 |
Hans Grade i en flygapparat byggd i hans verkstad ca 1906 |
Jag skall nu berätta om vad som inträffade strax efter Den Kommunistiska Murens fall på gränsen mellan öst- och Västtyskland, dvs efter den 9 november 1989.
Tidens grå dimma gör det svårt att tidsmässigt exakt placera händelsen men jag föredrar att förlägga den till senvåren 1990.
Hustrun och jag är på väg söderut i vårt Europa och många platser av intresse styr vår rutt. Som så många gånger förut skall vi till sist faktiskt hamna i Meggen, Luzern, Schweitz.
Nu till berättelsens kärna! Vi övergår att skriva i ”presens”, dvs ett skrivsätt i nutid.
 |
| Hotel Fliegerheim, Borksheide |
Hermann Göring avslutade själv sitt liv (som dömd Nazistisk krigsförbrytare i
Nürnbergrättegången) timmarna innan han skulle hängas den 15 oktober 1946.
I just detta hotell, där legendarerna tömt mer än en kanna Bier, har vi nu slagit oss till ro för kvällen.
Vid tiden för första världskriget fanns ännu ett gentlemannamässigt brödraskap inom flyget, och det berättas att de stupade tyskarna ovan vardera förärades en av motståndaren från himlen nedkastad krans!
Hermann Göring blev, för övrigt, Richthofendivisionens siste chef.
Vi fäster oss vid menyns jägarfilét med pfefferlingsås. Att det handlar om svamp förstår jag men vad är pfefferling? Kyparen gör så gott han kan – men vi förblir ovetande! Då går han ut i köket och kommer tillbaka med en KANTARELL! Pfefferling är alltså, på svenska, kantarell! Jo, är man bara öppen kan man få lära – och det tyska pfefferling stannar evigt i det tyska ordförrådet!
När vi ätit vår sena middag beslutar vi oss för att ta en promenad i hotellets omgivningar. Byn är förvisso inte stor men det första vi stöter på är en byst på en sockel föreställande en sedan länge borta flygare, Hans Grade.
Grade var en av pionjärena inom det tyska flygväsendet och blev bl a den förste postflygaren i Tyskland. Han startade och drev dessutom en liten flygplansfabrik i Borksheide, 63 km sydväst om Berlin.
Vi vandrar vidare i kvällen och kommer ut till ett stort fält i vars ena långsida ett tvåvånings hyreshus residerar. Klockan närmar sig 23 på kvällen och jag får syn på en kvinna som sitter och röker i kvällsmörkret utanför huset. ”Är detta ett flygfält från 1914 frågar jag” och får ett jakande svar. Därpå frågar kvinnan om vi vill besöka fältets flygmuseum!! (Klockan 23!!) Naturligtvis svara jag JA! Hon fimpar cigaretten, går upp i lägenheten och hämtar nycklar och för oss till ett flygmuseum som vi i mörkret inte observerat. Hon låser upp grinden, slår till huvudströmbrytaren och bjuder oss stiga in i frilandsmuseet som nu badar i ljus.
 |
På fältet står en byggnadsminnesmärkt |
Flygplanet är nu ett museum och vi förundras över artefakterna och låter oss bländas av en film som beskriver museet, dess skapare och den fantastiska landningen på ett gräsfält avsett för 1914-års flygplan....
Omtumlade lägger vi, frivilligt, varsin 10 Euro i flygplanets sparbössa, lämnar vår värdinna och vandrar hem till hotell Fliegerheim. Klockan är nu nära 24...
Många gånger sedan dess har jag funderat över vem hon var - denna kvinna som var vår ciceron en sen kväll i Borksheide. Vilket blev hennes öde när nu Östtyskland föll samman som det kommunistiska korthus det var? Vad hände med flygmuseet?
- Ω -
Redaktionen tar gärna emot kommentarer till denna artikel! Tänk och skriv, kort eller långt! Ange ditt namn och e-postadress efter din kommentar - det kan vara av intresse för den händelse jag skulle vilja komplettera den aktuella artikeln med uppgifter som du lämnat! Givetvis kan du skriva direkt till mig om du finner det mer passande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar