Då Sverige åter blev en stormakt - Flygvapnet, världens 4:e största!

Samtidigt med skapandet av flygplan SAAB 21 lämnade Sverige strategin att flygvapnet skulle vara ett understödsvapen till armén och flottan. Flyget skulle nu koncentreras på primäruppgifterna att anfalla fientligt bombflyg, dess eskorterande jaktflyg samt fientliga sjöstridskrafter i invasionsföretag. Sekundärt skulle man även kunna leverera bomber och sprängraketer i målet - såväl för understödjande som offensiva uppgifter.

Sverige sökte utomlands, efter utbrottet av Andra Världskriget den 1 september 1939, ett lämpligt flygplan för att snabbt kunna täppa till de värsta materielbristerna inom Flygvapnet. Överallt möttes man dock av vapenembargon - de flygplanproducerande länderna behövde helt enkelt sina flygplan för eget bruk i den allt våldsammare världsbranden!

Det fanns sålunda inget annat att göra än att utveckla - och bygga - ett eget flygplan.

Kriget begränsade emellertid motorvalet för det nya flygplanet. Turligt nog hade Sverige sedan tidigare ett handelsavtal med Tyskland vilket medgav licensbygge av motorn DB (Daimler-Benz) 605B. Denna motor blev därmed det nya flygplanets kraftkälla.

Resultatet blev flygplan SAAB 21 som flög första gången den 30 juli 1943 och levererades i två huvud-versioner, J21 som var ett  jaktflygplan och J21A som var ett attack-flygplan. 
Flygplantypernas huvudsakliga skillnad var beväpningen. 

Vid första prov-flygningen hade SAAB:s  konstruktörer föreskrivit full vingklaff vid start vilket ökar vingarnas bärkraft  men samtidigt kraftigt bromsar flygplanet. Provet  höll sånär på att sluta i katastrof: testpiloten Claes Smith behövde SAAB:s hela startbana och fick ändå med sig några bitar staket och banljus vid fältkanten. Landningen, som skedde utan nosställ, resulterade i kollapsat huvudställ - men i övrigt utföll provet till belåtenhet. Vid premiärflygningen var dåvarande chefen för flygvapnet, general Nordenskiöld, närvarande och han frågade förvånad hur man kommit underfund med att starten skulle ske med full klaff. SAAB:s tekniker svarade att man utgick från teoretiska beräkningar - men generalens frågeställning och uppfattning byggde på långvarig flygerfarenhet!  

Förarmiljön på J21A. För första gången i ett svensk-
byggt flygplan hade piloten fri sikt framåt vid start
och landning och vapnen behövde inte
synkroniseras med propellern!

SAAB 21 kom att levereras till det svenska flygvapnet i 298 exemplar under åren 1945-1949. Flygplanet avfördes från flygvapnet 1953 då readriften blivit helt dominerande för alla nya militära flygplan.

Motorplaceringen med skjutande propeller i SAAB 21 skapade svåra problem om piloten vid ett haveri nödgades lämna flygplanet. Lösningen blev världens första serietillverkade flygplan med katapultstol! Sorgligt nog patenterade inte SAAB sin katapultstol... Samma misstag gjorde f.ö. ASEA (nu ABB) då de, långt senare, inte patenterade sin industrirobot!

Reaktionsmotorn som drivkälla för flygplan gjorde sin entré i slutet av andra världskriget med tyska Me 262 och givetvis sneglade SAAB:s konstruktörer på nya krav och lösningar!

SAAB:s tekniker ansåg att den nya tidens krav - i avvaktan på ett helt nytt flygplan - kunde mötas genom en "enkel" modifiering av SAAB 21. Motoralternativen var "noll" och man tvingades därmed lutade sig mot den brittiska de Havilland Goblin 2-motorn som senare kom att ersättas av den licensbyggda Goblin 3. Båda dessa motortyper - liksom senare - motorn i SAAB 29 Tunnan var av radialkompressortyp och hade därmed tämligen stor diameter. Senare flygplan skulle komma att förses med axialkompressormotorer varvid flygkroppen kunde göras avsevärt slankare - och därmed bättre anpassad för överljudshastigheter.

Transformeringen av SAAB 21 till SAAB 21R blev - som vanligt frestas man säga - mer omfattande än först beräknat: 20% planerad modifiering blev i slutändan 50%!

De mest utmärkande utseendeändringarna blev ett tjockare bakparti på flygkroppen samt att stabilisatorn höjdes upp till fenspetsarna för att inte hamna i jetstrålen.

En J21R överlämnas av teknikern till flygföraren 
med orden: "Klart för start"!

Förarmiljön på J21R

J21R flög första gången den 10 mars 1947 med provflygare Åke Sundén vid spakarna. 

Flygplantypen, J21R, avvecklades definitivt 1957. De historielösa strävandena under dåtida politiska ledning resulterade i att inget enda exemplar av J21R bevarades till eftervärlden. Några handlingskraftiga flygfantaster startade, och slutförde, emellertid ombyggnaden av en bevarad J21 till J21R. Detta flygplan finns att se på Flygvapenmuseum i Malmslätt.

Det flygplan som nykonstruerades parallellt med jetkonverteringen av  J21 var Flygplan 29, ett grundkoncept som omfattade ett flygplan med uppdragen jakt, attack och spaning - alltså en gemensam vapenplattform med olika tilläggsalternativ. Flygplan 29 kom att kallas "Flygande Tunnan" till följd av sin trinda form vilken berodde av radial-kompressormotorns diameter. 

Första provflygningen skedde den 1 september 1948 och Flygplan 29 var i aktiv tjänst från 1953-1976. En spaningsversion av Flygplan 29 var i aktiv tjänst till 1970. Drygt 20 år efter avslutad tjänst i Flygvapnet, 1996/97, var åter "Tunnan" i luften - nu som flygande museiflygplan. Flygplanet höll under sin verksamhetstid flera hastighetsrekord, bland annat var det det första serietillverkade flygplan som, i dykning, bröt igenom ljudvallen!

En intressant detalj var att Tunnan aldrig tillverkades i tvåsitsversion för skolbruk - inte heller fanns någon flygsimulator. Som blivande fältflygare på J29 gick man från teorilektionerna direkt till ensamflygning... Av flygvapnets 661 Tunnor avskrevs 242 på grund av haverier där sammanlagt 99 piloter omkom...

Det svensktillverkade flygplan som stod i tur att överta ledartröjan efter Tunnan var Flygplan 32, Lansen. 

Här slutar Redaktören för en stund att vara objektiv... för mitt öga är Lansen för evigt kvintessensen av ett flygplans rena linjer och samlade skönhet! Dess inneboende potential av  dödlig kraft är oöverträffad... 


Möjligen formades denna bild av att Redaktören, som liten kugge i ett artilleriförband, råkade ut för ett flyganfall av en rote A32A Lansen på det som nu är E18 väster om Västerås. Som en ljudlös blixt dök de upp ur intet, två prickar på himlen som med vinthundens snabbhet dök mot oss och växte till två vrålande monster - för att lika snabbt försvinna i efterbrännkamrarnas virvlande ljudridå - detta innan jag ens hunnit fatta "spadhantagen" på min fordonsmonterade kulspruta m/36 i dubbellavettage. Då förstod jag - utan vidare undervisning -  hur viktigt det är att ha luftherravälde!

Flygplan SAAB 32 Lansen gjorde entré på SAAB:s ritbord 1948 med grundkravet från Flygvapnet att det nya flygplanet från en central punkt, med anpassad beväpning och oberoende av vädersituation, skulle kunna kunna nå alla delar av Sverige inom en timme. 

Från början projekterades Lansen för den helsvenska jetmotorn Dovern från STAL i Finspång men Flygförvaltningen avbröt samarbetet med STAL till förmån för den av Svenska Flygmotor AB licenstillverkade engelska Rolls Royce Avon Mk21 (svensk beteckning RM5A).

Lansens första provflygning genomfördes 3 november 1952 med provflygare Bengt Olow vid spakarna. Totalt levererades till Flygvapnet 447 flygplan mellan åren 1955-1960. Lansen var i aktiv tjänst som jakt, attack och spaningsflygplan 1956-1997 då det sista flygplanet lämnade de aktivas rullor.


Data för Flygplan 32 Lansen
Typ
Jakt-, attack- och spaningsflygplan

Besättning
2 man. Pilot och navigatör

Första flygning
3 november 1952

I aktiv tjänst
1956–1997

Versioner
A 32A, J 32B, S 32C, J 32D och J 32E

Ursprung
 Sverige
Tillverkare
Saab AB

Antal tillverkade
450, inklusive tre provflygplan

Längd
14,94 meter

Spännvidd
13,0 meter

Höjd
4,65 meter

Vingyta
37,4 m²

Tomvikt
7 438 kg (A 32A)
8 077 kg (J 32B)
7 520 kg (S 32C)

Max. startvikt
13 600 kg (A 32A)
13 500 kg (J 32B)
12 500 kg (S 32C)

Motor(er)
1×RM 5A2 (A 32 och S 32) eller RM 6A (J 32)
Dragkraft
34 kN, 46 kN med ebk (RM 5A2)
47,8 kN, 63,7 kN med ebk (RM 6A)

Prestanda
Max. hastighet
1 125 km/h (Mach 0,91)

Räckvidd med
max. bränsle
925 km (A 32 och S 32)
1 000 km (J 32)

Transporträckvidd
1 850 km

Max. flyghöjd
15 000 meter

Stigförmåga
60 m/s

Lastförmåga
3 000 kg (A 32A)
2 500 kg (J 32B)

Beväpning

4×20 mm automatkanon m/49(A 32)
4×30 mm automatkanon m/55(J 32)

Bomber
15, 50, 80, 120, 250, 500 eller 600 kg bomber (A 32)

Robotar
Rb 04 (A 32)
Rb 24 (J 32)

Raketer
135 eller 150 mm sprängraketer, 145 eller 180 mm pansarsprängraketer (A 32)
75 mm sprängraket m/57 (J 32)

Röntgenritning av attack-Lansen A32A utförd av Carl-Gustaf Ahremark

Flygplanet skulle enligt specifikation från Flygvapnet vara ett allvädersflygplan - dvs ett flygplan som kunde flyga i mörker, regn och dimma. Av denna anledning utrustades Lansen med såväl framåtriktad radar som höjdradar. Flygplanet hade två mans besättning: flygförare och navigatör/bombfällare. Flygplanet var som standard i nosen försett med fyra 20 mm automatkanoner - för jaktversionen dock 30 mm. Kanonernas magasin rymde 180 skott vardera och avfyrades simultant. På olika s.k. vingbalkar kunde bäras raketer, robotar, bomber och remsfällare (aluminiumremsor som radarstörmedel).

Lansens vapenalternativ: automatkanoner, bomber,
raketer och robotar. Under vingarna den svenskutvecklade
 sjömålsroboten Rb04

Spaningsversionen av Lansen (S32) var utrustad med en imponerande kamerautrustning.

S32C med sex kameror och fotobomber. Notera de två längsgående "bulorna"
på övre delen av nospartiet. Bulorna gav utrymme 
för de två lodkamerorna.

1. Höger sidokamera SKa16; 2. Lodkamera SKa15; 3. Höger lodkamera SKa 23; 4. Kopplingsbox; 5. Framåtriktad noskamera SKa16; 6. Lodkamerasikte; 7. Vänster lodkamera SKa23; 8. Fotocell; 9. Tidgivarenhet; 10. Vänster sidkamera SKa16.

För nattfotografering användes magnesiumbomber för att lysa upp målet. Bomben släpptes - och tändes - strax före det objekt som skulle fotograferas.

Fotobombfällning och fotografering

Nattbild tagen kl 23:15. Fotobomben Lepus tillverkad
av Bofors hade en ljusstyrka om 4 miljoner candela
likvärdigt med 4 miljoner stearinljus! Bomben har briserat
strax till höger utanför bildkanten. Bilden är tagen
vid Vättern och ljuset från fotobomben var synligt
ända till Norrköping.

Självklart kunde Lansens räckvidd ökas genom en yttre bränsletank. Detta senare skulle orsaka Flygvapnets svåraste olycka: den i Vikbo 1960 där sju civila dödades då en herrelös Lansen från Karlsborg, under en väderflygning, fick bränslestopp norr om Köping. Läs artikeln Katastrofen i Vikbo på

https://tidsspegeln.blogspot.com/2014/12/katastrofen-i-vikbo-klockan-ar-09.html


Här följer en bildkavalkad över Redaktörens förälskelse: Flygplan 32 Lansen!

Detalj av Lansen: luftbroms

Svensktillverkade sjömålsrobotar, Rb04,
burna av svenskutvecklat flygplan!

Skönhet i luften - efter kommer Draken, Viggen och Gripen...
De senare mer eller mindre, skönhetsmässigt,
deformerade av sin kantighet

Lansens piloter ansåg flygplanet både
lättfluget och lättmanövrerat. Under vingarna
tomma vapenbalkar.

Under buken extratanken vilken kom att orsaka katastrofen i Vikbo.
Kompletteringsmateriel med instruktioner för att förhindra bränslestopp 
fanns ute på förbanden - men modifieringen lågprioriterades...

Det mörka fältet i extratankens framkant är en gummibeklädnad till skydd mot utströmmande tomhylsor vid eldgivning med de fyra automatkanonerna.

Notera den svarta rektangeln strax ovan och till vänster om luftintaget. Detta är inget "fotstegshål" för besättningen! Inne i luftintagen sitter en s.k. gränsskiktsavskiljare som via det rektangulära hålet leder ut en del av den turbulenta luftströmmen närmast kroppssidan. Härigenom skapas en jämnare tryckfördelning framför motorns kompressor.

Att vara fältflygare eller navigatör i den tvåsistsiga Lansen var långt ifrån en ofarlig sysselsättning: 200 besättningsmän dödades i olika haverier under flygplanets tjänstetid...

Trots det mörka i Lansens historia är det en upplevelse av format att möta de piedestalmonterade SAAB flygplanen när man på E4 passerar Linköping. På väg söderut möter man, till vänster och sist i raden av exponerade flygplan, SAAB 32 Lansen. I evig planflykt framstår dess skulpturala skönhet i all sin glans. 

Lätta på gasen när du passerar förbi platsen och njut av ett stycke svensk industrihistoria i världsklass!

Då var lilla Sverige fortfarande en stormakt i luften

-  en makt att räkna med...

världens 4:e största flygvapen!

                                                      - Ω -