Bygget genomfördes av Organisation Todt, uppkallat efter dess chef Fritz Todt, och beräknas under åren fram till januari 1945 ha sysselsatt ca 28 000 man - av säkerhetsskäl alla tyskar och ingen tvångsarbetare.
För att rätt förstå storleken av Wolfsschanze måste vi ta in att ca 2000 man dagligen var sysselsatta här. Till detta kom ett antal ledningsstaber för de olika vapenslagen - dessa var lokaliserade i Wolfsschanzes närhet (10-15 km). Skälet till denna decentraliserade förläggning var ett gammalt råd: lägg INTE alla ägg i en och samma korg!
Wolfsschanze, Varglyan, var bara en av flera ledningsplatser för Hitler. Allt eftersom de noggranna krigsplanerna verkställdes flyttade Hitler och hans stab till nya skyddade ledningsplatser. Vi får anta att Hitler själv godkände dessa ledningsplatser och deras utförande - allt annat vore otänkbart!
 |
Karta över de ledningsplatser som byggdes av tysk arbetskraft (inga krigs- eller KZ-fångar) inför Tysklands krigföring på de olika krigsskådeplatserna i Europa. Var och en av dessa platser har sin egen historia! De flesta av dem - undantaget Wolfsschanze i nordöstra Polen - har en mycket kort historia gemensam med personen Adolf Hitler. Hitler kanske aldrig ens besökte platsen, eller stannade han i vissa fall några timmar eller högst några dagar. I en av dem skulle han, med korta avbrott, tillbringa 800 dagar, i Wolfsschanzse, Varglyan, i nordöstra Polen. |
 |
Focke-Wulf, Fw 200 Condor |
 |
En av de två luftvärnsvagnarna i |
Führerns personliga säkerhet krävde att tåget hade två lok. Tåget skilde sig markant från civila tågsätt genom att direkt efter loket - samt näst sist i tåget, dra en specialbyggd luftvärnsvagn. Den var bestyckad med två fyrpipiga 20 mm luftvärnskanoner vilka även kunde användas för att bekämpa markmål. Mellan de två pjäserna fanns i vagnen logement, uppehållsrum och sanitetsutrymmen för pjässerviserna samt utrymmen för ammunition till pjäserna.
Var 150-200 km byttes båda loken ut emedan vatten och kol då var förbrukade. Bytet skedde på några minuter eftersom de båda nya loken sedan många timmar hade eld i fyrarna och var startberedda. Dessa snabba byten var också en del i säkerhetsarrangemangen för Führern. Därtill kom att endast den mest nödvändiga kretsen av tjänstemän längs resrutten var informerade om att Amerika/Brandenburg var på genomfart. Extra skydd mot sabotage och överfall utgjorde det faktum att beväpnade poster var utplacerade längs den trafikerade banan på var 100 meter. Sist, men inte minst, reducerades risken för kollisioner med andra tåg genom att dessa helt enkelt dirigerades om till andra banavsnitt.
De flesta reseplaner för Führersonderzug Amerika/Brandenburg förstördes direkt efter resan för att inte kunna utgöra underlag för attacker mot Hitler.
Emellertid finns enstaka dokument rörande tåguppställningen vid Hitlers resa från Anhalter Bahnhof i Berlin till Wolfsschanze vid Görlitz i Polen den 23-24 juni 1941 bevarade. Avresan tog sin början dagen efter att Operation Barbarossa, dvs anfallet på Sovjetunionen, satts igång.
De 15 komponenterna i detta tåg var i angiven ordning:
- Två lok (Deutsche Reichsbahn BR52, krigslok)
- en Flakwagen (luftvärnsvagn) med två fyrpipiga 20mm luftvärnskanoner
- en bagagevagn
- en Führerwagen, vilken var Hitlers personliga vagn. Dess stomme utgjordes av en Pullman DRB-vagn med ett förrum/väntrum bevakat av två livvakter, en salong med ett stort bord och soffor, Hitlers sovrum med en enkelsäng, Hitlers badrum i marmor, tre rum för gäster, ett duschrum och ytterligare ett förrum/väntrum med två livvakter. Vagnen var, liksom övriga vagnar i tåget, boaserad (träklädd).
- en Befehlswagen (kommandovagn) med ett konferensrum och ett kommunikationscenter med telefonväxel, telex och radio. Telefon och telex kunde endast brukas då tåget stod parkerat på förberedd (uppkopplingsbar) uppställningsplats
- en vagn för Hitlers livvakt om 20 man samt kriminalpersonal från RSD (Reichsicherheitsdienst). Dessa män var de enda som i Hitlers närhet tilläts bära vapen
- en restaurangvagn
- två vagnar för gäster
- en Badewagen (bad/sanitetsvagn)
- en restaurangvagn för övrig personal
- två sovvagnar för övrig personal
- en Presswagen för presschef Otto Dietrichs och personal. Vagnen var inte avsedd för journalister utan enbart för Dietrich personal med uppgift att formulera presskommunikéer
- ytterligare en bagagevagn
- en avslutande Flakwagen
 |
Hitler och Ribbentrop utanför Führersonderzug Amerika i Polen 1939 |
Trupparad nära Mönichkirchen (Österrike) framför Fühersonderzug Amerika |
Enorma summor användes under kriget för att så långt möjligt garantera Hitlers säkerhet utanför Berlin/Obersalzberg genom uppförandet av bombsäkra ledningsplatser, Führerhauptquartier, FHQ, (i stora bunkrar), på flera platser i Tyskland och ockuperade länder. Även hans tåg omfattades av denna strävan. Flera av ledningsplatserna användes vid få, eller till och med inget tillfälle av Hitler. Dock kom de till användning vid olika skeenden av kriget som tunga ledningscentraler för Wehrmacht.
Ca fem kilometer öster om staden Tomaszów Mazowiecki i centrala Polen började tyskarna i all hemlighet på hösten 1940 bygga ett Führerhögkvarter. Det bestod egentligen av två platser där det ena byggdes i ett skogsområde intill ett litet samhälle som heter Konewka och det andra ca sex kilometer söderut i Jeleń. Båda projekten var en del i förberedelserna för Operation Barbarossa, det tyska anfallet på Sovjetunionen som planerades till våren/sommaren 1941. Platserna var omgivna av ett fåtal vägar och mycket skog vilket gjorde dem idealiska ur ett säkerhetsperspektiv. Närheten till befintliga järnvägslinjer bidrog också till valet av plats.
Samtidigt som bygget av Anlage Mitte sattes i verket påbörjades även två andra byggen som var tilltänkta som högkvarter för anfallet mot Sovjetunionen. Det var Anlage Süd ca två mil söder om Rzeszów i sydöstra Polen och Anlage Nord, vid Görlitz utanför Rastenburg (nu Ketrzyn), i nordöstra Polen. Anledningen till att det påbörjades tre byggen samtidigt sammanhängde med att tyskarna helt enkelt ville ha olika geografiska alternativ varifrån Hitler, avhängigt den för tillfället rådande militära situationen, skulle kunna leda kriget mot Sovjetunionen .
 |
Ena änden av skyddstunneln för Fühersonderzug i Konewka, Polen |
 |
Tågtunneln i Jeleń. Denna tunnel är helt övergiven och öppen |
Hitler kom aldrig att vistas i Anlage Mitte och platsen kom aldrig att användas för de militära syften som det upprättades för. Anledningen till detta var bl.a. den snabba tyska offensiven under sommaren 1941. Det framgångsrika Blitzkriget innebar att Anlage Mitte hamnade alltför långt från frontlinjen och därmed inte var lämplig för sitt syfte. Tunneln i Konewka kom under 1942 att användas som ammunitionsförråd och tunneln i Jeleń kom under 1944 att användas som en reparationsverkstad för flygplansmotorer. Konewka hölls emellertid i beredskap för sitt ursprungliga syfte fram till sommaren 1944. I januari 1945 övergav tyskarna Konewka och Jeleń utan att nämnvärt ha förstört anläggningarna.
 |
Den bombskyddanden järnvägstunneln i Anlage Süd, Stepina, |
.jpg) |
Stepinatunneln |
 |
På ena sidan av tågtunneln finns med jämna mellanrum in/utgångar |
 |
Interiör från tågtunneln. Notera dörrarna i tunnelns |
 |
En av flera ledningsbunkrar för Wehrmacht i Anlage Süd |
Liksom i Anlage Mitte byggdes i Stepina bunkrar för service, underhåll, närskyddet, möteslokaler och arbetslokaler för Wehrmachts ledningsstaber.
.jpg) |
Mussolini och Hitler på perrongen utanför den |
Den 27 augusti 1941 träffades Hitler och Italiens diktator Benito Mussolini vid Stepina. Mötet ägde rum på Hitlers tåg Amerika och pågick flera timmar. Sannolikt diskuterades kriget mot Sovjetunionen. Både Hitler och Mussolini hade rest till Stepina i sina respektive tåg och tunneln i Stepina kom att härbärgera Mussolinis tåg medan Hitlers tåg parkerades i tunneln i Strzyżów.
Mötet med Mussolini utgjorde Hitlers första besök i Anlage Süd. Det andra, och sista, gjordes i oktober 1941.
 |
Järnvägstunneln i Strzyżów. Här stod Hitlers tåg |
Den andra tunneln (bild t.h.) i Anlage Süd ligger i Strzyżów, 15 km från Stepina. Den är Polens enda underjordiska järnvägstunnel med en längd om 438 meter och en takhöjd om 6,45 meter. Här stor Hitlers tåg 'Amerika' parkerat under det dygnslånga mötet med Mussolini.
I nästa avsnitt, del II, kommer vi att besöka Wolfsschanze, Varglyan i nordöstra Polen. Här tillbringade Hitler, med kortare avbrott för besök i Berlin och Obersalzberg, sammanlagt 800 dagar under kriget mot Sovjetunionen.
Vid Wolfsschanze skedde, den 8 februari 1942, den dunkla flygolyckan som kostade dåvarande rustningsministern Fritz Todt livet - och inom fyra timmar efter olyckan utnämnde Hitler sin favoritarkitekt och gunstling Albert Speer till ny rustningsminister. Fritz Todt var den ende som direkt vågade säga Hitler att kriget aldrig kunde vinnas eftersom Tyskland saknade den rustningsindustri som de allierade disponerade. Han pläderade för att Tyskland skulle söka fred - och deras möten var mer än stormiga. Blev Fritz Todt mördad - och i så fall på order av vem? Svaret kommer aldrig att återfinnas...
I Wolfsschanze inträffade också, den 20 juli 1944, det sista attentatet mot Adolf Hitler - men mer om detta i del II!
- Ω -
Redaktionen tar gärna emot kommentarer till denna artikel! Tänk och skriv, kort eller långt! Ange ditt namn och e-postadress efter din kommentar - det kan vara av intresse för den händelse jag skulle vilja komplettera den aktuella artikeln med uppgifter som du lämnat! Givetvis kan du skriva direkt till mig om du finner det mer passande!
Om Du vill bli inskriven i Tidsspegelns aviseringslista för nya artiklar så skriv ett e-mejl till erland.renstrom@telia.com
I mailet skriver du "Önskar bli införd i Tidsspegelns aviseringslista" samt Din e-postadress!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar