Märkliga vapen II

Idag kommer tillbakablicken att riktas på det föga kända tyska undervapnet V3, en fast artilleripjäs med enorm skottvidd. Principen testades först i USA under 1860-talet men övergavs till följd av då oöverstigliga tekniska problem.

Principen grundar sig på ett mycket långt eldrör, 130 m, med längs röret anbragda sidokammare med laddningar, som sedan projektilen passerat, antändes och gav ett betydande energitillskott.
Mynningshastigheten för projektilen låg på 1500 meter per sekund (mot ca 330 m/s för granaten från 10,5 cm haubits) och skottvidden blev därmed mycket lång, 165 km.
Bilden visar testanläggning för V3, med täcknamnet "Hochdruckspumpe", vid Zalesie på ön Wolin vid östersjökusten, alldeles intill gränsen mellan Tyskland och Polen. Lägg märke till trappan till höger om eldröret.

Kvarvarande rester av provskjutningsanläggningen på Wolin.

Projektilen för kanonen "Hochdruckspumpe" utgjordes av en 15 cm fenstabiliserad granat med en vikt på 140 kg.

Hitler blev omedelbart förtjust i idén och gav order om att 50 eldrör skulle byggas och riktas mot London.

Platsen för anläggningen blev Mimoyecques i Pas de Calais regionen. I kalkklippan sprängdes tunnlar stora nog för att medge dragning av räls för hela ammunitionståg. Sidotunnlar med 600 mm spårvidd förband skjutplatserna med huvudtunneln och ammunitionsförråden. Anläggningen var projekterad för 25 V3 eldrör. Skotthastigheten skulle vara 600 projektiler per timme. Winston Churchill ansåg senare att om anläggningen kommit i drift skulle den utgjort ett mycket allvarligt hot mot London, kanske det allvarligaste.


V3 bunkern i Mimoyecques

Till vänster i bilden de 125 meter långa lutande schakten för eldrören. Schakten avslutades med en 30 m lång och 5 meter tjock betongplatta med smala springor för projektilerna. Dessa öppningar kunde förslutas med stålskivor.

Lutningen på eldrören var 50 grader, sidriktningen 299 grader vilket var riktningen till Westminster Bridge i London. Skottvidden kunde ökas eller minskas beroende av drivladdningens storlek. Arbetena påbörjades i september 1943 men kom aldrig att färdigställas till följd av massiva bombinsatser från de allierade - vilka faktiskt inte visste vad de bombade! Platsen övergavs i september 1944.

Anläggningens infarter sprängdes så småningom av de allierade den 9 och 14 maj 1945 utan fransmännens godkännande. de Gaulle blev rasande eftersom han ansåg att detta var ett angrepp på Frankrikes självständighet. Emellertid hade Churchill med flera blivit informerade om anläggningens potentiella framtida hot (Sovjetunionen) mot England och gett sitt samtycke. Idag har infarterna röjts och anläggningen är ett museum öppnat 2010.

Planskiss över V3 bunkern i Mimoyecqes

Blev det då ingen fältmässig användning av V3? Jo, två kanoner byggdes faktiskt vilka besköt Luxemburg  från december 1944 till februari 1945.  Dessa kanoner hade  avsevärt kortare eldrör, 50 meter med 12 sidokammare, och de var baserade i Lampaden 13 km syd ost om Trier (Tyskland).

                                                      - Ω -