Zeppelinaren - drömmen som slutade med en katastrof...

Zeppelinaren Bodensee vid enda besöket
i Sverige, (Stockholm, Gärdet) 1919

Det var under den era då de stora passagerarfartygen byggdes och förde människor hit och dit över världen. Ångkraften ersatte segelduken och fartygen byggdes av stål i stället för trä. Fartygen byggdes också allt längre

och en veritabel jakt på hastighetsrekord och lyx ombord inleddes och drevs under många år. Titanic är ett gott exempel på detta. Där sände prestigejakten, i detta fall hastighetsrekordet över Atlanten, 1495 människor i döden...

Tron på människan i samklang med materia och maskin genomsyrade likafullt denna tid.

Mongolfiers ballong vid Elyséepalatset 19
september 1783

Redan den 4 juni 1783 sände bröderna Montgofier upp en varmlufts-ballong i Paris. Den 19 september 1783 gjordes, med bl.a. Ludvig XVI, Marie-Antoinette och den amerikanske vetenskapsmannen och uppfinnaren Benjamin Franklin som åskådare, den första uppstigningen med levande varelser ombord. Ett får, en anka och en tupp placerade i en korg hängde undertill på en nykonstruerad varmluftsballong. Avsikten var att utröna huruvida detta att befinna sig så långt upp ovan jord kunde vara skadligt för en levande varelse, t ex människan. Ballongen var 19 m hög, vägde 400 kg och hade en volym på 1400 m3. Luften i ballongen värmdes av glödande kol på ett galler under ballongen. Flygturen varade denna gång 8 minuter och dess passagerare landade välbehållna 3 km bort.

En sådan flygapparat var dock behäftad med ett generellt fel: Den flög enbart dit som vinden blåste!

Tyske greven Ferdinand von Zeppelin tog som sin uppgift att studera de parametrar som skulle ge ett styrbart luftfartyg. Han grundande också företaget Zeppelin GmbH.

Det första luftskeppet, LZ 1, tas ut från sin hangar för
den första flygningen vid Bodensjön 

Från 1890 ägnade Ferdinand von Zeppelin sig åt byggande av styrbara luftskepp - s.k. zeppelinare.  Den 2 juli 1900, med riktning ut över Bodensjön, företog greve von Zeppelin den första uppstigningen med det 128 meter långa luftskeppet LZ 1. 

1906 hade han lyckats med skapandet av den typ av styrbara ballongfartyg, som efter honom kallas zeppelinare. 

En zeppelinare är alltså en luftfarkost med ett skelett byggt av aluminium vilket är klätt med målad bomullsväv. Storleken på skelettet kan vara gigantiskt - luftskeppet Hindenburg mätte 245 meter i längd och 45 meter i diameter! Inuti var detta väldiga utrymme fyllt med gastäta säckar fyllda med vätgas. Via trappor och stegar var säckarna åtkomliga för inspektion - och åtgärder vid läckage.

Ballongskeppet Hindenburg hade midskepps (med en dragning akterut) utvändiga motorbryggor för fyra stycken 1320 hk propellerförsedda Mercedes-Benz dieselmotorer. Motorerna gav det 242 ton tunga luftskeppet Hindenburg en kryssningsfart om 135 km/h. Atlanten kunde därmed korsas på rekordtiden fem dagar, 19 timmar och 51 minuter.

Ferdinand von Zeppelin hade många motgångar. Trots upprepade olyckshändelser, bland annat en fatal händelse vid den tyska staden Echterdingen 1908 där luftskeppet LZ-4 skadades av en storm vilken fick vätgasen att antändas med resultat att luftskeppet förtärdes av eld, lyckades von Zeppelin genom okuvlig energi samla medel för experimentens fortsättning. 

Olyckan i Echterdingen kunde ha inneburit slutet för von Zeppelins visioner men i stället spreds över Tyskland uppropet "das Wunder von Echterdingen" (Undret vid Echterdingen) som innebar att tyskarna ställde sig bakom greve Ferdinand von Zeppelin i den dittills största penninginsamlingen, Zeppelinspende, i Tyskland. Sex miljoner Riksmark blev insamlingens facit - och därmed kunde greve von Zeppelin, för de kommande 30 åren, fortsätta sina experiment för att skapa ett luftfartyg som skulle medge komfortabla resor till fjärran platser.

Den enda landningen av en zeppelinare i Sverige utfördes 1919 med LZ 120 Bodensee, (se bild ovan!) en motordriven gasballong baserad på ett metallskelett av aluminium klätt med duk.

Flaggskeppet i den tyska zeppelinflottan var Hindenburg, det första av två planerade stora luftskepp för transatlantiska flygningar. Bygget började 1931 och stod klart för sin jungfrufärd i mars 1936. Ursprungligen var Hindenburg konstruerad för att använda dyrt men obrännbart helium som lyftgas. Men de amerikanska leverantörerna, som först lovat sälja gas till tyskarna, drog sig ur avtalet efter ett militärt embargo mot Tyskland. Hindenburg fick då konstrueras om för vätgas, vilket var enda alternativet.

211 890 m3 vätgas inneslöts i sexton stora ballonger inuti zeppelinaren, som var byggd av duraluminium och klädd med bomullstyg. Tyget målades med en färg bestående av aluminium och järnoxid löst i en cellulosalack. Färgen skulle skydda gasballongerna från nedbrytande uv-strålning och upphettande ir-strålning.

Till skillnad mot sina zeppelinföregångare hade Hindenburg sina passagerar- och lastutrymmen inuti flygkroppen. Därigenom kunde den obligatoriska gondolen under främre delen av flygkroppen göras precis så stor som manöverorganen och tjänstgörande personal krävde. Givetvis påverkade denna lösning på ett positivt sätt luftskeppets aerodynamik.

Hindenburg hade plats för 72 passagerare och 61 besättningsmän. Passagerarna förlades huvudsakligen i dubbelhytter. För passagerarnas välbefinnande fanns matsal, lounge, skriv- och läsrum, bar och rökrum. För passagerarna fanns också, vid matsalen och loungen, ett mot yttervärlden glasat "promenaddäck" längs med luftskeppets sidor.

Under första säsongen, 1936, gjorde Hindenburg tio resor till USA och sju till Brasilien. Hon hann tillryggalägga 30 800 mil med 2 798 passagerare och fraktat 160 ton gods under sin livstid. Efter den första resan till Sydamerika för säsongen 1937, startade Hindenburg på kvällen den 3 maj 1937 sin sista färd. Destinationen var Lakehurst i USA. Lakehurst var amerikanska flottans luftskeppsstation, Naval Air Station, och ligger 80 km sydsydväst om New York.

Tre dagar senare inträffade katastrofen. Under pågående förtöjningen, på 90 meters höjd, vid en hög mast vid Lakehurst började en brand. Något som såg ut som en statisk urladddning rörde sig först uppåt från kölen, och därefter spred sig en löpeld av gula flammor snabbt från aktern och föröver, berättar de närvarande. Efter bara 34 sekunder var allt över. Skelettet efter den stora zeppelinaren låg på marken, och 36 personer hade dött eller var döende.

Här följer nu ett bildkollage över luftskeppet Hindenburg och dess sorgliga öde!

Det Nazistiska Tysklands stolthet inom flygkonsten 1936.
Luftskeppet Hindenburg, 245 meter långt och 242 ton tungt.

En storleksjämförelse mellan två flygfarkoster:

Luftskeppet Hindenburg och flygplanet Boeing 747.

Det är emellertid en sanning att Boeing 747

tar 9 gånger fler passagerare...

dock inte med samma bekvämlighet som Hindenburg...

Två längdsektioner av Hindenburg där man kan se de för passagerarna tillgängliga utrymmena: matsal, skriv/läs (tyst) rum, lounge, rörkrum! (bakom rökrummet den lilla baren som inte syns) samt promenaddäcken (gångarna med fönster). Eftersom lyftsäckarna var fyllde med explosiv vätgas var rökrummet försett med övertryck och med en luftsluss så att ingen vätgas kunde komma in i rummet!

