Stridsfordonsmuséet Arsenalen, Strängnäs

Söndag den 30 november 2014 och jag bestämmer mig för att äntligen göra ett besök på Arsenalen i Strängnäs! Muséet ligger några kilometer öster om Strängnäs (gamla E20) och omedelbart norr om nuvarande E20. Kanske är "Fordonsmuséum" en något vilseledande beteckning och vi ser på foldern här till vänster att man på engelska presenterar muséet som Swedish Tank Museum - och det är mer rätt för 96% av de utställda fordonen är nämligen pansrade! De nedan avbildade fordonen är ett tvärsnitt av samlingen.

Stridsvagn m/21 är Sveriges första stridsvagn och den är  grunden till det svenska pansarvapnet. Vagnen har en minst sagt annorlunda svensk historia. Tyskland var efter första världskriget förbjudet att ha stridsvagnar i sin armé. Likafullt fanns där ett visst kunnande grundat på världskrigets erfarenheter av stridsvagnar även om Tyskland aldrig kom att disponera pansar så som England. Stridsvagn m/21 byggdes 1918 och importerades i hemlighet till Sverige 1921 som "traktordelar och plåtslageriarbeten"! Inalles köptes 1921 tio "traktorer" och slutmontering av dessa skedde på Flottans Varv i Stockholm. Beväpningen utgjordes av två kulsprutor varav en i det vridbara tornet. Motorn startades med vev, antingen utifrån i fronten eller, faktiskt, inifrån. Besättningen utgjordes av fyra man. Vagnen saknade, sånär som på tändsystemet, all elektrisk installation.








Startveven i fronten.












Belysning utgjordes av en acetylenlykta vars gastub sitter på tornets baksida.













Interiör från stridsvagn m/21. Förarplatsen med styrspakar, fotpedaler för koppling, broms och gas samt armstöd av trä!






Det utställda m/21 exemplaret är det enda i världen och är faktiskt i körbart skick! Fem stycken m/21 byggdes om ca 1930 av Landsverk och Nohab och fick bl a svensk motor och svensk växellåda. Beteckningen för dessa vagnar är m/21-29. Av m/21-29 finns tre bevarade, två i Strängnäs och ett på pansarmuséet i Munster (inte Münster!) i Tyskland. En av de två vagnarna i Strängnäs genomgår för närvarande total renovering till körbart skick och planeras vara färdig 2016.

Strv m/21. Tillverkare: Tyskland. Tillverkningsår: 1918. Antal i svensk tjänst: 10. Motor: Benz, rak 4-cylindrig vätskekyld bensinmotor. Växellåda: Manuell 4-växlad växellåda. Vikt: 9,7 ton. Max hastighet: 16 km/h. Beväpning: 2 st kulspruta m/14 alternativt m/14-29. Pansar: 4-14 mm. Besättning: 4 man.

Denna brittiska lätta spaningsvagn, av märket Carden-Loyd Mk V och Mk VI (här MK V) inköptes i två exemplar för utvärdering 1931. Lägg märke till att kulspruteskytten saknar skydd för längs kulsprutan inkommande eld!

Detta är en världsunik fransk stridsvagn, Renault NC27 med svensk beteckning fm/28. Den inköptes som provvagn 1928 men förkastades på grund av brister i transmission och band. Beslut fattades därefter att konstruera och bygga en helt svensk vagn.
Denna NC27 är det enda bevarade exemplaret i världen.

Amerikansk lastbil från första världskriget tillverkad 1917-1920. Ett exemplar av 25000 tillverkade kom till Sverige. Trots sitt påvra utseende var den faktiskt 4-hjulsdriven!



Pansarbil fm/29, fm för försöksmodell, tillverkad av Landsverk 1931-1932. Bilen var 4-hjuldsdriven och hade 4-hjulsstyrning samt förarplatser både framtill och baktill. Den kunde köra lika fort åt båda hållen. Hjulen på mitten var avsedda att förhindra att vagnen blev hängande på underredet vid terrängkörning. Vagnen var alltför dyr att bygga och endast ett exemplar framställdes. Den användes på K1 som körskolebil för pansarbilsförare och fanns registrerad så sent som 1946!



Ännu en udda konstruktion - stridsvagn fm/31. Tre exemplar tillverkades, tornet var dock en träatrapp! På 30 sekunder kunde man växla mellan band- och hjuldrift. När konstruktionen 1935, efter förseningar, kunde levereras var den omodern. Vagnarna användes för förarutbildning fram till 1940.


Panzerkampfwagen PzKpfw I Ausf(ührung) A, Tyskland.
Byggår 1934-1936. 1934 lydde Tyskland ännu under Versaillesfredens villkor och var förbjudet att inneha stridsvagnar! Togs ur frontjänst i slutet på 1940. I tjänst i Spanien till  1954. Detta exemplar kom till Sverige kort efter krigsslutet. 
Tillverkare: Henschel, MAN, Krupp-Gruson, Daimler-Benz, Tyskland. Tillverkningsår: 1934-1936. Antal tillverkade: 1160. Motor: Krupp M305, lufkyld 4-cylindrig bensinmotor. Slagvolym: 3,5 liter. Effekt: 60 hkr. Växellåda: 5-växlad manuell växellåda. Beväpning: 2 st 7,92 mm kulsprutor. Vikt: 5,4 ton. Max hastighet: 50 km/h. Pansar: max 13 mm. Besättning: 2 man.

Sovjetisk amfibievagn T37 ATU. Tillverkningsår 1933-1936. Antal tillverkade: 1200 st.  Besättning: 2 man. Vapen: 1 st 7,62 kulspruta. Denna vagn erövrad av finska soldater vid Sallafronten 1939.
Vagnen är det ena av två exemplar i världen.

Propeller och roder på T37.

Stridsvagn m/38 (Sverige)

I krigsorganisationen 1939-1941 fanns endast 16 st av dessa vagnar och de utgjorde Sveriges hela pansarvapen ("Vår beredskap är god!" Per Albin Hansson, statsminister under 2:a världskriget)

1941 levererades 20 st stridsvagn m/38 och Sveriges pansarvapen ökade därmed till 36 vagnar. m/38 var i tjänst till 1957.

Tillverkningsår: 1938-1939. Helsvetsad konstruktion. Vikt: 8500 kg. Max hastighet: 45 km/h. Beväpning: 1 st 37 mm kanon, 2 st 8 mm kulsprutor. Besättning: 3 man.

Terrängbil m/39. Tillverkad 1936-1943 av Vidal & Sohn, Tyskland. Antal tillverkade: 1253 st. I svensk tjänst mellan 200-400 st (märkligt nog finns inga exakta uppgifter!) Motor: 2 st vätskekylda tvåtaktsmotorer om 19 hkr vardera. Två 4 stegade växellådor. Max hastighet: 68 km/h 
Användes bl a som dragbil för 37 mm pv-kanon.

37 mm pansarvärnskanon m/38. Service: 3 man, chef, riktare/skytt samt laddare.
Tillverkningsår: 1935- (slutår saknas)
Antal tillverkade inkl licenstillverkning: >3000 st
Skott / minut: 12 st
Effektiv skottvidd: 4000 m
Max skottvidd: 6,500 m


 




Stridsvagn m/42 (senare ombyggd till IKV 73 (Infanterikanonvagn 73)
Svensk konstruktion byggd av Landsverk och Volvo 1943-1945. Antal tillverkade: 242. Vikt: 22,5 ton. Motor: 2 st Volvo V8, bensin, 22,6 liter slagvolym, 380 hkr. Max hastighet: 42 km/h. Beväpning: 7,5 cm kanon, 2 st 8 mm kulsprutor. Besättning: 4 man. När m/42 inte längre fyllde kraven för stridsvagnar konverterades den till IKV (Infanterikanonvagn) 73 vid mitten av 50-talet. IKV 73 togs ur tjänst 1965 men tornen fick ny uppgift som fasta kustförsvarsanläggningar fram till 1990.

Stormartillerivagn SAV m/43. Arméchefen beordrade 1941 upprättandet av stormartilleriförband. Efter omfattande studier beställdes 1944 36 vagnar vilka grupperades vid gränsen mot Norge. Vagnen var i tjänst till 1973.
Svensk konstruktion byggd av Scania Vabis 1944-1947. Antal tillverkade: 36 st. Vikt: 12 ton. Motor: Scania Vabis rak 6-cylindrig, slagvolym 6,5 liter, 162 hkr. Max hastighet: 45 km/h. Beväpning: 10,5 cm kanon m/44. Besättning: 4 man.

1937 lade tyska Wehrmach ut en förfrågan till BMW och Zündapp om en sidovagnsmotorcykel med bättre egenskaper beträffande terrängframkomlighet och lastförmåga än existerande civila tillämpningar. Zündapp konstaterade att man var tvungen att nykonstruera ett ekipage som motsvarade kraven medan BMW beslöt modifiera. Vid jämförande prov visade sig Zündapps KS 750 (KS för Kardan Sport) överlägsen BMWs R 75. I april 1940 beslöt därför armén att BMW skulle förse sina R 75 med Zündapps drivlina. Tysk konstruktion byggd av Zündapp 1941-1948. Antal tillverkade: 18.200 st. Motor 2 cylindrig boxermotor av fabrikat Zündapp, 751 kubikcentimeters slagvolym, 26 hkr. 4-växlad växellåda med låg- och backväxel. Drivning även på sidovagnen med momentomvandlande differential och diffspärr. Tjänstevikt: 400kg, lastförmåga 400 kg. Maxfart: 95 km/h. Beväpning: 1 st 7,92 kulspruta m/34. Besättning: 1+2 man.

Nästa objekt är den trådstyrda bandgående roboten Goliath som var avsedd att användas mot byggnader och stridsfordon. Goliath var från början försedd med två elektriska motorer och ackumulatorer för dessa. Borgward fick 1942 i uppgift att tillverka den första serien Goliath. Lösningen var dock opålitlig och Zündapp fick 1943 uppgiften att förse konstruktionen med en förbränningsmotor (2 cylindrig, 2 takts mc-motor), förbättra konstruktionen och även bygga den. Goliath kunde bära en sprängladdningen om 60-100 kg. Hastigheten i terräng var dock låg varför Goliath blev mycket sårbar - dessutom kunde ju en djärv pionjär klippa av styrtråden! Goliath tillverkades mellan 1942-1944. Antal tillverkade: 2650 eldrivna (Borgward) och 5079 (Zündapp). Motor: 2 st elmotorer från Bosch respektive 1 st 2 cylindrig Zündappmotor med 700 kubikcentimeters slagvolym och 12, 5 hkr. Tomvikt 370 kg. Max hastighet 10 km/h.

I takt med pansar-utvecklingen under kriget kom Tysklands första stridsvagnar att bli omoderna, främst beträffade pansartjockleken och därmed skyddet. Äldre stridsvagnar byggdes därför om och den mest lyckade blev Hetzer som använde sig av den tjeckiska 38-tons stridsvagnens chassie. Vagnen benämndes Jagdpanzer (Jgdpz) 38 och var en av de första som använde sig av skyddstekniken med starkt lutande pansar.  Vagnen byggdes av BMM & Skodaverke, Tjeckoslovakien 1943-1945. Antal byggda: ca 2800 st. Vikt: 16 ton. Motor: Tjeckisk 6 cylindrig toppventilad rak 6:a, slagvolym 7,7 liter, 160 hkr. Max hastighet: 42 km/h. Beväpning: 7,5 cm pansarvärnskanon (PAK 39), 1 st 7,92 mm kulspruta MG34 eller MG42. Besättning: 4 man.

Ingen som läst om 2:a världskriget har undgått den sovjetiska stridsvagnen T-34 och dess modifierade efterföljare! Bilden visar en T-34-85. Lägg märke till den sovjetiska egenheten att ha utvändiga bränsletankar liksom, i detta fall, reservbränsle i två 200-liters fat på bakpansaret. Många sovjetiska stridsvagnsbesättningar fick betala med sina liv när bränsletankarna sköts i brand! T-34 började byggas 1940. T-34-85 byggdes mellan 1944-1950. Den tillverkades i 48.950 exemplar. Det totala antalet T-34 (alla modeller) var obegripliga 84.000 st! Motor: V12 fyrtakts diesel. Slagvolym 39 liter, 500 hkr. 4-växlad manuell växellåda. Vikt: 32 ton. Max hastighet 55 km/h. Beväpning: 8,5 cm kanon, 2 st 7,62 mm kulsprutor. Besättning: 5 man.

Sidovy av T-34-85. Notera bränsletankarna och reserven på bakpansaret.












Föraraplatsen i T34-85















Bilden visar inte en stridsvagn utan en pansarvärnskanonvagn m/43! För att spara vikt saknade de första modellerna tak. Konstruktionen baserades på återanvändning av chassiet till stridsvagn m/42. Vagnen fick en ny 7,5 cm kanon, en vidareutveckling med längre eldrör (större utgångshastighet och därmed ökad penetrationsförmåga) av en luftvärnskanon. 1942 beställdes 87 vagnar som dock till följd av leveransproblem med främst växellådan började levereras först 1946. Tillverkare: Landsverk, Sverige under åren 1946-1948. Antal tillverkade: 87. Motorer: Volvo bensindriven V8. Slagvolym: 22,6 liter, 380 hkr. 2 st Scania Vabis 6 cylindriga bensinmotorer vardera med 6,5 liters slagvolym och 160 hkr. Kraftöverföring: Volvo 5 växlad växellåda. Vikt: 23 ton. Max hastighet: 45 km/h. Beväpning: 1 st 7,5 cm pvkan m/43. Besättning: 4 man.

Jeepen är utan tvekan det mest kända militära fordonet. Upphovet var en beställning från amerikanska armen som behövde ett mindre fordon för alla sorters bruk. Det finns de som anser att ordet Jeep kommer från US-armys specifikation gällande ett fordon för General Purpous (allmänt bruk). Förkortar man General Purpous till begynnelsebokstäverna, GP kommer dessa att på engelska uttalas "djeepee" och ordet Jeep var fött. Bilen byggdes först av ett relativt litet amerikanskt företag, The American Bantam Car Cooperation men kontraktet gick efter utvärdering till Willys Overland. Produktionskapaciteten hos Willis Overland var emellertid otillräcklig och Ford fick komplettera produktionen med sin nära nog identiska GPW. Den första Jeepen kom till Sverige sent 1944. 1945 när US-army reade sin surplusmateriel köpte Sverige 166 fordon.

Tillverkare: Willys Overland och Ford Motor Company båda USA. Tillverkningsår: 1941-1945. Antal fordon: Willys 359.849 st, Ford 277.896 st, totalt 637.745 st. Motor: rak 4-cylindrig sidventilmotor. Slagvolym 2,2 liter, 54 hkr. Manuell 3-växlad växellåda, inkopplingsbar 4-hjulsdrift. Vikt: 1110 kg. Max hastighet: 105 km/h.

Luftvärnskanonvagn LVKV fm/43 (fm för försöks-modell). Behovet av ett bandgående och snabb-grupperat luftvärn accentuerades av att Sverige inte kunde räkna med luftherravälde. 17 st LVKV beställdes hos Landsverk (Sverige) i mars 1945. Tornet byggdes av Bofors som samtidigt levererade sina världsberömda luft-värnsautomatkanoner m/36.

