Rubriken kan verka lite udda.... men verkligheten är ofta nog underbarare än dikten! Min far föddes som första barn i kullen om fyra den 1 september år 1900 i ett litet bondhemman i byn Västergård belägen ca 30 km väster om Sundsvall. Tiderna och värderingarna var annorlunda då än nu. Många anser sig (eller sina föräldrar) nu ha gjort en s.k. "klassresa"... men få - eller för den delen just inga - upplevde verkligheten såsom min far gjorde!
Efter 4 år i folkskola gick han som "lilldräng", blott 12 år gammal, i tjänst i annat hushåll. Viljan att studera var stark och han slukade begärligt allsköns litteratur - t ex deckarnoveller med Nick Carter! En kväll klampade bondmoran uppför trappan till drängkammaren och sa (till tolvåringen): "Är du inte riktigt klok pojk, ska du sitte här och bränne lampa!" (Med något så onyttigt som att läsa....)
Sedan kom tidig ungdom med arbete - som en självklar kraft - hos min farfar, Johan Henrik Renström, i småskaligt jord- och skogsbruk. I skördetid gick man, inte sällan, med lien över dikesrenar där jordgetingar hade sina bon. Då gällde att mellan tänderna hålla ett grässtrå och dra denna ramsa: "Geting, du geting, du etterstick. Av Satan är du kommen och honom är du lik! Stick i jord och sten men ej i skinn och ben, stick i skogars ro men ej i blo(d). I Guds, Faderns, Sonens och Den Helige Andans Namn, amen!"
Hårt arbete med lie-orvet om somrarna, med de norrländska granarna och furorna om vintrarna gav honom imponerade händer (som jag ibland fick smaka!!) ... motorsåg fanns förstås inte - men väl yxa och timmersvans, och han berättade att "svetten frös till is på ryggen medan skjortan framtill ångade av svett..."
Under krigsåren 1914-1918 kolade såväl stora skogsägare som småbönder kol... och min far hade hårda erfarenheter från arbete dygnet runt vid milor - och för livets nödtorft i usla kolarkojor... Han lärde sig vad kolbullar och kaffe var - en kunskap som han sorgfälligt glömde när han - så småningom - blev gift med en hushållslärarinna!
Så har jag i min ägo ett rekommendationsbrev från ett befäl i Bodens Fästning som anser att Albin Renström (min far alltså) med fullt förtroende kan överlåtas att svara för drift av varjehanda ångpannor... och han skulle så småningom bli präst och själasörjare!
I den torftiga Boden-miljön kom han underfund med att han ville något mer än att vara bonddräng och han anmälde sig till en Hermodkurs samt efterfrågade vägledning inför sin framtid... Prästutbildning lockade honom.... baptister var hans föräldrar.. men han strävade efter Luthers klara och rena budskap...
Sökandet ledde fram till folkhögskola i Axvall där han julen 1921 tvingades vara ensam eftersom han inte hade pengar till att fara hem till fädernehemmet i Västergård...
En hård kämpe från Norrland låter sig dock inte förblöda... och själsligt klarsynt och hård, men absolut - och ständigt - rättvis, var han alltid, min far.
Fjellstedtska Skolan i Uppsala (gymnasium) blev nästa anhalt: han måste ju skaffa gymnasiekompetens för att kunna gå vidare till teologiska studier vid universitet.
Ett långt strävande, där bristen på pengamedel tvingade honom att nu och då göra uppehåll i studierna, bl a som sågverksarbetare i Iggesund resulterade till sist i prästvigning i Lund 1938 och därmed (enligt hans egen agenda) lämplig för äktenskap med min mor, Karin, som väntat i 10 år på honom! Hon, en berömvärd kvinna, hade 47 tjänsteår som hushållslärare (prästfru, scoutledare och mor mm) bakom sig när hon gick i pension... Slå det de som kan!
Nå, hur gick det med den ofrivillige boxaren som blev präst? Jo, hör här:
På Fjellstedtska skolan i Uppsala där far alltså befann sig 1922-1923 fanns en grabb som var sprungen ur Östermalmsöverklassen. Han hade två uppsättningar boxhandskar i sitt skåp. Han utmanade ständigt korridorkamraterna på boxning... och så till sist denne "Norrlandstölp" (min far alltså) och de möttes i korridoren - iförda boxningshandskar. Far hade ingen erfarenhet av boxning - men väl av timmersvansar och yxor i norrländska timmerskogar... och därtill - genom arbetet - vuxen stark som en oxe... utan vidare ceremonier sände han en rak höger mot utmanarens haka.... varvid denne fann för gott att - på stället - ta en snabbt påkommen tupplur.... knockad som det heter... detta långt före Ingo!
Östermalmsgrabben tog aldrig mer fram sina handskar..... :-)
Ja, en julsaga 2015 var detta - men en sann, historisk, julsaga!
- Ω -
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar