Krigsflygfält Nr 2, Sövde

Det kraftigt eftersatta svenska flygvapnet fick något av en raketstart år 1939. Flygledningen insåg tämligen brådstörtat att det fanns ett skriande behov av nya flygfält (och nya flyplan) över snart sagt hela Sverige. Dessa fält skulle användas för ombasering av flygplanen - ombasering till följd av att de ordinarie fälten bombskadats eller rent av erövrats av fienden. 

Fälten kassificerades som bakre- respektive främre krigsflygbaser, sammantaget blev det 39 nya baser. Jfr Krigsflygfält 16 Brattforsheden. (Klicka på länken!)

Den lila färgade cirkeln markerar Sövde

En av baserna som definitivt tillhörde ordningen 'främre krigsflygbaser' var Fält nr 2 Sövde i Sjöbo kommun.

I flygvapnets begynnelseskede användes Sövde som övningsfält. Strax före krigsutbrottet, 1 september 1939, blev det Krigsflygfält nr 2 i den organisation som skapades när Flygförvaltningen insåg att bered-skapen måste höjas rejält inför krigshotet. Under kriget fanns ett förband ur F10, Ängelholms beredskapsvakt, beväpnat med flygplan J20, förlagt till fältet. I augusti 1944 avlastades detta förband av en division av flygplan J9 från F8, Barkarby, då trycket på F10, då förlagt till Bulltofta, var mycket starkt med många främmande flygföretag mot Skåne. 

Flygplan J 20. Italiensk tillverkning

Flygplan J 9. Amerikansk tillverkning

Notera de förvånande likheterna mellan flygplanen... Industrispionage? 
Italiens beroende av legeringsmetaller och den genom kriget knappa tillgången på dessa metaller gjorde att J 20 var behäftat med ett antal materialfel (utmattningsfel). J 20 mönstrades därför ut 1945 efter blott 4 års tjänst. 

Det var f.ö. ingen enkel sak för Sverige att köpa flygplan - de flesta utländska tillverkarna behövde dem för egna ändamål och Sverige fick tacksamt ta emot vad som fanns tillgängligt på marknaden.

Bofors 40 mm lvakan m/36

Sövdeborgsfältet försvarades av två luftvärnstroppar vardera beväpnade med två st 40 mm Bofors luftvärnsautomatkanoner (lvakan) m/36. Märkligt nog tillverkas denna pjäs ännu idag och ansas vara Bofors hittills bästa, och största, försäljningsframgång! Pjäsen finns, eller har funnits, i 70 länder!

8 mm kulspruta m/36 i dubbellavettage

Som komplement till Boforskanonerna fanns ett antal 8 mm vattenkylda kulsprutor m/36 i dubbellavettage grupperade längs fältets periferi.

Redaktören med vpl-kamrater hade dessa kulsprutor under utbildningstiden (15 månader) på A9 1964-1965. Dragbilarna för 15,5 cm haubits m/F (Fransyskan), främst Ltgb 957 (Myrsloken, Scania), hade en kulsprutekrans på taket på förarhytten. Det var en fysiskt krävande uppgift att få upp m/36 i dubbellavettage på hyttaket! Vapnet hade utbytbara pipor i kal 6,5 respektive 8 mm. 8 mm pipan var ägnad åt luftförsvar, 6,5 mm åt infanteritjänst (då enkelmontage). Under 70-talet byttes samtliga pipor till NATO-ammunitionen 7,62x51 mm, samma som i infanteriets huvudbeväpning AK4. Ksp m/36, detta seglivade vapen, mönstrades ut under 90-talet.

Den 11 april 1944, i jakt på flyende fiender, kom dumdristigt nog ett tyskt tungt jaktplan av typen Messerschmitt Me 410 med två mans besättning in över Sövde-fältet. Luftvärnet hade tidigare avgivit varningseld vilket fick tysken att gira runt och avge kulspruteeld mot en av luftvärnspjäserna. 

Pjäschefen kommenderade omedelbart verkanseld. Sjunde eller åttonde skottet (av totalt 10) träffande och slet av tyskens högra vinge varefter flygplanet vreds runt och kraschade i ryggläge på vägbanan i Sövde by. Kratern var tio meter i diameter och två meter djup.

