I det obeskrivliga kaos som rådde i Berlin under krigets sista dagar - och i det befälsvakuum som uppstod efter Hitlers självmord kl 15:30 den 30 april 1945 - sökte grupper som befann sig i bunkern under Rikskansliets trädgård bryta sig ut västerut för att undgå sovjetisk krigsfångenskap. De flesta av dessa grupper gick under eller tillfångatogs - några lyckades dock ta sig igenom de ryska linjerna. Denna artikel handlar om en av utbrytarna: Den Brune Eminensen och den uppmärksamhet som under decennier följt i hans spår.
Alla känner namnen på Tredje Rikets främsta koryféer:
 |
Führern Adolf Hitler
|
 |
| Führerns ställföreträdare Rudolf Hess |
 |
| Riksmarskalken Hermann Göring |
 |
| Reichführer SS Heinrich Himmler |
 |
| Propagandaministern Joseph Goebbels |
 |
| Generalbyggnadsinspektören och rustningsministern Albert Speer 
Utrikesminister Joachim von Ribbentrop
|
- men vem var Martin Bormann?
Listan på välkända män i den tyska nazistiska staten är närmast oändlig - och några av dem arbetade dagligen med Hitler som generalfältmarskalk Wilhelm Keitel och general-överste Alfred Jodl. Båda avrättade genom hängning efter Nürnbergrättegången 1945-1946.
 |
| Generalöverste Alfred Jodl |
 |
| Generalfältmarskalk Wilhelm Keitel |
 |
| Fältmarskalk Erwin Rommel |
Andras stjärnor tändes och släcktes likt Fältmarskalken Erwin Rommels, under flera år Hitlers främste gunstling men som ansågs vara inblandad i attentatet mot Hitler den 20 juli 1944 och, den 14 oktober 1944, tvingades att ta sitt liv - för att därefter få en ståtlig statsbegravning.
Naturligtvis uppgav Goebbels propagandaministerium inte att Hitlers gunstling tvingats ta sitt liv - misstänkt för konspiration mot Hitler - utan meddelade det tyska folket att Rommel dött av "Hjärtslag till följd av tjänsteolycksfall på västfronten" ...
 |
| Heinz Gauderian |
Några fick helt enkelt sparken för att de vågade stå för en annan åsikt än Hitler - exempel är det tyska pansarvapnets fader och främste ledare: generalöverste Heinz Gauderian eller generalfältmarskalken Gert von Rundstedt, pensionär 1938, inkallad av Hitler 1939, avskedad av Hitler (efter strategigräl) i december 1940 - återinkallad till tjänst mars 1941...
 |
| Gert von Rundstedt |
Raden av ledande militärer är mycket lång, därtill raden av nazistiska ideologer, distriktsledare (Gauleiter), ungdomsledare etc etc. Redaktören av dessa rader gjorde 2016 ett besök i slottet Wewelsburg (se Tidsspegeln "En historisk Europaresa del I", länk
http://tidsspegeln.blogspot.se/2016/11/en-historisk-europaresa-2016-del-i.html
och kom därvid till insikt om att nazismen på ett mycket aktivt sätt genomsyrade hela det tyska riket och dess medborgare. Likheten med organisation och struktur i Sovjetunionen är slående. Partiet, dess ideologi och symboler, lämnar absolut ingen opåverkad oberoende av ålder. Partiet finns bokstavligen överallt - tom i ankarjärn vid husbyggen och i hushållsföremål!
Men det var inte bara den bruna partiuniformen som gjorde Bormann till en mycket mäktig man - han var den mest diskrete och minst kände av alla nazistiska makthavare men han var den som, efter Hitler, hade mest inflytande.
Bormann, född 1900, hade en brokig uppväxt, fadern dog då Martin var bara tre år gammal, han saknade läshuvud, men kom efter 1:a världskriget att ha turen att anställas vid ett lantgods i Hertzberg. Han visade sig duglig i många sysslor och avancerade till godsförvaltare. Därifrån gick resan till fängelset i Leipzig där han satt ett år som delaktig (kanske tom initiativtagare till men ej bevisbart...) i mordet på Walter Kadow som ansågs gå kommunisternas ärenden. Bormann lämnade fängelset i mars 1925 och återanställdes vid lantgodset i Hertzberg.
Bormann närmade sig politiskt alltmer nationalsocialisterna och blev partimedlen och SA-medlem den 17 februari 1927 samtidig som han lämnade sin anställning som godsförvaltare i Hertzberg och flyttade till Weimar.
Hos NSDAP:s lokalavdelning i Weimar började hans bana mot den absoluta toppen genom att vice distriktsledaren i Thüringen, Hans Ziegler, utgivare av tidningen Der Nationalsozialist, behövde en medarbetare med låga lönekrav och höga nationalsocialistiska visioner. Ziegler skulle, efter kriget, beskriva Bormann som "pålitlig när det gällde pengar och med den auktoritet som krävdes för att hävda sig inför dem som inte ville betala och kamrater som var alltför ljumma i tron. Han var mycket målmedveten i allt han gjorde; som bokförare, indrivare, försäljare från dörr till dörr, paketerare och chaufför, som med bil delade ut tidningarna i byarna".
Hitler och Rudolf Hess hade inte sällan vägarna förbi Thüringen och en dag presenterade Ziegler Martin Bormann för de båda. Ziegler beskrev då Bormann som "en ung och uppslagsrik man som är skicklig på att sköta finanserna och som ser till att order blir utförda".
Resultatet blev att Martin Bormann kallades till SA:s högkvarter i München där SA:s högste ledare (föregångaren till Ernst Röhm), kaptenen Pfeffer von Salomon var i trängande behov av en målmedveten och pålitlig sekreterare.
Fortsättning följer i "Martin Bormann - Nazismens Brune Eminens" Del II
Ω
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar