Jaktplanet P 51 Mustang och Svenska Flygvapnet

Det Svenska försvaret, och med det det Svenska Flygvapnet, fick ett omilt uppvaknande i och med Tysklands överfall på Polen den 1 september 1939 - vilket blev starten på 2:a världskriget. Statsminister Per-Albin Hansson försäkrade i ett tal i september 1939  att "Sveriges beredskap är god", en statslögn med syfte att lugna Sveriges befolkningen - och, dessvärre, en lögn som saknade varje form av substantiellt innehåll! Den dystra sanningen var att Sverige till följd av 1925 års försvarsbeslut i praktiken saknade förmåga att försvara sina gränser.

En sen omvändelse under galgen återspeglas i 1936 års försvarsbeslut då man kunde se en alltmer rustad omvärld - och ett försiktigt återtagande av den förlorade försvarsförmågan påbörjades.

Krigsutbrottet, den 1 september 1939, innebar att en omfattande upprustning av samtliga vapengrenar rivstartades med syfte att freda vårt land från angrepp av främst Tyskland.

Flygvapnet bildades den 1 juli 1926 och hade i slutet av 20-talet föga imponerande 30 flygplan. När orosmolnen hopades vid mitten av 30-talet, och i och med försvarsbeslutet 1936, började en försiktig uppbyggnad även av Flygvapnet vilket också fått en tydligare organisation med tydlig mening och målsättning.

1939 bestod Flygvapnet av 180 flygplan - att jämföra med den militära stormakten Tyskland som disponerade 6000 flygplan! Efter krigsutbrottet var det svårt, nära omöjligt, att köpa utländska flygplan av den enkla anledningen att respektive länder hade egna behov. Undantag var, till viss del, USA och Italien. USA tillhandahöll jaktflygplanet Severski EP 106, i Sverige J 9 och Italien tillhandahöll jaktflygplanet Reggiane Re 2000 Falco 1, i Sverige J 20. Från Italien köptes också bomb och fjärrspaningsflygplanet Caproni Ca.313. Jfr artiklarna Krigsflygfält Nr 2 Sövde samt Flygplanet som aldrig flög

Flygplan Seversky (USA) P-35 (EP 106)
 Svensk beteckning J 9

Flygplan Reggiane (Italien) Re 2000 Falco 1
Svensk beteckning J 20

Parallellt med dess inköp utvecklades det helsvenska jakt/attack flygplanet SAAB J 21. Företaget SAAB ingick, för övrigt, i det Svenska Flygvapnet mellan 1945 och 1953. SAAB 21 hade en något ovanlig konfiguration med "bakvänd" motor och skjutande propeller samt dubbla stjärtbommar. Avsikten med detta utförande var att ge piloten maximal framåt/bakåtsikt samt att ge plats för huvudbeväpningen, 4 st 13,2 mm autmatkanoner m/39 i nosen. För att förhindra att piloten, vid nöduthopp, förvandlades till köttfärs i den bakom cockpit snurrande propellern försågs flygplanet med katapultstol. Det blev därmed ett av de första serietillverkade flygplanen i världen med katapultstol, allra först var tyska Heinkel He 219 som första gången flög 1942. SAAB 21 flög första gången 30 juli 1943 och tillverkades i sammanlagt 298 exemplar. Flygplanet var i aktiv tjänst 1945-1951.

Flygplan J 21

Efter 2:a världskriget förändrades hotbilden och tyngdpunkten låg mot försvar för ett anfall österifrån, från Sovjetunionen. Ett starkt flygvapen ansågs kunna slå så hårt mot ett invasionsföretag att detta skulle bli för kostsamt för angriparen!

Det Svenska Flygvapnet var ännu alltför svagt för att genomföra uppgiften och av denna anledning blickade beslutsfattarna mot den enorma mängden överbliven krigsmateriel som fanns i Europa. Flygvapnets val föll på det amerikanska långdistansjaktplanet P 51 D Mustang, som visat sig vara ett suveränt ess i luftkriget över Tyskland.

North Amerikan P 51 Mustang tillverkades under kriget i det imponerande totala antalet 15 684 exemplar. 

England var i stort behov av jaktflygplan, och vände sig till det neutrala USA med förfrågan om att få köpa ett flygplan enligt Brittiska specifikationer. Efter diverse turer erbjöd North Amerikan ett nykonstruerat flygplan som mötte kraven. På endast 102 dagar hade man ett helmetallflygplan med självbärande aluminiumflygkropp färdigt. Nytt var också de tunna vingarna, som hade en extremt god slipstream effekt med resultat att strömningsmotståndet över vingen minskade. Detta innebar, samman med vald motoreffekt, att  P 51 Mustang uppnådde imponerande 703 km/h som maximal hastighet i planflykt.

