Berättelsen om Revolver-Harry

Av rubriken skulle man lätt kunna ledas vilse, och därmed tro, att Revolver-Harry var en gangster som stod på andra sidan lagen. Inget kan emellertid vara mer fel! Smeknamnet Revolver-Harry är känt och hedrat i alla kriminaltekniska och polisiära sammanhang världen över – och avser inget annat än svensken Harry Söderman. Begreppet Revolver-Harry förklaras längre fram i denna text!

Harry Söderman

Harry Söderman föddes 24 augusti 1902 och växte upp i Östersund. Fadern var kronofogde och länsman med rykte om sig att vara en riktig hårding. Harry ville inte vara sämre än sin far och utvecklades till en mycket aktiv ung man med starkt intresse för fysik och kemi. Harry spåddes en lysande framtid – bara han dämpade sig lite. Men Harry skulle aldrig dämpa sig, och han kom att göra flera närmast otroliga karriärer - samtidigt!

Söderman i Mellanöstern.
Notera cykeln på kamelryggen!

Som ung man cyklade Harry Söderman från Sverige till Turkiet. Därifrån fortsatte han, med båt, sin cykelresa till bland annat Syrien och Irak. Under färden, som varade i nästan två år, försörjde han sig med resereportage som han postledes sände till avtalade svenska tidningar. Cykeln, med reparationssatser för punkterade däck, tillhandahölls av cykelfabrikanten Crescent vars VD Söderman uppvaktat för att be om denna cykelgåva -  i utbyte mot reklam för fabrikatet Crescent!

Med sikte på ett arbete inom pappers/massaindustrin utbildade Söderman sig under 1920-talet till kemist i Malmö och i Tyska Altenburg. I denna stad stad avlade han civilingenjörsexamen år 1924.

Redan tidigt hade Söderman kommit i kontakt med kriminaltekniskt arbete och kontakten i ämnet fördjupades under hans tid i Tyskland. Snart nog kom han underfund med att intresset för kriminalteknik överskuggade intresset för papperstillverkning!

Edmond Locard

1926 sökte han därför plats hos dåtidens främste kriminaltekniker - fransmannen Edmond Locard vid Lyons universitet. Vid detta lärosäte avlade han doktorsexamen år 1928 med en avhandling i ballistik i vilken han beskrev metoder för att identifiera från vilket vapen en viss kula avfyrats.

Han blev docent i kriminalteknik vid Stockholms universitet år 1930. Söderman reste därefter till USA för att ta del av de senaste rönen inom kriminaltekniken. 

Under året 1934 arbetade han som chef för staden NewYorks polislaboratorium. 

Han var redaktör för ”Nordisk kriminalteknisk tidskrift” från 1931, och generalsekreterare i ”Internationella akademin för kriminalvetenskaper” från 1938.

Söderman lämnade New York 1935 för att arbeta som lärare vid den Brittiska polishögskolan i Hendon.

1939 utsågs han till chef för den nystartade Statens Kriminaltekniska Anstalt (SKA), vilken var föregångaren till Statens Kriminaltekniska Laboratorium (SKL), idag Nationellt forensiskt centrum, NFC. Söderman innehade tjänsten vid SKA fram till 1953.

En liten detalj: 1937 blev den blivande barnboksförfattarinnan Astrid Lindgren anställd som Södermans sekreterare!

Man skulle utan vidare kunna säga att Harry brände sitt ljus i båda ändar. Han sparade sig inte och betalade det ultimata priset för sin levnad redan den 16 mars 1956 i staden Tanger i Marocko. Därstädes, för en gångs skull i kretsen av sin familj, jagade han narkotikasmugglare när en hjärtinfarkt plötsligt ändade hans liv.

Harry Söderman är i kriminaltekniska kretsar världen över känd som Revolver-Harry. Vadan detta smeknamn? Jo, som tidigare nämnts i denna artikel doktorerade Söderman 1928 med en avhandling om ballistik*.

I avhandlingen presenterades metoder för att kunna koppla en avfyrad projektil (kula) till det vapen som projektilen avfyrats från. Kortfattat kan detta tydliggöras med att varje vapens lopp lämnar signifikanta spår på den projektil som lämnar vapnet vid avfyring. Genom att i ett för ändamålet, av Söderman, utvecklat mikroskop jämföra en på brottsplatsen, eller för den delen i brottsoffrets kropp, upphittad projektil med en under laboratoriemässiga förhållanden från det aktuella vapnet avfyrad projektil, kan man, likt jämförelser mellan fingeravtryck med nära nog 100% säkerhet, fastställa relationen mellan vapen och avfyrad projektil.

*Anm: Ballistik (grekiska ba'llein, "kasta") är läran om kastade kroppars eller med skjutvapen avfyrade projektilers rörelse i lufthavet.

Den 9 april 1940 ockuperades Danmark och Norge av tyska trupper. Danmark kapitulerade redan efter några timmar medan Norge höll ut i två månader. Detta skapade en viktig skillnad mellan de två länderna: i Danmark blev Statsledningen i form av Kungahuset samt hela regeringen i praktiken tyskarnas fångar under hela ockupationstiden medan den Norska Statsledningen inklusive stora delar av regeringen evakuerades till England och behöll därigenom den legala makten över Norge.

Från England styrde exilregeringen alla viktiga beslut rörande motståndsrörelsens, Hjemmefronten, aktiviteter.

Allt eftersom tyskarnas grepp om Norge hårdnade kom ett större antal flyktingar till Sverige. Inte sällan rörde det sig om mindre militära förband, kompletta med militär materiel. Antalet norska flyktingar under krigsåren 1940-1945 beräknas till ca 60 000 personer. Ett stort antal av dem utgjordes av vapenföra män hos vilka viljan att med våld återta Norge var stor.

Den norske kirurgen
Carl Semb

En av motståndsmännen som kommit till Sverige var en läkare och kirurg vid namn Carl Semb. Han insåg att något måste göras innan de otåliga flyktingarna blev ett problem för värdlandet Sverige.

Med svenska regeringens goda minne organiserade Semb en rad hälsohem runt om i Sverige. Här skulle norrmännen vaccineras och få vila upp sig en tid, samtidigt som de fick ägna sig åt hälsosam fysisk träning och lyssna på uppbyggliga föredrag om kvällarna.

Vad svenska myndigheter i efterhand fick veta var att det i själva verket handlade om mönstring, på svensk mark, för en hemlig norsk armé och att föredragen bestod av kurser i

t. ex. hur man ljudlöst dödar en fiendesoldat...

Kjesäters slott, Vingåker

En mottagningscentral för norska flyktingar öppnades våren 1942 på Kjesäters slott utanför Vingåker i Södermanland. Här mönstrades flyktingarna innan de skickades vidare till hälsohemmen. Här försökte man också sålla bort quislingar och tyska agenter.

Våren 1942 fick chefen för Sveriges Kriminaltekniska Anstalt, Harry Söderman, en diskret förfrågan från norska exilregeringen i London. Norrmännen framlade saken som så: När de tyska ockupationstrupperna väl drivits ut ur Norge skulle man, för att upprätthålla lag och ordning, behöva ett stort antal poliser utan koppling till Vidkun Quislings Nasional Samling (NS) eller tysk nationalsocialism. Statens Kriminaltekniska Anstalt hade ju före kriget utbildat norska poliser i modern kriminalteknik. Skulle man inte kunna genomföra en polisutbildning av utvalda norska flyktingar vilka befann sig i Sverige? Med all diskretion... naturligtvis…

Harry Söderman - här
i militär "vinterskrud"

Harry Söderman svarade först nej. En sådan utbildning var oförenlig med Sveriges ställning som neutral stat... Nu var det emellertid så att den tyska krigslyckan började arta sig till det sämre… själva saken kom därför i ett något nytt läge… Efter en tids betänkande samt konsultationer med företrädare för samlingsregeringen (läs: Tage Erlander) gav Söderman ett nytt svar, denna gång ett JA!

Den norska exilregeringen i London kunde inte någonstans i världen fått ett bättre svar! Söderman var som klippt och skuren för rollen som energisk, uppfinningsrik, outtröttlig ledare för denna stora operation. En bidragande orsak till hans ovanliga - och exceptionellt kreativa - organisationsförmåga låg säkert bottnad i hans utbildning till reservofficer i Svenska armén.

Södermans, under 20 och 30-talet uppbyggda, personliga, världsvida nätverk i polisiära kretsar kom flitigt till användning på andra världskrigets svagt upplysta bakgårdar. Harry var bekant med alla personer som var värda bekantskap - och de som inte tillhörde hans bekantskapskrets visste likafullt vem den udda svensken, Revolver-Harry, var!

Johannesbergs herrgård

Johannesbergs herrgård vid Gottröra inte långt från Arlanda inköptes och förvandlades till kursgård. Mitt i sommaren, när större delen av den svenska samlingsregeringens ledamöter var på semester, lyckades det Revolver-Harry att dels utverka regeringens tillstånd för den norska polisutbildningen, dels att rekvirera 1000 kulsprutepistoler, 750 mausergevär, 750 automatpistoler samt ammunition till dessa vapen från försvarets förråd!

Statssekreterare Tage Erlander skrev i sin dagbok: Det är ingen dålig utrustning för de 70 man som han har tillstånd att utbilda.

Från Svenska regeringens sida var man orolig för att de norska s.k. polissoldaterna skulle komma att använda Sverige som bas för raider in i Norge - vilket i sin tur skulle kunnat provocera tyska motaktioner in i Sverige. ”Polistrupperna” fick därför direkt order av den Svenska regeringen att under inga omständigheter gå in i Norge – inte förrän den tyska ockupationsmakten antingen kapitulerat eller utrymt landet.

Verksamheten växte allt mer och kom att bedrivas på många platser. Vid krigsslutet fanns i Sverige ett antal norska, vapenmässigt grundläggande och militärat utrustade, infanteriförband om sammanlagt ca 13 500 man under täckmanteln: Polititropper.

Den svenska regeringen hade, undan för undan, lamt protesterat mot Revolver-Harrys allt mer växande organisation men fann sig ständigt ställd inför 'fait accompli' (fullbordat faktum) genomfört av den okonventionelle och initiativrike Söderman. Till den norska siffran tillkom 1500 dansk trupp utbildad på samma sätt som norrmännen - sammanlagt var de 15 000 man. 

På eftermiddagen den 30 december 1944 landade tio amerikanska Douglas C-47 flygplan på Kallax (F21 Luleå). C-47 var en militär version av världens mest tillverkade civila flygplan: Douglas DC-3. Flygplanen utgjorde den första synliga delen av operationen "Where and when".

Den 12 januari 1945 gjorde Polititropperne sin första insats. Rysk trupp hade rensat Kirkenäs från tyskar och nu behövdes en norsk ordningsmakt därstädes. 

Översten i USAF
Bernt Balchen

Under ledning av operationschefen för "Where and when", den norsk-amerikanske flyglegenden översten Bernt Balchen flögs en helnorska trupp, med vapen och allt, från Kallax till Kirkenes. 

Thor Heyerdahl och hans balsaflotte
Kon-Tiki 1947. Tillsamman med 4 övriga
"gastar" seglade Kon-Tiki i 101 dygn från Peru
i Sydamerika till Stilla Havets
polynesiska ö, Raroia

En av de som i första vågen flögs upp till Kirkenes var den senare välbekante forskaren och författaren Thor Heyerdahl (Expedition Kon-Tiki med fl forskningsföretag).

Flyghjälpen till Norge från Kallax fortsatte till augusti 1945 och kom att omfatta transporter av mer än 1500 norrmän och över 1300 ton militär materiel och proviant.

Genom den amerikanska baseringen av 10 st C-47 på Kallax blir 'de facto', F 21 det enda reguljära svenska förband som på svensk mark aktivt deltog i andra världskriget.

Utbildningen av 13 500 man norsk trupp (plus 1500 danskar) i Sverige krävde ett omfattande nät av utbildningsplatser. Uppställningen nedan ger en god uppfattning om volymen etablerade utbildningsläger och deras inriktning.

1. Bataljon I. Övertorneå. Chef: Odd Mölster
2. Bataljon II. Övertorneå
3. Bataljon III. Baggböle i Njurunda landskommun. Chef: Kapten Ola Tvedt
4. Bataljon IV. Öreryd. Chef: Axel Baumann
5. Bataljon V. Övertorneå. Chef: Major Oliver Smith
6. Bataljon VI. Bäckehagen, norr om Falun
7. Bataljon VII. Skålmyra och Tappudden, Furudal. Chef: Niclas Baumann
8. Bataljon VIII. Skålmyra, Furudal
9. Bataljon IX. Tappudden, Furudal (ej klar före krigsslutet)
10. Finnmarksbataljonen. Färna bruk, NV om Västerås
11. Skjutplats och befälsskola, senare artilleriutb. Mälsåker, ONO om Stallarholmen
12. Kustartilleri (”Hamnpolis”) och radiopersonal. Mauritzberg på Vikbolandet
13. HS-bataljonen, skjutläger, samt utb. av sanitetspersonal och Milorg-specialister. Älgberget, N om Björbo, Dalarna
14. Sanitetspersonal. Stråtenbo NNO om Borlänge, Dalarna
15. Disciplin- och sorteringsläger. Tofta brunn, Sundborn, Dalarna
16. Avdelning I (radio och telegrafi på långdistans). Mossebo, utanför Öreryd
17. Kommandoträningsläger ("Vidarereiseforlegning"). Ählby, på Ekerö, V om Stockholm, Chef: löjtnant Kristen Aasen, SOE ("Kompani Linge")
18. Utb. av bilmekaniker, chaufförer, mc-ordonnanser och lottor. Berga, Turinge, Stockholms län
19. Hästvårdare och signalister. Holmarudden, Erikslund, V om Ånge, Västernorrlands län
20. Rikspolitiet och generalstabsofficerare. Johannesberg, Gottröra, Stockholms län
21. Befäls-, signalist- och vapenteknikerutb. Runsten ("Torpet"), utanför Johannesberg, Gottröra, Stockholms län
22. Militär hundskola. Stora Fors, Gottröra, Stockholms län
23. Flygaspiranter. Skarpnäck, Stockholm
24. Fallskärmshoppare och radiotelegrafister. Kallax (F21), S om Luleå, Norrbottens län
25. Mottagningscentral, förhörs- och rekryteringskontor för polistrupperna och SOE. Kjesäters slott, Ö om Vingåker, Södermanlands län
26. "Finse" (2.000 soldater för V Finnmark). Karesuando, finska gränsen NO om Kiruna
27. Pionjärer (ingenjörsförband). Voxna, Ovanåker, V om Bollnäs, Hälsingland
28. Trafikreglering och radiobiltjänst. Åkeshovs gård, Åkeshov, Stockholms län

De norska Polistruppernas förläggning, utbildning och utrustning i Sverige finansierades av den Norska exilregeringen i London. Erforderliga ekonomiska medel erhölls genom uttaxering från Den Norska Handelsflottan, den största i världen på denna tid!

De norska Polistruppernas första arbetsuppgift var, som tidigare beskrivits, Kirkenäs i Nordnorge. Tysklands totala sammanbrott närmade sig emellertid med snälltågshastighet.

Under veckorna i mars och april 1945 spekulerades i vida kretsar om huruvida den del av tyska armén som var förlagd i Norge, när den tiden kom, skulle kapitulera tillsammans med de tyska stridskrafterna på den europeiska krigsteatern. Antalet soldater i Norge var betydande: 450 000 till 500 000 man. Spänningen var stark när Tysklands Rikspresident, av Hitler i sitt testamente utsedd till arvtagare av det 1000-åriga Tyska Riket, Storamiral Karl Dönitz, den 8 maj förklarade Tysklands villkorslösa kapitulation på alla fronter.

Obergruppenführer (general) SS
Wilhelm Rediess

Någon dag innan detta datum hade Söderman, i all hemlighet, avtalat med sin personlige vän sedan 20-talet, Wilhelm Rediess, nu högste polisbefäl i Norge, om att dennes norska familj i tysthet skulle evakueras till Sverige mot att han undvek att verkställa ordern om arkebusering av ett flertal fångar på det ökända fängelset Grini utanför Oslo.

Operationen genomfördes framgångsrikt. För Obergruppenführer Rediess och den tyske befälhavaren över Norge, Rikskommissarien Josef Terboven, fanns emellertid inget annat alternativ än självmord. De båda avslutade sina liv genom att med handgranater spränga sig i en villa i Skaugum utanför Oslo.

Den 8 maj 1945 förklarade Revolver-Harry, via högtalarna på Grini - och som förste budbärare, "Fred i Europa, fred i Norge" och  förklarade för fångarna att de nu var fria att återvända till sina hem!

Harry Söderman var faktiskt inte bara Oslos, utan hela Norges, självutnämnde polismästare under dygnet 8-9 maj 1945!

Genom sin oförvägna, unika, personliga initiativkraft och sitt sedan dekader uppbyggda kontaktnät, framstår Harry Söderman som en mycket god universell  samhällsmedborgare. Hur kommer det sig då att han är näst intill okänd av en svensk allmänhet?

Svaret finns kanske i det svenska hanterandet av ett annat universellt fenomen -  ABBA. ABBA är en av världens mest hyllade musikgrupper - men inte i Sverige.

Här slår vi oss på våra stinna magar och förklarar frankt: Det är väl inte så märkvärdigt!!

Men det är det! Att ett litet land som Sverige förmår frambringa sådana internationellt förklarade storheter som Revolver-Harry och sedermera ABBA är stort!

                                                                                              - Ω -

Redaktionen tar gärna emot kommentarer till denna artikel! Tänk och skriv, kort eller långt! Ange ditt namn och e-postadress efter din kommentar - det kan vara av intresse för den händelse jag skulle vilja komplettera den aktuella artikeln med uppgifter som du lämnat! Givetvis kan du skriva direkt till mig om du finner det mer passande!

Om Du vill bli inskriven i Tidsspegelns aviseringslista för nya artiklar så skriv ett e-mejl till erland.renstrom@telia.com

I mailet skriver du "Önskar bli införd i Tidsspegelns aviseringslista" samt Din e-postadress!