fredag 22 maj 2020

Tidsspegelns publicerad artiklar 141213-200522

Artiklar 20141213 - 20200522
Klicka på respektive rubrik för att komma till önskad artikel!
2014 2015
december (28)  januari (9)
En glömd tragedi III Fu-Go faller över USA
En glömd tragedi II Camp Century - en gång ett topphemligt projekt
En glömd tragedi Bäckebotorpeden - och sedan...
Hansa - en svensk katastrof Vedergällning, V-1
Sagan om folkölet Projekt Habakkuk
Svensk fallskärmsjägare Bron över floden Kwai
Levande artefakter Vägen till frihet, the Liberty ships
Minorna II Mat i fält
Minorna Maritima jättar
Pionjärer och fantaster
Glacier Girl, efterbörd
Glacier Girl
Sentimental Journey
Det första jetflygplanet, Me 262
Om inte om....
Messerschmitt Me 163
U-båt typ XXI - ett nytt koncept
Horten Ho 229
Sveriges flygvapen - en alltmer ihopsjunken och kr...
Stridsfordonsmuséet Arsenalen, Strängnäs
Katastrofen i Vikbo
Märkliga vapen II
2015 2015 2015
 februari (1) mars (3)   april (3)
Krut vs elektricitet Enigma del III - Bletchley Park De bemannade torpederna, del III
Enigma del II - maskinen, dess funktion och handhavande De bemannade torpederna, del II
Enigma - en tysk chifferdröm La decima flottiglia MAS, Den tionde flottiljen oc..
2015 2015 2015
juni (1)  september (1) november (3)
Eben-Emael, Belgiens lås Fjordarna vid Narvik april 1940 - jagargravar av format Mittelwerk Dora
Justering
Ouvrage du Hackenberg
2015 2016 2016
december (8) januari (3)   februari (3)
Tirpitz, Bismarcks systerfartyg Mäktiga anföranden III Reinhard Heydrich
Bismarck, tysk tungviktare Mäktiga anföranden II Auschwiz - en dödens boning
The mighty Hood Mäktiga anföranden Buchenwald - en av ondskans många platser
Den ofrivillige boxaren som blev präst i Svenska Kyrkan.
Julminne
2016 2016 2016
 mars (1)  april (4)   maj (4)
Fragment från Auschwitz Verdun 1916 Japans super u-båt, I-400
Titanic GranGåsen
Raiden mot torrdockan i St Nazaire 1942 I-400, komplettering
Krigsproduktion i civil industri Yeager - först genom ljudvallen
2016 2016 2016
  juni (2) augusti (1) september (1)
U-båtens tidiga historia Scapa Flow, 13 november 1939 Den iskalla Döden vid Suomussalmi och Raatevägen
Slaget vid Somme - 100 år
2016 2016 2016
 oktober (5)  november (6) december (6)
5. Finska Vinterkriget 1939-1940: Slaget om Suomus... En korrigering... En historisk Europaresa 2016, del X
4. Finska Vinterkriget 1939-1940: Slaget om Suomus... Jo, detta om leran... En historisk Europaresa 2016, del IX
3. Finska Vinterkriget 1939-1940: Slaget om Suomus... En historisk Europaresa 2016, del IV En historisk Europaresa 2016, del VIII
2. Finska Vinterkriget 1939-1940: Slaget om Suomus... En historisk Europaresa 2016, del III En historisk Europaresa 2016, del VII
1. Finska Vinterkriget 1939-1940: Slaget om Suomus... En historisk Europaresa 2016, del II En historisk Europaresa 2016, del VI
En historisk Europaresa 2016, del I En historisk Europaresa 2016, del V
2017 2017 2017
januari (4)  februari (6)   mars (5)
Superartilleri II Pickelhuva, kask eller hjälm? Världshuvudstaden Germania, del I
Superartilleri I, efterbörd Ett stort uppdrag Hålladdning eller på svenska: riktad sprängverkan,...
Superartilleri I OBS! Skydd av soldatens huvud.. hjälmen i ett annat per...
Skagerrackslaget, version II Superartilleri III Ljudbangen - ett flygakustiskt fenomen
Uppslagsböcker i en föränderlig värld Stridshjälmen genom tiderna
Lite Krupp-genealogi och tysk industrihistoria
2017 2017 2017
  maj (8) juni (8)  augusti (2)
Döden på Mälaren Jagarkatastrofen vid Märsgarn, finalen Museet vid vägs ände
Mordapoteket Jagarkatastrofen vid Märsgarn, del II Raatteen tie - Dödens Väg
Ubåten Ulven - saknad! Jagarkatastrofen vid Märsgarn
von Sydowska morden När Döden besökte "Den Älskade Sjön"
Läsarstatistik Ett Värmländskt försvinnande...
Om kriget kom... Batteri Helsingborg, del III
Bakom Världshuvudstaden Germania Batteri Helsingborg, del II
Världshuvudstaden Germania, del II Batteri Hälsingborg eller Kanonerna vid Djuramåsa
2017 2017 2017
 september (3)  oktober (3) november (2)
Mannen utan fruktan Passchendaele 11 november...
Kommer du ihåg.... Brädgården brinner! Ryssligan
Raatteen Portti - Ett museum över död och förintel... Viljans triumf
2017 2018 2018
  december (2) januari (2)   februari (2)
Halifax, epilog Ubåten Kursk's undergång Fästning Helgoland och Big Bang
Katastrofen i Halifax Centralförsvarsprincipen och Karlsborgs Fästning Kultur och revolvrar
2018 2018 2018
  mars (2)  april (8)  maj (2)
Malta - Medelhavets strategiska diamant Lyckan finns i ditt inre… Norskt tungvatten och Andra Världskriget
Supermarine Spitfire och Mrs Shillings Orifice En annorlunda historia… Har du hört historien om Fet-Mats?
En gammal historia...
En artillerist föds...
Martin Bormann - Nazismens Brune Eminens, slutet
Martin Bormann - Nazismens Brune Eminens del III
Martin Bormann - Nazismens Brune Eminens del II
Martin Bormann - Nazismens Brune Eminens del I
2018 2018 2018
juni (1)  augusti (1)  september (2)
Valentin - ett mäktigt, oförstörbart, byggnadsverk... Albatross - ett stycke svensk krigshistoria, del I... Krigsflygfält 16 Brattforsheden
Albatross - ett stycke svensk krigshistoria, del I...
2018 2018 2018
 oktober (6)  november (2)  december (1)
Den siste Rjukan-sabotören Spökskepp och oförklarade försvinnanden till havs Jandeba och svenska krigsmän 1942-1944
Skånska mord - Den vedervärdige mannen från Löderu... Vapnen tystnar...
Tingstäde Fästning
Skånska mord - Esarparn
Flanderns fält...
Hemligt finsk-tyskt u-båtssamarbete
2019 2019 2019
januari (2) mars (3) april (4)
Radiostationen SAQ Grimeton - ett svenskt världsar... Katastrofen i Getå Då Sverige åter blev en stormakt - Flygvapnet, världens 4:e största! 
231 år sedan skotten i finska Puumula - 80 år sed... När Sverige balanserade på avgrunden - Midsommarkr... Benhuset i Sedlec
Liberator - engångspistolen som fick en kort histo.. När Dödens käftar öppnades...
Några svenska bajonetter och Fairbairn-Sykes stridskniv
2019 2019 2019
maj (2) juni (1) juli (0)
Världens enda bevarade tyska u-båt av typ VIIC Revolverstriden i Tombstone den 26 oktober 1881 - början till slutet ...
Revolvrar och kultur
2019 2019 2019
sept (3) okt (1) nov (2)
På spår efter Jacob Dubbe Flygvapnets flygplan Tp79 svarar inte på anrop... Tp 79 - bilderna
Krigsflygfält nr 2, Sövde Ett brev - med Hugins bakgrund
dec (2)
Flygplanet som aldrig flög
Redaktörens ärtsoppa
2020 2020 2020
jan (2 ) april (3) maj (4)
Utvisning av en mördare... Vad en karta kan berätta... En rakryggad officer
Julaftonsmorgon på SAQ Grimeton Hangarfartyget USS Theodore Roosevelt Öster Silvberg, epilog
Krigstida gruppering av ett 10,5 cm artilleribatteri, Helvetesgropen och gruvdrängen i Öster Silvberg Snabbgruppering och akut sjukhusbesök...
Öster Silvberg, fortsättningen En annorlunda vigsel
Jaktplanet P 51 Mustang och Svenska Flygvapnet

Jaktplanet P 51 Mustang och Svenska Flygvapnet

Det Svenska försvaret, och med det det Svenska Flygvapnet, fick ett omilt uppvaknande i och med Tysklands överfall på Polen den 1 september 1939 - vilket blev starten på 2:a världskriget. Statsminister Per-Albin Hansson försäkrade i ett tal i september 1939  att "Sveriges beredskap är god", en statslögn med syfte att lugna Sveriges befolkningen - och, dessvärre, en lögn som saknade varje form av substantiellt innehåll! Den dystra sanningen var att Sverige till följd av 1925 års försvarsbeslut i praktiken saknade förmåga att försvara sina gränser.

En sen omvändelse under galgen återspeglas i 1936 års försvarsbeslut då man kunde se en alltmer rustad omvärld - och ett försiktigt återtagande av den förlorade försvarsförmågan påbörjades.

Krigsutbrottet, den 1 september 1939, innebar att en omfattande upprustning av samtliga vapengrenar rivstartades med syfte att freda vårt land från angrepp av främst Tyskland.

Flygvapnet bildades den 1 juli 1926 och hade i slutet av 20-talet föga imponerande 30 flygplan. När orosmolnen hopades vid mitten av 30-talet, och i och med försvarsbeslutet 1936, började en försiktig uppbyggnad även av Flygvapnet vilket också fått en tydligare organisation med tydlig mening och målsättning.

1939 bestod Flygvapnet av 180 flygplan - att jämföra med den militära stormakten Tyskland som disponerade 6000 flygplan! Efter krigsutbrottet var det svårt, nära omöjligt, att köpa utländska flygplan av den enkla anledningen att respektive länder hade egna behov. Undantag var, till viss del, USA och Italien. USA tillhandahöll jaktflygplanet Severski EP 106, i Sverige J 9 och Italien tillhandahöll jaktflygplanet Reggiane Re 2000 Falco 1, i Sverige J 20. Från Italien köptes också bomb och fjärrspaningsflygplanet Caproni Ca.313. Jfr artiklarna Krigsflygfält Nr 2 Sövde samt Flygplanet som aldrig flög


Flygplan Seversky (USA) P-35 (EP 106)
 Svensk beteckning J 9














Flygplan Reggiane (Italien) Re 2000 Falco 1
Svensk beteckning J 20

Parallellt med dess inköp utvecklades det helsvenska jakt/attack flygplanet SAAB J 21. Företaget SAAB ingick, för övrigt, i det Svenska Flygvapnet mellan 1945 och 1953. SAAB 21 hade en något ovanlig konfiguration med "bakvänd" motor och skjutande propeller samt dubbla stjärtbommar. Avsikten med detta utförande var att ge piloten maximal framåt/bakåtsikt samt att ge plats för huvudbeväpningen, 4 st 13,2 mm autmatkanoner m/39 i nosen. För att förhindra att piloten, vid nöduthopp, förvandlades till köttfärs i den bakom cockpit snurrande propellern försågs flygplanet med katapultstol. Det blev därmed ett av de första serietillverkade flygplanen i världen med katapultstol, allra först var tyska Heinkel He 219 som första gången flög 1942. SAAB 21 flög första gången 30 juli 1943 och tillverkades i sammanlagt 298 exemplar. Flygplanet var i aktiv tjänst 1945-1951.

Flygplan J 21



Efter 2:a världskriget förändrades hotbilden och tyngdpunkten låg mot försvar för ett anfall österifrån, från Sovjetunionen. Ett starkt flygvapen ansågs kunna slå så hårt mot ett invasionsföretag att detta skulle bli för kostsamt för angriparen!

Det Svenska Flygvapnet var ännu alltför svagt för att genomföra uppgiften och av denna anledning blickade beslutsfattarna mot den enorma mängden överbliven krigsmateriel som fanns i Europa. Flygvapnets val föll på det amerikanska långdistansjaktplanet P 51 D Mustang, som visat sig vara ett suveränt ess i luftkriget över Tyskland.



North Amerikan P 51 Mustang tillverkades under kriget i det imponerande totala antalet 15 684 exemplar. 

England var i stort behov av jaktflygplan, och vände sig till det neutrala USA med förfrågan om att få köpa ett flygplan enligt Brittiska specifikationer. Efter diverse turer erbjöd North Amerikan ett nykonstruerat flygplan som mötte kraven. På endast 102 dagar hade man ett helmetallflygplan med självbärande aluminiumflygkropp färdigt. Nytt var också de tunna vingarna, som hade en extremt god slipstream effekt med resultat att strömningsmotståndet över vingen minskade. Detta innebar, samman med vald motoreffekt, att  P 51 Mustang uppnådde imponerande 703 km/h som maximal hastighet i planflykt.



Allison 1710
Flygplanet var, i första utförandet, utrustat med en ett stegs turboladdad Allison 1710 motor som gav planet en mycket god stridseffekt upp till flyghöjden 4600 meter ö.h. Nytt i det amerikanska konceptet var också att motorns kylvatten cirkulerade i en kylare under flygplanets buk. Denna kylare gav ett krafttillskott enligt Mereditheffekten, kort skrivet som en RAM-jetfunktion. Den luft som togs in genom kylarens främre kåpa värmdes upp av hetvattnet från motorn, expanderade, strömmade ut genom en dysa baktill i kylkåpan och gav därmed ett visst krafttillskott. Den tunga baksidan av Allisonmotorn var den låga maximala stridshöjden samt en hög bränsleförbrukning: 7,6 liter per minut vid fullgas.

De brittiska och amerikanska bombflottorna var emellertid i skriande behov av jaktskydd vid sina räder in över Tyskland. Det tyska Luftwaffe förorsakade bombflottorna närmast oacceptabla förluster - inte minst vid räder så långt österut som Berlin. Det allierade jaktskyddet upphörde, till följd av prestandaförmåga och bränslekapacitet, i praktiken ungefär vid den Tyska Riksgränsen i väster.



Brittiska ingenjörer studerade problemet och tog fram några Mustang-prototyper med den Brittiska Rolls-Royse Merlin 61-motorn med dubbla kompressorer (till skillnad mot Allisonmotorns enstegs fasta kompressor). Motoreffekten var 2035 hkr.

Resultatet var långt över förväntan: Plötsligt hade man ett suveränt jaktflygplan som kunde operera på höjder över 10 000 meter och detta med en 50%-igt lägre bränsleförbrukning än Allisonmotorn! 



P 51 tillhörande 375. Fighter Squadron
på stridsuppdrag över Tyskland 1944
Med extra fälltankar kunde man nu skydda de allierades bombflottor varhelst uppdragen över Tyskland förde dem.


Rolls-Royse motorn kom att serietillverkades på licens i USA av Packard som hade produktionskapacitet för detta.

P 51 Mustang visade sig, efter vissa modifieringar, i luftstrid vara kraftigt överlägsen såväl de tyska Bf 109 som FW 190-flygplanen.



Mustang P 51 D. Notera luftintaget till motorns
kylare under buken. Kylsystemets utformning verkade,
enligt Meredith-effekten, som en RAM-jet motor,
och gav därmed ett visst krafttillskott!
Liksom de flesta flygplan genomgick Mustangen flera utvecklingssteg. Den ultimata maskinen blev P 51 D. 

Detta flygplan hade fått en plexiglashuv (bubbla) utan störande metall-inramningar, en avplanad bakkropp som medgav förbättrad sikt bakåt och en något, i framkant, förlängd fena för ökad stabilitet och ökad kurvtagningsförmåga - en viktig detalj i luftstrid.

Flygvapnet köpet, under åren 1945-1948, 161 begagnade P 51 D från överskottslagren i Europa. De fick flygvapenbeteckningen J 26 respektive S 26 (spaning). 

En intressant detalj är att Flygförvaltning, efter ekonomiskt övervägande, beslöt behålla flygplanets ursprungsbeväpning 6 x 12,7 mm AN/M2 (.50 cal). Denna ammunition fanns inte som svensk standard men det fanns mycket stora mängder surplusammunition i Europa efter kriget. Denna kunde köpas synnerligen billigt. Det blev därför helt enkelt billigare att behålla ursprungsbeväpningen jämfört med att byta vapen till svensk standard.

P 51 D Mustang var i aktiv tjänst på Svenska flygflottiljer fram till 1953 då den började avvecklas - jeteran stampade i farstun.

Ett föga känt faktum är att Sverige, under inledningen till Kalla Kriget, bedrev aktiv flygspaning/höghöjdsfotografering av Sovjetiskt territorium. Kamerautrustning för ändamålet tillhandahölls av USA mot att USA fick del av fotoresultatet. Verksamheten bedrevs naturligtvis i hemlighet och få, om ens några, spår finns kvar idag. 

Maximal flyghöjd för Mustang var 12771 meter ö.h vilket gjorde flygplanet lämpligt för höghöjsfotograferingen ifråga. Vid ett dokumenterat tillfälle flög en S 26, på hög höjd dit sovjetiska flyg inte kunde nå, in över Ösel i jakt på sovjetiska radarspaningsinstallationer. Vid spaken satt piloten Fredrik Lambert-Mueller. 

På samma sätt flög, under 1949, piloten Ingemar Wängström i en svartmålad, Spitfire S 31 (svensk beteckning), utan nationalitetsmärkning, flera höghöjdsuppdrag över sovjetiskt territorium. Han flög, bl a, över Kandalaksja på Kolahalvön. Vid dessa flygningar var han civilklädd och försedd med falska, ryska, identitetshandlingar!

                                                                   - Ω - 


Redaktionen tar gärna emot kommentarer till denna artikel! Tänk och skriv, kort eller långt!


Om Du vill bli inskriven i Tidsspegelns aviseringslista för nya artiklar så skriv ett e-mejl till erland.renstrom@telia.com 


I mailet skriver du "Önskar bli införd i Tidsspegelns aviseringslista" samt Din e-postadress.

tisdag 12 maj 2020

En dramatisk vigsel

Min far, Albin Renström, var komminister i Hammarö församling (Värmland) och bodde i Skoghalls Prästgård. Detta var således den plats där jag växte upp, från 1 års ålder 1945 till fars pensionering 1967.

Under åren fram till 1958 var Prästgården också Pastorsexpedition där alla förekommande ärenden hanterades. Personbevis, födslar, dödslar och allehanda uppgifter som denna tid ålåg Svenska Kyrkans uppgift som registerhållare över Sveriges befolkning. Stundtals förekom även obligatoriska samtal i skilsmässomål. Dessa sekreta samtal fördes i "Hörnrummet" på Prästgården och vi, barn och fars hustru Karin, var då förvisade till barnkammaren eller köket. 

Nu och då förkom även vigslar i Prästgården. Dessa genomfördes i Hörnrummet vilket för stunden inreddes med två, i rött, sammetsklädda pallar för brudparets knäfall inför Herren. En av dessa pallar har jag ännu i min ägo.

Nu är det dags för vigsel i Prästgården. De röda pallarna är framställda. Brudparet gör entré samman med sina bröllopsvittnen. Parkettgolvet i matsal och Hörnrum är nybonade - så var det på denna tid: parketten skulle bonas och vaxas minst två gånger per år.

Brudparet står på knä framför prästen, min far, och får frågan: "Tager du denna...." Brudgummen faller då samman i medvetslöshet på golvet.

De två bröllopsvittnena försöker resa den fallne varvid de halkar på det nybonade golvet - och nu ligger alltså tre man på golvet! Vi skall minnas att golvet är nybonat och att männen har nya, med blanka lädersulor försedda, skodon. 

Bruden sjunker gråtande ner i en fåtölj.