Tillverkare: Landsverk och Bofors, byggår 1947-1949. Antal: 17. Första leverans 1947. Motor: (efter remo 1957) Maybach V12 bensinmotor. Slagvolym: 11,9 liter, 390 hkr. Vikt: 15,9 ton. Max hastighet: 36 km/h. Beväpning: 2 st 40 mm  luftvärnsautomatkanoner m/36-43. Besättning: 4 man.

SDKFZ 131 - MARDER II. Efterhand som de tidiga tyska bandgående pansarvagnarna blev omoderna byggdes dessa om och beväpnades med pansarvärnskanoner eller artilleripjäser. Den bandgående pansarvärnspjäsen MARDER II med chassie från Panzer II är ett exempel på detta. Den utställda vagnen kom till Sverige 1946 för utvärdering men var i så dåligt skick att detta inte var möjligt. Vagnen renoverades till "museieskick" för utställning.
SDKFZ 131, tillverkningsår 1942-1943, konvertering 1943-1944. Antal tillverkade: ca 600 inklusive konverterade. Motor: Maybach rak 6-cylindrig bensinmotor. Slagvolym: 6,2 liter, 140 hkr.

Volkswagen typ 82, Kfz-1 "Kübelvagen". Namnet är soldatslang och bottnar i de tidiga fordonens skålformade ryggstöd. Kübel betyder på tyska "hink". Bilen ritades av Ferdinand Porsche och var för tyskarna vad Jeep var för de allierade.
Det utställda exemplaret lämnade monteringsbandet den 16 februari 1942 och har bl a tjänstgjort i Norge. Karossen är dock utbytt 1943.
Typ: Kübelwagen, byggd i Tyskland 1940-1945. Antal tillverkade: 55.000 st. Motor: 4-cylindrig luftkyld boxermotor. Slagvolym: 986 kubikcentimeter, 23,5 hkr. Från 1943 slagvolym 1132 kubikcentimeter, 25 hkr. Vikt: 761 kg. Maxhastighet: 80 km/h.

Brittiskt bandgående mindre transportfordon, lämpat för transport i terräng av ammunition för handeldvapen och för förnödenheter som t ex mat. Fordonet har två sittplatser framtill och lastutrymme baktill.

Artillerikanonvagn (AKV) 151. Prototyp byggd av Landsverk på uppdrag av Kungliga Arméförvalt-ningen. Väldigt lite är numera känt om denna vagn som levererades i början av 1960.  Motor: SFA luftkyld bensindriven V12, 700 hkr. Vikt: 51 ton. Max hastighet 55 km/h. Beväpning: Bofors 15,5 cm automatkanon. Skottvidd: 25 km. Eldhastighet: 12 skott/45 sekunder. Kanonen laddades från en kassett som rymde 14 enhetspatroner vilka fanns med tre olika krut-laddningar för olika skjutavstånd. Varje patron hade en vikt av ca 47 kg. Tom kassett byttes inom två minuter mot laddad med hjälp av en fast monterad kran.  Besättning: 7 man.
                                               
                                                
Bofors konstruerade parallellt med Landsverk en (mycket) snarlik bandkanonvagn, Bkan-1, vilken baserades på ett förlängt Stridsvagn (S) 103-chassi. Tanken var att alla pansarfordon skulle byggas med samma grund-komponenter för att minska underhålls-kostnaderna. Bkan-1 byggdes i 26 exemplar i stället för de ursprungligen tänkta 96 bandkanonerna vilka var avdelade för artilleriunderstöd i övre Norrland. Bkan-1 (A) genomgick REMO (renovering och modifiering) 1988-1989 och fick beteckningen Bkan-1C. Båda modellerna hade både kolvmotor och gasturbin. Bkan-1 var länge den tyngsta bandkanonen i världen och innehade också världsrekord i eldhastighet.

 

Laddning av kassett med 14 st enhetspatroner.












 
Bkan-1 var i tjänst i Norrlandsbrigaderna 1967-2003.


Tillverkare: Bofors. Tillverkningsår: 1964-1969. Antal tillverkade: 26 st.  Motor: Bkan-1A, kolvmotor Rolls-Royce K60 diesel, 240 hk. Gasturbin: Boeing 502 (dieseldriven), 300 hk. Vikt 53 ton. Max hastighet 28 km/h. Beväpning: Bofors 15,5 cm automatkanon m/60. Sekundär beväpning en 7,62 mm kulspruta m/58. Besättning: 5 man.
 



Hjultraktorn var i ett jordbruks-samhälle en given kraftkälla både för infanteriet och artilleriet. Den stora förekomsten av traktorer utgjorde en väsentlig reserv möjlig att vid behov inkalla för att täcka försvarets behov. 10,5 cm artilleriet, så när som på eldledningsplutonerna som var bilburna, drogs huvudsakligen av traktorer.
Traktorn möjliggjorde cykelinfanteriets relativt kraftbesparande förflyttning genom tolkning - liksom transport av ammunition, förnödenheter och mat. Koktrossens viktiga vedspisar var alla traktordragna.

Tillverkare Bolinder Munktell, Sverige. Modell BM 350, Försvarsmaktens beteckning: Hjultraktor (Hjtrak) 317V, V för vinsch. Tillverkningsår: 1959-1967. Antal tillverkade: 28039. Inga uppgifter finns för antalet BM-traktorer i armén.
Motor: 3 cylindrig diesel med toppventiler. Slagvolym: 3,78 liter, 56 hkr. Växellåda: hög- och lågväxel med vardera 5 växlar framåt och 2 växlar bakåt. Vikt: 3420 kg. Max hastighet 28 km/h. Till traktorn fanns flera olika släpkärror för olika bruk. 10,5 cm artilleriets pjäser drogs av en s.k. drivkärra med drift på hjulen. Kärran drevs med kardankoppling till traktorns kraftuttag. Kärran hade egen växellåda.




Stridsvagn 74 togs fram för att komplettera den nyinköpta stridsvagn 81, Centurion. En fransk vagn studerades men befanns ha för svagt skydd och valet föll på att bygga om stridsvagn m/42 och förse den med ett nytt torn och en ny kanon samt förstärkning av chassi och modifiering av drivlinan.

Strv 74, Landsverk och Hägglund & Söner, Sverige. Tillverkningsår: 1957-1960. Antal: 225 st. Motor: 2 st Scania-Vabis L607, 6 cylindrig bensinmotor. Slagvolym: 8,5 liter, 170 hkr. Växellåda: 2 växlad hydraulisk eller mekanisk växellåda. Vikt 26 ton. Max hastighet: 45 km/h.  Beväpning: 7,5 cm modifierad luftvärnskanon från Bofors med krutgasejector på eldröret (minskade mängden krutrök i stridsrummet). 2 st 8 mm kulsprutor m/39B. Bemanning: 4 man

Pansarbandvagn (PVB) 301. Använd av svenska armén under 1960-talet. Den byggdes som en tillfällig lösning för att erbjuda pansarskyttesoldaterna splitterskydd under transport i väntan på att PVB 302 skulle bli leveransklar.
Vagnen byggdes på chassit från den utgångna stridsvagn m/41 och fick ny överbyggnad.


PVB 301, Hägglund & Söner, Sverige. Tillverkningsår: 1962-1963. Antal: 220 st. Motor: SFA B44, 4-cylindrig luftkyld boxermotor, bensindriven. Slagvolym: 5,2 liter, 150 hkr. Växellåda: Praga-Wilson 5-stegad växellåda. Vikt: 11.700 kg. Max hastighet: 45 km/h. Beväpning Bofors 20 mm automatkanon m/45B i torn. Rökkastare. Besättning: 2 + 8 man (1 grupp pansarskyttesoldater).