Passagerarutrymmena på A-däck.
Längst till vänster matsalen, i mitten tvåbäddshytterna. Till höger loungen
och bakom den skriv- och läsrummet. Loungen och matsalen
har fönster och "promenaddäck"!

 

Planskiss över passagerarutrymmena på A-däck

För att öka antalet passagerare byggdes Hindenburg om och fick
10 nya hytter på B-däck, rakt under hytterna på A-däck.
På B-däck fanns också rökrummet och den lilla baren. 

I Hindenburgs lounge fanns ett specialbyggd flygel, helt i aluminium!
Valet av material dikterades naturligtvis av att man ville hålla nere vikten
på "lös egendom" så mycket som möjligt. Flygeln tillverkades av
den rennomerade instrumentbyggaren Julius Blüthner Pianofortefabrik.
Flygeln vägde blott 162 kg och sägs ha haft ett fullgott ljud.
Den gick förlorad i en brand 1943

Två olika dukningar i Hindenburgs matsal. Notera det smala "promenaddäcket" med fönster ut mot yttervärlden.

Liksom på de stora linjeskeppen till havs hade Hindenburg
eget, namnat, porslin!

Två bilder från Hindenburgs lounge

Passagerare njuter av utsikten från "promenaddäck" i loungen. Notera: ett fönster är öppningsbart!

Bild från läs- och skrivrummet

Rökrummets väggar var dekorerade med svinläder med tuschteckningar

av luftfarkosternas utveckling över tid

Kabin med två bäddar.  Tvättstället, till vänster i bild, är faktiskt gjort av plast för

att spara vikt!

Till skillnad från sina föregångare hade Hindenburg en gondol som enbart var avsedd för luftskeppets manövrering.

Kontrollgondolen inifrån. Mannen framme till vänster sköter sidrodret

(styr enligt kompassen) medan mannen just i vänster bildkant manövrerar

höjdrodret. Notera att alla bärande balkar har en minimerad vikt

genom att ett stort antal hål tagits upp i balken.

Rätt utförda minskar inte dessa hål balkens hållfasthet!

Kapten Ernst Lehmann och flygingenjör Knut Eckner i navigationsrummet (direkt bakom bryggan)

Vätgasen får Hindenburg att brinna som en fackla. Hela katastrofen tar bara

34 sekunder från det att en statisk gnista tänder "facklan" tills Hindenburgs

utbrända skelett ligger på marken!

De 9 besättningsmän som befann sig i Hindenburgs förskepp omkom alla

Minnestavla vid platsen för haveriet.  Av de sammanlagt 97 människorna ombord

omkom 35. 13 av 36 passagerare och 22 av 61 besättningsmän. En omkommen

person från det civila landningsuppbådet tillkommer bland de omkomna

besättningsmännen. Antalet omkomna vid olyckan blir således 36 personer. 

Hindenburgkatastrofen vid landningen på Lakehurst den 6 maj 1937 innebar det definitiva slutet för drömmen om luftskepp vilka ansågs kunna föra passagerarna från kontinent till kontinent med värdighet och med ett harmoniskt inre sinnelag - just så som om man färdades med ett fartyg ute på havet. Fortsättningen präglades av allt snabbare flygplan, allt trängre plats ombord, allt fler stressmoment både ombord på flygplanen och på världens flygplatser. Själva resandet förvandlades till en transport från här till där - och tjusningen med en stilla transport med god mat, ett gott vin ett lugnt och avkopplande samtal med medpassagerarna gick för alltid i graven med luftskeppet Hindenburg klockan 19:25 den 6 maj 1937.

                                                                        - Ω -

Redaktionen tar gärna emot kommentarer till denna artikel! Tänk och skriv, kort eller långt! Ange ditt namn och e-postadress efter din kommentar - det kan vara av intresse för den händelse jag skulle vilja komplettera den aktuella artikeln med uppgifter som du lämnat! Givetvis kan du skriva direkt till mig om du finner det mer passande!

Om Du vill bli inskriven i Tidsspegelns aviseringslista för nya artiklar så skriv ett e-mejl till erland.renstrom@telia.com

I mailet skriver du "Önskar bli införd i Tidsspegelns aviseringslista" samt Din e-postadress!