lördag 20 mars 2021

En adresserad tomhylsa -- eller en möjlig kula för dig?

Några inledande ord...

Som operativ säkerhetschef vid Sverige Television blev jag understundom indragen i händelser av de mest märkliga slag. Min tystnad om dessa händelser har varit total under mer än 10 år men jag anser mig nu vara oförhindrad att delge en större krets insyn i vad som försiggick.

Detta med tystnad ja, under min tid försiggick mitt, och andras, säkerhetsarbete under ledorden ”Verka - utan att synas” i den fasta förvissningen om att det finns så många mentalt störda individer ”där ute” att information om hot på tidningarnas löpsedlar - liksom åtgärder mot dessa hot - så långt möjligt skulle undertryckas.

Naturligtvis offentliggör jag inga namn i mina berättelser - det skulle vara ett såväl etisk som moralisk självmord för den som ägnat en stor del av yrkeslivet åt att hjälpa människor som befunnit sig i nöd - och i vissa fall i svår ångest!


En adresserad tomhylsa - eller en möjlig kula för dig?

Jag hade just tömt mitt postfack och satt nu vid skrivbordet för att gå igenom morgonens brevskörd. Huvudsakligen bruna interpostpåsar låg framför mig på skrivbordet - men där fanns även några externa brev adresserade till mig. I en av de bruna internpostpåsarna låg ett förseglat brev ställt till en kvinnlig medarbetare. Brevet skilde sig något från det normala genom att där inne dolde sig något runt och relativt kort - sådär 25 millimeter... Adressatens namn var välkänt för mig.

Under min långa tjänstetid med säkerhetsarbete vid SVT, 20 år, kom jag till klarhet i vissa återkommande frågor, en av dessa var att den som regelbundet uppträder i TV-rutan förr eller senare kommer att utsättas för någon form av uppvaktning, vanligen från en representant för det motsatta könet. Denna uppvaktning, numera kallad stalkning, har en mångfasetterad form, här några exempel:

* Du är så vacker

* Du är så ful

* Du har så vackra kläder

* Du har så fula kläder

* Du har så rätt

* Du har så fel

* Jag skall mörda dig

* Jag vill gifta mig med dig

* Jag blir så kåt när jag ser dig

* Jag kräks när jag ser dig

* Du skall kokas levande i ett badkar med saltsyra

* Jag skall ordna så att du som straff blir våldtagen av sju negrer

* etc etc

Alla mina hjälpsökande som första gången drabbats av stalkning har uttryckt samma sak: Varför jag? vad har jag gjort? är jag och familjen säker till liv och lem? Hela jag känner mig smutsig, ja besudlad av en anonym person…

De drabbade har förvisso uppvisat varierade känslolägen men gemensamt för dem alla är den isande inre känslan av att vara observerad av - ja, VEM? av möjlig uttalad bestraffning? Till sist den förfärliga känslan av att ha blivit nedsmutsad, ungefär som när man drabbats av inbrott: en människa utan ansikte har grävt i mitt liv! Jag har själv upplevt detta.

Osäkerhet och rädsla blir, för den ’uppvaktade’, plötsligt en realitet som gräver och gnager i det innersta. ”Ingen har berättat om detta när jag sökte jobbet” har många sagt mig. 

Mottagaren av brevet, enligt ovan, hade vid ett möte, sagt mig att hon inte ville ta del av brev från okänd avsändare. Av denna anledning sände hon sådana brev vidare till mig. Instruktionen till mig var tydlig - men samtidigt tung och ansvarsfull: Innehåller brevet sådant som uppenbarligen är personligt till mig vill jag ha information om det. Brev med hot, frierier, förslag etc. vill jag inte veta något om. Gör vad du vill med dem - men berätta inget för mig!

