Operation Pluto

I Shanklin Chine, på Isle of
Wight, ligger några meter
av PLUTO kvar

Alla känner till Walt Disneys seriefigur Pluto - men det är inte denna Pluto som vi här skall lära känna närmare utan den navelsträng som byggdes för petroleumförsörjning av de arméer som landsteg i det naziockuperade Europa med början den 6 juni 1944. Förkortningen Pluto, eller som det en gång skrevs: Operation PLUTO uttyddes på två sätt: Pipeline Under the Ocean - eller Pipeline Underwater Transportation of Oil - båda med samma innebörd: ett tekniskt system för att utan fartyg transportera bränsle och smörjolja till de Allierades fordon (även flygplan) efter invasionen av det Europeiska fastlandet.

En modern mekaniserad armé har ett ofattbart stort behov av olika sorters drivmedel för att kunna genomföra sina operationer. Exempel på mekaniserade förbands bränsleförbrukning kan vara den tyska Tigerstridsvagnen som förbrukade 40 liter bensin för 10 km körning på väg - amerikanska Sherman M4 förbrukade 27 liter bensin per 10 km vid körning på väg och 59 liter per 10 km terrängkörning.

Amerikansk Sherman M4

Panzerkampfwagen VI, Tiger

I äldre tider, före förbränningsmotorns entré på slagfältet, var arméerna beroende av hö och havre för sina hästars behov av "drivmedel". Naturligtvis behövdes också livsmedel till soldaterna, ved till matlagning, talgdankar till lyktor samt något olja som bränsle i officerarnas oljelampor i stabstälten.

Samtliga ovanstående behov täcktes genom köp, beslag eller förskrivning från de bönder som bebodde det område som armén för tillfället befann sig i.

Det är lätt att inse att behovet av bränsle - bensin, flygbensin, diesel - var mycket stort vid världens största invasionsföretag någonsin: de Allierades invasion av Europa den 6 juni 1944 samt det fortsatta kriget fram till Tysklands villkorslösa kapitulation den 8 maj 1945.

Förstahandsbehovet täcktes med Jerrycans (se artikeln om 'the Jerrycan' här), dvs Jeepdunkar som sattes iland på utvalda invasionsstränder några timmar efter den första landstigningen.

Planerarna av Invasionen förutsatte naturligtvis att man på sikt skulle kunna drivmedelsförsörja de allt starkare Allierade förbanden genom att ta och kontrollera lämpliga hamnar för oljefartyg. 

Beräkningar visade att så mycket som 60% av truppernas försörjningsbehov uttryckt i ton skulle komma att vara drivmedel. Att i detta läge helt förlita sig på att oljehamnarna fanns tillgängliga när de som mest behövdes var inte tillfyllest. I vågskålen låg också tankfartygens och de tänkta oljedepåernas sårbarhet för tyskt flyg.  Här krävdes ett nytänkande - och detta nytänkande började redan i april 1942 då viceamiralen Lord Mountbatten ställde en fråga till sekreteraren  i Petroleum War Department Geoffrey Lloyd om möjligheten att lägga en rörledning för petroleumprodukter under Engelska Kanalen.

Med den befintliga Atlantkabeln för telegrafi som förebild skissades en lösning där Atlantkabelns kärna av koppartråd byttes mot ett hålrum där bränsleprodukter skulle kunna flöda!

Detaljstudier gav två lösningar vilka döptes efter sina upphovsmän/företag: Hais och Hamel.

Hais står för Clifford Hartley vid Anglo-Iranian-Siemens Oil Company medan Hamel står för HA Hammick (vid Iraq Petroleum Company) och Bernard J Ellis (vid Burma Oil Company).

De båda lösningarna var mycket lika men skilde sig på ett signifikant sätt: HAIS-ledningen hade ett inre rör av bly medan HAMEL använde mjukt stål för samma ändamål.

HAIS-ledningens uppbyggnad.
Innerst ett rör av bly

Båda lösningarna hade sina starka och svaga punkter. HAIS-ledningen kunde, med sitt mjuka inneslutna blyrör, rullas samman i 'fartygsstora' slingor och läggas ut från fartygets lastrum på samma sätt som Atlantkabeln. HAIS-ledningens akilleshäl var emellertid att bly var en bristvara huvudsakligen reserverad för ammunitionstillverkning.

HAMEL-ledningens uppbyggnad.
Innerst ett rör av mjukt stål

HAMEL-lösningen byggde på lättillgängligt mjukt stål - men fordrade en annan, innovativ, utläggningsteknik baserad på flytande ståltrummor av avsevärd storlek. HAMEL-ledningen kunde nämligen inte rullas ihop så snävt som HAIS-ledningen och den fick därmed inte plats inombords i ett avpassat fartyg.

Conundrum klar att fästas vid stabiliserings-
armarna för att sedan lindas med
HAMEL-ledning. Notera den hitre
Y-armen!

HAMEL-ledningens utläggningstrummor kallades "Conundrums" och på dessa  rullades ledningen upp. Trummorna mätte hela 18 meter i längd och hade en diameter om 12 meter. Vid utläggning av ledningen bogserades trumman över Engelska Kanalen av två bogserbåtar eller, alternativt, monterades den på en för ändamålet byggd pråm vilken drogs av en bogserare. Antalet tillverkade Conundrums var inalles sex stycken.

Conuntrumma med upplindad
HAMEL-ledning

Conuntrumma under
bogsering/utläggning av
HAMEL-ledningen

Omfattande tester, inkluderande utläggning på havsbotten av 40-50 km långa ledningar, ledde fram till att båda lösningarna antogs.

HAIS-ledningens slutliga blyrörsdiameter ökades från 2 till 3 tum vilket ökade överföringsvolymen per tidsenhet till drygt det dubbla. Rören fabrikstillverkades i 1200 meters längder vilka vid utläggningen fogades samman. Två större och ett mindre fartyg anpassades för utläggningen, det mindre fartyget lastade 48 km 3-tums rör medan de två större klarade 160 km 3-tums rör vardera.

HAMEL-ledningen tillverkades i 12-meters längder vilka svetsades samman till segment om 1200 meter. I en särskilt anpassad docka hölls sedan en  Conuntrumma fast av två armar och en elmotordriven kedja fick den att rotera. Ledningssegmenten rullades upp på trumman, segmenten svetsades samman, och resultatet blev en HAMEL-ledning om 140 km längd per Conuntrumma.

Testerna inkluderade också de pumpstationer som var nödvändiga för PLUTO:s funktion. En betydelsefull punkt var därvid rörledningarnas motståndskraft mot det inre vätsketrycket. Genom att upprätthålla ett tillräckligt högt ledningstryck kunde olika typer av bränsle successivt pumpas genom ledningen utan att blandas med ledningens föregående transportprodukt - en nog så viktig egenskap då ledningarna i sig rymde hundratusentals liter petroleumprodukter.

Våren 1943 valde Petroleum Warfare Department ut de två platser där pumpstationer skulle byggas. Den ena förlades till Sandown på Isle of Wight medan den andra förlades till Dungeness på Kents kust.

Karta över Engelska Kanalen. Ledningssystemet Bambi till Cherbourg kollapsade tidigt och
systemet avslutades redan den 4 oktober 1944. Den planerade mottagarstationen i
Ambleteuse kunde inte förverkligas utan stationen byggdes i Boulognes yttre hamn.

Mottagarstationerna i Frankrike valdes ut i juni 1943. Sandown skulle anslutas till den 120 km avlägsna hamnen i Cherbourg medan Dungeness skulle anslutas till hamnen i Ambleteuse, ca 30 km ssv om Calais.

För att uppnå behovskvantiteten  bensin, diesel, flygbensin och smörjoljor krävdes att de båda systemen omfattade multipla ledningar mellan respektive stationer. 

Även de båda systemen fick kodnamn tagna ur Disneys värld. Sundown-Cherbourg-systemet döptes till "Bambi" medan Dungeness-Ambleteuse-systemet döptets till "Dumbo".

En av PLUTOs bränslepumpar
i Sandown, Isle of Wight

Varje pumpstation var utrustad med 30 st dieselmotordrivna kolvpumpar samt fyra stora, elektriskt drivna, centrifugalpumpar. Vid ett ledningstryck om 10 000 kPa (=102 kg/cm2) var den teoretiskt till Frankrike överförda mängden bensin 

1 800 000 liter per dygn. De två pumpstationerna i England matades i sin tur av via ett nät av rörledningar från tre stora bränsledepåer. Detta rörledningsnät var färdigt i mars 1944.

Inför invasionen av det Europeiska fastlandet, Operation Overlord, genomfördes ett större antal vilseledande, topphemliga, åtgärder samlade under täckmanteln: Operation Fortitude. Fortitude innefattade till och med skapandet av en fiktiv armé under befäl av den beryktade amerikanske generalen George C Patton. Radiotrafik, tältförläggningar, uppblåsbara stridsvagnar och artilleripjäser från Goodyear allt för att vilseleda det tyska överkommandot om VAR invasionen skulle äga rum!

Den fundamentalt viktiga Operation PLUTO utgjorde inget undantag från Fortitude. En 15000 kvm stor falsk oljedepå byggdes vid Dover med rörledningar, lagringstankar, bryggor och luftvärnspjäser. Vindmaskiner skapade dammoln som gav intrycket av aktivitet.

Till synes enkla villor - men de innehöll
Plutos pumpar och teknik!

Under skydd av mörker och presenningar byggdes pumpstationerna upp. De gavs skepnader av villor, stugor vid havet, gamla fort, nöjesparker osv. 

Uppdragsgivarens namn, "Petroleum Warfare Department", fick inte finnas på något gods som transporterades till pumpstationernas destination. Förarna av de lastbilar som transporterade material till byggena fick sina färdinstruktioner genom att ringa från en offentlig telefonkiosk... Allt var, och skulle hållas, hemligt!

I krig blir emellertid inte alltid så förverkligat som under laboratorieliknande förhållanden - och system Bambi drabbades av flera ödesdigra olyckor vid förverkligandet.

Hamnen i Cherbourg erövrades inte från tyskarna inom planlagda D+8 dvs 8 dagar efter D-day utan först den 27 juni och hamnen kunde, till följd av svår förstörelse, inte ta emot den första petroleumsändningen per tankfartyg förrän den 25 juli. Bambi skulle ursprungligen börja byggas D+12 men man måste alltså avvakta. Under tiden försörjdes invasionstrupperna med grundgående kusttankfartyg och med oceangående tankers via s.k. Tombolalinjer - dvs slangförbindelser med fastlandet, terminerade i den lilla hamnen i Port-en-Bassin.

Den första HAIS-rörledningen lades ut på bara 10 timmar den 12 augusti 1944. Dessvärre bar det sig inte bättre än att en eskorterande jagare fastnade med sitt ena ankare i rörledningen varvid den skadades bortom reparation. Två dagar senare var det åter dags: ledningen fastnade i ett eskorterande fartygs propeller och förstördes. Den 27 augusti havererade ett försök att lägga ut en HAMEL-ledning då det visade sig att den använda Conuntrumman inte kunde bogseras och rotera på avsett sätt till följd av en massiv tillväxt av havstulpaner på den sida som legat i havet i avvaktan på ledningens utläggning. Tonvis med havstulpaner avlägsnades och allt syntes gå bra tills ledningen bröts av efter utlagda 54 km.

Till sist lyckades man, en HAIS-ledning lades ut den 22 september, anslöts till pumpstationen i Sundown och levererade 250 000 liter petroleumprodukter per dag till Cherbourg! Den 29 september var en ny framgångsdag i och med den lyckosamma utläggningen av en HAMEL-ledning. 

Men olyckan väntade för Bambi! När pumptrycket i ledningen ökades från 50 till 70 kg/cm2 den 3 oktober skadades ledningarna så svårt att fortsatt drift inte längre var möjlig.

Operation Bambi avslutades påföljande dag, den 4 oktober. Den överförda mängden bränsle uppgick då till sammanlagt 4 250 000 liter.

För system "Dumbo" skulle det dock gå bättre! Den första ledningen togs i bruk den 26 oktober och förblev i drift ända till slutet av kriget i Europa. Den ursprungligen utsedda platsen för mottagarstationen vid hamnen i Ambleteuse visade sig vara oanvändbar till följd av omfattande minering av stranden. I dess ställe byggdes mottagarstationen i Boulognes yttre hamn dit avståndet från pumpstationen i Dungeness var 43 km.

Ett av PLUTOs kontrollrum i Dungeness

I december 1944 fanns inalles 17 ledningar i drift, nio 3-tums och två 2-tums HAMEL-ledningar samt fyra 3-tums och två 2-tums HAIS-ledningar. Tillsamman levererade de 1300 ton drivmedel per dygn.

Emellertid var järnvägsnätet i Boulogne omfattande skadat av de Allierades bombningar. Det var därför svårt att få fram nödvändiga tankvagnståg för vidare transport av petroleumprodukterna ut till de stridande förbandens bränsledepåer. Av denna anledning byggdes även markbaserade rörledningar från Boulogne till Calais där järnvägsnätet erbjöd bättre rangermöjligheter för tankvagnar och lokomotiv.

Under december 1944 gjordes en utvärdering av Dumbo med syfte att eventuellt avsluta projektet. Bidragande till detta övervägande var att hamnen i Antwerpen nu befriats och öppnats för trafik och att ett oceangående tankfartyg per dag lossades där. I ljuset av att Antwerpen vid denna tid utsattes för beskjutning med såväl V1- som V2-vapnen ansågs det emellertid vara oklokt att ta in mer än en tanker åt gången i oljehamnen. Av denna anledning beslöts om fortsatt drift av Dumbo.

När striderna så småningom flyttats in på tyska mark kopplades Dumbo till ett marknät som förlängdes till Antwerpen, till Eindhoven och till sist till Emerich.

Pumpstationen i Dungeness gick för högtryck och den 15 mars 1945 överträffades det uppsatta målet: 4,5 miljoner liter (ca 3000 ton) drivmedel  per dygn. Den 3 april sattes ett nytt rekord: 4600 ton per dygn. 

Leveransnätet kom att kontinuerligt byggas ut och den sista ledningen lades ut den 24 maj 1945.

När system Pluto till sist stängdes ner, den 7 augusti 1945 hade det levererat 820 miljoner liter drivmedel d.v.s 635,5 kiloton!

Operation Pluto upplöstes formellt den 31 augusti 1945.

Efter kriget bärgades, mellan september 1946 och oktober 1949, 85 procent av Pluto-ledningarna. Härvid återvanns 22 000 ton bly (av 23 000 ton använt vid tillverkningen) samt 3 400 ton stål av använt 5600 ton.

När Pluto slutgiltigt stängdes ner togs också tillvara 340 000 liter bränsle som fanns kvar i ledningarna.

Eftermälet till Operation PLUTO har varit skiftande. Kanske sammanfattas de bäst av den politiske giganten, Englands premiärminister under Andra Världskriget, Winston Churchill i ett tal den 24 maj 1945: "En fullt ut brittisk bedrift och ett stycke amfibisk ingenjörskonst som vi mycket väl kan vara stolta över".

- Ω -

Redaktionen tar gärna emot kommentarer till denna artikel! Tänk och skriv, kort eller långt! Ange gärna ditt namn och e-postadress efter din kommentar - det kan vara av intresse för den händelse jag skulle vilja komplettera den aktuella artikeln med uppgifter som du lämnat! Givetvis kan du skriva direkt till mig om du finner det mer passande!

Om Du vill bli inskriven i Tidsspegelns aviseringslista för nya artiklar så skriv ett e-mejl till erland.renstrom@telia.com

I mailet skriver du "Önskar bli införd i Tidsspegelns aviseringslista" samt Din e-postadress