Man äger ej snille för det man är galen...

Det var en afton för rätt länge sedan. Min Far låg på sin säng och vilade, jag satt på en stol vid sängen och vi talade om varjehanda ting. På hans bord låg en skrift som väckte min nyfikenhet. ”Vad läser du?” frågade jag - och fick till svar ”det där är dynamit!”

”Hurså” sade jag varpå Far sade: ”Slå upp och läs!” Det var en mening som ledsagat mig genom livet. Var gång jag frågade Far om något som han inte kunde förklara sade han: ”Slå upp och läs!”. Det han därmed hänvisade till var en utgåva av Nordisk Familjebok som stod i en hylla i Prästgårdens vardagsrum. Denna uppmaning kom att följa mig genom livet - Låt aldrig din nyfikenhet besegras av lättjan. Ta reda på allt du funderar över! I mitt fall började det med Nordisk Familjebok i sisådär 28 halvfranska band. Genom åren har denna källa till kunskap förökats med ytterligare uppslagsverk. Sålunda finns i huset även Svensk Uppslagsbok i 31 band samt Bonniers Stora Lexikon i 15 band.

Då kanske den kritiske frågar: ”Vad skall du med alla dessa uppslagsböcker till, det finns ju Internet och Wikipedia.”

Svaret blir: ”Du kan inte finna fördjupad information om ett visst ämne på det sätt som det finns skrivet i dessa - visserligen gamla - men aldrig bestridda källor till utökat vetande!”

Men även gamla källor kan behöva en kritisk granskning. Utgivningstakten för ett uppslagsverk bestämde vad som var känt när band 18 gavs ut - men i band 23, utgivet kanske 3 år efter band 18, hade världen förändrats.

Sålunda läser jag på H som i Hitler att denna var en politiker som efter sin vistelse i Landsbergfängelset har föga inflytande i Tysk politik. Slår jag så på Tyskland får jag läsa att Tyskland är en nationalsocialistisk stat under sin führer Adolf Hitler!

Summan av kardemumman stavas KÄLLKRITIK! Du skall absolut inte ta för givet att det som står i Wikipedia är den absoluta sanningen - det kan finnas andra som har en annan uppfattning av det du nyss tog för en sanning.

De gamla kunskapskällorna är på utdöende - om de inte redan är stendöda. Dagens ungdomar fyller sina sinnen med allsköns trams förmedlade av ”Influensers”.

Jag är djärv nog att påstå att ingen generation har burit - och ännu bär - så mycket allmänkunskap som vi 40-talister! Jo, jo - många kastar sig snabbt på livbojen och pekar på att det finns så mycket nytt som de unga vet, t ex Lady Gaga eller Zlatan eller…. etc etc. Min fråga blir då: ”På vilket sätt påverkar dessa människor, dessa Kändisar, världens gång?” Kärnvapenhotet? Brottsutvecklingen? Europas framtid i skuggan av Putin? Korruptionen i Sverige? Byråkratins elefantiasis och funktionsbrist? ….. Säker kan du fylla på denna början med egna funderingar!

Många gånger under livet har jag, i sammanhang som ovanstående, tänkt på en dikt av Johan Henrik Kjellgren (1751-1795) - ”en betydande målsman för upplysningstidens idéer och den akademiska skolans mest framstående skald” - Dikten heter: Man äger ej snille för det man är galen och jag frågar er: Hur många gånger i livet har ni haft denna tanke - att man inte äger snille för det man är galen??

 

Johan Henrik Kjellgren
1751-1795

Kellgrens betydelse är flerfaldig. Han var sin tids mest ansedde smakdomare, en framstående satiriker, en utmärkt lyriker, en ypperlig prosaförfattare. Genom tidningen Stockholmsposten, vari han från år 1778 var medarbetare och vars ägare och ledare han blev ett årtionde senare, »var och verkade han» -- såsom Tegnér yttrat -- »som nationalvett» och »slog de stora slagen, de blixtrande, för sanning, rätt och vett». I detta dagblad uttalade han politiskt frisinnade åsikter, slöt sig i filosofiskt avseende till Voltaire, bekämpade med förnuftets vapen vidskepelsen och vantron i deras många olika yttringar (bl. a. andeskåderiet och det därmed förenade mystiska ordensvurmeriet) samt utövade en vitter kritik, som för hyfsning och smak var av välgörande inflytande. Under och efter en strid med Thomas Thorild vidgades emellertid alltmera hans blick både såsom tänkare, smakdomare och skald, och han ägnade uppmärksamhet även åt andra länders litteratur än Frankrikes, särskilt åt den nyvaknande danska.

Man äger ej snille för det man är galen

Jag medger det – helt visst blev mången stor mans del 
att snava något fjät, att mörkna vissa stunder. 
Allt ytterligt är ställt på gränsen av ett fel: 
ju högre bergets spets, dess brantare därunder. 
 
Känn faran, dödlige! av snillets himlalån. 
Nyss Gud, nu åter mask, vad sänkte dig? – En svindel. 
Den stora spänningskraft, som lyft dig, snillets son! 
Vad är han? – Blott ett hår, blott tråden av en spindel. 
 
Han, som sin ära stödd på tjugu sekler ser, 
som högst bland skalderna i evigt lov regerar, 
visst slumrar han ibland, vår goda far, Homer: 
Horatii egna ord – förlåt, jag blott citerar. 
 
Där näst, o Edens Skald! står du vid snillets tron – 
men ... "Dödens avlelse av syndens hor med Satan!" 
... men ... Himlens kanonad! ... Är detta skaldens ton? 
Ej skrålet mera likt, av någon full på gatan? 
 
Blev då förvillelsen allena skaldens lott? 
– Är dårskap blott en frukt i Vitterhetens rike? – 
Nej, Vishet, Vishet själv är stängd av krets och mått; 
stig över, eller vik – och du är fäna'ns like. 
 
Du, som av äpplets fall för stjärnan lagar fann, 
som mätt kalkylens djup, och kluvit Ljusets stråle! – 
Också red du en gång till Bedlam, store man! 
från Apokalypsis uppå en musblack fåle. 
 
Och du, som människan det stora budord skänkt: 
att blott i tvivlets spår till sanningarna vandra! 
Du glömmer det – och strax bland virvlar, oförtänkt, 
du famlar yr och blind, som Mesmer, och vi andra. 
 
Men fast man någon gång i Solen fläckar såg, 
blir Månen likafullt, med sina fläckar, Måne. 
Fast Newton själv en dag i andefeber låg, 
blir Swedenborg ändå helt rätt och slätt – en fåne. 
 
I, narrar utan smak, som Gudarasande 
tron eder stora bli med stora skalders brister! 
I, narrar utan vett i Vettenskaperne: 
O Swedenborgare! O Rosencreutzare! 
O Drömmars tydare! O Skatters sökare! 
Nummer-punkterare, Magnetiserare, 
Fysionom- Alchem- Caball- och Harmonister! 
 
Er slutsats är förvänd. – En klok kan galen bli; 
den snille är i ett, kan vurma i ett annat: 
men tro at snillets höjd är höjd av raseri, 
se däri, mina barn, bedran I er förbannat. 
 
Pope puckelryggig var, Homer och Milton blinda. 
Att deras likar bli, gott folk! vad tarvas mer, 
än sätta puckeln på, och ögonen förbinda. 
 
Men lämnom skämtets udd! – För svagt dess vapen är, 
när Lagen ropar hämnd och Religionen blöder; 
när Samfundslugnet störs, och villan upprätt bär 
mot sanningen den arm, som sveket hemligt stöder. 
 
Då Skaldmö! rusta dig, då fatta mordets dolk 
och slå den djärvas bröst, att ärret evigt bliver! – 
Din känsla väckte dig att bli förnuftets tolk: 
Gå, lyd med värdighet den kallelse det giver! 
 
O Manhem! lika nämnt av gammalt mannavett, 
som gammalt mannamod; o säg, var skall du hamna 
ur dessa villors djup? – Ett år och ännu ett: 
och Bälten skall med blygd ett vidsträckt dårhus famna. 
 
Från dårskap är all last: all dygd av ljuset är. 
Ett brott mot vettets bud är brott mot Majestätet, 
mot Mänskans majestät, och dit, Regent! – ty lär, 
där fanatismen går, går upproret i fjätet. 
 
Förlåt mig sanningen, min Kung! – Förlåt den dygd, 
som häver skaldens bröst, som lyfter fria själar, 
som eldad för ditt lov skall se med lika blygd 
din spira sträckas ut till dårar, som till trälar. 
 
Men I, som bindelen på deras ögon lagt, 
anförare! – vad är den lön I efterleten? – 
Jag ser det – Ryktbarhet! allt lyder då din makt 
och dåren, dåren själv vill nå odödligheten! 
 
Välan, den väntar er. Oss väntar i dess famn 
den lagerkrans som mig, den tistel som er kröner – 
Hör det, o Eftervärld! Jag offrar deras namn 
till åtlöje för dig, och dina söners söner!

Många är de i det Svenska samhället som borde känna till - och leva synkront med - Kjellgrens skarpa hökögon! Du finner dessa behövande överallt, pladderpajaserna vars munnar borde förblivit tysta, vars ytliga tankar aldrig borde kommit någon annan till del...

 

                                                                                    - Ω -

Källa: Internet, eget bibliotek samt den osminkade Svenska verkligheten!

Redaktionen tar gärna emot kommentarer till artikeln! Tänk och skriv, kort eller långt! Ange ditt namn och e-postadress efter din kommentar - det kan vara av intresse för den händelse jag skulle vilja komplettera den aktuella artikeln med uppgifter som du lämnat! Givetvis kan du skriva direkt till mig, erland.renstrom@telia.com, om du finner det mer passande!