Visar inlägg med etikett Museum. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Museum. Visa alla inlägg

lördag 20 oktober 2018

Tingstäde Fästning



Tingstäde Fästning ligger (som namnet antyder) i TingstädeGotland.

Platsen vid sjön Tingstäde Träsk har tjänat försvarssyften sedan mitten av 1120-talet då en kvadratisk, med 170 meters sida, timmerplattform byggdes i sjön. Ett gytter av hus byggdes därefter på plattformen. Rester av detta byggnadsverk finns ännu under vattenytan och benämnes Bulverket.

1 juli 1933 öppnades den första reguljära flyglinjen till Gotland med Lindarängen i Stockholm och Tingstäde Träsk som flygstationer. Flygtrafiken uppehölls med pontonförsedda Junkers Ju-52 (Tante Ju som detta tyska flygplan familjärt benämndes under Andra Världskriget) som hade plats för 14-16 passagerare.

Att inte Visby fick tjänstgöra som flygstation berodde på att havet oftast var alltför oroligt för att medge passagerartrafik.


Vi har tidigare tagit del av tankarna kring Centralförsvar och Karlsborgs FästningLänk till artikeln ). Resonemangen bar stora likheter då tankarna på en större fästning på Gotland började ta form 1860. skillnaden bestod främst i att medan Karlsborgs Fästning var en förrådsfästning var Tingstäde Fästning en fästning som planerades försvara de i fästningens absoluta närhet liggande mobiliseringsförråden.

Historien hade tydligt visat att Gotland var svårt att försvara utan insatser från fastlandet. Under Finska kriget 1808-1809 var Gotland besatt av ryska trupper några veckor under våren 1808. När svenska undsättningsstyrkor anlände från fastlandet kapitulerade ryssarna. Under Krim kriget 1853-1856 stationerade Royal Navy sina Östersjöenheter i Fårösund. Den svenska regeringen teg och samtyckte...

Ett starkt incitament för att bygga en fästning var att de militära mobiliseringsförråden fanns i Visby där en riktig hamn fanns! Nackdelen med denna placering var tämligen uppenbar: ett enda fientlig, bestyckat, fartyg skulle med sin eldgivning effektivt kunna hindra all mobilisering. En stark fästning skulle kunna försvara de livnödvändiga förråden av vapen, ammunition, uniformer och övrig utrustning även om angriparen hade stigit iland med trupper.

Olika förslag till placering togs fram och förkastades. 1897–1898 tillstyrkte en statlig utredning en flytt av mobiliseringsförråden och anslog 100 000 kr för flyttning av förråd och 123 000 kr för befästningsarbeten och inköp av mark. 

Riksdagsbeslut fattades 1898, järnvägslinjen Visby–Tingstäde stod färdig 1899 och den 22 mars 1900 kom Kunglig Majestäts formella beslut om en flytt av mobiliseringsförråden. 1902 var förrådsflytten till Tingstäde genomförd.

De första medlen för befästningsbyggandet, dvs byggandet av Tingstäde
Bröstvärn med skjutplatser för infanteri,
med kulspruteplatser och med räls för strålkastare.

Mitt i bild trappan från en av flera utfallstunnlar upp till bröstvärnet
Fästning
, anslogs av 1902 års riksdag och vintern 1903-1904 inleddes byggnationerna. Enligt denna första plan omfattade fästningen fyra infanteriskansar och en artilleriskans, Skans 1, med fyra 8,4 cm kanoner i pansartorn och ställningar för Hotchkisskulsprutor m/1900. Skans 1 var också försedd med stora, rälsburna elektriska strålkastare. Bygget drevs med som mest 250 man - av vilka många var beväringar. 




Tingstäde vid Tingstäde Träsk,
knappt 30 km NO Visby
Kostnaderna för bygget kom snabbt att överskridas. Vid 1905 års riksdag konstaterades att kostnaderna redan kommit att överskrida de ursprungliga med 69,5%!!

De fem skansarna "omringar"
mobiliseringsförråden i Tingstäde
Man hade från början planerat en större fästning än vad vi ser idag men kostnaderna för det samtida fästningsbygget i Boden blev så höga att man måste spara i Tingstäde!

Arbetet genomfördes i huvudsakligen med handkraft. Kalksten bröts och höggs i stenbrott vid Stenkyrka och kördes med häst och vagn till Tingstäde. Även dåtidens nymodighet - betong - användes för bygget.









I december 1904 anlände ångfartyget S/S Gustav Vasa till Visby hamn med 240 ton stålbalkar som skulle gjutas in i väggar och tak för att dessa bättre skulle kunna motstå fientlig granatbeskjutning.

1911 levererades de fyra pansartornen med sina 8,4 cm kanoner ombord på S/S Gustaf Vasa. Tornen monterades på sina förberedda platser och provsköts under året.


1914 stod Skans 1, Artilleriskansen, i Tingstäde Fästning klar, men de flesta infanteriskansarna var ännu inte ens påbörjade. 

För byggandet av Skans 1, Artilleriskansen, hade man handskottat bort nära 50 000 kubikmeter kalkstensbemängd jord! 

I samband med första världskrigets utbrott anvisade 1914 års urtima riksdag 774 000 kronor för färdigställandet av fästningen. De första trupperna som mobiliserades i samband med krigsutbrottet fick i uppgift att se till att fästningen färdigställdes.




Skyddsrum 1 ligger mellan Skansarna tre och fyra - alldeles intill landsvägen mot Stenkyrka.

Fästningen består alltså av fem skansar. Fyra av skansarna är mindre och försedda med skyddsrum och skyttegravar av jord och grus. 

Mellan skansarna fanns taggtrådshinder och ett par enklare befästningar, så kallade mellanverk. Den femte skansen, den som ligger alldeles invid Tingstäde kyrka, är betydligt större och kallas Skans 1 eller Fästet.


Runt varje skans fanns taggtrådshinder uppsatt i ett sinnrikt system, vilket gjorde det mycket svårt att ta sig igenom in till själva skansen.  Idag finns taggtråden endast kvar runt Skans 1, på övriga platser i fästningen har den tagits bort. 

På några ställen sitter de typiska järnstolparna med öglor kvar och det var i dem man drog taggtråden. 



Vid huvudvägen mellan Visby och Fårösund, strax intill Fästet, låg dessutom stora betongblock som kunde forslas ut till vägen på räls och utgjorde en försvarad vägspärr för all trafik förbi platsen. 

 
Låt oss titta lite närmare på Skans 3 i Tingstäde Fästning!

Skansen byggdes 1911 - 1912 och är en infanteriskans. Den fungerade som förläggning och skyddsrum för ett kompani, 150 man. Kompaniet deltog även i försvaret av mellanvärn Nordström och Skans 4.















Här var trupper förlagda från 1914 och fram till första världskrigets slut 1918. I samband med andra världskrigets utbrott förstärktes taket på skansen med stora granitblock för att öka säkerheten. När skansen inte längre behövdes som förläggning användes den istället till att förvara ammunition. I slutet av 1950-talet kom bestämmelser om att ammunition skulle förvaras i speciella förråd och efter det användes skansen för förvaring av sjukvårdsmateriel.

I den bortre delen av skansen fanns kök och skafferi. Skansen värmdes upp med hjälp av vedkaminer och belysningen bestod av karbidlampor.

Skansens beväpning var typiskt:

6,5 mm ksp m/14
4 stycken 6,5 mm kulsprutor modell 1914, samt, 150 st, 6,5 mm gevär modell 1896 (manskapets personliga vapen).









Tingstäde Fästning räknade vid full bemanning av samtliga skansar 5000 man.
Av dessa fanns förläggningsplatser för 300 man i Artilleriskansen, Skans 1. Övriga i skansarna 2-5.

Fästningen skulle stå emot belägring i 3 månader och hade sålunda förråd (mat, ammunition, kläder mm) anpassade för detta.

Pärlan i vårt besök är förstås Skans 1, Artilleriskansen med metertjock betong i valven, med kök och tillhörande förråd, med sinnrikt slingrande entrégång (det fanns bara en entré till skansen), med fyra 8,4 cm kanoner med 360 graders skjutfält och skyddade från inkommande eld av pansarkupoler, med o-platser, skyttevärn, belysningsstrålkastare med 1½ meters diameter på spegeln... med eget kraftverk för belysning, med periskop för den händelse det skulle vara ohälsosamt ute i det fria... vi ser det mesta av detta i fotogalleriet som följer:



Situationsplan över Skans nr 1.
Notera de 6 utfallsvägarna till bröstvärnet.

(Trapporna upp till bröstvärnsnivån markeras med svart.)





Skans nr 1 i Tingstäde Fästning. Det vita i bild utgör fästningstakets sentida regnskydd! De fyra rundlarna till höger i bild gömmer de fyra 8,4 cm kanonerna under sina pansarkupoler. 







Runt Skans 1 löper bröstvärnet med skjutplatser för kulsprutor och gevärsbeväpnat manskap samt med pansrade observationsvärn.



I t. ex Frankrike var vid denna tid (och senare) hela pansarkupolen höj och sänkbar för att bereda fri väg för projektilen - i Tingstäde öppnade man en lite mynningslucka i kupolen för att åstadkomma detta.


Alla fyra pansarkupolerna på samma bild! 

Någon funderade över sårbarheten för en gasattack via ventilationshuvarna på hjässan (skanstaket). Huvarna leder ner till logement etc inne i skansen. Men stridsgas fanns inte då Tingstäde Fästning byggdes.

Stridsgas (klorgas) användes första gången i Första Världskriget, den 31 januari 1915 av tyskarna mot ryska förband i Polen. Gasen spreds helt enkelt med vinden sedan gasbehållarna öppnats! En plötslig vindkantring kunde dock driva gasen tillbaka mot egna ställningar... Från 1916 använde tyskarna gasgranater.


Dessutom: att komma upp på hjässan förutsatte att posterna vid bröstvärnet sov...


Bröstvärn avsett att bemannas med gevärsskyttar
Bröstvärnet med pansrad observationsplats
Tänk bort skogen!!

I bakgrunden Tingstäde kyrka
Bröstvärn och trappa upp från utfallsväg


Låt oss gå tillbaka till flygbilden och orientera oss! 1914 fanns givetvis inget av den grönska som idag omger skansen. Stormningshindret av taggtråd som omger den yttre perimetern syns tydlig i den nedåtgående solen som kastar långa skuggor.

Om vi förstorar bilden ser vi trapporna från utfallsvägarna till bröstvärnet, rälsbanan för strålkastarna och faktiskt strålkastargaraget (nere tv på det vita skanstaket). Vi ser också kulsprutevärnen och ett pansrat ståvärn uppe till höger liksom en (tänkbar) skyddad stabsplats i bröstvärnets vänstra sida.




Runt om Skans 1 löper ett stormningshinder av flerdubbla rader med taggtråd. All vegetation är 1914 naturligtvis avröjd så att fritt skottfält uppnås i alla riktningar.





Det finns endast en infart till artilleriskansen. Den ligger upptill i flygbilden ovan. Den börjar med en taggtråds-försedd grind i stormnings-hindret, går sedan rakt fram innan den vänder utför i en s-formad (hindrar beskjutning) vagnsbred väg som slutar med en raksträcka med fästningsväggar på båda sidor, och sedan tvärstopp på en rektangulär gård. Här slutar resan för den oinbjudne! I gården bortre ände finns en port och till vänster om den en otäckt grinande rektangulär glugg i väggen av huggen sandsten... Bakom gluggen spejar Döden genom riktmedlen på en Hotschkiss-kulspruta!


Den s-formade entrévägen. I förgrunden, t.h.
sena tiders plåttak!
Så var vi framme! Men vad grinar t.v. om entrédörren?
Här kommer ingen objuden djävul över bron!
Kulsprutan bakom den rektangulära skottgluggen 
förvandlar dig till köttfärs...






















Periskopet gjorde det möjligt att skyddad skärskåda terrängen kring Skans 1


















En av de fyra 8,4 cm kanonerna under sin pansarkupol. Arbetsutrymmet bjuder en hel del att önska och kanonens knall måste menligt ha påverkat artilleristerna hörsel! Tryckförändringen i tornet bör dock varit minimerade eftersom kanonen mynnar strax utanför pansarkupolen!









En av många korridorer. Notera den vackert huggna kalkstenen!

















Två sängar i ett logement. Kängor och filtar är nog lite sentida rekvisita... Madrasserna stoppades vid denna tid med hö eller halm... 


Ett logement färdigt att ta emot nya väringar...



Anslag på sänggaveln i ett logement. (Skärpan kunde varit bättre... suck...)

Spisar för "finkok". Elspisen fanns inte 1914


Skall mat lagas för 300-500 man behövs
det grova artilleriet! Grytorna värmdes med
vattenånga från värmecentralen.



Kar för saltlake.
Här, i saltlaken, förvarades ½ grisar ännu
vid mitten av 1960-talet!

 
Fortmaskinist Karlsson med medhjälpare vid råoljemotorn.
Hjärtat i Skans 1 var utrymmet där kraft-aggregatet fanns. Här fanns även vad som behövdes för att få värme och belysning i skansen.






När fästningen byggdes installerades ett 110 volts belysningssystem och lamporna fick sin ström från ackumulatorrummet. 

Där fanns 55 stycken seriekopplade encelliga element på vardera 2 volt. 

En tändkulemotor underhållsladdade ackumulatorerna.

1944 anslöts fästningens elsystem till öns ordinarie elnät, det gamla elaggregatet var otidsenligt och revs därför ut.

Av beredskapsskäl var man dock tvungen att ha en reservkraftanläggning och ett nytt aggregat installerades. 


Generatorn är på 65 kilowatt. Den drivs av en trecylindrig tändkulemotor av Munktells-fabrikat.








Tändkulemotorer har funnits i mer än hundra år, och utmärker sig för sin enkla konstruktion. De gick att köra på nästan vilket bränsle som helst. Fåröfärjan kördes under krigsåren på ett tjärdestillat, liknande terpentin, som var en biprodukt vid tjärbränning. 







Ursprungsbränslet var råolja, en brännolja som kan liknas vid den sämsta sortens 
eldningsolja.

Tändkulemotorn har låg kompression, bränslet självantänder inte, utan man måste vid start ha något glödande i förbränningsrummet. Ursprungligen var toppen på topplocket på tändkulemotorerna utformat som en kula som värmdes med blåslampa, därav namnet tändkulemotor.

Bränsletanken är byggd, och ihopnitad, på plats! Tanken matade även oljepannan för värmen.



I Skans 1 fanns även ett kassavalv avsett att härbergera Riksbankens i Visby värdepapper och guld.

Åren 1947 - 1989 tjänade Skans 1 bl a ÖCB:s (Överstyrelsen för Civil Beredskap) behov av lagring av för befolkningen krigsviktiga produkter - som 30 000 liter buteljerad alkohol!










                                                                     Ω 
















































onsdag 25 november 2015

Mittelwerk Dora

Mittelwerk Dora, liksom Mittelbau Dora för tanken fel... Oskyldiga och fridfulla namn för ondskans platser i hjärtat av Tyskland.

Den tyska rakettekniken, med Werhner von Braun som ledande gestalt, levde en tämligen trygg tillvaro i Peenemünde på nordsjökusten (Östersjön)  fram till natten mellan 17-18 augusti 1943. Bomberna som föll från de engelska flygplanen skadade då allvarligt anläggningarna och rustningsminister Albert Speer sökta nya produktionsvägar... 

Nordhausen, och berget Kohnstein erbjöd skyddade produktinonsplatser och 10'000 fångar från det ökända KZ Buchenwald fördes, bokstavligen, in i berget!  Från början (1917) var detta bergs tunnlar en gruva för utvinning av gips... senare (1935) avsedda att härbergera drivmedel för tyska arméns behov... nu blev det en produktionsplats för "Vergeltungswaffen" (vedergällningsvapen). Här byggdes, av tvångsarbetare från snart sagt hela Europa, (jfr foto nedan på på minnessten utanför krematoriet)  V1, de flygande bomberna idag benämnda kryssningsmissiler, och den första internkontinentala roboten (raketen) V2. Tusentals av dem bygges i denna dödens fabrik!

De arma fångarna sov i begynnelsen på halmsäckar och "sket" i nedkapade oljefat... Ingen hänsyn togs till fångarna... sprängsalvorna detonerade... stenar rasade från taken... spränggaserna fick lungorna att kämpa...överleva... överleva..

Så småningom upprättades KZ Mittelbau Dora. De ursprungliga 10,000 Buchenwaldfångarna, nu 7000 ännu levande, bereddes plats i det nya lägret och arbetade i tunnlarna 12 timmar dagligen...

Amerikanska stridskrafter befriade Mittelbau/Mittelwerk Dora i april 1945. I konkordans med fredsöverenskommelsen överlämnades området sedan till Sovjetunionen. 

