Vi börjar med att återuppta kontakten med radarvarnare på tyska ubåtar. Vi vet att METOX, kallad efter den franska firma som byggde apparaterna, blev oanvändbar sedan radarns våglängd blev kortare i samband med införande av hålrumsmagnetronen. Tyskarna förstod att frekvensen inte längre stämde men vilken frekvens var nu den rätta? I ett över Tyskland nedskjutet bombplan fann man så småningom en radarstation som kunde analyseras och den nya kortare frekvensen fastställas. Den nya radarvarnaren fick namnet NAXOS.
Vårt nästa objekt är torpeden. Från början, och även under detta krig, hade den ett anslagsrör som fick den att explodera vid kontakt med fartygssidan. Emellertid var det så att om fartygsbesättningen gjort som den skulle, dvs stängt alla vattenavskiljande skott, sjönk inte fartyget efter en sådan träff (detta gäller inte lastfartyg med sina stora lastrum).
Medlet för att bemästra detta problem hette magnetisk utlösning. En magnetanordning som tände torpedens sprängladdning när vapnet passerade under ett magnetiskt metallföremål. En tung explosion under ett fartyg fick det vanligen att knäckas i två delar och därmed var uppgiften löst.
Kvar stod då de förhatliga eskortfartygen. Medlet blev här en akustisk målsökande torped - den första någonsin. Detta vapen lyssnade med två mikrofoner efter det s.k. kavationsljudet från örlogsmannens propellrar. Ljudet från de två mikrofonerna styrde torpeden så att båda mikrofonerna fick identiska ut-värden och den gick därmed rakt på målet även om detta sökte gira undan.
Örlogsfartyg har genomgående mindre propellrar än fraktfartyg och detta kompenseras med det högre varvtalet från bränsleslukande men urstarka turbiner. Denna snabbgående propeller skapar ett undertryck på sin "baksida" och därmed bringas vattnet till förångning även om vattentemperaturen är mycket långt under den normala kokpunkten. (Det tar som bekant längre tid att koka ett ägg uppe på alptoppen än nere i dalen eftersom vattnets kokpunkt är lägre uppe på alpen!) Ångblåsorna har emellertid en mycket kort livslängd och när de faller ihop uppstår en liten "smäll". Detta ljud använder sig en målsökande torped av! Tyskarnas namn på detta vapen var Zaunkönig medan alliansen döpte den till GNAT. Motmedlet mot Gnat var att minska varvtalet på propellrarna tills farten var ca 7 knop varvid ingen kavation uppstod.
Många oexpoderade torpeder som missat sitt mål ligger idag på havsbottnen. Så småningom utrustade man dock vapnet med en tryckkänslig tändning som sprängde torpeden på ca
- Ω -
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar