Den som en vacker majeftermiddag, närmare bestämt den 5 maj 1945, befann sig vid Vinga Sand ytterst i inloppet till Göteborg såg plötsligt en syn som kom begreppen, och kanske håret, att stå på ända! Här kom ur havsdjupet en modernistisk maskin - tidigare skådad av några relativt få... Inga gamla fartygsmallar och former stämde med det som sågs..... det var Tysklands sista Wunderwaffe, u-båten av typ XXI (typ 21) som sökt nödhamn på svenskt vatten.
U-3503 av typen XXI hade lämnat Helsingör på morgonen efter att ha tagit emot 140 ton dieselolja från ett där förlagt fartyg och sedan tillsamman med två andra u-båtar satt kurs mot Trondheim i Norge. Väl ute i Kattegatt upptäcktes de av brittiskt flyg och blev bombade varvid ett av bombplanen sköts ner och U-534 sänktes. U-3503 fortsatte färden i u-läge med dieselmaskinerna i full gång samt naturligtvis med snorkeldrift.
Snorkelmasten, som egentligen bestod av två rör, ett för friskluften och ett för dieselavgaserna kröntes av ett huvud med en backventil som förhindrade att havsvattnet strömmade in i båten när snorkeln "dök" i en våg eller när djupstyrningen fallerade så att snorkelhuvudet skar ner under vattenytan. Efter några timmar besköt ett annat flygplan U-3503:s snorkelhuvud med automatkanoner varvid detta skadades och dieselavgaser omgående fyllde båten. U-båtschefen Hugo Deiring (24 år) beordrade andningapparat på (personlig mask med syrgastub) och lade kursen in på svenskt vatten, mot Göteborg.
Vid Vinga Sand gick man upp till ytan och ledsagades så småningom av jagaren HMS Göteborg till en ankarplats i närheten av Vinga. Förhandlingar om internering fördes den 7:e maj mellan fartygschefen, tyske militärattachén i Stockholm och Flottan. Den 8:e maj lämnade plötsligt U-3503 ankarplatsen. Väl ute på djupt vatten gick besättningen i gummibåtar efter att ha öppnat bottenventilerna! Försök gjordes av marinen att bogsera U-båten in på grunt vatten men hon sjönk på
Ett
år senare gjordes en förhållandevis enkel bärgning genom att täta öppnade
bottenventiler, stänga tornluckorna och evakueringsluckorna för- och akterut
samt trycka ut vattnet i skrovet med komprimerad luft. U-båten
bogserades in till Götaverken och lades i torrdocka den 6 augusti 1946.
U-5303 i docka på Götaverken
Eftersom båten var självsänkt av sin besättning och därefter bärgad på svenskt territorialvatten och ägaren Tredje Riket var slutligt försvunnen är det lätt att tro att Sverige skulle bestämma över detta värdefulla byte - men så icke! Vi frågade snällt segrarmakterna om vi fick behålla det som redan var vårt - men svaret var nej eftersom man ville vara ensamma om denna revolutionerande nykonstruktion - framför allt ville man inte att Sovjetunionen skulle ta del av det nya. Sovjet hade emellertid på ett varv i Gdynia kommit över ett antal halvfärdiga u-båtar av denna klass - och ritningar! Sverige fick dock tillstånd att, på vår egen bekostnad, skrota U-5303!
Som lydiga småpojkar gjorde vi som de som vi kriget igenom försett med livsviktiga kullager från Göteborg sade... Men båten dokumenterades noggrant innan och under skrotningen. Viss materiel som t ex den för oss tidigare så obekanta snorkeln testades t.o.m i originalutförande på svenska U-båtar! Vad var då så märkvärdigt, ja revolutionerande, med denna konstruktion? Ja, det skall jag berätta om i mitt nästa ubåtsbrev!
Snorkeln från U-3503 monterad på U-båten Draken.
- Ω
-
Intressant!!
SvaraRadera