1947 sprängde kommunisterna tunnelingångarna till Mittelwerk Dora. På fråga svarade min guide att man därmed ville beröva Tyskland produktionskapacitet för ett nytt krig.... Kalla Krigets möjligheter föresvävade uppenbarligen inte Sovjet vid denna tid!.

Sprängningen 1947 var just ingen söndagsskola... vår åldrade guide berättade att en sten vägandes dryga ett ton flög hundratals meter i tunnlarna.... Bilderna skall förstås mot detta: en enorm tryckvåg kastar allt omkring sig, raserar konstruktioner... kastar materiel... Kaos!!

Nu följer bilderna...


Översiktsplan över KZ Mittelbau Dora. Lägret finns till vänster, rangerbangård och de två tunnelinfarterna till Mittelwerk Dora till höger. Huvudtunnlarna ligger med 160 meters avstånd och slingrar sig i s-form genom berget.




Av lägrets byggnader finns idag få spår. Några enstaka byggnader finns kvar såsom krematoriet där kropparna efter de som inte längre orkade brändes. Från början forslade liken till Buchenwald per lastbil för att brännas. När volymen blev betungande byggdes ett krematorium på åsen ovanför lägret. Ca 20'000 människor från Europas alla hörn (jfr bild på minnessten nedan) brändes här. Askan tippades alldeles utanför krematoriet.







Minnessten över alla de nationaliteter som fanns i Mittelbau Dora. Även Sverige fanns med....




Av lägerfångar dekorerade väggar i krematoriet. Notera de målade blomkrukorna ovan fönstret!




En barack har restaurerats och uppförts inom lägerområdet - denna barack är egentligen återuppbyggd av två baracker, faktiskt återfunna på annan ort!






Vy över det forna barackområdet med apellplatsen




Ett demolerat (söndersprängt) ånglok. En smalspårig järnväg säkrade lägrets logistik...




Detta är ett mysterium! KZ Mittelbau Dora var naturligtvis omgärdat av elektriska, dödande, stängsel och med vakttorn med kulsprutor. Detta torn är dock, sannolikt, en efterkrigskonstruktion utfört av kommunisterna i Östtyskland! Det finns inte angivet på noggranna ursprungliga ritningar.... och ingen vet numera var och hur...



"Du skall inte bära falsk vittnesbörd mot Din nästa" säger Skriften... De kommunistiska historieförfalskarna har emellertid försett byggnadsverket med nedanstående falska skylt...Skylten säger:
"Ståbunker tillhörig Gestapos politiska avdelning (existerade någon sådan?). Med mörkerarrest och tortyr, med indragning av mat och vatten skulle fångens motståndskraft brytas ner..."




En idag förföriskt stilla plats, igår ondskans och lidandets plats!



Så stiger vi in i mörkret.... två parallella tunnlar, 160 meter åtskilda, med dubbelspår i normalbredd, och med ett betydande antal "tvärtunnlar" (46 st) utgjorde anläggningen... 160'000 kvadratmeter... I "Nordwerk" byggde flygplansföretaget Junkers motorer med hjälp av civil arbetskraft... resten användes med tvångsarbetare för att bygga V1 och V2... tusentals av dessa vapen!  Minns att "oredan" åstadkoms med kommunisternas sprängning 1947... Bilderna må tala för sig själva....


Två spårbäddar leder in i tunnel B, och även i tunnel A





Ovanstående bilder visar den nuvarande ingången.... kommunisternas sprängkraft gestaltas till vänster i bild, infarten är närmast osynlig... nuvarande entré till Mittelwerk Dora öppnades 1995.




Tysk noggrannhet förnekar sig aldrig... nummer på tvärtunnel nr 45...








En V2-motor... bärgad ur vattnet i "Stolle 45"



Vi går längs huvudtunnel B...












Lägg märke till toalettstolarna... en bekvämlighet som ersatte nedkapade oljefat med brädor som fjöl!




Total förödelse.....






Pelarna är en sentida säkring mot ras...











Här monterades V2. Golvet är sänkt för att ge 14 meters takhöjd... naturligtvis har grundvattnet återtagit marken...





Rester av en V1:s skal



Då, till skillnad från nu....




En brutal verklighet i Nazismens Tyskland.... Gällde även i Mittelbau Dora....



 - Ω -