Krigsflygfält 16 Brattforsheden

Kanske har du funderat över varför den väg du färdas på plötsligt blir väldigt rak och bred samt är försedd med "fickor" i vardera änden. Svaret är att du färdas på minnen från kalla kriget då ett större antal krigsflygbaser anlades på - och vid - lämpliga vägar i Sverige. Avsikten var att öka det svenska flygvapnets uthållighet genom att flytta våra flygbaser från de fredstida flygflottiljernas fält - fält vilka med säkerhet skulle anfallas av en fiende. Genom att "flytta runt" de svenska flygplanen efter ett för fienden okänt mönster försvårades avsevärt en utslagning av flygvapnet. På vägbaserna tankades och laddades flygplanen med bomber, missiler och målsökande robotar allt efter behov. Denna tankning och omladdning skedde inte längs landningsbanan utan i förberedda fickor längs den väg som undantagslöst viker av (ut i skogen) från raksträckans båda ändar. Jfr Tidsspegelns artikel "Camp Century" (Länk till artikeln här) där den amerikanska tanken var att - i ett varierat mönster - flytta runt ett antal kärnvapenbestyckade raketer i 600 kompletta snösilos i Grönlands isskorpa - allt i avsikt att för Sovjetunionen omöjliggöra lokalisering av kärnvapenrobotarna! 


Tanken med krigsflygfält var dock inte ny - även om nyttjandet av befintliga, asfalterade, vägar var det.

Före, och under första delen av Andra Världskrigets Beredskap, anlades ett 40-tal krigsflygfält i Sverige. Dessa stod helt i samklang med det dåtida flyget som normalt använde öppna gräsfält utan asfaltbanor.

Vintern 1938-1939 genomfördes en omfattande undersökning av var sådana fält kunde anläggas. Utgångspunkt var två scenarier: Krigsfall I som innebar krig mot Tyskland samt Krigsfall II som innebar krig mot Sovjetunionen.

Främre krigsflygbaser, dvs sådana baser som låg nära landets gränser, skulle anläggas och redan i fred utrustas med drivmedels- och bombförråd, med förläggningar och signalutrustning samt i görligaste mån hållas hemliga.

Bakre krigsflygbaser skulle anläggas så djupt in i landet att fientligt bombflyg inte skulle kunna nå fram till dem samt vara belägna vid, eller i närheten av, väg, järnväg eller sjöförbindelse. Varje flygdivision skulle ha minst ett krigsflygfält att falla tillbaka på. Naturligtvis skulle även dessa fält ha motsvarande, redan i fred anlagda, förråd som de främre baserna.



Det finns idag endast ett, i originalskick, bevarat krigsflygfält i Sverige: Fält 16 Brattforsheden.

Du finner Fält 16 om du 18 km sydväst om Filipstad - längs väg 63 mot Karlstad - viker av 2 km söderut.

Fält 16 planerades som en bakre bas. Den 5 september 1939, då skogen på området var avverkad, startade  arbetet med att anlägga själva gräsfältet. Fältet beräknades vara färdigställt i oktober 1940 och gräsbevuxet - och därmed tjänstbart - sommaren 1941.

Då Norge ockuperades 9 april 1940 kom Krigsflygfält 16 att ligga i absolut främsta linjen. Genom forcering av arbetet (ytjustering och vältning) var delar av fältet användbart redan i juli 1940. Eftersom gräset inte var färdigvuxet uppstod dock svår dammbildning vid torr väderlek!

Under hösten 1940 färdigställdes delar av närskyddet med fyra stycken kulsprutevärn. Dessa kompletterades under de följande åren med fem luftvärnstorn och en rad andra anläggningar - t.ex skyddsrum. 1941 igångsattes arbetet med att uppföra 27 flygplansvärn i form av hästskoformade jordvallar vilka täcktes av maskeringsnät. Resterna av dessa jordvallar kan ännu ses runt fältet.

I slutet på 1941 kom fyra av flygvapnets standardbaracker på plats. 1943 kompletterades dessa med med en matsal med kokhus samt ett ladvärn. Alla dessa byggnader finns kvar.

Ladvärnet på Fält 16. Namnet har byggnadstypen fått eftersom det skall likna en lada - eller som i detta fall en ladugård! Notera de fejkade fönstren och portarna samt "linjen" längs hela "ladugårdens" front. Linjen markerar den del av fronten som kunde fällas ner så att flygplanen kunde rullas in/ut. Ladvärnet användes för väderskyddade reparations- och översynsarbeten på flygplanen.

Nästan öppet! (Bilden från annat ladvärn än det på Fält 16)

Bry dig inte om skrotet på golvet! På väggen sitter två lintrummor (vajer) med vevar och friktionsbroms(band) med hävstänger. Med hjälp av dessa kunde frontväggen fällas ner respektive vevas upp och stängas.

Säkerhetsanslag

Krigsflygfält 16 Brattforsheden
Infällt i mitten de på fältet baserade lätta bombplanen SAAB B 17
Nere till höger en bild på en av de sällsynta insekter som finns på och runt fältet

Efter Andra Världskriget moderniserades eller avvecklades krigsflygfälten i Sverige. Krigsflygfält 16 kom emellertid lite i skymundan - och inga åtgärder vidtogs för avveckling eller (större) ändringar. Detta fick till följd att fältet blev det enda i Sverige där tiden stått stilla! Samtliga supportbyggnader står kvar och fältet är röjt från den sentida, partiella, skogsplanteringen.

För att långsiktigt bevara Krigsflygfält 16 som en del av det militärhistoriska kulturarvet beslutade Länsstyrelsen Värmland 2003 att förklara området för kulturreservat. Syftet var att för framtiden bevara ett värdefullt kulturlandskap som präglas av den militära mobiliseringen under Andra Världskriget 1939-1945.

Kulturreservatet skall även skydda och bevara områdets natur - bland annat utrotningshotade insektspopulationer som tidigt fann en fristad på Fält 16.

Länsstyrelsen i Värmland är reservatsförvaltare och svarar för nödvändiga bestämmelser och föreskrifter samt fortlöpande skötsel av Krigsflygfält 16.

Avsikten med underhållet är inte att återställa Krigsflygfält 16 till beredskapsårens skick men i vissa fall utförs även återställningar till nyskick - som i nedanstående bildexempel där nedgångarna till rörskyddsrummet (i betong) i motståndsnäste 2 återuppbyggts. Detta skyddsrum hyste också en luftvärnscentral för stridsledning och samordning mellan de på fältet baserade jaktflygplanen och fältets luftvärn.

Den förmultnade vädertäckningen vid ingången till skyddsrummet i mot-ståndsnäste 2

Sprängskiss visande vädertäckning, trappa och förrum till rörskyddsrummet vid motståndsnäste 2. Notera att även naturbehoven tillgodoses!









Den restaurerade nedgången till skyddsrummet

Bilder från beredskapsåren...

En (större) variant av Spanska Ryttare vid Fält 16 - ett på 1500-talet utvecklat hinder mot fiendens kavalleri. Här avsett som landningshinder mot fientliga flygföretag - t ex anfall från glidflygplansburet infanteri.

Knappt skönjbart i den mörka bilden, och under maskeringsnät, står ett

SAAB B17, lätt bombflygplan

Tankning, från bensinfat, av jaktplanet J11, Fiat CR 42

Lätta bombplanet SAAB B17 får tillsyn på Fält 16. Mekanikern längst till höger läskar (drar rent loppet med läskstång) babord vinges 8 mm kulspruta.

Motoröversyn i det fria

Under de första verksamhetsåren fanns ingen matsal eller kokhus vid Fält 16. All bespisning och matlagning skedde i det fria!

SAAB B 17 väntar på startorder i skogen vid Fält 16. Besättningen är ombord, motorn igång - ett uppdrag väntar!

Luftvärn i form av 8 mm Ksp m/36 i dubbellavettage. Kulsprutan kunde, som alternativ, i singelversion förses med 6,5 mm pipa och marklavett - då främst avsedd för infanteriunderstöd.

Upptill: stridsberedd 7,5 cm halvautomatisk luftvärnskanon m/30 (Bofors). Notera att laddaren är beredd med en enhetspatron (laddningshylsa och granat)

Därunder: transportkärra med 250 kg minbomb.

Ett annorlunda transportsätt gör morgongymnastiken onödig! Utan tändrör är dock bomberna ofarliga!

Kulsprutevärn vid Fält 16. Kulsprutan, m/36 med 6,5 mm pipa, är avsedd att avge eld främst mot på fältet luftlandsatt fientlig trupp.

Den 1943 uppförda kok- och matsalsbaracken

Av lätt insedda orsaker fanns utanför fältets omedelbara omkrets ett betydande antal byggnader - som detta bombförråd.

Tempus fugit - Tiden flyr... 

Beredskapsårens Spanska Ryttare på Krigsflygfält 16 i förvandling...

                                                          Ω