Allison 1710

Flygplanet var, i första utförandet, utrustat med en ett stegs turboladdad Allison 1710 motor som gav planet en mycket god stridseffekt upp till flyghöjden 4600 meter ö.h. Nytt i det amerikanska konceptet var också att motorns kylvatten cirkulerade i en kylare under flygplanets buk. Denna kylare gav ett krafttillskott enligt Mereditheffekten, kort skrivet som en RAM-jetfunktion. Den luft som togs in genom kylarens främre kåpa värmdes upp av hetvattnet från motorn, expanderade, strömmade ut genom en dysa baktill i kylkåpan och gav därmed ett visst krafttillskott. Den tunga baksidan av Allisonmotorn var den låga maximala stridshöjden samt en hög bränsleförbrukning: 7,6 liter per minut vid fullgas.

De brittiska och amerikanska bombflottorna var emellertid i skriande behov av jaktskydd vid sina räder in över Tyskland. Det tyska Luftwaffe förorsakade bombflottorna närmast oacceptabla förluster - inte minst vid räder så långt österut som Berlin. Det allierade jaktskyddet upphörde, till följd av prestandaförmåga och bränslekapacitet, i praktiken ungefär vid den Tyska Riksgränsen i väster.

Brittiska ingenjörer studerade problemet och tog fram några Mustang-prototyper med den Brittiska Rolls-Royce Merlin 61-motorn med dubbla kompressorer (till skillnad mot Allisonmotorns enstegs fasta kompressor). Motoreffekten var 2035 hkr.

Resultatet var långt över förväntan: Plötsligt hade man ett suveränt jaktflygplan som kunde operera på höjder över 10 000 meter och detta med en 50%-igt lägre bränsleförbrukning än Allisonmotorn! 

P 51 tillhörande 375. Fighter Squadron
på stridsuppdrag över Tyskland 1944

Med extra fälltankar kunde man nu skydda de allierades bombflottor varhelst uppdragen över Tyskland förde dem.

Rolls-Royce motorn kom att serietillverkades på licens i USA av Packard som hade produktionskapacitet för detta.

P 51 Mustang visade sig, efter vissa modifieringar, i luftstrid vara kraftigt överlägsen såväl de tyska Bf 109 som FW 190-flygplanen.

Mustang P 51 D. Notera luftintaget till motorns
kylare under buken. Kylsystemets utformning verkade,
enligt Meredith-effekten, som en RAM-jet motor,
och gav därmed ett visst krafttillskott!

Liksom de flesta flygplan genomgick Mustangen flera utvecklingssteg. Den ultimata maskinen blev P 51 D. 

Detta flygplan hade fått en plexiglashuv (bubbla) utan störande metall-inramningar, en avplanad bakkropp som medgav förbättrad sikt bakåt och en något, i framkant, förlängd fena för ökad stabilitet och ökad kurvtagningsförmåga - en viktig detalj i luftstrid.

Flygvapnet köpet, under åren 1945-1948, 161 begagnade P 51 D från överskottslagren i Europa. De fick flygvapenbeteckningen J 26 respektive S 26 (spaning). 

En intressant detalj är att Flygförvaltning, efter ekonomiskt övervägande, beslöt behålla flygplanets ursprungsbeväpning 6 x 12,7 mm AN/M2 (.50 cal). Denna ammunition fanns inte som svensk standard men det fanns mycket stora mängder surplusammunition i Europa efter kriget. Denna kunde köpas synnerligen billigt. Det blev därför helt enkelt billigare att behålla ursprungsbeväpningen jämfört med att byta vapen till svensk standard.

P 51 D Mustang var i aktiv tjänst på Svenska flygflottiljer fram till 1953 då den började avvecklas - jeteran stampade i farstun.

Ett föga känt faktum är att Sverige, under inledningen till Kalla Kriget, bedrev aktiv flygspaning/höghöjdsfotografering av Sovjetiskt territorium. Kamerautrustning för ändamålet tillhandahölls av USA mot att USA fick del av fotoresultatet. Verksamheten bedrevs naturligtvis i hemlighet och få, om ens några, spår finns kvar idag. 

Maximal flyghöjd för Mustang var 12771 meter ö.h vilket gjorde flygplanet lämpligt för höghöjsfotograferingen ifråga. Vid ett dokumenterat tillfälle flög en S 26, på hög höjd dit sovjetiska flyg inte kunde nå, in över Ösel i jakt på sovjetiska radarspaningsinstallationer. Vid spaken satt piloten Fredrik Lambert-Mueller. 

På samma sätt flög, under 1949, piloten Ingemar Wängström i en svartmålad, Spitfire S 31 (svensk beteckning), utan nationalitetsmärkning, flera höghöjdsuppdrag över sovjetiskt territorium. Han flög, bl a, över Kandalaksja på Kolahalvön. Vid dessa flygningar var han civilklädd och försedd med falska, ryska, identitetshandlingar!

                                                                   - Ω - 

Redaktionen tar gärna emot kommentarer till denna artikel! Tänk och skriv, kort eller långt!

Om Du vill bli inskriven i Tidsspegelns aviseringslista för nya artiklar så skriv ett e-mejl till erland.renstrom@telia.com 

I mailet skriver du "Önskar bli införd i Tidsspegelns aviseringslista" samt Din e-postadress.