Far ilar in i köket och frågar mor Karin: "Var är konjaken?" varpå hon svarar: "Är det hjärtat?" Far hade tidigare haft en svår hjärtinfarkt...

"Nej", svarar han, "brudgummen har svimmat för mig"!

Efter diverse kära omsorger, där konjaken spelar sin roll, vaknar brudgummen till liv.

Far är bekymrad, Fallandesjuka (epilepsi) är då ett äktenskapshinder och frågar därför den nyvaknade brudgummen "Händer detta ofta? Är ni sjuk i fallandesot?"

Brudgummen svarar: "Nä, pastorn, jag har ingen sådana sjukdom. Jag tyckte bara att det blev så högtidligt!"

Hur det gick i livet för de unga tu vet jag inte, men ett är säkert: få brudgummar har fått ett glas stärkande cognac mitt i vigselceremonin! 


                                                                    - Ω - 


Redaktionen tar gärna emot kommentarer till denna artikel! Tänk och skriv, kort eller långt!



Om Du vill bli inskriven i Tidsspegelns aviseringslista för nya artiklar så skriv ett e-mejl till erland.renstrom@telia.com 


I mailet skriver du "Önskar bli införd i Tidsspegelns aviseringslista" samt Din e-postadress.




söndag 10 maj 2020

Snabbgruppering och akut sjukhusbesök - ett lördagsminne från Villingsbergs Skjutfält 1980


Det är lördag förmiddag och 4. lfhaubkompaniet, med ett traktoranspänt 4-pjäs 10,5 cm haubitsbatteri, fullgör repetitionsutbildning under en 11 dagars fälttjänstvecka i Villingsberg 1980. Batteriet skall under dagen öva och genomföra stridsmomentet snabbgruppering. Snabbgruppering innebär att förbandet direkt från marschkolonn, på vägen, bröstar av pjäserna oavsett skydd, och skjuter så snart pjäserna är eldberedda och fått sina skjutvärden. Enligt Artillerireglementet skall eldgivning kunna ske inom 8 minuter från det att kommandot ”Snabbgruppering” givits.

Två unga kaptener på stat är instruktörer och stridsdomare. Tyvärr har man glömt att avlysa skjutfältet från obehöriga denna helg och momentet skall därför genomföras med salutskott - inte med skarp ammunition. Naturligtvis påverkar detta truppens motivation att utföra förelagd stridsuppgift.

Vår batterichef GS vet emellertid råd. Han frågar de unga kaptenerna (övningsledarna) vilket tidskravet för snabbgruppering av ett 10,5 cm batteri är och får till svar: 8 minuter. GS svarar då: ”Då skall ni få se mitt batteri leverera eld inom 6 minuter - med ett motkrav: vi genomför momentet en enda gång - sedan är det lördagsvila!”

De båda kaptenerna rådgör lite vilset med varandra och säger sedan: OK!

GS samlar batteriet och redogör för förutsättningarna och kraven. Han ”toppar lagen” dvs jämnar ut numerären i pjässerviserna med, i momentet, sysslolös personal. Buren utrustning skall vara ”mössa, bössa, mask” dvs hjälm, vapen och skyddsmask. Bandtraktorgruppens förare, O, nu ingående som pjäsmanskap vid en av pjäserna, ropar på bred dalmasdialekt: ”Menar du att vi ska snabbgruppera med masken på???” Svaret från Batterichefen är förstås nej! Masken skall ligga i väskan som bärs över ena axeln.

Med kaptenerna överenskoms att batteriets snabbgrupperingstid skall mätas från det att kommando ”snabbgruppering” ges till dess att första eldberedda pjäs avlossar ett salutskott (de andra tre följer sedan efter, och skjuter allteftersom de är eldberedda).

Som PU (Parkunderofficer) är jag ansvarig för drift och skydd av 12 personbilar, 12 hjultraktorer med lika många släp, 3 lastbilar varav en med släp för bandtraktor, 1 bandtraktor och 2 mc. Totalt 42 fordon och fordonskombinationer. En spännande och tidvis krävande uppgift - men alltid sporrande! I detta moment dock hänvisad till att vara åskådare - en intresserad sådan. 

Batteriet förflyttar sig längs en skogsväg och så kommer plötsligt kommandot från Batterichefen: ”Snabbgruppering”. Stridsmomentet brakar loss, pjässerviserna frustar av adrenalinpåslag, vräker sig ut över drivkärrornas sidolämmar med en explosiv kraft. Pjäser bröstas av, lavettben breds ut och förankras i vägbanan/kanten med sina markspadar, ammunition langas fram, män med riktkäppar och AK4:an piskande på ryggen stormar ut över den vattensjuka myren så att vattnet sprutar i fontäner om fötterna, det svärs, skriks kommandon och så brakar den första pjäsens salutskott av - i snabb takt följt av de andra tre pjäsernas eldgivning.

Så, uppbröstning och återsamling. Nu emotsågs resultatet av övningen med spänning! Skulle det bli långharvning eller ledig lördagseftermiddag?

”Ja” sa den ene av kaptenerna” det tog förvisso inte 6 minuter som utlovat av Batterichefen, inte heller 8 minuter som är målet enligt reglementet - utan 12 minuter”. Sedan dröjde han lite med fortsättningen och många såg den möjliga lördagsledigheten skingras som röken från salutskotten. ”Men”, fortsatte han ”alla har gjort en intensiv och bra insats och om ni tänker efter vad just DU/NI kunde ha gjort snabbare, bättre och för målet optimalt, tror jag att övningen gett önskat resultat! Vi avbryter därför verksamheten här och nu och förbandet går enligt tidigare order till förläggningsplatsen (någonstans i Villingsberg), maskerar fordon och kopplade pjäser, reser förläggningstälten och tar helgvila - tills i morgon, söndag. Middag serveras på förläggningsplatsen klockan 17. Slut.”

Ett befriat mummel samman med ett och annat bravorop sammanfattar truppens känslor.

------------

Som PU har jag anvisat parkeringsplatser för batteriets fordon och kommenderat maskering och förläggningstjänst. Jag tar min PU-väska, denna fältgröna ”maxiportfölj” som följer mig varthän jag än går i tjänsten. I dess inre finns personaltabell, block med körordrar, underlag för förarbevis, pennor, anteckningsblock, en slidkniv och tusen andra ”bra att ha saker”. Till de senare hör ett extra paket cigaretter och två burkar starköl! Jag sätter mig, eller snarare halvlägger mig, ner vid en liten tall i vägkantens sluttning, tar av fältmössan och låter vårsolen belysa de få delar av kroppen som inte täcks av uniformen. Ur vapenrockens högra ficka fiskar jag fram cigaretter och tändstickor, tänder en cigarett och söker mig ner i PU-väskan där jag strax finner en burk törstsläckande starköl. Sannolikt i strid med reglementet öppnar jag burken och tar en djup klunk. Reglemente eller inte, på denna plats är jag vid tillfället högsta befäl och tar mig friheter inom den befälsruta som är min!

Jag hinner tre bloss på cigaretten och två klunkar öl när någon kommer skrikande ur skogen: ”Du måste skynda dig, vi har en där uppe i backen som är allvarligt skadad!” Fan, tänker jag, nu har någon huggit sig i benet med en yxa under vedklyvning till tältkaminen. Åter Fan, jag har ingen bil på platsen - alla är på tjänsteuppdrag. En MC med förare är vad som står till buds - förutom traktorer med släp samt en Ltgb 957, dragbil till bandtraktorsläpet.

Jag halvspringer i anvisad riktning och finner traktorförare B liggande på marken vid sitt till hälften maskerade ekipage och med svåra smärtor från höger fot och vad. Lättad konstaterar jag att inget blod sprutar, inget skärsår orsakat av eggverktyg, det ger oss lite mer tid…

Vad har hänt? Jo, B, som funnit kronans kängor obekväma har ersatt dem med sina egna, väl ingådda, gummistövlar. Vad B förbisett är att uniformsbyxornas krokar nedtill, avsedda att häktas i kängorna, nu dinglar fria. När han under maskeringsarbetet skall stiga ner från traktorns motorhuv och ner på höger framskärm fastar en krok i maskeringsnätet och B störtar, i spagat, med hela sin kroppstyngd, på höger fot. Något har gått sönder i foten - vi måste till sjukhuset i Karlskoga! Men var Fan finns en bil? Snabbaste fordon är bandtraktorgruppens dragbil Ltgb 957 - men bandtraktorn är lastad och det tar för lång tid att få detta ekipage körklart.

MC-ordonnasen G står plötsligt, som framtrollad, vid min sida. G är som en ivrig vallhund, städse på plats när och var han behövs, helt självgående - men alltid trogen sin uppgift. ”Jag vet var vårt systerkompani är förlagt - hoppa upp på mc:n PU så far vi dit!”

Vi dundrar iväg på den smala grusvägen och är inom kort framme hos systerkompaniet. Deras stabsbil, en Volvo 145, ”är hemma” och jag beslagtar den omedelbart trots protester. Deras bandtraktorbilsförare, en storväxt smed från Bofors, hoppar in som förare sedan vi kastat ut stridspackningar, diverse sambandsutrustning och därefter snabbt återvänder till platsen för B:s olycka. Ryggstödet i baksätet på 145:an  fälls framåt, B dras på en fältkappa in på lastgolvet, en filt blir huvudkudde och vi styr mot Karlskoga. Efter 150 meter ropar jag ”stopp” vid den lilla tallen där min starköl väntar på sin ägare. ”Här har du lite tröst” säger jag till B som tacksamt tar emot min öl. Så fortsätter färden i högsta fart mot Karlskoga.

Vi stannar vid akutintaget och med en rullstol hjälper vi B in. En vänlig sköterska tar emot oss och ledsagar B in i ett undersökningsrum. Efter en stund kommer hon åter och säger att vi mest troligt kommer att få med oss B ”hem” efter röntgen och omlindning med elastisk binda.

Jag har nu återfått ”fältmässig kontroll” över hjärnkontoret och kommer, som i blixljus, underfund med att på golvet bak, i den olåsta 145:an, ligger 4 stycken kulsprutepistoler! Omedelbart sänder jag ut smeden från Bofors att hämta vapnen - innan någon annan gör det!

Strax efter att den storväxte mannen från Bofors åter kommit in i väntrummet, nu med två kpistar på vardera axeln, kommer en läkare in i rummet. På norsksvenska säger han till mottagningssköterskan: ”Va är det fatt syster, är de krig? Har de skytt på varann?” Sedan försvinner han med ett smil in bakom dörren till ett undersökningsrum.

Det går en stund och så kommer mottagningssköterskan in i väntrummet. ”Tyvärr, röntgen visar att B har ”spräckt gaffeln” och måste opereras". Gaffeln är avslutningen på det grövre underbenet mot fotens ben och vid kontakten med marken har B:s kroppsmassa varit för tung för benkonstruktionen i vaden.

Därefter frågar hon när vi senast åt och jag svarar att det är ca tre timmar sedan, ”men” säger jag, ”B fick en starköl av mig - att trösta sig med på vägen hit".

Hon tittar mig uppfordrande och anklagande i ögonen och säger vasst som rakblad: ”Och du skall vara befäl! Nu måste vi magpumpa B bara för din obetänksamhets skull! Du borde veta att en skadad inte skall äta eller dricka före undersökning av läkare!!!”

Magpumpning är ingen behaglig upplevelse - det vet jag… Skamsen tittar jag i golvet och tar ett snabbt adjö.

Jag har, dessbättre, aldrig träffat B efter denna händelse - troligen skulle han ha haft något beskt att säga mig - om en försommarljummen starköl och dess konsekvenser.

                                                                      - Ω - 


Redaktionen tar gärna emot kommentarer till denna artikel! Tänk och skriv, kort eller långt!



Om Du vill bli inskriven i Tidsspegelns aviseringslista för nya artiklar så skriv ett e-mejl till erland.renstrom@telia.com 


I mailet skriver du "Önskar bli införd i Tidsspegelns aviseringslista" samt Din e-postadress.