Mat i fält

"En armé marscherar på sin mage" är ett uttryck som tillskrivs kejsar Napoleon. Ett annat sätt att uttrycka det är helt enkelt "Utan mat - inget krig!"

I gångna tider mat- och foderförsörjdes de stridande enheterna med vad den förhandenvarande trakten kunde erbjuda.

En dåtida armé utgjorde en brokig samling av - förutom soldaterna - medföljande hustrur samt älskarinnor för stunden, kanske till och med barn, av krämare av alla slag som sålde vad soldaterna behövde och av en försvarlig mängd boskap (kor, grisar, får, höns) avsedda att så småningom förtäras av trupperna - om inte trakten erbjöd nödvändig förning.

De första noteringarna om mat i fält kommer från Romersk tid. En Romersk legion bestående av 5000 man skulle dagligen förses med

3 600 liter spannmål (till bröd och gröt)
12,5 oxar, eller
120 får, eller
38 grisar

Tyvärr finns ingen anteckning om dryck bevarad från denna tid, men till stor del lär denna ha bestått av försvarliga mängder vin - vatten var av hållbarhetsskäl en bristvara!

Flottorna erbjöd särskilda försörjningsproblem. Havsgående fartyg hade stora förråd av saltat kött, av skorpor, av vin - och av vatten i tunnor. Även levande boskap fanns ombord.

I Sverige fastställdes en s.k. Spisordning som föreskrev hur mycket mat en soldat var berättigad till per dygn.

Om vi betraktar den svenska Skärgårdsflottans behov av matvaror vid rustningen (mot Ryssland) 1808 finner vi nedtecknat

16 930 liter brännvin
82 000 kg bröd
21 250 kg fläskkött
2 800 liter havregryn
19 000 liter korngryn
1 300 kg salt
8 850 kg salt kött
8 850 kg salt sill
6 650 kg smör
1 600 kg tobak
12 350 kg ärtor
6 130 kg ättika

Ättikan användes huvudsakligen för att dölja den unkna smaken på vattnet i tunnorna!

I Sverige skedde matlagningen under lång tid genom manskapets egen försorg och i s.k. kokgropar utomhus. Först i och med kasernförläggningen i början på 1900-talet kom matberedningen att flytta inomhus och få fasta former.

Ett mycket viktigt framsteg för den militära mathållningen utgjorde helkonservens intåg - en förpackning som inte behövde förvaras i de kylskåp vars kyla erhölls från isblock vintertid sågade ur sötvattensisarna. Isblocken förvarades sedan i sågspånsisolerade isstackar - och räckte faktiskt ända fram till nästa isupptagning!

Vi hemfaller lätt till att betrakta olika vardagliga produkter och företeelser som något som alltid funnits och därmed behöver dessa inte ha någon historia. Helt fel: Utan historia inga lärdomar - och därmed ingen utveckling!

1795 utlystes i Frankrike en tävling med 12 000 franc i belöning för den som kunde uppvisa en fungerande metod för att - utan kyla och över lång tid - bevara livsmedel. Det dröjde 15 år innan vinnaren - Nicolas Appert - kunde koras. Hans sporre och idé var champagnen som bevarades i sin flaska oberoende av tiden. Han kunde så småningom visa att mat, försluten i glasburkar med gummiringstätade lock och sedan upphettade i vattenbad, hade utomordentlig hållbarhet. Metoden används än idag!

Glasburken var dock inte optimal för fältbruk, lätt krossbar och tung som den var. England blev konservburkens nästa anhalt när Peter Durand ersatte glasburken med en plåtförpackning. Tekniken utvecklades sedan av två andra engelsmän, Bryan Donkin och John Hall, som utvecklade den på insidan förtenta plåtburken och lanserade den 1812 i Bermondsey. Redan 1813 levererades de första konserverna och 1818 levererades 24 000 burkar om sammanlagt 18 000 kg konserver till brittiska flottan.

Det är lite märkligt men konservburken i plåt saknade under många år öppnare och uppfinningsrika soldater använde i stället bajonetten! Notera bildtexten!

Konservburken gjorde entré i Sverige med firman Axel Molinders rökta lax i olja 1840.

Riktigt när konservburken, som vi känner den, gjorde entré i svenska försvaret är oklart, men på Armémuseum i Stockholm finner du en konservburk från 1904.






                                                                               

                                                                          - Ω -