Där satt jag faktiskt och skulle avgöra huruvida en uppenbar dåres skriverier skulle tas på allvar eller inte… ett felaktigt beslut kunde faktiskt innebära döden för adressaten. Nå, jag var ju tämligen insatt i den absoluta majoritetens snurriga skriverier - men absolut ingen vet hur en mentalt handikappads värld ser ut inifrån…

Jag skakade fram innehållet ur internpostpåsen och fick ett vitt adresserat och frankerat brev i handen. Kuvertet öppnades med en brevkniv och det ’mystiska’ innehållet rullade ut på mitt svarta skrivbordsunderlägg. En mässingsblank, avfyrad, 9 mm pistolpatron snurrade runt ett halvt varv och blickade med sitt tomma, svarta, öga mot mig… 

Fundersamt plockade jag ut ett dubbelvikt papper ur kuvertet, vek ut det och läste texten. Jag kan inte längre återge innehållet men innebörden var att hon som journalist med fel (påstådd) partifärg och fel rapportering skulle avrättas.

Sanningsenligt blev jag illa till mods - trots att typen av brev var långt ifrån ovanliga. Den normala hanteringsgången för sådana brev var genomläsning, värdering i förhållande till annan liknande post och därefter en sammanvägd riskbedömning. Vanligen förpassades sedan brevet till arkivskåpet där de kanske i framtiden kommer att utgöra grunden för en doktorsavhandling med fokus på hotbrev ställda till journalister.

Här resulterade riskbedömningen i att jag ringde min kontakt på Kriminalpolisen. Denne delade mina farhågor och ville att jag och brevadressaten snarast skulle bege oss till Polishuset på Kungsholmen för att göra en polisanmälan samt lämna fingeravtryck - förutom våra skulle sannolikt avsändarens fingeravtryck finnas på brevet och dess innehåll. Jag behöver väl inte skriva att avsändaren var anonym - men poststämpeln pekade på Malmö. 

Efter någon vecka fick jag besked: avsändarens DNA hade säkrats från frimärkets baksida där vederbörandes saliv återfanns i klistret. Dessutom hade vi sådan tur att avsändarens DNA redan fanns i polisens DNA-register. 

Mannen, för det var en sådan, anhölls och förhördes. Därvid framkom att han absolut inte menat att skrämma eller hota adressaten utan hade fått en idé till en film och hade velat testa upplägget genom detta anonyma brev.

Huruvida mannens förhörsberättelse stod i samklang med hans avsikt med brevet får vi naturligtvis aldrig full klarhet i - men tilltaget bedömdes av tingsrätten kunna sonas med 6 månaders fängelse!

Vid polisanmälan på Kungsholmen använde vi min, vid Östermalms Polisstation utvecklade, metod för att initialt sekretesskydda målsäganden. Metoden väckte viss förvåning på Kungsholmen - okänd som den var. Enkelt sammanfattat går det till såhär: En anmälan är i den stund den görs en offentlig handling och t ex Pressen kan begära ut den. För innehållet, sådant det framkommer i förhör, gäller dock Förundersökningssekretess. För att ’mörka’ målsägandens namn gjorde jag så, att jag och SVT stod som anmälare medan målsägarens namn ersattes med X. I ett tilläggsprotokoll till anmälan fanns X namngiven samt detaljer om det aktuella hotet. Tilläggsprotokollet blir aldrig offentlig handling. Först när ärendet gått till åtal (domstol) hävs förundersökningssekretessen - och brottet och dess juridiska konsekvenser blir offentliga.

Några dagar efter att domen fallit upptäckte jag till min förfäran en bildsatt artikel i någon av ’kvällsdrakarna’. Ansiktet på bilden var ’blurrat’ men för den som var bekant med den fotograferade var gestalten inte svår att känna igen, och texten beskrev förstås händelsen på kvällsdrakars vis.

Min första tanke var: Hur har detta kommit ut? Jag har ju faktiskt vidtagit alla mått och steg för att begränsa offentligandet av händelsen. Svaret infann sig genast: Efter laga dom är såväl händelsen som de inblandades namn och brottspåföljden offentliga.

Min andra tanke var: Hur många psykiskt instabila personer kommer nu att känna sig manade att skriva brev…?

Svensk press har en etikregel som anger att namn så långt möjligt skall undvikas i rättssaker - för såvitt inte namnet i sig är av allmänt intresse. I detta fall hade regeln följts och målsäganden förblev anonym inför allmänheten.

Jag rycktes ur mina funderingar av telefonens signal. Där var en upprörd kvinna som talade om att hon också fått ett liknande brev - dock utan patronhylsa. Vad hade jag gjort av denna sak? Var fanns brevet? Var det lämnat till polisen?

På bråkdelen av en sekund hade min hjärna återkallat händelsen med hennes brev. Så artigt jag kunde sökte jag därefter förklara att brevet i sig inte skiljde sig från övriga anonyma brev rörande motsvarande hot och därför lämnats utan åtgärd.

Nu blev hon arg som ett bi och menade att jag måste låta polisen analysera även hennes hotbrev för att se om det var samma gärningsman. Hon hotade mig också med att hon minsann skulle ta upp ärendet med min chef! Detta senare brydde mig just intet: min chef och jag hade inte alltid samma uppfattning om en specifik fråga och våra samtal kunde bli både långa och animerade. Diskussionerna slutade med en avvägning av våra åsikter. Ibland hade mina värden större tyngd än chefens, ibland var hans de tyngre. Ibland hade vi oförenliga uppfattningar och diskussionen slutade då med att jag sa: ”OK du är chef, jag är lojal och gör som du säger! Du vet i alla fall min mening”. Vi arbetade samman många år och hyste aldrig någonsin agg till den andre efter en hetsig diskussion.

Nå, det var en kort utvikning. Tillbaka till den arga damen i luren. Jag hade lärt av politiker att man inträngd i ett hörn, och utan tillgång till kloka rådgivare, bör göra ”en pudel”. Följande denna etablerade konst sa jag   - Ja, jag får be dig om ursäkt men brevet är sannolikt borta. Jag dock alltid ansvar för vad som sker eller inte sker inom mitt område och du är naturligtvis helt fri att ta upp frågan med min chef. Upprört avslutade hon samtalet…

Den trista sanningen var dock följande: Mitt skrivbord var sedan länge alltför belamrat med allehanda facktidskrifter och en diger samling av dokument och brev. Vanligen brev om vars innehåll man kunde tycka si eller så - och i väntan på det ögonblick då allt uppenbaras och beslut kan fattas lades de åt sidan - men de var för den skull inte bortglömda. Jag vill minnas att 1900-talets störste retoriker, Winston Churchill, brukade säga: ”80-90 procent av alla ärenden kan beslutas inom fem minuter, dvs genast - de övriga 10-20 procenten behöver måhända utredas och tar därmed lite mer tid i anspråk”.

Vad har nu Churchill, mitt skrivbord och det försvunna brevet för samröre? Jo, mitt skrivbord måste röjas och de eftersläpande kommentarerna till de många dokumenten borde sedan länge avlämnas. Jag tillämpade ’Churchills Princip’ och, minsann, på mindre än en timme var allt klart! 90 procent avklarat, 10 procent till fortsatt beredning. Bland de 10 procenten fanns det, i detta sammanhang efterfrågade, anonyma hotbrevet till den arga telefonrösten.

Då, när hanteringen av det nu efterfrågade brevet slutfördes, var eftermiddag och solen gassade. Innetemperaturen var hög och luften kvalmig. Brevet vägde i min hand. Min tidiga uppfattning om brevet fanns kvar - ingen åtgärd. Därefter gick det fort! Högra handen dök ner under skrivbordet och ett finger fann strömbrytaren på dokumentförstöraren som villigt startade. Höger hand hämtade sedan brevet från skrivbordsunderlägget och dök åter ner till dokumentförstöraren. Ljudet från maskinens skärande knivar kungjorde att brevet förvandlats till konfetti.

Naturligtvis kände jag efter samtalet en viss oro över att jag, då - tidigare alltså, förstört bevismaterial som skulle kunnat påverka den aktuella rättegången. Dock kunde man inte utan skriftjämförelse - och kanske DNA-test av frimärket - fastställa om breven hade samma avsändare. Men ’jämförelsebrevet’ hade med hjälp av dokumentförstöraren för alltid försvunnit…

Jag lyfte telefonluren och slog numret till utredande kriminalkommissarie på Kungsholmen för att dryfta ärendet. När han hört vad jag hade att berätta sa han med ett skratt:  - Ägna din tid till något annat än att fundera över detta. Gärningsmannen skulle inte fått en enda dags fängelse extra - även om det kunnat bevisas att det var han som skrivit det nu försvunna brevet!

Jag hörde aldrig mer något om saken - men visst vidtog jag åtgärder till förhindrande av en upprepning….

- Ω -

 

Redaktionen tar gärna emot kommentarer till denna artikel! Tänk och skriv, kort eller långt! Ange gärna ditt namn och e-postadress efter din kommentar - det kan vara av intresse för den händelse jag skulle vilja komplettera den aktuella artikeln med uppgifter som du lämnat! Givetvis kan du skriva direkt till mig om du finner det mer passande!

Om Du vill bli inskriven i Tidsspegelns aviseringslista för nya artiklar så skriv ett e-mejl till erland.renstrom@telia.com 

I mailet skriver du "Önskar bli införd i Tidsspegelns aviseringslista" samt Din e-postadress.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

  

fredag 26 februari 2021

Hotfullt allvar eller TV-drama

Förste januari 2003 gick moderbolaget Sveriges Radio i graven och SVT blev ett eget aktiebolag med egen styrelse och egen VD. Jag fick det hedrande uppdraget att arbeta som Biträdande Säkerhetschef.

Personligen föredrar jag funktionsbeskrivningen 'Operativ Säkerhetschef' eftersom såväl den löpande driften som lösandet av allehanda akuta problem låg på mitt bord. 

Texten nedan härstammar från december 2003 och jag vet inte längre varför jag givit den en novellform - troligen skrev jag ner den till följd av dess osannolika innehåll! Givetvis är de inblandades namn fiktiva - men innehållet är i detalj beskrivet så som det en gång utspelade sig - för drygt 17 år sedan.


HOTFULLT ALLVAR ELLER TV-DRAMA?
 
- Jag vet inte hur jag skall börja, sade Kristina. Jag bara vet att jag inte har något med detta att göra. Hon satt framför mig i en av de tre besöksstolarna. Blond, lite tunn, ca 30 år gammal. Klädd i svarta långbyxor och en ljusblå blus. En röd tröja hängde över hennes axlar. Hon valde den högra stolen från mig sett. Därigenom kom hon också att se den hänförande utsikten genom fönstren - och jag kunde betrakta henne utan att behöva kisa i motljus. - Obehagligt är det när man dras in i andras kärleksaffärer, fortsatte hon. Särskilt som man inte känner förhållandena, och inte har skrivit vad andra tror att man skrivit. 

- Jo, sade jag lite dröjande, kan vi ta det från början? 

Kristina hade ringt mig några timmar tidigare, och vi hade kommit överens om en tid för möte. Min funktion var att ta hand om, och reda ut, alla de ’yttre störningar’ som vårt företag eller våra anställda kunde ställas inför. 

- Javisst, sade Kristina, jag blev uppringd av en ytligt bekant, en person som jag faktiskt hyr min lägenhet av här i Stockholm, och som nu bor i en helt annan del av landet. Hon sade sig ha fått en e-post från mig, vilken varnade för ett förhållande som hon inlett med en gemensam bekant till oss. Hon heter förresten Helena.

- E-post sade jag, den kan förstås spåras. Vilken e-postleverantör är det frågan om? 

- Hotmail. 

Hotmail är lite speciellt, där kan man teckna ett konto i vilket namn som helst, om bara detta inte redan är upptaget. Det innebär att det är fullt möjligt att sända e-brev från ”Kalle Anka” eller ”Konungen av Sverige”. Den okunnige mottagaren kan förledas tro att brevet kommer från den som står som avsändare, men så är alltså långtifrån fallet. Vad den ordinäre skojaren emellertid inte har klart för sig är att allt som sker på Internet loggförs, och att den som förmedlar ett meddelande eller en tjänst helst vill ha betalt för detta! Vem som än kopplar upp sig på Internet får ett så kallat IP-nummer vilket kopplas samman med anropets abonnemangsnummer. 

Utan denna koppling skulle Internetleverantören, t ex Telia eller Tele2, inte få betalt för det aktuella samtalet. När Hotmails server får ett anrop loggas detta dels hos Hotmail, dels hos Internetleverantören. Båda är bundna av sekretessavtal med kunderna, avtal som endast kan brytas genom förfrågan från polisen i respektive land. 

Kontakter i säkerhetsbranschen gör emellertid att man kan hjälpa utvecklingen på traven, utan att för den del sätta de lagliga aspekterna ur spel. 

- Om jag förstått det hela rätt, så har din hyresvärd fått ett e-brev med dig som uppgiven avsändare. Brevet varnar henne för en relation som hon inlett med en ny man, varför skulle hon få denna varning? 

- Jag vet inte, sade Kristina, det enda jag vet är att Helena nyligen arbetat med ett program om extrempolitiska, nynazistiska, yttringar. 

Jag tittar ut genom fönstren i mitt rum på 7:e våningen, en fantastisk utsikt över grässlätter och vatten, funderar en liten stund. Det är långt ifrån otroligt att de som finner sin ljusskygga sak skarpt belysta av Helenas arbete skulle vilja skada henne genom ett angrepp där hon är som mest sårbar: privat och i en ny relation med en annan människa. Jag har tidigare erfarenheter av motsvarande angrepp, fast just detta är något nytt - och, om man så, vill ovanligt raffinerat! 

Att ta en annans identitet och sedan utså misstro och splittring i en relation, föregivande att varningen kommer från en bekant! 

- Kan vi ta det från början igen, frågade jag? - Visst, sade Kristina, och repeterade vad jag egentligen redan visste. 

Några telefonsamtal senare hade jag kontaktat såväl Helena som polisen i hennes område och dessutom en spårningsfunktion för telekommunikation – en funktion som arbetar oberoende av vilken tjänsteleverantör det gäller. Helena fick, av mig, rådet att göra en polisanmälan om händelsen och den lokala polisen fick en kort information om vad som kunde förväntas. 

Eftersom man av mail-headern i Helenas e-brev kunde utläsa vilken-ipadress-som-gjort-vad-när var det inte så svårt att spåra avsändaren. Den aktuelle tjänsteleverantören letade i sin logg och gav mig ett positivt besked om träff. 

Naturligtvis lämnade han inte ut precisa data till mig, men han skulle utan betänkligheter lämna dessa uppgifter till polisen. Mitt nästa steg blev därför att knyta samman den polis som hanterade Helenas anmälan med leverantören ifråga. 

Kanske var det inte helt i överensstämmelse med reglerna när den utredande polismannen någon timme senare avslöjade det abonnentnummer som var registrerat för den aktuella sessionen, men han var å andra sidan glad över att få del av kunskaper om hur man hanterar den nya - datoriserade – brottsligheten. 

Nummerupplysningen gav mig besked om att abonnemanget tillhörde Birgitta. Riktigt varför jag som första åtgärd kontrollerade om Birgitta fanns i vår interntelefonkatalog kan jag inte återkalla i minnet – men det gjorde hon! 

Ett telefonsamtal till hennes chef och sedan ett till henne själv där vi kom överens om en mötestid några dagar senare. På utsatt tid kom hon till mitt rum. Blond, blåögd, påfallande god kroppshållning, ca 45 år. Enkelt men smakfullt klädd, naturligtvis lite osäker – det är ju inte var dag man kallas till samtal med Säkerhetsavdelningen och dessutom helt utan vetskap om varför! 

Jag hade bestämt mig för att vara rak och öppen och frågade, efter några inledande artiga fraser om den hänförande utsikten, - Hur kan du förklara att en e-post till Helena sänts från ditt hemabonnemang men med Kristina som avsändare? 

Hon ryckte till, tittade ut genom fönstren och efter en stund sa hon med låg röst: - Det låter kanske som ett uppslag till en TV såpa, men det är faktiskt sant. Hon fortsatte  - Skrivbordet bredvid mitt tillhör Ulla. Vanligen läser Ulla sina mail och stänger dem sedan. Men, som om hon ville att jag skulle se just detta brev, lät hon det ligga på skärmen, skrattade till och reste sig och gick sedan ut. 

Jag hade strax därpå ett ärende till postfacket och som jag passerade hennes skärm mycket nära kunde jag inte låta bli att titta. En romantisk varm bild förställande ett dukat bord för två med rött vin i glasen, levande ljus och med en stor text i rött med orden 'Tack för senast!' Det krävdes ingen ansträngning för att se vem som var avsändare, inte heller för att se att avsändaren visade ett djupare intresse för Ulla. 

- Om det inte varit för avsändarnamnet skulle jag glatt mig. Ulla önskade nämligen något annat än det singelliv hon levde. Men brevet kom från Sven, Sven som sånär hade förstört mitt eget liv! Sven som nu hade en intensiv relation med Helena! Som flyttat med henne till ett nytt liv! - Förstår du min frustration, frågade Birgitta. 

- Sven och jag träffades på arbetet, fortsatte Birgitta. Jag var gift, men Sven var så generös, så varm, så omtänksam. Snart nog föll jag i hans armar och kände mig pånyttfödd och sådär underbart kär att inga hinder mer finns, bara möjligheter. 

- Jag insåg att jag måste göra ett val – stanna i mitt äktenskap eller ge detta nya underbara en mer fast form. Det var inte lätt för mig, och visst kan man klandra att jag ens tillåtit mig hamna i denna valsituation. Till slut hade mitt beslut mognat: jag skulle lämna mitt gamla liv och starta om med Sven! 

Hon tittade ut, svalde några gånger, en tår rann utför kinden när hon fortsatte.    - Sven var helt oförstående, helt oförberedd på de förhoppningar han tänt hos mig. Hans mening var att vi skulle fortsätta som hittills, att tid skulle ge mer erfarenhet, att vi inte skulle förhasta oss. Fast det var mycket svårt att acceptera, förstod jag att jag bara varit en sorts tidsfördriv för Sven, en pojkleksak. 

- Jag hade prövat och omprövat mitt äktenskap, trott mig funnit en ny gemenskap, var beredd att bryta upp, allt för att, i avgörandets stund, finna att jag missuppfattat allt. Om du så vill: låtit mig förblindas av den kärlek som jag aldrig borde låtit röra vid mig! 

- Jag tror jag börjar förstå sammanhanget, sade jag eftertänksamt. Människor är människors gamman sägs det, men människor kan också vara upphov till sorg och smärta - och till oöverlagda handlingar. Birgitta fortsatte  - När jag såg mailet på Ullas skärm blev jag alldeles tom och kall invärtes. Mönstret upprepades, Sven var åter på jaktstigen. 

- Jag ville varna Helena, göra henne uppmärksam på att hon hade en relation med en man som uppenbarligen svek henne. Jag förstod att Helena inte skulle uppfatta ett brev från mig, Svens tidigare erövring, som annat än ett försök att svartmåla honom - därför skapade jag en Hotmail-adress i Kristinas namn, Kristina som ju också arbetar i vårt företag och som dessutom hyr en lägenhet av Helena. Kristina skulle Helena tro på – jag ville verkligen inget annat än varna henne och såg bara denna utväg. 

- Hm, sade jag och kände mig betryckt. Vem var jag att ifrågasätta de beslut som lett fram till vårt möte? Försiktigt lösgjorde jag mig från berättelsen om ett hårdhänt uppvaknande från en rosenröd dröm. Från en människas försök att hantera en känslomässigt stormig upplevelse. 

- Vi lämnar detta bakom oss, sade jag. Det är förvisso inget ärende för Säkerhetsavdelningen. Birgitta såg lättad ut, till och med ett litet leende svepte över hennes läppar. - Jag gjorde vad jag trodde var rätt, sade hon lite tyst, kanske var det inte så smart? 

- Låt oss inte gräva mer i detta nu sade jag, dagen är vacker, det är tid för lunch, vill du luncha med mig?

                                                           - Ω -


Redaktionen tar gärna emot kommentarer till denna artikel! Tänk och skriv, kort eller långt! Ange gärna ditt namn och e-postadress efter din kommentar - det kan vara av intresse för den händelse jag skulle vilja komplettera den aktuella artikeln med uppgifter som du lämnat! Givetvis kan du skriva direkt till mig om du finner det mer passande!

Om Du vill bli inskriven i Tidsspegelns aviseringslista för nya artiklar så skriv ett e-mejl till erland.renstrom@telia.com 


I mailet skriver du "Önskar bli införd i Tidsspegelns aviseringslista" samt Din e-postadress.

lördag 13 februari 2021

Tidsspegelns publicerade artiklar 2014 12 13 - 2021 03 20

 

Artiklar 2014 12 13 - 2021 03 20
Klicka på respektive rubrik för att komma till önskad artikel!
20142015
december (28) januari (9)
En glömd tragedi IIIFu-Go faller över USA
En glömd tragedi IICamp Century - en gång ett topphemligt projekt
En glömd tragediBäckebotorpeden - och sedan...
Hansa - en svensk katastrofVedergällning, V-1
Sagan om folköletProjekt Habakkuk
Svensk fallskärmsjägareBron över floden Kwai
Levande artefakterVägen till frihet, the Liberty ships
Minorna IIMat i fält
MinornaMaritima jättar
Pionjärer och fantaster
Glacier Girl, efterbörd
Glacier Girl
Sentimental Journey
Det första jetflygplanet, Me 262
Om inte om....
Messerschmitt Me 163
U-båt typ XXI - ett nytt koncept
Horten Ho 229
Sveriges flygvapen - en alltmer ihopsjunken och kr...
Stridsfordonsmuséet Arsenalen, Strängnäs
Katastrofen i Vikbo
Märkliga vapen II
201520152015
 februari (1)mars (3)  april (3)
Krut vs elektricitetEnigma del III - Bletchley ParkDe bemannade torpederna, del III
Enigma del II - maskinen, dess funktion och handhavandeDe bemannade torpederna, del II
Enigma - en tysk chifferdrömLa decima flottiglia MAS, Den tionde flottiljen oc..
201520152015
juni (1) september (1)november (3)
Eben-Emael, Belgiens låsFjordarna vid Narvik april 1940 - jagargravar av formatMittelwerk Dora
Justering
Ouvrage du Hackenberg
201520162016
december (8)januari (3)  februari (3)
Tirpitz, Bismarcks systerfartygMäktiga anföranden IIIReinhard Heydrich
Bismarck, tysk tungviktareMäktiga anföranden IIAuschwiz - en dödens boning
The mighty HoodMäktiga anförandenBuchenwald - en av ondskans många platser
Den ofrivillige boxaren som blev präst i Svenska Kyrkan.
Julminne
201620162016
 mars (1) april (4)  maj (4)
Fragment från AuschwitzVerdun 1916Japans super u-båt, I-400
TitanicGranGåsen
Raiden mot torrdockan i St Nazaire 1942I-400, komplettering
Krigsproduktion i civil industriYeager - först genom ljudvallen
201620162016
  juni (2)augusti (1)september (1)
U-båtens tidiga historiaScapa Flow, 13 november 1939Den iskalla Döden vid Suomussalmi och Raatevägen
Slaget vid Somme - 100 år
201620162016
 oktober (5) november (6)december (6)
5. Finska Vinterkriget 1939-1940: Slaget om Suomus...En korrigering...En historisk Europaresa 2016, del X
4. Finska Vinterkriget 1939-1940: Slaget om Suomus...Jo, detta om leran...En historisk Europaresa 2016, del IX
3. Finska Vinterkriget 1939-1940: Slaget om Suomus...En historisk Europaresa 2016, del IVEn historisk Europaresa 2016, del VIII
2. Finska Vinterkriget 1939-1940: Slaget om Suomus...En historisk Europaresa 2016, del IIIEn historisk Europaresa 2016, del VII
1. Finska Vinterkriget 1939-1940: Slaget om Suomus...En historisk Europaresa 2016, del IIEn historisk Europaresa 2016, del VI
En historisk Europaresa 2016, del IEn historisk Europaresa 2016, del V
201720172017
januari (4) februari (6)  mars (5)
Superartilleri IIPickelhuva, kask eller hjälm?Världshuvudstaden Germania, del I
Superartilleri I, efterbördEtt stort uppdragHålladdning eller på svenska: riktad sprängverkan,...
Superartilleri IOBS!Skydd av soldatens huvud.. hjälmen i ett annat per...
Skagerrackslaget, version IISuperartilleri IIILjudbangen - ett flygakustiskt fenomen
Uppslagsböcker i en föränderlig världStridshjälmen genom tiderna
Lite Krupp-genealogi och tysk industrihistoria
201720172017
  maj (8)juni (8) augusti (2)
Döden på MälarenJagarkatastrofen vid Märsgarn, finalenMuseet vid vägs ände
MordapoteketJagarkatastrofen vid Märsgarn, del IIRaatteen tie - Dödens Väg
Ubåten Ulven - saknad!Jagarkatastrofen vid Märsgarn
von Sydowska mordenNär Döden besökte "Den Älskade Sjön"
LäsarstatistikEtt Värmländskt försvinnande...
Om kriget kom...Batteri Helsingborg, del III
Bakom Världshuvudstaden GermaniaBatteri Helsingborg, del II
Världshuvudstaden Germania, del IIBatteri Hälsingborg eller Kanonerna vid Djuramåsa
201720172017
 september (3) oktober (3)november (2)
Mannen utan fruktanPasschendaele11 november...
Kommer du ihåg....Brädgården brinner!Ryssligan
Raatteen Portti - Ett museum över död och förintel...Viljans triumf
201720182018
  december (2)januari (2)  februari (2)
Halifax, epilogUbåten Kursk's undergångFästning Helgoland och Big Bang
Katastrofen i HalifaxCentralförsvarsprincipen och Karlsborgs FästningKultur och revolvrar
201820182018
  mars (2) april (8) maj (2)
Malta - Medelhavets strategiska diamantLyckan finns i ditt inre…Norskt tungvatten och Andra Världskriget
Supermarine Spitfire och Mrs Shillings OrificeEn annorlunda historia…Har du hört historien om Fet-Mats?
En gammal historia...
En artillerist föds...
Martin Bormann - Nazismens Brune Eminens, slutet
Martin Bormann - Nazismens Brune Eminens del III
Martin Bormann - Nazismens Brune Eminens del II
Martin Bormann - Nazismens Brune Eminens del I
201820182018
juni (1) augusti (1) september (2)
Valentin - ett mäktigt, oförstörbart, byggnadsverk...Albatross - ett stycke svensk krigshistoria, del I...Krigsflygfält 16 Brattforsheden
Albatross - ett stycke svensk krigshistoria, del I...
201820182018
 oktober (6) november (2) december (1)
Den siste Rjukan-sabotörenSpökskepp och oförklarade försvinnanden till havsJandeba och svenska krigsmän 1942-1944
Skånska mord - Den vedervärdige mannen från Löderu...Vapnen tystnar...
Tingstäde Fästning
Skånska mord - Esarparn
Flanderns fält...
Hemligt finsk-tyskt u-båtssamarbete
201920192019
januari (2)mars (3)april (4)
Radiostationen SAQ Grimeton - ett svenskt världsar...Katastrofen i GetåDå Sverige åter blev en stormakt - Flygvapnet, världens 4:e största! 
231 år sedan skotten i finska Puumula - 80 år sed...När Sverige balanserade på avgrunden - Midsommarkr...Benhuset i Sedlec
Liberator - engångspistolen som fick en kort histo..När Dödens käftar öppnades...
Några svenska bajonetter och Fairbairn-Sykes stridskniv
201920192019
maj (2)juni (1)juli (0)
Världens enda bevarade tyska u-båt av typ VIICRevolverstriden i Tombstone den 26 oktober 1881 - början till slutet ...
Revolvrar och kultur
201920192019
sept (3)okt (1)nov (2)
På spår efter Jacob DubbeFlygvapnets flygplan Tp79 svarar inte på anrop...Tp 79 - bilderna
Krigsflygfält nr 2, SövdeEtt brev - med Hugins bakgrund
dec (2)
Flygplanet som aldrig flög
Redaktörens ärtsoppa
202020202020
jan (2 )april (3)maj (4)
Utvisning av en mördare...Vad en karta kan berätta...En rakryggad officer
Julaftonsmorgon på SAQ GrimetonHangarfartyget USS Theodore RooseveltÖster Silvberg, epilog
Krigstida gruppering av ett 10,5 cm artilleribatteri, Helvetesgropen och gruvdrängen i Öster SilvbergSnabbgruppering och akut sjukhusbesök...
Öster Silvberg, fortsättningenEn dramatisk vigsel
Jaktplanet P 51 Mustang och Svenska Flygvapnet
juni (1)juli (2)december (1)
Reaåldern gör entré i Svenska FlygvapnetSAAB 32 Lansen - en aldrig glömd kärlekPåskaftonsmannen
SAAB 32 Lansen som bärare av taktiskt atomvapen
202120212021
jan (2)feb (1)mars (1)
HelikoptermannenBilkaparen med den stora kniven

Internationella minnesdagen av Förintelsen
Hotfullt allvar eller TV-drama