Nationella Insatsstyrkan och Bombskyddet slår till....

Det är ett par år sedan denna tankeväckande - och i förlängningen djupt oroväckande händelse - inträffade. Klockan var ungefär 18 en vårkväll i Uppsala. Anna Maria, centralfiguren i vår berättelse, sitter i sin lägenhet djupt försjunken i tankar över de miniatyrscener hon med yttersta precision bygger. Detta med byggandet av miniatyrer [se bifogade bilder nedan] har blivit en viktig del av hennes tillvaro som sjukpensionär.

Låt oss för några ögonblick njuta av Ammis arbeten med miniatyrer! Kom ihåg att bokstavligen allt är tillverkat av något lämpligt råmaterial – absolut ingenting utgörs av sådant som är prefabricerat!

Allt är skapat från noll. Böckerna i bokhyllan liksom den som
ligger i emma-stolen går faktiskt att bläddra i - och bladen har
läsbar text! Möblernas storlek avslöjas snart! Längst bort
på översta hyllplanet står en bild föreställande ett ungdomsporträtt
av Ammis mor. Vad trodde ni? Jo, det är förstås en med blyerts
återskapad miniatyrbild av det verkliga porträttet! Givetvis går
skrivbordslådorna att dra ut liksom skåpdörrarna nertill kan
svängas ut på gångjärn. Den utdragna skrivklaffen går att skjuta in.
Det låter kanske tjatigt men:
varenda pryl och sak är tillverkade av lämpliga råmaterial
av hobbykonstnärinnan Ammi.

Vi vidgar vyn och får se hur innevånaren i lägenheten
sparkat av de högklackade skorna, Marshallförstärkaren
står beredd, skivor, halv utdragna ur sina fodral, grammofonskåpet
öppet likaså resegrammofonens lock (resegrammofonen nedsänkt
i grammofonskåpet, en ny idé!)

En resegrammofon med rörlig pickuparm. Grammofonskivor i sina
fodral, en grön prydnadsväxt. Allt noggrant och skalenligt tillverkat

Vad vore ett vardagsrum utan en soffgrupp? Allt är skapat från
lämpliga råmaterial - även mattan och, förstås,
dekorationsföremålen på bordet! 

Här avslöjas, brutalt, bostadsinventariernas skala:
Tändsticksasken på bilden är av helt normal svensk storlek! 

Det är svårt att ta in att en skakhänt tjej kunnat framställa dessa små, läckra, föremål!

Nå, vad är då så besynnerligt just denna afton? Jo, idyllen med en medelålders kvinnas byggande av miniatyrer  kommer om några sekunder att förvandlas till ett, för henne, intensivt helvete! Tro mig! Få har påtvingats detta… och dessa få är härdade brottslingar i Sverige – men nu drabbar det en tunnväxt 158 cm lång sjukpensionerad ensamstående kvinna.

Plötsligt hörs ovälkommet buller från hennes lägenhetsdörr. Trots sin litenhet äger hon ett enastående mod, reser sig resolut och går mot den lilla hallen. Hon tror att det är den stökige grannen som härjar – och att han måste avvisas med hårda ord… men det är inte grannen denna gång…

Ett våldsamt brak hörs när lägenhetsdörren splittras och forceras med specialutformade inbrytningsverktyg. In stormar en grupp män, maskerade och iförda mörkgröna uniformer. Alla bär automatvapen som riktas mot den späda kvinnan.

”Lägg dig ner på golvet” ryter den som kan förmodas leda insatsen. Hon gör som tillsagt och får genast armarna låsta på ryggen av två av männen. Därefter blir hon upprest och omedelbart förd in i arresten – dvs badrummet, beledsagad av en man med skjutvapen. Hon uppmanas ta plats på toalettstolen och mannen med vapnet kliver upp i badkaret! Detta märkliga beteende förklaras av att badrummet är synnerligen litet – och absolut inte dimensionerat för att två vuxna skall befinna sig där samtidigt.

Ammi blir nu under några timmar fånge i sitt eget badrum! Tillfångatagen av mörkklädda, maskerade och tungt beväpnade män som systematiskt söker igenom hennes lägenhet - på jakt efter vad? Vilka är de? 

Ammi frågar mannen som står i badkaret men får inget svar. Man kan inte direkt säga att de presenterat sig på annat sätt än att göra kaffeved av lägenhetsdörren och klampa in i en psykiskt skör kvinnas lägenhet… men vilka är de – och varför har de begått detta sanslösa dåd att med våld bereda sig tillträde till hennes lägenhet?

Ammi är trots sin sjukdom en vaken kvinna. Hon var två månader från en magisterexamen i arkeologi när sjukdomen drabbade henne och hon går regelbundet i terapi på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Hon har noterat att de mörkklädda männen med automatvapen bär tecknet för Nationella Insatsstyrkan, NI, på sina uniformer. Men vad gör de här? Varför?

De mörkklädda männen söker under tre timmar noga igenom hennes lägenhet och har inte funnit något annat än en Kalashnikov-kopia [rysk kulsprutepistol] som elektriskt skjuter ut plastkulor samt ett luftgevär. Kalashnikoven har använts vid rollspel i Uppsalas utkanter. Inget av vapnen är licenspliktiga.

NI:s närvaro kompletteras efter någon väntan [timme] av en hundförare med hund från Nationella bombskyddet. Med denna sökhund letar man nu efter sprängmedel som den spröda kvinnan skulle kunna ha gömt undan…. Naturligtvis finner man intet – det brukar man faktiskt inte göra hos oförvitliga svenskar…. I detta fall representerat av en skör kvinna…

Nu, utsläppt ur arresten [badrummet] utsätts hon för ett improviserat förhör. Man har inte funnit sprängämnen, handgranater eller licenspliktiga skjutvapen – men, längst in i en skrivbordslåda, en halv karta med ett lätt narkotiskt läkemedel! Med barsk röst frågar ledaren för det mörkklädda gänget om hon [som har dokumenterat psykiska problem] har recept på tabletterna. Hon svarar att hon långt tillbaka använt detta preparat, förskrivet av hennes läkare, men faktiskt glömt bort att en halv karta låg där längst in i lådan. ”Det blir åtal i Tingsrätten för narkotikainnehav” förkunnar den förmodade ledaren för Nationella Insatsstyrkan segervisst!

Som styrkan av testosteronstinna män nu framgångsrikt genomfört sin insats lämnar de lägenheten. Kvar sitter en liten späd kvinna och undrar vad som skett…

Så småningom inser hon att hon sitter i sin lägenhet med en sönderslagen dörr som inte går att stänga – blir sakteligen förbannad och ringer Polisen i Uppsala.

Samtalet går ungefär såhär: ”Hej, jag heter Ammi R och har just haft ett våldsamt besök i min lägenhet av Nationella Insatsstyrkan. Svar: "Nä, det var inte Nationella Insatsstyrkan det var narkotikaspan…." Då brister det för Ammi, och hon hojtar i luren Hur djävla dum tror du att jag är? Tror du inte att jag kände igen deras emblem på uniformen? Va?... Svaret dröjer… "äh, hm, kanske du har rätt…." Ammi: ”Här sitter jag nu med en lägenhetsdörr som inte går att stänga och låsa, vad gör Polisen åt det?” Svaret blev: ”Du får väl ringa ditt försäkringsbolag!!!!” Nu brister det ännu en gång för denna väluppfostrade kvinna och hon skriker i telefonen: "Vad i helvete! Här kommer ni och ödelägger, helt utan orsak, min lägenhet och du säger att jag skall ringa mitt försäkringsbolag. Vem svarar där vid denna tid på kvällen? Det är NI, Polisen, som förstört dörren – det är NI som skall se till att den blir lagad – eller för den delen utbytt, inte hemförsäkringstagarna!" Tystnad från andra änden…. sedan ”Hm ja, vi skall åtgärda detta”. En serviceman dök upp efter någon timme och sökte efter förmåga laga den kraftigt demolerade dörren. Något egentligt tillträdeshinder utgjorde den inte efter hans insats – men gick att stänga och låtsatslåsa.

Något åtal för ringa narkotikainnehav blev det inte… det var ju bara att läsa innantill i journalerna från Akademiska Sjukhuset! Inte heller lyckades Polisen framföra en ursäkt för sitt fullständigt intelligensbefriade agerande!

Det är inte utan undran och fundering som man tar del av att man som oförvitlig svensk ständigt och på oklara grunder riskerar att under vapenhot hamna i badrummet… och få ytterdörren sönderslagen…. Hemmet genomsökt och uppochnervänt. Och när vandalerna gått uppmanas ringa sitt försäkringsbolag för att få lägenhetsdörren att fungera som dörr igen. Man undrar faktiskt hur mycket hjärnsubstans förundersökningsledaren respektive insatsledaren i detta fall besatt. En monumental intellektuell slöhet och brist på kunskap är vad det handlar om.
 
Socialdemokraterna kan tvivelsutan lastas för en total brist på fantasi när de under Olof Palme 1976 avskaffade tjänstemannaansvaret. Hade detta personliga ansvar för felaktiga handlingar i tjänsteutövningen kvarstått skulle denna tragiska händelse aldrig utvecklats på detta sätt! Självklart skulle man i förundersökningen, och innan man gjort den våldsamma inbrytningen, gått igenom ”fallet” på ett nyanserat och moget sätt. I detta scenario skulle man funnit att det var minst sagt osannolikt att en aldrig tidigare straffad kvinna, med psykisk skörhet och under behandling på Akademiska Sjukhuset, skulle utgöra en terrorcell vilken hotade Sveriges säkerhet.

Citat:
 
”Nationella Insatsstyrkan är Sveriges yttersta polisiära resurs som ska hantera situationer som är så allvarliga, ovanliga eller riskabla att de inte går att hantera inom den vanliga polisverksamheten. Huvuduppgiften är att bekämpa terrorism.
 
Nationella insatsstyrkan (NI) är Sveriges anti-terrorstyrka. Sektionens huvuduppgift är att operativt bekämpa terrorism genom att ingripa mot terrorattentat eller när ett sådant kan befaras. NI är en del i samhällets förmåga att hantera hotet genom att anpassat konfrontera gärningsmän som förbereder eller utför terrorattentat.
 
Utöver huvuduppgiften utgör NI polisens yttersta insatsresurs. Sektionen hanterar situationer som är så allvarliga, ovanliga eller riskabla att de inte går att hantera inom den vanliga polisverksamheten. För att kunna bidra som det har NI specialiserade förmågor när det gäller utrustning, utbildning och taktik.  Sektionen är en centraliserad resurs för hela landet och fungerar effektivt som en nationell specialenhet.  Uppgifter kan vara psykiskt och fysiskt krävande och det krävs mycket utbildning för att uppnå hög kompetens.”
 
Hur dessa dogmer och kriterier, kopierade  från Polisens Internetsidor, står mot den verklighet som exponerades vid det aktuella statligt sanktionerade överfallet - och övergreppet - mot Anna Maria R är och förblir gåtfullt… Tankar väcks: Skall Polisen verkligen helt okontrollerat, intransparent och utan någon som helst påföljd vid felhantering, efter eget skön tillåtas terrorisera oförvitliga medborgare?

Kan personer likt de som ingår i NI, och synbarligen utan människokännedom och förmåga till självständigt tänkande, verkligen hantera dödliga skjutvapen?

Sist men inte minst: hur i helvete kan en fjäder förvandlas till en höna utan att någon utredning startas för att klarlägga hur ett så monumentalt misstag kan begås och tillåtas passera med tystnad? Vem bär ansvar för vad som hände den där vårkvällen? Vem, eller vilka, bör näpsas?
 
Någon som helst ursäkt för handlingarna framfördes aldrig till Ammi - vare sig från Polisen i Uppsala eller från Nationella Insatsstyrkan!
 
 
 

                                                                                    - Ω -

Källa: Den osminkade Svenska verkligheten!

Redaktionen tar gärna emot kommentarer till artikeln! Tänk och skriv, kort eller långt! Ange ditt namn och e-postadress efter din kommentar - det kan vara av intresse för den händelse jag skulle vilja komplettera den aktuella artikeln med uppgifter som du lämnat! Givetvis kan du skriva direkt till mig, erland.renstrom@telia.com, om du finner det mer passande!