Vem minns inte "Suggan" eller radioterrängpersonbil (RAPTGB) 915? När arméns förkrigs- och krigstidsbilar blev obsoleta i början på 50-talet fick Volvo beställning på en terränggående personbil. Resultatet blev en modifierad variant av Volvos civila taxibil. Jag minns en episod från A9 1964: SnusJohan, stam-anställd furir, skulle flytta en Sugga från kasern V (där vi bodde) till verkstads-området. Vad han inte visste var att vi hade dragit ut handgasen belägen på en liten instrumentbräda i baksätet. Handgasen tjänade till att ge signalisterna mer el-kraft till radioapparaterna. Eftersom växellådan var osynkroniserad förde SnusJohan ett förfärligt liv under sin färd: rusande motor och våldsamt skrapande från kuggarna i växellådan! Och vi befälselever skrattade.
RAPTBG 915, Volvo, Sverige. Tillverkningsår: 1953-1958. Antal tillverkade: 720, alla i Svensk tjänst. Motor: Volvo ED, bensindriven rak 6-cylindrig. Slagvolym: 3,67 liter, 90 hkr. Växellåda: manuell, osynkroniserad 4-växlad, inkopplingsbar framhjulsdrift, differentialspärr fram och bak. Vikt: 2850 kg. Hastighet: 90 km/h.

Stridsvagn 101 Centurion är en brittisk stridsvagn som utvecklades under andra världskriget. Den började levereras i slutet av kriget men kom inte i strid. Den framsynta konstruktionen var väl lämpad för upp-gradering och modernisering vilket utgjorde en viktig faktor för modellens långa livslängd. Vagnen anskaffa-des av många länder och kom att bli en av de vanligaste stridsvagnsmodellerna världen över. Centurion ingick i det svenska försvaret från 1953 till dess att den successivt ersattes av tyska Leopard 2 (Strv 121 och Strv 122). De sista Centurion togs ur tjänst år 2000. Centurion använde så sent som 2006 i Israel-Libanon kriget, men då i starkt modifierade versioner.

En order på åttio Centurion Mk III lades i januari 1953. De första anlände till Sverige den 2 maj 1953 direkt från brittiska mob-förråd. Stridsvagnarna stationerades vid Skånska dragonregementet (P 2) med beteckningen Strv 81. (Numret 81 visar att det var den första svenska stridsvagnen med kanonkaliber över 80 mm.) 1955 inköptes 160 Centurion Mark V för att uppgradera pansarbrigaderna. Dessa vagnar utgjorde kärnan i pansarbrigaderna till början av 1960-talet. 1958 beslutades om inköp av 110 Centurion Mk X med en 10,5 cm kanon. Den fick svensk beteckning strv 101. Under 1964-1966 byggdes samtliga Centurion Mark III och V om och fick samma 10,5 cm pjäs som strv 101. Därför fick de den nya beteckningen strv 102. Vagnen (med modifieringar) var i svensk tjänst från 1953-2001.

Stridsvagn 101. Tillverkare: Leyland, Royal Ordnance och Vickers Storbritannien. Tillverkad: 1959-1960. Antal tillverkade: 110 st. Motor: Rolls-Royce "Meteor" Mk4B/2 bensin. Slagvolym: 27 liter, 650 hkr. Manuell 5-växlad osynkroniserad växellåda. Vikt: 52 ton. Max hastighet: 35 km/h. Beväpning: 10,5 cm kanon, två 7,62 mm kulsprutor m/39B. Pansar: max 150 mm. Besättning: 4 man.



Stridsvagn T-72M1. Sovjetisk vagn tillverkad av Uralvagonzavod (med flera) i Sovjet, Polen och Tjeckoslovakien. Tillverkningsår: 1974-"nu" (?). Antal tillverkade: fler än 25.000 st. Motor: Chelyabinsk Motorkonstruktionsbyraå V12 multi-fuel diesel. Slagvolym: 38 liter, 780 hkr. Växellåda: Synkroniserad 7-växlad manull växellåda. Vikt: 41,5 ton. Max hastighet: 60 km/h. Beväpning: 12,5 cm automatkanon. 1 st koaxial (riktas synkront med kanonen) 7,62 mm kulspruta, 1 st 12,7 mm kulspruta för luftvärn. Pansar: max 280 mm. Besättning: 3 man (chef, skytt, förare). Vagnen kan med snorkel vada i 5 m djupt vatten. T-72 (alla varianter inräknade) finns, eller har funnits, i mer än 40 länder.



De svenska stridvagnarna blev så småningom omoderna, skyddet var för svagt och kanonen förmådde inte tränga igenom det allt tjockare pansaret i stridvagnar byggda i andra länder. Det bedömdes ta för lång tid att utveckla en ny svensk stridsvagn och av denna anledning gjordes jämförande prov med vagnar från Tyskland, Frankrike och USA. Den tyska vagnen Leopard 2 ansågs bäst svara mot de svenska kraven. I januari 1994 beslutade regeringen om inköp av 120 st Leopard 2S från Tyskland. Samtidigt, för att snabbt täcka den uppkomna bristen på moderna stridsvagnar, hyrdes 160 Leopard 2 A4. Dessa vagnar fick beteckningen Strv (stridsvagn) 121 och levererades redan 1994. Leopard 2S fick den svenska beteckningen Strv 122. Den utvändiga skillnaden märks mest på tornets utformning. Vagnen fick ett bättre eldledningssystem än Strv 121 samt ett ökat skydd - vilket ökade vagnvikten med 7,5 ton.
Stridsvagn 122 (Leopard 2S). Tillverkad av Krauss-Maffei, Tyskland. Tillverkningsår (för de svenska vagnarna) 1995-2002. Tillverkas ännu för Tyskland och andra länder. Antal tillverkade för Sverige 120 st. Motor: MTU 12-cylindrig diesel. Slagvolym: 48  liter. Effekt: 1500 hkr. Växellåda: 4-växlad automatväxellåda. Vikt: 62,5 ton. Max hastighet: 68 km/h. Beväpning: Rheinmetall 12 cm slätborrad kanon, 2 st 7,62 mm kulsprutor m/94 (MG3) varav en koaxial. Pansar: Kompositpansar bestående av specialhärdat stål, tungsten och plastiskt volymmaterial med keramiska komponenter. Besättning: 4 man.



Bandvagn 206. Vagnen består av framvagn och bakvagn, är midjestyrd, är ledad både horisontellt och vertikalt (för maximal terrängframkomlighet) och har drivning på både fram- och bakvagn. Vagnen har mycket god terrängframkomlighet, är lättkörd, har extremt god framkomlighet i djup snö och simmar utan förberedelser. Lastförmågan är två ton. I framvagnen finns plats för 5 stridsutrustade soldater och i bakvagnen 11 st. Vagnen finns i flera olika utföranden för olika uppgifter.

Tillverkare: Hägglunds & Söner, Sverige. Tillverkningsår: 1981-1986. Antal tillverkade: 11.000 st. I svensk tjänst: 4500 st. Motor: Ford V6, bensindriven. Slagvolym: 2,8 liter. Effekt: 136 hkr. Växellåda: Mercedes automatväxellåda samt manuell osynkroniserad fördelningsväxellåda med hög/lågväxel. Tjänstevikt/maxvikt: 4340/6340 kg. Max hastighet: 55 km/h. Beväpning: 1 st 7,62 kulspruta m/58. Besättning: 1+16 man (trupptransport).

                                                                               - Ω -