitet att nödlanda i Sverige. Den vanligaste orsaken till dessa nödlandningar på svensk mark var tekniska problem - vanligen orsakade av beskjutning. Sövde-fältet utgjorde inget undantag från dessa nödlandningar. 

När flygbombningen av Tysklands städer nådde sin kulmen under 1944 kulminerade också nödlandningarna på flygfält i södra Sverige. "Bomber Harris" denne elegante engelsman vilken som brittisk flyggeneral ansvarade för bombkriget, hade fått för sig att man genom att kasta bomber över kvinnor, barn och åldringar skulle demoralisera den tyska krigsviljan. 

Nu var det bara ett STORT fel i hans strategi: tyska stridande förband (dvs de tyska männen) befann sig vid fronterna och inte i de tyska städerna. Där, i städerna, fick tjutande fosfor- och sprängbomber bokstavligen hus och gatornas asfalt att brinna, där fanns kvinnorna, barnen och åldringarna... Det var dessa som brann, sprängdes till döds eller kvävdes i luftskyddskällarna - och krigsviljan snarare förstärktes hos de tyska förbanden - britterna och deras allierade sågs helt enkelt som barbarer!

Krigsviktig tysk industri gick bokstavligen under jorden och under rustningsminister Albert Speers ledning nådde rustningsindustrin nya, ständigt ökande, rekordsiffror - maximum nådde faktiskt under andar hälften av  januari 1945!

Dresden 1946. Spårvägsspåren har röjts men
staden med dess konstskatter ligger i ruiner.

13-15 februari 1945 fällde, på order av denne "Bomber Harris", sammanlagt 1300 tunga bombplan 3900 ton spräng- och brandbomber* över den helt oförsvarade staden Dresden i östra Tyskland. Att Dresden under tidigare år förskonats från bomber gjorde att den blivit ett "tryggt" mål för flyktingar från öster. Hur många civila som dödades kommer aldrig att fastställas eftersom tusentals olyckliga helt förbrändes i eldstormen*. Den uppskattade siffran ligger dock mellan 50'000 och 100'000 döda. 

Efter Harris massiva luftanfall på Dresden uttryckte Winston Churchill skepsis mot dessa terrorbombningar: "Det förefaller som om det ögonblick har kommit, när frågan om att bomba tyska städer enbart för att öka terrorn, men under åberopande av andra skäl än detta, bör omvärderas." [PM från Churchill, 28 mars 1945]

Men, åter till Sövde och Krigsflygfält nr 2! 
Under krigsåren kom flygfälten i södra Sverige att erbjuda landningsplatser för många sönderskjutna - eller felfungerande - bombflygplan vilkas befälhavare bedömde möjligheterna att nå tillbaka till baserna i England som små eller obefintliga! För besättningarna på dessa flygplan innebar landningen i Sverige internering och därmed ett slut på dödsbringande flyguppdrag över Tyskland. 

Sövde utgjorde inget undantag från dessa nödlandningar. Flygplan som kunde repareras gjordes, allt eftersom, flygdugliga men belades med kvarstad - andra skrotades. De luftvärdiga flygplanens kvarstad hävdes under juni 1945 och de återvände med sina besättningar till England.

Ett av många flygplan som nödlandade på Sövde var "Calamity Jane" eller Boeing B17G med serienummer
42-97121.

Calamity Jane. Bombsymbolera visar på antalet genomförda
bombuppdrag. Notera de dubbla .50 cal (12,7 mm)
fjärrmanövrerade kulsprutorna. Totalt beväpning var 
13 st .50 cal kulsprutor! Därav namnet "Flygande Fästning"

För närmare studie av bombflygplanet Boeing B-17 se Tidsspegelns artikel Sentimental Journey

Calamity Jane deltog, den 25 augusti 1944, i en dagraid (USAF bombade dagtid, RAF nattetid) mot Penemünde, Tysklands raketforskningsbas vid Östersjökusten. Calamity Jane ingick i en attackgrupp om 146 st B17 och 171 jaktflygplan av typ P-47 och P-51.

