En dramatisk vigsel

Min far, Albin Renström, var komminister i Hammarö församling (Värmland) och bodde i Skoghalls Prästgård. Detta var således den plats där jag växte upp, från 1 års ålder 1945 till fars pensionering 1967.

Under åren fram till 1958 var Prästgården också Pastorsexpedition där alla förekommande ärenden hanterades. Personbevis, födslar, dödslar och allehanda uppgifter som denna tid ålåg Svenska Kyrkans uppgift som registerhållare över Sveriges befolkning. Stundtals förekom även obligatoriska samtal i skilsmässomål. Dessa sekreta samtal fördes i "Hörnrummet" på Prästgården och vi, barn och fars hustru Karin, var då förvisade till barnkammaren eller köket. 

Nu och då förkom även vigslar i Prästgården. Dessa genomfördes i Hörnrummet vilket för stunden inreddes med två, i rött, sammetsklädda pallar för brudparets knäfall inför Herren. En av dessa pallar har jag ännu i min ägo.

Nu är det dags för vigsel i Prästgården. De röda pallarna är framställda. Brudparet gör entré samman med sina bröllopsvittnen. Parkettgolvet i matsal och Hörnrum är nybonade - så var det på denna tid: parketten skulle bonas och vaxas minst två gånger per år.

Brudparet står på knä framför prästen, min far, och får frågan: "Tager du denna...." Brudgummen faller då samman i medvetslöshet på golvet.

De två bröllopsvittnena försöker resa den fallne varvid de halkar på det nybonade golvet - och nu ligger alltså tre man på golvet! Vi skall minnas att golvet är nybonat och att männen har nya, med blanka lädersulor försedda, skodon. 

Bruden sjunker gråtande ner i en fåtölj.

Far ilar in i köket och frågar mor Karin: "Var är konjaken?" varpå hon svarar: "Är det hjärtat?" Far hade tidigare haft en svår hjärtinfarkt...

"Nej", svarar han, "brudgummen har svimmat för mig"!

Efter diverse kära omsorger, där konjaken spelar sin roll, vaknar brudgummen till liv.

Far är bekymrad, Fallandesjuka (epilepsi) är då ett äktenskapshinder och frågar därför den nyvaknade brudgummen "Händer detta ofta? Är ni sjuk i fallandesot?"

Brudgummen svarar: "Nä, pastorn, jag har ingen sådana sjukdom. Jag tyckte bara att det blev så högtidligt!"

Hur det gick i livet för de unga tu vet jag inte, men ett är säkert: få brudgummar har fått ett glas stärkande cognac mitt i vigselceremonin! 

                                                                    - Ω - 


Redaktionen tar gärna emot kommentarer till denna artikel! Tänk och skriv, kort eller långt!


Om Du vill bli inskriven i Tidsspegelns aviseringslista för nya artiklar så skriv ett e-mejl till erland.renstrom@telia.com 

I mailet skriver du "Önskar bli införd i Tidsspegelns aviseringslista" samt Din e-postadress.