Här nedan följer tre bilder av den havererade Me 410 med serienummer 420 622

De båda tyska flygarna, Feldwebel Josef Kaulartz och hans navigatör Max Schultz omkom omedelbart och begravdes på Sövde kyrkogård. Kvarlevorna flyttades under 70-talet till kyrkogården i Trelleborg där man försökt samla de i Skåne stupade under Andra Världskriget

Ett, till en början mystiskt, fynd gjordes i nedslagsgropen under flygplansvraket: en svensk kroncykel och ett svenskt kokkärl modell "snuskburk"!

Gåtan fick så småningom sin lösning: värnpliktige Nils Holmberg från Malmö kom aldrig tillbaka till sin grupperingsplats. När signalen "Luftfara" (vilket innebar omedelbar risk för luftanfall) gavs avbröt Holmberg och hans kamrater sin lunch, vilken serverades i anpassad lokal i Sövde by, och begav sig skyndsamt till respektive stridsstation. När Holmberg passerar den blivande nedslagsplatsen, 50 meter nordväst nuvarande Sövde Musteri, då Sövde Mejeri, slår Me 410:an ner och krossar Holmberg så fullständigt att några mänskliga kvarlevor inte står att finna.

De tidigare hemligstämplade protokollen från de förhör som hölls med besättningen på lvtroppen visar på att svensk noggrannhet gäller i alla lägen!

Under kriget i Europa kom tämligen många flygplan av växlande nationalitet att nödlanda i Sverige. Den vanligaste orsaken till dessa nödlandningar på svensk mark var tekniska problem - vanligen orsakade av beskjutning. Sövde-fältet utgjorde inget undantag från dessa nödlandningar. 

När flygbombningen av Tysklands städer nådde sin kulmen under 1944 kulminerade också nödlandningarna på flygfält i södra Sverige. "Bomber Harris" denne elegante engelsman vilken som brittisk flyggeneral ansvarade för bombkriget, hade fått för sig att man genom att kasta bomber över kvinnor, barn och åldringar skulle demoralisera den tyska krigsviljan. 

Nu var det bara ett STORT fel i hans strategi: tyska stridande förband (dvs de tyska männen) befann sig vid fronterna och inte i de tyska städerna. Där, i städerna, fick tjutande fosfor- och sprängbomber bokstavligen hus och gatornas asfalt att brinna, där fanns kvinnorna, barnen och åldringarna... Det var dessa som brann, sprängdes till döds eller kvävdes i luftskyddskällarna - och krigsviljan snarare förstärktes hos de tyska förbanden - britterna och deras allierade sågs helt enkelt som barbarer!

Krigsviktig tysk industri gick bokstavligen under jorden och under rustningsminister Albert Speers ledning nådde rustningsindustrin nya, ständigt ökande, rekordsiffror - maximum nådde faktiskt under andar hälften av  januari 1945!

Dresden 1946. Spårvägsspåren har röjts men
staden med dess konstskatter ligger i ruiner.

13-15 februari 1945 fällde, på order av denne "Bomber Harris", sammanlagt 1300 tunga bombplan 3900 ton spräng- och brandbomber* över den helt oförsvarade staden Dresden i östra Tyskland. Att Dresden under tidigare år förskonats från bomber gjorde att den blivit ett "tryggt" mål för flyktingar från öster. Hur många civila som dödades kommer aldrig att fastställas eftersom tusentals olyckliga helt förbrändes i eldstormen*. Den uppskattade siffran ligger dock mellan 50'000 och 100'000 döda. 

Efter Harris massiva luftanfall på Dresden uttryckte Winston Churchill skepsis mot dessa terrorbombningar: "Det förefaller som om det ögonblick har kommit, när frågan om att bomba tyska städer enbart för att öka terrorn, men under åberopande av andra skäl än detta, bör omvärderas." [PM från Churchill, 28 mars 1945]

Men, åter till Sövde och Krigsflygfält nr 2! 
Under krigsåren kom flygfälten i södra Sverige att erbjuda landningsplatser för många sönderskjutna - eller felfungerande - bombflygplan vilkas befälhavare bedömde möjligheterna att nå tillbaka till baserna i England som små eller obefintliga! För besättningarna på dessa flygplan innebar landningen i Sverige internering och därmed ett slut på dödsbringande flyguppdrag över Tyskland. 

Sövde utgjorde inget undantag från dessa nödlandningar. Flygplan som kunde repareras gjordes, allt eftersom, flygdugliga men belades med kvarstad - andra skrotades. De luftvärdiga flygplanens kvarstad hävdes under juni 1945 och de återvände med sina besättningar till England.

Ett av många flygplan som nödlandade på Sövde var "Calamity Jane" eller Boeing B17G med serienummer
42-97121.

Calamity Jane. Bombsymbolera visar på antalet genomförda
bombuppdrag. Notera de dubbla .50 cal (12,7 mm)
fjärrmanövrerade kulsprutorna. Totalt beväpning var 
13 st .50 cal kulsprutor! Därav namnet "Flygande Fästning"

För närmare studie av bombflygplanet Boeing B-17 se Tidsspegelns artikel Sentimental Journey

Calamity Jane deltog, den 25 augusti 1944, i en dagraid (USAF bombade dagtid, RAF nattetid) mot Penemünde, Tysklands raketforskningsbas vid Östersjökusten. Calamity Jane ingick i en attackgrupp om 146 st B17 och 171 jaktflygplan av typ P-47 och P-51.

Republic P-47 Thunderbolt

North american P-51 Mustang. Notera luftintaget
för oljekylaren under flygplanskroppen.

Löjtnat Lindstrom, chefspilot i "Calamity Jane", landade tillsammans med ytterligare ett flygplan, B-17G 43-37596, klockan klockan 13.45 på Sövde flygfält . "Calamity Jane" hade hade fått motorerna nr 2 och 4 skadade av tysk luftvärnseld och de var ur funktion med propellrarna flöjlade.

Besättningen på nio man var oskadade och internerades vid Korsnäs. Sex man repatrierades den 14 november 1944 medan övriga  lämnade Sverige den 27 februari 1945. Efter motorbyten flög Calamity Jane i juni 1945 åter till England.

Liberator B-24

Samma dag, den 25 augusti 1944, nödlandade en Liberator B-24H på Sövde, och en B-24H på Bulltofta. Dessutom havererade en B-17G vid Övad-Ljungbyhed. Ur gruppen av eskortflygplan nödlandade även en P-51D och en P-51B vid Lomma.






Händelserna vid Krigsflygfält 2 Sövde under Sveriges Beredskap bleknar långsamt bort och försvinner i skuggorna. Nära nog alla med direkta minnen har vandrat bort... Så mycket viktigare då att vi, de i stunden kvarvarande, söker fram - och hållbart förmedlar -  intryck och minnen som föregående generation lämnat över till oss i texter eller muntlig framställning. 


                                                         - Ω - 


* Tekniken innebär att man först fäller sprängbomber över målet för att "öppna upp" husen och sedan fäller brandbomber över området och därigenom sätter eld på den söndersprängda staden med dess lättantändliga innehåll. 

En flygbrandbomb kan bestå av ett skal, en mindre sprängladdning och ett hundratal fosforstavar. Bomben bringas att explodera i luften varvid fosforstavarna sprids över ett större område. Fosfor är i luftmiljö självantändande och kan inte släckas med vatten.

** Eldstorm uppstår då en större stad brinner. Luften ovanför brandområdet blir så starkt upphettad att den med rasande fart stiger uppåt. Ny luft sugs in från periferin - denna inströmmande luft når vid markytan inte sällan orkanstyrka dvs mer än 34 m/s (118 km/h).





PS Om Du vill bli inskriven i Tidsspegelns aviseringslista för nya artiklar så skriv ett e-brev till 

erland.renstrom@telia.com 

I mailet skriver du "Önskar bli införd i Tidsspegelns aviseringslista" samt Din e-postadress.