Republic P-47 Thunderbolt

North american P-51 Mustang. Notera luftintaget
för oljekylaren under flygplanskroppen.

Löjtnat Lindstrom, chefspilot i "Calamity Jane", landade tillsammans med ytterligare ett flygplan, B-17G 43-37596, klockan klockan 13.45 på Sövde flygfält . "Calamity Jane" hade hade fått motorerna nr 2 och 4 skadade av tysk luftvärnseld och de var ur funktion med propellrarna flöjlade.

Besättningen på nio man var oskadade och internerades vid Korsnäs. Sex man repatrierades den 14 november 1944 medan övriga  lämnade Sverige den 27 februari 1945. Efter motorbyten flög Calamity Jane i juni 1945 åter till England.

Liberator B-24

Samma dag, den 25 augusti 1944, nödlandade en Liberator B-24H på Sövde, och en B-24H på Bulltofta. Dessutom havererade en B-17G vid Övad-Ljungbyhed. Ur gruppen av eskortflygplan nödlandade även en P-51D och en P-51B vid Lomma.






Händelserna vid Krigsflygfält 2 Sövde under Sveriges Beredskap bleknar långsamt bort och försvinner i skuggorna. Nära nog alla med direkta minnen har vandrat bort... Så mycket viktigare då att vi, de i stunden kvarvarande, söker fram - och hållbart förmedlar -  intryck och minnen som föregående generation lämnat över till oss i texter eller muntlig framställning. 


                                                         - Ω - 


* Tekniken innebär att man först fäller sprängbomber över målet för att "öppna upp" husen och sedan fäller brandbomber över området och därigenom sätter eld på den söndersprängda staden med dess lättantändliga innehåll. 

En flygbrandbomb kan bestå av ett skal, en mindre sprängladdning och ett hundratal fosforstavar. Bomben bringas att explodera i luften varvid fosforstavarna sprids över ett större område. Fosfor är i luftmiljö självantändande och kan inte släckas med vatten.

** Eldstorm uppstår då en större stad brinner. Luften ovanför brandområdet blir så starkt upphettad att den med rasande fart stiger uppåt. Ny luft sugs in från periferin - denna inströmmande luft når vid markytan inte sällan orkanstyrka dvs mer än 34 m/s (118 km/h).





PS Om Du vill bli inskriven i Tidsspegelns aviseringslista för nya artiklar så skriv ett e-brev till 

erland.renstrom@telia.com 

I mailet skriver du "Önskar bli införd i Tidsspegelns aviseringslista" samt Din e-postadress.

Spår efter Jacob Dubbe, okrönt Kalkkung av Gotland

I Katthammarsvik på östra Gotland, liksom på flera andra platser runt ön, finns spår av en svunnen storhetstid. De flesta känner till Cementas cementfabrik och väldiga kalkstensbrytning vid Slite men om vi låter blicken svepa över landskapet Gotland ser vi åtskilliga numera nedlagda kalkstensbrott - och kalkugnar.

I Katthammarsvik finns ännu resterna av två kalkugnar i vilka fordomdags kalksten brändes till cement, ett pulver som blandat med vatten och sand bildar betong, dvs det som vi i dagligt tal kallar "cement".

Katthammarsvik blev tidigt en fiskehamn vilken från mitten av 1600-talet också blev en viktig utskeppningshamn för kalk och för timmer.

Den sociala tyngdpunkten utgjordes av två stora gårdar med anor från medeltiden: Borgvik samt Katthamra Herrgård (den enda herrgården på Gotland).

(Mindre) Del av huskomplexet Borgvik

Katthamra Gård

Jacob Dubbe

Men hur var det med titelpersonen i vår berättelse, Jacob Dubbe och spåren efter honom? Jo, Jacob föddes i Visby 1769 som son till skeppsredaren Jacob Jacobsson Dubb (senare Dubbe) och hh Christina Callander.

Efter diverse "irrfärder" återfinner vi Dubbe i Visby 1795 där han, efter vederbörlig examen 'varda i handelssocieteten inskriven och därefter handel och köpenskap (må) driva'.

Dubbe gör sig känd (och föga omtyckt) för sina hårdhänta affärsmetoder men bygger upp ett exempellöst imperium som skeppsredare (20 fartyg), kalkbruksägare (över hela Gotland), och dykeriöverkommissarie - vad det senare innebar är något höljt i dunkel...


Vinden blåser Jacobs väg och han når den ena efter den andra affärsmässiga framgången. Som kalkbrukspatron köper han Katthamra Gård i Katthammarsvik. 

Hans hjärta kommer så småningom att slå för Anna Torsman från Visby. Annas föräldrar var, förutom förmögna, kallsinniga till 'uppkomlingen' Jacob och för att blidka dem lät han, i Katthammarsvik, uppföra vad som senare tider kallar Annas Nöje. Huset överlämnades till Anna som morgongåva!

Annas Nöje, Katthammarsvik

Huset är som synes 'lite annorlunda' genom att det är bredare än vad det är långt! Den största ytan vändes dock mot Katthammarsvik - sannolikt för att visa upp graden av Dubbes välstånd...

Flera byggnader fanns på tomten bl a två mindre flygelbyggnader - lustigt nog vändande från Katthammarsvik (dvs på baksidan av mangårdsbyggnaden)!

En av två flygelbyggnader

Notera det egendomliga taket på mangårdsbyggnaden!

Genom giftet med Anna Torsman får Jacob Dubbe tillgång till gården Ungbåtels i Follingbo (OSO Visby). Dubbe döpte senare om gården till Rosendal. Rosendal var ett ståtligt hus med mer än 30 rum och gården hade åtskilliga ekonomibyggnader bland andra ladugård och stall.

Mangårdsbyggnaden på Rosendal 1896

Rosendal idag
Huset brann 1902 - endast ca 1/3 räddades undan lågorna

Flygbilden visar nuvarande hus samt murarna till
det ursprungliga Rosendal

Drygt 600 meter västnordväst om Rosendal anlade Dubbe en mycket stor trädgård med ett imponerande utsiktstorn - och en gravkammare för sina tre döttrar vilka avlidit vid låg ålder. Den 2 september 1827 lät Dubbe, med kungligt tillstånd, flytta de tre från graven i Visby till gravkammaren på det som fått namnet Jacobsberg. Invigningen förrättades av biskopen i Visby Carl Johan Eberstein. Barnen vilar än i denna dag i gravkammaren på Jacobsberg.

Dubbes utsiktstorn på Jacobsberg. Tornet totalförstördes
vid en brand 1958

I bildens förgrund skönjes dekorationer i järn (jfr nedan) på gravkammarens tak. Gravkammaren anlades i en bergsklyfta i närhet av entrétrappan till tornet. På ena sidan klyftan uppfördes en kopparklädd dubbel järnport, på andra sidan ett högt smalt fönster med ett medeltida kyrkofönster från Follingbo kyrka. Taket utgörs av en gravhäll från 1300-talet från St Hans kyrkoruin i Visby. Gravhällen tillägnades då Herman från Kamen (Tyskland) död 1335 och hans hustru Margareta död 1340.

Gravfriden är för somliga ett okänt begrepp!
Kopparplåtarna på gravkammarens järndörrar
har utsatts för stöldförsök.

Gravkammarens smala fönster - med medeltida
fönsterglas från Follingbo kyrka

Den, som likt redaktören för Tidsspegeln, med hustru, tillbringar en tid i Katthammarsvik kommer förr eller senare att 'snubbla' över Jacob och Anna Dubbe! Starten kan vara vägvisaren 'Anna Dubbes väg'. Väl på denna väg kommer man raskt fram till det egendomliga huset som går under namnet 'Annas Nöje'. 

Internet ger svar på några frågor - och skapar samtidigt nyfikenhet och förväntan. Enligt en internetartikel skall resterna av det fantastiska utsiktstornet, trädgården samt gravkammaren stå att finna direkt under radio/tv-masten i Follingbo. Masten är lätt att hitta: den ligger till höger om allfarvägen mellan Roma och Visby. Med sina 200 meter är den omöjlig att missa! Alltså far vi dit, parkerar bilen, går in på privat mark i mastens skugga och finner intet! Vägarna i fritidsområdet är tillåtna - eller åtminstone inte förbjudna - för biltrafik men alltmer avsmalnande ridstigar samt törnesnår som repar lacken talar sitt entydiga språk: här skall du inte vara!

"Tebaks, gör om gör rätt" skrek på sin tid styckjunkaren... och vi gör om... Dag två har vi masten, dess väldiga staglinor och dess byggnader som utgångspunkter - men finner likväl endast törnesnår och några spår efter ett försvar... Ett skyttevärn modell postering samt en förläggningsbarack med någon form av garage. De senare är omgärdade av taggtråd och förbudsskyltar modell 'Skyddsobjekt' med tillträdes och fotoförbud!

Den tredje dagens morgon vaknar jag med det som kanske är lösningen: kolla Lantmäteriets kartor! Jovisst där finns 'Ödekyrkogården' angiven strax öster om masten - och helt nära. Där finns också en satellitbild som, till följd av sina skuggor, visar de fyra hörnpelarna i det som en gång var Dubbes utsiktstorn!

Lantmäteriets karta med vårt mål utritat: Ödekyrkogård. Ruinen efter kalkugnen var i sin glans dagar en del av Dubbes "kalkpatronimperium".

Uppe till höger på denna satellitbild syns svarta skuggor av de fyra pelare som en gång bar upp Dubbes utsiktstorn. Gravkammaren ligger strax söder om (nedanför) resterna av utsiktstornet. Det svarta "strecket" med en markerad vinkel upptill är trappan ner till gravkammarens nivå. I bildens mitt syns den rektangulära ytan där Jacobsbergs Kanonbatteri ligger med mynningarna riktade sydvästvart. I bildens nedre vänstra hörn det hemligstämplade militära skyddsobjektet - förbjudet att fotografera eller avbilda!!

En avdankad artillerist, Tidsspegelns redaktör...

... och hans batteri på Jacobsberg

Fundamenten till Dubbes utsiktstorn

Stödmurar finns här och där... sannolikt har på platsen tidigare
varit ett kalkbrott vars ugn tillhörde Rosendal.
Ruinen efter denna ugn finns ännu kvar

En liten plan avslutar trappan från den nivå 
där utsiktstornet befann sig. De två kanonkulorna 
markerar en kort trappa
ner till nästa plan.

Till vänster om den lilla trappan i föregående bild
syns dörrarna till gravkammaren

Gravkammarens tak: en gravsten från 1300-talet.
Inskriptionen på urnsockeln lyder:
HÄR under hvila assessor J Dubbes
och dess Frus Anna Torsmans
trenne döttrar

Anna Dubbe avled 1837 och Jacob Dubbe lämnade tre år därefter Gotland för alltid. Han bosatte sig i Stockholm där han ägde flera fastigheter. Han avled den 7 november 1844. Trots Dubbes önskan om att bli begravd på Gotland blev av olika omständigheter så inte fallet. Han ligger begravd i Rosenbladska gravkoret vid Katarina Kyrka i Stockholm.

Vanvård vilar över Dubbes Trädgård på Jacobsberg...
Kopparklädseln på gravkammarens portar är borta, 
rödrostiga dörrar möter den andaktsfulle besökaren...

Taggiga snår omgärdar 
till ogenomtränglighet
kärnan i Dubbes Trädgård...
Skam över dem 
som på detta sätt 
eftersätter
enkla plikter!
Den känner sorg
som äger ett hjärta...

                                                        - Ω -