Operation Chastise: Flodvågor, ödeläggelse och död i det tyska stålindustrihjärtat Ruhr, maj 1943

110 miljoner kubikmeter vatten har, under 7 timmar, forsat genom
det bombsprängda hålet i Möhnedammen. Förödelsen nedströms var brutal...

Våren 1943 var Tysklands krigspotential ännu på sin höjdpunkt. Effekten av nederlaget vid Stalingrad hade ännu inte utvecklats till den katastrof som den faktiskt innebar.

Barnes Wallis

I England satt flygingenjören Barnes Wallis, senare sir Barnes, och funderade över hur man skulle kunna rikta ett förödande slag mot Tysklands produktion av krigsmateriel.

Wallis var redan då en ansedd man, tidigare känd som den som designat Englands luftskepp R100 och i samband därmed den geniala geodetiska stomkonstruktionen applicerbar på all flygande materiel. 

Del av sönderskjuten flygplanskropp. Den geodetiska
konstruktionen medför att flygplansstommen inte
bryter samman och omedelbart kollapsar
vid beskjutning (se nedan)

Sönderskjutet stjärtparti på en Vickers Wellington Mk10 bombare
där den geodetiska uppbyggnaden av flygplansskelettet
tydligt framgår. Tack vare denna uppbyggnad håller
skelettet samman trots svåra strukturella skador

Barnes Wallis tankar hade denna grund: Utan en garanterad tillgång på stål kan ingen modern stat föra krig. I teorin kan därför ingenting vara mer självklart än att försöka störa fiendens stålproduktion för att på så sätt avsluta, eller åtminstone avsevärt förkorta, en militär konflikt.

För att motstå detta kända hot var de tyska stålverken de bäst försvarade anläggningarna i det Tusenåriga Riket – därtill var masugnar, där järnet blir till stål, mycket svåra att träffa från ett flygplan tusentals meter upp i luften!

Barnes Wallis visste allt detta, han var trots allt en av huvudkonstruktörerna vid det brittiska försvarsföretaget Vickers. Den laterala tänkaren formade emellertid så småningom en annan idé än att bara skicka bombplan för att attackera industrianläggningar i Ruhrområdet. Han utgick från den metallurgiska sanningen att det behövs nära 100 ton vatten för att producera ett ton stål. 

Ett studium av kartan gav vid handen att dammarna vid Möhne, Eder, Sorpe och Ennepe var en förutsättning för de tyska stålverkens produktion. I själva verket stod Möhne- och Sorpe-dammarna för hela 75 % av vattenförsörjningen till industrikomplexen i Ruhrdalen. Med sina kraftverk gav de också den elektricitet som behövdes för att smälta järnet.

För Barnes Wallis framstod de enorma dammarna som den tyska rustningens akilleshäl... 

 

Möhnedammen

Dammarna var - och är - mist sagt väldiga:

Möhnedammen mäter 650 meter i murkronan (dammens övre nivå) och är 40 meter hög. Vattenreservoaren innehåller 134,5 miljoner kubikmeter vatten.

Ederdammen

Ederdammen mäter vid murkronan  400 meter och har en totalhöjd av 48 meter.

Sorpe dammen har en kronlängd om cirka 700 meter och en total höjd om 69 meter över lägsta punkten.

I slutet av 1940 beräknade ingenjörer att en tio tons bomb som släpptes från en höjd av 13 000 meter skulle, om den träffade en sådan damm exakt, utlösa en konstgjord jordbävning som skulle kunna rasera även en så massiv struktur som en damm av denna typ.

Det fanns emellertid inget flygplan som kunde transportera en sådan bomb – och absolut inte till denna höjd. Det mest moderna brittiska bombplanet, Vickers Wellington utvecklat under ledning av Wallis, klarade bara två ton last och hade en operativ flyghöjd på omkring 5 600 meter. Men i kulissen väntade, i tysthet, det flygplan som var potent nog att utföra ett räd av detta slag: Avro Lancaster B.I!

Dubbla rader torpednät skyddade
dammarna mot flyganfall
med torpeder

Givetvis hade man funderat över att anfalla dammarna med torpeder fällda från flygplan. Via flygspaning hade man emellertid fått underlag för att förkasta denna idé. Tyskarna hade helt enkelt lagt ut torpednät så nära dammväggen som

var tekniskt motiverat. Tillsamman med ett antal luftvärnskanoner verkade skyddet vara ogenomträngbart.

Wallis letade oförtrutet efter en lösning på problemet – och hittade den i två välkända fenomen: 

- tunga föremål hoppar en viss sträcka över en vattenyta om de har tillräcklig hastighet och träffar vattnet i en vinkel på mindre än sju grader. Alla barn som någonsin har fått stenar att dansa över en vattenyta vet detta - även om de inte är medvetna om gradantalets betydelse!

- om runda föremål ges en rotation påverkar detta deras riktning efter att de har träffat ett hinder.

De två fenomenen ledde Wallis till den förmodligen mest ovanliga sprängladdningen i krigshistorien, den roterande, "smörgåsstudsande", bomben.

Barnes Wallis studsande bomb.

Bilden visar en oexploderad bomb

funnen efter räden den 16/17 maj 1943

Vapnet såg ut som en större tunna: 1,27 meter i diameter och 1,52 meter lång. Bombens vikt var cirka 4 200 kilo. För att nå maximal sprängkraft var den fylld med nära 3 ton av sprängämnet Torpex. Detta sprängämne utgörs av 42 % Hexogen (RDX), 40 % Trotyl och 18 % pulveriserat aluminium. Blandningen har dubbelt så stor sprängkraft som ren Trotyl.

Wallis uppfinning med kodnamnet Upkeep var en roterande bomb, eller mina, som skulle detonera invid dammväggen. Det omgivande vattnet skulle leda detonationens stötvåg direkt mot väggen. 

Principskiss för angrepp på dammanläggning med en studsande bomb.
Flygplanet har två vinklade ljuskällor som skapar två lysande runda ytor på vattnet.
När ytorna sammanfaller håller flygplanet rätt höjd för fällning.
Bomben har vid fällningen en mot rörelseriktningen riktad rotation
om 500 varv/min. Bomben studsar över torpednäten, träffar dammuren
och dras av rotationen nedåt längs väggen. Bomben/minan exploderar på det
förinställda optimala djupet, i detta fall nio meter.

Chefen för det
Brittiska Bombflyget
Arthur Harris

Barnes Wallis projekt möttes av skepsis av RAF:s ledning. Chefen för Bomber Command, Arthur Harris, sade: "Mina pojkars liv är för värdefulla för att kastas bort på din uppfinning!" Det är att märka att Bomber Harris (Arthur Harris smeknamn) flygande personal givit honom namnet Butcher Harris (slaktaren Harris) eftersom han lät sina bombplan attackera tungt försvarade tyska mål utan hänsyn till egna förluster...

Ut i det gryende dagsljuset steg nu bombflygplanet Avro Lancaster B.I - det enda flygplan som kunde bära Barnes Wallis väldiga bomb! Ett flygplan som han dessutom själv designat!

Motståndet mot Barnes Wallis projekt var dock lika massivt inom RAF som den brittiska låsningen till det traditionsbundna... 

Charles Portal

Via olika källor fick flygmarskalk Charles Portal, chef för British Air Staff, höra talas om projektet. Han blev mycket intresserad och den 26 februari 1943 beslutade Portal att trettio Lancasters skulle avdelas för uppdraget. Verkställighetsdatum för det topphemliga uppdraget sattes till andra halvan av maj - den tid då vattennivån skulle vara som högst i dammarna och ett dammbrott därigenom skulle orsaka mest skada nedom dammen.

