Polisens efterforskningar efter Herbert Blomqvist kom att dröja två år efter det att han senast observerades.
Men de få spåren var sedan länge kalla och resultaten av efterforskningarna obefintliga.
Tidsspegelns redaktion riktar sitt tack till Erik Johansson som försett Tidsspegeln med den artikel ur Arvika Nyheter skriven av Ingmar Norlén vars text, in extensio, från 20 oktober 1975 vi kan läsa nedan!
"Här hämtades Herbert sent en vinterkväll
Sedan dess har ingen sett honom
Om två år (dvs 1977, red anm) kan en mördare gå fri - den person som dödade Herbert Blomqvist från Högboda.
Blomqvist hämtades av en bil sent en kväll i december 1952. Sedan dess har ingen sett till honom, och idag är hans hem helt förfallet.
Polisen är övertygad om att Blomqvist föll offer för en våldsman.
Men trots intensiva efterforskningar har man inte fått ett enda tips som kan skingra mystiken kring försvinnandet. Blomqvist är som uppslukad av jorden.
Stig Norlin vid kriminalpolisen i Arvika säger:
- Jag har inte längre något hopp om att vi ska lösa fallet. Är Blomqvist mördad - då är detta det perfekta brottet.
Teorierna i fallet Blomqvist har varit många. Man har frågat sig om han helt enkelt har flyttat och bytt identitet eller tagit livet av sig. Men inget tyder på detta.
Spritlangning
Polisen och alla som kände Blomqvist utgår från att han inte längre är i livet. Men vem är mördaren? Klart är att han kunde ha någon ovän som ville hämnas. Han lånade nämligen ut pengar till höga räntor.
I hembygden verkade han dock vara en ganska omtyckt person - trots att han många gånger kom i klammeri med rättvisan, bl a var han känd för spritlangning. Polisen gjorde täta besök på den ensliga gården i Högbodaskogarna.
Herbert Blomqvist förde en vagabonderande tillvaro. Han hade gott om pengar och var sällan hemma. Därför reagerade ingen när han inte återkom från bilturen söndag före jul 1952.
Det dröjde många år innan någon intresserade sig för försvinnandet. Först när gården började förfalla och ingen Blomqvist syntes till började man undra.
Ingen ledtråd
1963 tog ortstidningarna upp fallet och då reagerade även polisen. Under några månade arbetade man intensivt med fallet.- Men vi kom inte alls närmare lösningen säger Stig Norlin som på den tiden ledde arbetet i den polisstyrka som var stationerad i Edane. Han var också med och finkammade stugan i Torp - utan att hitta någon ledtråd.
En sak väckte polisens intresse: ett brev från Blomqvists riktiga mor som var bosatt i Stockholm. Hon uppmanade honom att hålla tyst med att hon skickade honom pengar.
- Vi trodde att tidningsskriverierna skulle hjälpa oss, säger Stig Norlin. Men inga hörde av sig med något tips av värde.
Bland annat publicerade tidningarna en bild på Blomqvist som tog på hans kompani under beredskapstiden. Några av hans kamrater hörde av sig men det gav ingenting.
Herbert Blomqvist var 1½ år gammal när han kom till sina fosterföräldrar i Högboda. Redan i unga år kom han i klammeri med rättvisan.
- Det lönar sig bättre att sälja brännvin än att jobba, sade han en gång till sin gamle skolkamrat, polismannen Joel Johansson, som flera gånger fick i uppgift att gripa honom för olika förseelser, bl. a. olaga sprithantering.
"OBEFINTLIG"
Herbert Blomqvist var 47 år när han försvann. Redan efter två år - när han inte fanns med i mantalsskrivningen - infördes han i obefintlighetsboken. Idag (1975, red anm) skulle han varit 70 år gammal.
Stugan Torp, som han ärvde efter sina styvföräldrar, är idag helt förfallen, liksom uthusen. Redan 1963 hade förfallet gått så långt att polisen hade stora svårigheter att hitta några ledtrådar.
Det verkar dock som om Herbert Blomqvist tänkt komma tillbaka till sitt hem. Bäddsoffan var bäddad, kaffekopparna stod på bordet och på spisen stod stekpannan med kniven i. Och alla inventarier - bland annat värdefulla antikviteter - fanns kvar.
Men Blomqvist kom inte tillbaka.
.... (ersätter irrelevant text)
Fyllefester
Efter styvföräldrarnas död blev Torp platsen för fyllefester och kortspel och man vet att man spelade om pengar. Var det någon av dessa personer som bragte Herbert Blomqvist om livet efter bilresan vinterkvällen 1952?
Om två år (1977, red anm) kan gärningsmannen känna sig säker. Då preskriberas fallet. Men polisen är givetvis fortfarande intresserad av upplysningar."
Så långt Arvika Nyheter och tidningens reporter Ingmar Norlén.
Någonstans i Värmlandsskogarna i trakten av Högboda finns ännu idag de vitnade ben som en gång bar upp Herbert Blomqvist.
Tänk om..., tänk det otänkbara, att vi gemensamt kan finna ledtrådar till gåtans slutgiltiga lösning! Om Du gör ett fynd, om Du när en tanke om detta försvinnande: Skriv till Tidsspegens redaktör erland.renstrom@telia.com
Ω
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar