Hermann Göring, Eric von Rosen och somrarna vid Danbo, Gotland

Det finns platser där tiden inte går vidare — den bara ligger som ett tunt, odefinierat, lager över havsstrandens våta stenar...

Danbo är en sådan plats, Danbo som ligger mellan Sjaustru och Grynge på Gotlands östkust, och specifikt i detta fall den plats där greve Eric von Rosens strandbod* ännu ligger.

Strandboden med havet i fonden

Greve Eric von Rosen (1879–1948), herre till Rockelstad slott vid Båvens södra strand i Flens kommun var, förutom godsherre, även en framstående svensk etnograf och forskningsresande.

Han deltog i expeditioner till Sydamerika och ledde själv upptäcktsresor till Vita Nilen* samt till ett antal andra platser i Afrika. von Rosen deltog i Svenska Rhodesia-Kongo-expeditionen 1911-1912 där resvägen sträckte sig från Kapstaden i syd till Alexandria i norr.

Han hemförde tusentals etnografiska föremål till svenska museer och skrev uppskattade reseböcker.

* Det som vi vanligen kallar Nilen består egentligen av två floder, Vita Nilen och Blå Nilen, som vid staden Khartoum förenas till Nilen. Jfr kartan här nedan!

Vita- och Blå Nilen inringade med rött!

Rockelstad slott

Greve Eric von Rosen blev slottsherre år 1899 och lät bygga om Rockelstad i nationalromantisk stil vilket väl passade när han tog emot en rad bemärkta utländska eller, för den delen, svenska gäster - de senare här exemplifierade av författarna Verner von Heidenstam och Albert Engström - samt en ung Evert Taube.

von Rosen kände en djup oro inför vad han uppfattade som den svenska kulturens undergång - ackompanjerad av amerikans jazzmusik. Han tog intryck av tidens nya tyska nazistiska tankegods och blev tillsammans med brodern Clarence en ledande gestalt inom den svenska nazismen. Han stod kvar i de nazistiska idéerna ända till Tredje Rikets undergång 1945. Större delen av hans framstående etnografiska forskning har i Sverige förpassats till glömskan som följd av von Rosens redovisade hållning till 20-, 30- och 40-talens nazistiska tankar och ideologi!

Intresset för fornnordiska ting förde honom till Gotland där runstenarnas stundtals mystiska tecken trollband hans sinne.. Det var här som han på en runsten fann svastikan, hakkorset, som han gjorde till familjens signum och vapen. Ett blått hakkors på vit botten kom så småningom också att bli det finska flygvapnets symbol.

Akterpartiet på en finsk tvåsitsig Hawker Hart [jaktplan från
Andra världskriget]. Notera skidor och stavar [på motstående
sida av flygplanet fanns ännu ett par] avsedda för
pilot och spanare vid en nödlandning!

Bakomhistorien är följande: Eric von Rosen beslöt 1918 att skänka ett militärt flygplan till den finska staten som vid tidpunkten i fråga saknade flygvapen. Flygplanet var försett med von Rosens märke, den blå svastikan på cirkelrund vit botten. Det finska, bokstavligt talat, nystartade flygvapnet fann symbolen bra och målade den på alla nytillkomna flygplan. Två år senare gjorde Adolf Hitler en svart svastika till nazismens symbol, en svastika som faktiskt var spegelvänd i förhållande till von Rosens symbol. Svastikan i sig är emellertid inte en 1900-talssymbol, den är många, många tusen år gammal!

Sjaustru fiskeläge. De flest bodarna fanns redan på von Rosens tid.
Sjaustru förresten, platsen kallas också Sjauster, men ingen vet
längre vad som är rätt eller fel!

Grynge fiskeläge, norr om och större än Sjaustru, med hus i kalkad sten från orten.

Eric von Rosen fann behag i Gotland, dessa natur och dess historia. Han inköpte därför 24,5 hektar (24 000 kvadratmeter) skogs- och strandmark mellan Sjaustru och Grynge. Området heter Danbo. I köpet ingick en gammal strandbod som kom att spela en central roll i den fortsatta historien.

Eric von Rosens strandbod mellan Sjaustru och Grynge på östra Gotland

Strandboden i Danbo står där ännu, som en kalkvit parentes mellan havet och klinten. Den lutar sig mot sin rauk som om den sökte skydd, och, för den som vill se, tycks den fortfarande bära spår av händer som öppnat dörren, ställt ned kokkärl, hängt upp en lykta i skymningen. Det är i övrigt en byggnad som inte gör mycket väsen av sig. Den bara är.

Det var hit Eric von Rosen kom med sin familj, somrarna då Gotland låg som ett ljus över världen. De steg ur taxin vid Grynge med en packning som fick lokalbefolkningen att le: stora, solblekta expeditionstält från Afrika, kokkärl som sett både savann och storm, lådor med proviant och en sorts stilla förväntan som bara uppstår när man lämnar civilisationen bakom sig.

Mary von Rosen, Eric von Rosens hustru,
utanför ett av tälten vid sommarlägret
i Danbo

Tälten slogs upp på höjden ovanför strandboden. Där stod de som bleka segel i vinden, sträckta mot himlen, redo för dagar av strandliv och kvällar av stilla samtal. Barnen sprang mellan tälten och boden, bar ved, hämtade vatten, försvann ner mot havet och kom tillbaka med händerna fulla av snäckor och tång.

Eric von Rosen som timmerhuggare
vid Danbo-lägret på Gotland

Strandboden blev lägrets hjärta. Här lagades maten när vinden tog i från havet. Här satt familjen när solen sjönk bakom klintkanten och färgade hela Danbo i koppar. Här tändes lyktan om kvällarna, och dess sken föll över kokkärlen som nu står i Hembygdsföreningens lokaler — tysta vittnen från en tid då lägerlivet var en självklar del av sommaren.

von Rosen talade ofta om runstenarna han sett som ung, om symboler och resor, om naturens stilla språk. Och kanske var det just här, mellan havet och stenarna, som hans romantiska natursyn fick sin djupaste resonans. Det var ett liv utan brådska, utan krav, utan annat mål än att vara i världen som den är: vind, vatten, eld och sten.

När mörkret kom lyste lyktan i bodens öppning som ett öga över stranden. Ett stilla tecken på att familjen ännu var där - i sin egen värld, mellan havet och klinten, i ett lägerliv som blivit en del av Gotlands tysta historia.

Men hur var det nu med Hermann Göring, det tyska Tredje Rikets blivande andre man, och den eventuella närvaron i von Rosens strandbod?

Det började såhär: När 1:a Världskriget tog slut, den 11/11, klockan 11 på förmiddagen år 1918, fick de tyska flygarna order om att flyga sina maskiner till särskilt utsedda flygfält och helt enkel lämna dem där för skrotning.

Hermann Göring, jaktpilot i den berömda Richthofendivisionen och dess chef efter von Richthofens död i strid den 21 april 1918, sade till sina piloter: "Jag tänker inte överlämna mig till de så kallade segrarna i denna strid där vi kämpat med livet som insats i många år, jag tänker ta min maskin och flyga till Danmark. Följ mig ni som ännu har kraften att gå obesegrade ur detta krig!"

Väl i Danmark försörjde sig Göring och hans kamrater på konstflygning. Göring plockade så småningom upp information som sade att det fanns behov av flygare i Stockholm - sagt och gjort: han flög till Stockholm och fick anställning vid Svensk Lufttrafik AB.

Fredagen den 20 februari 1920, på eftermiddagen, steg Eric von Rosen in på Svensk Lufttrafik AB:s kontor vid Lindarängens sjöflygstation [Stockhom] och bad om att bli flugen ner till sitt slott Rockelstad. De närvarande flygarna sade att det var för svårt väder, snöbyar och dis/dimma, för att företa en sådan flygning.

Då steg kapten Hermann Göring fram och sa enkelt att han accepterade uppdraget! De startade från Frihamnen [Lindarängen är en del av Frihamnen] Stockholm och styrde söderut med järnvägen som ledsagare genom dimma och stundtals snöstorm. När skymningen föll landade de välbehållna på Båverns is alldeles invid Rockelstad slott. Greve von Rosen sade till Göring: "Du behöver inte flyga tillbaka till Stockholm i kväll, jag bjuder dig en varm och skön afton med middag i mitt slott."

Före middagen slog de sig ner i sittgruppen [bild höger] vid den stora öppna spisen i hallen och styrkte sig med sådant som stärker.

Carin von Kantzow ca 1919

Plötsligt kommer Carin von Kantzov [då gift med löjtnant Nils von Kantzow], grevens svägerska och hans hustrus syster, nedför den generösa trappan från slottets övervåningen. Halvvägs ner stannar hon och betraktar de båda männen i sittgruppen. För ett ögonblick stannar hennes blick på kapten Göring - som i samma stund tittar på henne. Från detta ögonblick och fram till Carins död i hjärtinfarkt [hon led av hjärtsvikt] den 17 oktober 1931, är de två ett kärlekspar! Carins skilsmässa från maken Nis von Kantzow blev klar i december 1922 och de gifte sig, först i Stockholm den 25 januari 1923 och sedan vid en cermoni i München den 3 februari samma år.

Kapten Hermann Göring 1923

Den 24 februari 1920, i München, presenterade nazisterna offentligt det två dagar tidigare bildade partiet Nationalsozialistische Deutsche Arbeiterpartei [Nationalsocialistiska Tyska Arbetarpartiet], NSDAP och de lanserade sitt 25‑punktsprogram** för ett enat Tysklands återuppbyggande efter Världskriget. Adolf Hitler var utsedd till partiets ledare. Göring träffade Hitler första gången i november 1922 vid ett nazistiskt massmöte.

Göring, då en i Tyskland välkänd flygarhjälte från första världskriget, drogs till Hitlers retorik och den växande rörelsen. Kort efter ovanstående möte anslöt han sig till NSDAP. Han blev snabbt medlem av partiets innersta krets och därtill nära vän med Hitler. Hermann Göring fick snart en framträdande roll i NSDAP.

I den politiskt skakiga Weimarunionen planerade Hitler och NSDAP en statskupp och satt den i verket 8-9 november 1922. Hans kuppförsök stöddes av omkring 55 000 NSDAP-medlemmar i hela Tyskland. Ett stort antal av dem fanns i München. Till detta kom bortåt 15 000 medlemmar i den paramilitära nazistiska SA-styrkan under ledning av Hermann Göring.

Den 8 november 1922 hade NSDAP:s toppar samt medlemmar samlats i Bürgerbraukeller i München. Ölhallen rymde mellan 2000 och 3000 personer beroende på dukning. Hallen var i all tysthet nästan fullsatt av sympatisörer. Hitler drar plötsligt en pistol, skjuter ett skott i taket och stiger upp på ett bord. Han deklarerar följande:

Den nationella revolutionen har börjat! Denna sal är besatt av 600 tungt beväpnade män. Ingen får lämna salen. Bayerns och rikets regeringar har avsatts, och en provisorisk nationalregering har bildats. Armé- och poliskasernerna har blivit besatta, trupper och polis är på marsch mot staden under hakkorsflaggan!

Verkligheten var lite annorlunda: de 600 tungt beväpnade utgjordes av en kulsprutegrupp om 4 man - inte mycket att starta en statskupp med! Men nazisterna tänkte komma tillbaka - redan nästa dag...

På morgonen den 9 november marscherade Hitler med 3 000 man mot Münchens centrum. Vid Odeonsplatz öppnade polisen eld, vilken besvarades. Efter två timmars strid kapitulerade SA under ledning av Göring. Många greps. Under eldstriden dödades sexton nazister och tre poliser. Göring skadades svårt men lyckades fly till Österrike. Hitler, som också skadades, flydde i bil men greps den 11 november i Uffing.

Göring var nu en i Tyskland efterlyst man - en man som dessutom var allvarligt skadad av en kula i ena ljumsken. Han flyr till med Carin till Österrike. Smärtorna i underlivet var svåra - men av en partisympatisör som var läkare fick han en betydande flaska morfin för att klara flykten till Österrike. Detta skulle få livslånga konsekvenser - Göring blev morfinist!

Efter tiden i Österrike flyttade paret Göring till Italien och därifrån till Stockholm.

Under åren 1924-1925 behandlades han, i Stockholm, för sitt svåra mofinberoende på Aspuddens sjukhem, Katarina sjukhus och Långbro sjukhus. Samtliga dessa inriktade på vård av mentalpatienter och narkomaner.

År 1927 undanröjdes grunden för Hermann Görings landsflykt av Weimarregeringens åtgärd och han återvände, med sin Carin, till Tyskland. Hans väg till makten är som följer:

1. 1927 utfärdade den tyska regeringen amnesti för deltagarna i statskuppen 1922. Göring kunde därmed återvända till Tyskland utan risk för fängelse.
2. Hitler välkomnade honom tillbaka till Tyskland och Göring blev åter en välsedd del av NSDAP:s absoluta kärna.
3. Göring började omedelbart arbeta politiskt, till en början som partiets representant i konservativa och industriella kretsar.
4. 1928 valdes han in i den tyska Riksdagen, vilket gav honom en formell maktposition.
5. 1930 Hitler gör honom till sin politiska representant i Berlin.
6. 1932 Hermann Göring väljs till tysk Riksdagspresident (talman) den 30 augusti 1932
7. 1933, den 30 januari, får nazisterna makten i Tyskland då Rikspresidenten Paul Hindenburg utnämner Hitler till Rikskansler.

Hitler betraktade Carin som NSDAP:s och det kommande Tredje Rikets kvinnliga symbol och därmed Tysklands första dam. Carin å sin sida var tämligen ointresserad av politik men följde trofast sin makes hållning i olika partifrågor. Joseph Goebbels, gauleier i Berlin från 1926, tog väl vara på Carins utstrålning - och detta så mycket mer sedan Hitler 1930 utnämnt Goebbels till partiets propagandachef.

Resten är en lång mycket mörk historia...

Men, än en gång, hur var det med Gotland och Görings eventuella besök vid/i von Rosens strandbod vid lägret i Danbo?

Som så ofta berättas i folkliga kretsar en skröna som efter tillräckligt många upprepningar och tillrättalägganden omvandlats till en absolut sanning. En sanning som inte sällan saknar all koppling till verkligheten.

Redaktören av dessa rader var under värnpliktstiden delaktig i ett socialt experiment där den förste eldposten i ett 20-mannatält fick en historia berättad för sig och sedan skulle förmedla den till nästa pågående eldpost... och denne vidare till nästa... tills berättelsen i gryningen gått från man till man i nattens mörker. Nu fick den siste eldposten i kedjan berätta vad han hört - och sedan berättade experimentets huvudman hur berättelsen egentligen var! Jag försäkrar att innehållet i de två berättelserna stod mycket långt ifrån varandra! Faktiskt så långt ifrån att de kunde betraktas som två olika berättelser...

Till sist den, av nu tillgängliga historiska dokument, belysta frågeställningen: Besökte Hermann Göring någonsin von Rosens sommarläger i Danbo? Satte han därmed sin närvaros signum på von Rosens strandbod - den strandbod som ännu står där den alltid stått: vid havets rand!

Inledningsvis kan vi fundera över huruvida den hårdföre jaktflygaren från den berömda Richthofendivisionen, kapten Göring, skulle funnit det lockande att bo i ett beduintält från Afrika och livnära sig på konserver eller av lokalbefolkningen levererad fisk? Som flygare under Världskriget var han vanligen förlagd i ett slott någonstans i nordvästra Frankrike, åt god mat och drack sig berusad i flygarkamraters goda lag mest varje afton i någon av slottets salonger. Vi bör därvid inte klandra deras livsstil utan minnas att döden var deras dagliga följeslagare och ofta nog stod en stol tom vid middagsbordet... Till sin tjänst hade han en kalfaktor som putsade hans stövlar, såg till att uniformen var fläckfri, skjortorna var strukna och i största allmänhet var sin herres tjänare - beredd att dag som natt verkställa sin chefs önskningar och order!

Trots att det cirkulerar lokala sägner om att Hermann Göring skulle ha besökt strandboden vid Danbo, Sjaustru fiskeläge eller andra platser i närheten av Herrvik/Sjauster, så finns inga dokumenterade besök av Göring på Gotland vare sig i:

• ett flertal biografier
• svenska polis- eller pressarkiv
• Eric von Rosens dagböcker
• modern forskning om svensk nazism.

Den enda, långväga, kopplingen Göring/Gotland - vilken alltså nog så ofta misstolkas - är att von Rosen själv, Görings svåger, på somrarna vistades på Gotland. Dessa fakta har så småningom lett till folkliga berättelser där Göring ”placerats” i samma miljö som von Rosen, i Danbo - men utan stöd i historisk forskning.

Vi kan med dessa historiska fakta avskriva legenden om att Hermann Göring någonsin var gäst vid von Rosens sommarläger i Danbo, Gotland.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

                                    

* Strandboden, och marken däromkring, ägs numera av Naturvårdsverket. Strandboden har renoverats och är en raststuga för allmänt bruk.

** NSDAP:s 25‑punktsprogram presenterat den 24 februari  1920.

Partiets politiska program redovisas i denna artikel enbart för att visa på vilka åtgärder som var offentligt presenterade redan 1920. De ex-nazister som hävdar att de "inget visste" måste varit synnerligen dåligt pålästa.

1. Vi fordrar sammanslutningen av alla tyskar på grundval av folkens självbestämmanderätt till ett Stortyskland.

2. Vi fordrar likaberättigande för det tyska folket gentemot andra nationer och upphävande av Versailles- och Saint‑Germain‑fördragen.

3. Vi fordrar land och jord (kolonier) för att försörja vårt folk och bosätta överskottsbefolkningen.

4. Staatsbürger kan endast vara den som är Volksgenosse.

Volksgenosse kan endast vara den som är av tyskt blod, oavsett konfession. Ingen jude kan därför vara Volksgenosse.

5. Den som inte är Staatsbürger ska endast kunna leva i Tyskland som gäst och stå under särskild utlänningslagstiftning.

6. Rätten att bestämma över statens ledning och lagstiftning

tillkommer endast Staatsbürger.

7. Alla offentliga ämbeten, oavsett nivå, ska endast innehas av Staatsbürger.

8. Vi bekämpar den korrupta parlamentarismen och partipolitiska utnämningar.

9. Staten ska i första hand garantera försörjning och livsmöjlighet för Staatsbürger.

10. Om staten inte kan försörja hela befolkningen ska icke‑statsborgare utvisas.

11. Vi fordrar stopp för all vidare invandring av icke‑tyskar.

12. Alla icke‑tyskar som invandrat efter 2 augusti 1914 ska omedelbart tvingas lämna landet.

13. Alla Staatsbürger ska ha lika rättigheter och skyldigheter.

14. Varje Staatsbürgers första plikt är att arbeta andligt eller kroppsligt.

15. Den enskildes verksamhet får inte strida mot allmänhetens intresse.

16. Avskaffande av arbets- och mödolöst inkomst; brytande av ränteslaveriet.

17. Fullständig konfiskation av krigsvinster.

18. Förstatligande av redan kartelliserade (trust) företag.

19. Vinstdelning i storföretag.

20. Generös utbyggnad av åldersförsörjningen.

21. Skapande och bevarande av ett sunt medelstånd; kommunalisering av varuhus och uthyrning till låga priser.

22. Förbättring av jordbruket; omedelbar upphävning av skulder på jord och mark.

23. Hänsynslös kamp mot dem som skadar nationens intressen.

24. Pressfriheten ska begränsas: alla medier som strider mot det nationella intresset ska förbjudas; icke‑tyskar får inte äga tyska tidningar.

25. Vi fordrar en stark centralmakt, skapandet av en ståndsbaserad riksdag, och en nationell armé. Partiet förklarar programmet oföränderligt.

Redaktionell kommentar: Detta program utgjorde NSDAP:s ideologiska grund och var offentligt deklarerat som ”oföränderligt”. Det förenar radikal nationalism, rasideologi, antisemitism, antidemokrati och ekonomisk populism, en kraftfull - och farlig - blandning vilken blev den politiska basen för nazismens maktövertagande och dess maktutövande.

Källor: Internet, privat bibliotek

                                            

Redaktionen tar gärna emot kommentarer till artikeln! Tänk och skriv, kort eller långt! Ange ditt namn och e-postadress efter din kommentar - det kan vara av intresse för den händelse jag skulle vilja komplettera den aktuella artikeln med uppgifter som du lämnat! Givetvis kan du skriva direkt till mig, erland.renstrom@telia.com, om du finner det mer passande!