Guy Gibson, 1918-1944

Bomber Harris hade efter Charles Portals beslut inget annat val än att sätta upp en flygande specialenhet, tekniskt utrusta den samt träna den för projektet. Han gav ledningskommandot till den då 24-årige, ordensdekorerade, piloten Wing Commander (överstelöjtnant) Guy Gibson. Enheten benämndes 617 Squadron, RAF och tillfördes 21 kompletta flygplansbesättningar. Det kan noteras att denna enhet, 617 Skvadronen, existerar än i dag!

Guy Gibson blev i likhet med 55 573 kollegor inom RAF:s Bomber Command en av dem som aldrig återvände till hemmabasen. Han omkom under ett bombuppdrag över Holland den 19 september 1944.

Avro Lancaster B.III med den specialdesignade bomben
Upkeep arrangerad under flygkroppen.
Notera att bombluckorna är avlägsnade och
att drivlinan för bombens rotation syns på bombens högra sida!

Sekretessen runt projektet var så total som det bara var möjligt. Ingen inom den operativa delen av företaget visste mer än att de skulle öva för att fälla en specialbomb mot ett mål... någonstans. Rykten kom att spridas och många gissade på det tyska slagskeppet Tirpitz som hotande låg i en smal norsk fjord... men sekretessen var så total att inte ens Wing Commander Gibson visste vad som var målet!

Avro Lancaster B.I
De maskiner som ingick i uppdraget var något
modifierade och hade versionsnummer B.III

21 flygplan av det nyligen introducerade Avro Lancaster B.I tilldelades 617 Skvadronens 21 besättningar. Flygplanen fick sina långsträckta bombrum modifierade så att de kunde bära den stora bomben tvärs skrovriktningen och, vilket var viktigt, att den med hjälp av en i flygkroppen monterad elmotor kunde spinnas upp till en rotationshastighet om 500 varv/minut. Rotationen skedde i vänstervarv sett från styrbord (höger). Flygplanstypen fick beteckningen Avro Lancaster B.III

Bombens anslagsvinkel mot vattnet liksom dess hastighet var kritiska parametrar! Det var helt nödvändigt att flyga med hastigheten 390 km/h och att frigöra bomben på flyghöjden 18 meter över vattenytan. Fällningsavståndet till målet skulle vara mellan 370 och 460 meter. 

Hur åstadkomma denna flyghöjd där ingen lufttrycksmätare (=flyghöjd) fungerar och där markradarn väntar på hatthyllan?

Problemets lösning anses härstamma från ett av Gibsons showbesök i London. Han noterade där hur två spotlights "fångade" de uppträdande aktörerna i ljuscirklar som sammanslöt - eller fångade - de uppträdande i sitt ljus.

Lösningen på höjdbestämningen var alltså två starka, något vinklade, strålkastare: en i aktern, vinklad föröver, på Lancastern och en i nosen vinklad akteröver. Ljuskällorna justerades så att ljuskäglorna sammanföll vid vattenytan när flyghöjden var exakt 18 meter!

Medan Wallis fortsatte utvecklingen av dammbomberna övade Gibson och hans piloter anflygningen mot dammbarriärerna och själva bombfällningen. Här konstaterades snabbt att bombsikte för denna typ av anfall saknades.

Enkelt syftinstrument framtaget för att fastställa rätt
bombfällningsavstånd vid attacken på Möhne-
och Ederdammarna

Även detta problemet fick dock en jordnära lösning: de viktigaste två bombmålen hade två torn på kronan. Ett enkelt avståndsinstrument för själva bombfällningen skapades genom en "liggande trefot" där bombfällarens öga befann sig i botten på ett "Y" och tittade framåt. I änden på vardera "Y-armen" fanns en "spik". Avståndet mellan spikarna var så kalibrerat (per bombmål Möhne och Eder) att när bombfällaren såg spikarna i linje med tornen på kronan var avståndet till muren mellan 370 och 460 meter!

Bildtexten från Imperial War Museum (London) säger med anledning av denna bild från övningsfällning med Upkeep: "Vattenplymen omsluter stjärtpartiet på Lancastern, skadar flygplanet och dränker akterskytten!"

På det ordinarie morgonmötet för cheferna (piloterna) i 617 Skvadronen, den 16 maj 1943, avslöjades målen för den dittills genomförda träningen samt informerades om att det var just denna kväll och natt, den 16/17 maj, som 617 Skvadronen skulle få sitt elddop!

Så snart chefsmötet var slut kallade Wing Commander Gibson samman hela 617 Skvadronen, 147 man, och meddelade att träningens tid var över, nu var tid för allvar och tid för ett beslutsamt agerade!

Anfallsföretaget bestod av tre vågor:

V1, under Wing Commander Gibson, med nio flygplan uppdelade i tre grupper. Primärmål: Möhnedammen, sekundärmål Ederdammen

V2 bestående av 5 flygplan under Flight Leftenant McCarthy. Primärmål Sorpedammen

V3, flygande reserv, bestående av fem flygplan som alla startade ca två timmar senare än huvudstyrkan. Deras primärmål var Möhne- och Sorpedammarna för den händelse dessa förblev intakta efter V1:s och V2:s anfall. Alternativet var de tre mindre dammarna: Lister, Ennepe och Diemel.


Flygplanen använde två rutter och undvek kända koncentrationer av luftvärnsställningar. De var tidsbestämda att korsa fiendens kust samtidigt. Det första flygplanet, det från V2 och på väg mot den längre norra rutten, lyfte kl 21:28 den 16 maj. 

Gruppledaren V2, McCarthy, drabbades tidigt av en kylvätskeläcka i sitt ordinarie flygplan, vände om, och lyfte i ett reservflygplan 34 minuter fördröjd.

V1 lyfte i grupper om tre flygplan med 10 minuters intervall och med början kl 21:39. De flög in i Europa mellan Walcheren och Schouwen, flög över Nederländerna, gick utanför flygbaserna vid Gilze-Rijen och Eindhoven, krökte runt Ruhrförsvaret och vände norrut för att undvika Hamm innan de åter vände söderut för att gå mot floden Möhne och Möhnedammen.

V2 flög längre norrut, skar över Vlieland och korsade IJsselmeer och flög sedan söderut bortom Möhne till Sorpefloden och Sorpedammen.


Samtliga bombflygplan genomförde hela anflygning mot målen på absolut lägsta flyghöjd: 30 meter! Därigenom undgick de att upptäckas av tysk radar - men denna sorts flygning är mycket riskabel vilket skulle visa sig!

De första förlusterna drabbade anfallsföretaget strax efter att de nått den holländska kusten. Gibson hade försett samtliga i företaget ingående bombplan med kommunikationsradio av samma typ som användes av jaktkommandona i RAF. Därmed kunde han hålla kontakt med, och leda, samtliga 19 underställda flygplan.


Flygplan Munro fick tidigt sin kommunikationsradio sönderskjuten av det tyska luftvärnet och vände därför tillbaka till basen.

Flygplan Rice flög för lågt, touchade havet och förlorade sin bomb. Han lyckades trots detta återvända till basen i England.

Flygplanen Barlow och Byers korsade kusten vid ön Texel. Byers sköts kort därefter ner av tyskt luftvärn och kraschade i Waddenzee.

Flygplan Barlow krockade med kraftledningsstolpar och kraschade 5 km öster om Rees, nära Haldern.

Flygplan Astell flög in i högspänningsledningar nära den tyska byn Marbeck och kraschade på ett fält.

Endast det försenade bombplan som fördes av McCarthy korsade framgångsrikt Nederländerna.

Attacken mot Möhnedammen

Flygformation V1 anlände till Möhne-dammen med Gibson i täten och hans flygplan gjorde det första anfallet. Bomben fälldes OK men dammen motstod explosionen. Näst i tur kom flygplan Hopgood. Hopgoods flygplan träffades av luftvärnseld vid anflygningen och träffades senare av tryckvågen när den egna bomben exploderade. Flygplanet kraschade efter att ena vingen slitits av. Tre besättningsmedlemmar lyckade lämna flygplanet, men bara två av dem överlevde.

Gibson cirklade efter detta runt dammen och styrde in sitt flygplan i ett låtsasanfall för att dra till sig luftvärnselden inför Martins anfall. Martins flygplan skadades av luftvärnselden men lyckades ändå fälla - och få placerat - bomben på "rätt" ställe. Den förväntade effekten uteblev dock! Därnäst gjorde Young ett framgångsrikt anfall - likaledes utan synbar effekt och efter honom Maltby. Maltby:s bomb fick dock bägaren att rinna över - dammens mur kollapsade och 135 tusen kubikmeter vatten störtade ut i den nedför dammuren liggande dalen.

Attacken mot Ederdammen

Gibson ledde efter genomförd attack mot Möhnedammen flygplanen Young, Shannon, Maudslay och Knight till dammen vid Ederfloden.

Ederdammen försvarades inte med luftvärn eftersom de omgivande kullarnas svåra topografi ansågs göra en luftattack praktiskt taget omöjlig. Vid tillfället för anfallet fick dammen extra skydd av den täta dimma som vilade i Ederdalen.

Anflygningen var så svår att det första flygplanet, Shannons, gjorde sex anflygningar innan det bröt ut och tog en paus.

Maudslay gjorde ett enda försök men hans bomb träffade toppen av dammen och hans flygplan skadades allvarligt av explosionen.

Shannon gjorde efter några minuter en ny anflygning och lyckades då släppa sin bomb enligt plan! Emellertid noterades ingen skada på dammen. Här stod emellertid en förändring för dörren: bomben från det efterföljande Knights flygplan fick dammen att kollapsa!

Attackerna mot Sorpe- och Ennepe-dammarna

Sorpe-dammen var den som minst sannolikt skulle kunna tillfogas en fördämningsskada så att dammens många miljoner kubikmeter vatten fritt skulle kunna forsa ut i den nedför dammen liggande dalen. Sorpe-dammen var en jorddamm, till skillnad från de två dammar av betong och stål som redan framgångsrikt attackerats. På grund av olika problem nådde bara två Lancasters Sorpedammen: Flygplan McCarthy, som var ett försenat flygplan från V2, och senare flygplan Brown från V3.

McCarthy var helt ensamt när han med sitt flygplan anlände till Sorpe-dammen klockan 00:15. Besättningen insåg omedelbart att anflygningen var betydligt svårare än väntat: Flygvägen ledde över ett kyrktorn i byn Langscheid som ligger på en kulle med utsikt över dammen. Med bara sekunder att disponera innan McCarthy var tvungen att stiga brant för att undvika att krascha mot sluttningen på andra sidan dammen, hade bombfällaren George Johanson just ingen tid att få bombplanens höjd och kurs korrigerad. Här gällde att komma rätt från början!

McCarty gjorde nio anflygningar mot målet men tvingades avbryta dem alla. Han fick aldrig: "Bomb released" i öronen via Intercom. Vid den tionde anflygningen kom dock äntligen kvittot: "Bomb released!" Tyvärr blev inte resultatet det förväntade: en mindre skada på dammens krön var allt - själva dammstrukturen var dock opåverkad.

Återfärden till England

Återfärden till England gick, liksom utresan, på trädtoppshöjd. Ytterligare två Lancasters gick förlorade på denna färd. Maudslay's redan skadeskjutna flygplan utsattes för luftvärnseld nära den holländska staden Netterden och Young's Lancaster träffades av fatal salva luftvärnseld norr om IJmuinden. Young störtade i Nordsjön strax utanför den Holländska kusten.

Klockan 03:11 landande den första återvändaren från räden till Scampton. Gibson (ledaren V1 och hela operationen) landade klockan 04:15. Den siste av återvändarna, flygplan Townsend, anlände klockan 06:15. Han hade fått en motor sönderskjuten strax efter överflygningen av den Holländska kusten.

Air Chief Marshal, Bomber Harris, fanns givetvis på plats vid Scampton för att för egen del ta emot hyllningarna - för den räd som han varit så totalt emot!

Barnes Wallis mål att på ett avgörande sätt försvaga den tyska vapenindustrin med riktade attacker misslyckades dock: stålproduktionen minskade under nio veckor men inte permanent.

Bomber Harris drog sin egen slutsats av detta: attacker mot definierade, exakta, mål var mindre effektivare än områdesbombningar av tyska städer. I de senare lyckades Harris döda gamla, halta och lytta, kvinnor och små barn, ja offren för Harris områdesbombningar var alla de som inte låg vid fronterna! Idag kallas sådan bombning terrorbombning och de ansvariga för ordergivning och genomförande betecknas som krigsförbrytare - men Harris blev adlad...

Två månader efter Dambuster-attacken förstördes stora delar av Hamburg i en av britter i flygplan anlagd eldstorm vilken förtärde hus, asfalt och människor utan åtskillnad... omkring 44 600 människor omkom under den s.k. Operation Gomorra, 900 000 människor blev hemlösa. 

Natten 27 - 28 augusti förtärdes stora delar av östra Hamburg av en eldstorm. Med eldstorm avses ett fenomen där all het luft ovanför brandhärden rusar uppåt medan ny luft sugs in från alla sidor. Vindstyrkan i denna inåt branden gående luftström uppgår till stormstyrka där bokstavligen allt löst sugs in i branden. En sådan brand går inte att släcka och människor som sökt skydd i bombsäkra källare dör av syrebrist - allt syre vid marknivån går nämligen åt till att föda branden...

Människa förintad av eldstormens hetta...

Vem hinner ta hand om brandens offer?

Dantes Inferno förverkligat... fast i Hamburg, i augusti 1943

Surrealistsk bild av det som en gång var en stad...

Raserade hus i Hamburg - och under rasmassorna de döda...

I hus som detta bodde en gång människor...
900 000 hemlösa bara i Hamburg efter räden i augusti 1943...
De lyckligt lottade ligger under ruinerna - de är döda,
befriade från krigets fasor...

Ett budskap från Tyskland till Bomber Harris:
"Våra murar kan man krossa - men inte våra hjärtan!"

Tabell över anropssignaler, befälhavare, bombmål och anmärkningar vid Dambusteruppdraget 16/17 maj 1943

Flygplanets anropssignal	Befälhavare	Mål	Anmärkningar
Första vågen
G George	W/C Gibson	Möhne Damm	Chef för hela uppdraget. Bomb exploderade precis framför muren. Lockade till sig fiendens luftvärnseld.
M Mother	F/L Hopgood		Träffad av flak på utgående flygning. Bomb hoppade över dammens mur. Skjuts ner över målet under attacken.
P Peter (Popsie)	F/L Martin		Bomb missade målet
A Apple	S/L Young		Bomb träffade målet och orsakade ett litet brott i dammväggen. Nedskjuten över den holländska kusten under återflygningen.
J Johnny	F/L Maltby		Bomben träffade målet och orsakade stora dammbrott.
L Leather	F/L Shannon	Eder Damm	Bomb träffade målet - utan effekt.
Z zebra	S/L Maudsley		Bomb missade mål och skadade flygplan. Nedskjuten över Tyskland under återflygningen.
N Namcy	P/O Knight		Bomb träffade målet och orsakade ett stort brott i dammväggen.
B Baker	F/L Astell	N/A	Kraschade på utgående flygning efter att ha kolliderat med en högspänningsledning.
Andra vågen
T Tommy	F/L McCarthy	Sorpe Dam	Bomb träffade målet - utan effekt.
E Easy	F/L Barlow	N/A	Kraschade på utgående flygning efter att ha kolliderat med en högspänningsledning.
K King	P/O Byers	N/A	Nedskjuten över den holländska kusten under hemflygningen.
H Harry	P/O Ris	N/A	Bomb förlorad över havet. Återvände utan att attackera målet.
W Willie	F/L Munro	N/A	Skadad av luftvärn över den holländska kusten. Återvände utan att attackera målet.
Tredje vågen
Y York	F/S Andersson	Lister Dam	Kunde inte hitta målet på grund av dimma.
F Freddy	F/S Brun	Sorpe Dam	Bomb träffade målet - utan effekt.
O Orange	F/S Townsend	Ennepetalsperre
S Sugar	P/O Burpee	N/A	Nedskjuten över Nederländerna på utgående flygning.
C Charlie	P/O Ottley	N/A	Nedskjuten över Tyskland på utgående flygning.

Brittiska förluster
Av de nitton utgående flygplanen i uppdraget återvände elva stycken till basen i Scampton, England. De förlorade åtta flygplanen hade vardera sju mans besättning. Av dessa omkom 53 man, tre man blev krigsfångar. Förlusterna i människoliv var därmed nära 40 procent. Ett högt förlusttal...

Många civila förluster
Städerna Neheim och Wickede sveptes bort av de framrusande, drygt sju meter höga, flodvågorna från vattnet i de brustna dammarna.

Omkring 1 500 civila fick sätta livet till. Av dessa var 700 kvinnliga slavarbetare, de flesta från Östeuropa, som tvingats arbeta i de tyska rustningsfabrikerna i Ruhr. Barackerna de bodde i stod rakt i flodvågornas väg.

Effekterna av Dambuster-anfallet på den tyska krigsmaterielproduktionen

Anfallet mot de stora vattendammarna den 16/17 maj 1943 hade förvisso en förödande effekt på lokalbefolkningen/tvångsarbetarna i de av vattenmassorna drabbade dalgångarna nedanför kraftverksdammarna.

Den tyska krigsmaterielproduktionen i Ruhrområdet påverkades dock mycket lite. Reparationsarbetena på de havererade dammarna igångsattes omedelbart. Vid Möhnedammen arbetade 7000 tvångsarbetare dygnet runt för att återställa dammen. Inom 18 veckor var Möhne och Ederdammarna reparerade, liksom de vid attacken förlorade kraftverken och fåtaliga fabrikerna.


För att kunna haft en avgörande inverkan på den tyska produktionen av krigsmateriel hade det varit en absolut nödvändighet att genomföra uppföljande anfall mot dammarna. Av olika skäl genomfördes aldrig några sådana. En orsak var med säkerhet Bomber Harris inställning att ytbombning var betydligt kostnadseffektivare. Sannolikt bidrog också den höga förlustsiffran för anfall mot ett enda koncentrerat mål till att någon förespråkare för en uppföljning aldrig trädde fram.


Här ett galleri av bilder från Möhnedammen och dalgången nedanför dammen.

Möhnedammen innan anfallet den 17 maj 1943

Möhnedammen sprängd. Vattenmagasinet nästan tömt.
Explosionen har rivit en 76 meter bred och 23 meter hög lucka i dammväggen.
På mindre än nio timmar rinner mer än 100 miljoner kubikmeter vatten från
dammen ner i Ruhrdalen i en initialt sju meter hög flodvåg

Den uppdämda Möhnesjön syns nedtill i bild. Miljonals kubikmeter vatten
strömmar genom bräschen i dammen ut över dalgången (norrut på flygbilden).
Möhnesjöns "vita kanter" är mark som normalt står under vatten.

Mannen på röret tydliggör dimensionerna

Efter flodvågen: ödeläggelse i Neheim

En BMW 326 har nått sitt slut...

Det lössläppta vattnet har en oerhörd kraft...

Järnvägsbron vid Herdecke, en bropelare
har svepts bort

Vattnets samlade kraft nedströms överstiger
bombernas kraft mot dammväggen uppströms...

Vatten överallt - där det inte skall vara!

Vattenväggen har skurit som en kniv
genom detta hus i Fröndenberg

En järnvägsvagn som vattnet spolat iväg långt från rälsen

Två dagar efter dammbrottet...

Ödeläggelse i Wickeder Unterdorf

Nazisterna var inte sena att lägga skulden på universalfienden: judarna

Den naziststyrda tidningen
Bochumer Anzeiger 19 maj 1943
 Artikelöverskrift:
"Judarna orsak till angreppet på daldammen"

Sammanfattning på engelska av Operation Chastice (Wikipedia)

Aircraft call sign	Commander	Target	Attacked target?	Hit target?	Breached target?	Returned?	Notes
First Wave
G George	Gibson	Möhne Dam	Yes	No	—	Yes	Raid leader. Mine exploded short of dam. Used aircraft to draw anti-aircraft fire away from other crews.
M Mother	Hopgood		Yes	No	—	No	Hit by anti-aircraft fire outbound. Mine bounced over dam. Shot down over the target while attacking. (P/O Fraser and P/O Burcher survived)
P Peter (Popsie)	Martin		Yes	No	—	Yes	Mine missed the target.
A Apple	Young		Yes	Yes	Yes	No	Mine hit dam and caused small breach. On the homeward flight Lancaster AJ-A was hit by anti-aircraft fire and crashed along the shoreline 2 km south of the Dutch coastal resort of Castricum aan Zee. All seven crew members lost their lives and are buried at the Bergen General Cemetery.
J Johnny	Maltby		Yes	Yes	Yes	Yes	Mine hit dam and caused a large breach.
L Leather	Shannon	Eder Dam	Yes	Yes	No	Yes	Mine hit target—no effect.
Z Zebra	Maudslay		Yes	No	—	No	Mine overshot target and damaged the bomber, which was shot down over Germany while trying to return.
N Nancy (Nan)	Knight		Yes	Yes	Yes	Yes	Mine hit the dam and caused a large breach.
B Baker	Astell	N/A	No	—	—	No	Crashed after hitting large-scale power lines outbound.
Second Wave
T Tommy	McCarthy	Sorpe Dam	Yes	Yes	No	Yes	Mine hit the target – no apparent effect.
E Easy	Barlow	N/A	No	—	—	No	Crashed after hitting power lines outbound.
K King	Byers		No	—	—	No	Shot down over the Dutch coast outbound.
H Harry	Rice		No	—	—	Yes	Lost the mine after clipping the sea outbound. Returned without attacking a target.
W Willie	Munro		No	—	—	Yes	Damaged by anti-aircraft fire over the Dutch coast. Returned without attacking a target.
Third Wave
Y York	Anderson	Sorpe Dam	No	—	—	Yes	Could not find the target due to mist. Landed at Scampton with an armed mine.
F Freddy	Brown	Sorpe Dam	Yes	Yes	No	Yes	Mine hit the target – no apparent effect.
O Orange	Townsend	Ennepe or Bever Dam	Yes	Yes	No	Yes	Mine hit the target – no apparent effect.
S Sugar	Burpee	N/A	No	—	—	No	Shot down over the Netherlands outbound.
C Charlie	Ottley		No	—	—	No	Shot down over Germany outbound. Frederick Tees was the sole survivor
Totals	19 aircraft	4 dams	11 of 19	7 of 11	3 of 7	11 of 19	2 hit power lines outbound; 3 shot down outbound; 3 returned without attacking; 11 attacked; 1 shot down over target; 2 shot down homebound; 8 attacked target and returned.

                                                                                                        - Ω -

Redaktionen tar gärna emot kommentarer till denna artikel! Tänk och skriv, kort eller långt! Ange ditt namn och e-postadress efter din kommentar - det kan vara av intresse för den händelse jag skulle vilja komplettera den aktuella artikeln med uppgifter som du lämnat! Givetvis kan du skriva direkt till mig om du finner det mer passande!

Om Du vill bli inskriven i Tidsspegelns aviseringslista för nya artiklar så skriv ett e-mejl till erland.renstrom@telia.com

I mailet skriver du "Önskar bli införd i Tidsspegelns aviseringslista" samt Din e-postadress!