 |
| 15,5 cm Haubits F upphissad på pivotplattan och med lavettbenen isärdragna |
Pjässerviserna väntar på eldorder för att avlossa de sista skotten före MUCK. Plötsligt ropar pjäschefen: "Eldsignalering" vilket innebär att riktvärdena för höjd och sida, val av granat (spräng, rök, lys..) tändrör och tempering (tidsinställning) av tändröret strax kommer att meddelas över pjästelefonerna från b-platstältet.
Så kommer skjutvärdena och riktaren ställer in sina värden för elevation och sida. Temperaren skruvar in anbefallt tändrör i granaten och ställer, med en tempernyckel, in rörets bantid (dvs tiden från avfyring till detonation). Den 43 kg tunga granaten med 23 kg trotyl-laddning läggs sedan på en "ammunitions-bår" vilken lyfts av två man (laddare) och placeras på eldrörets vagga direkt bakom den öppna skruvmekanismen i slutstycket. På pjäschefens kommando: "Ladda" trycker två man med en laddstake (stång) in granaten i eldröret. Detta moment skall ske bestämt och med en viss kraft så att eldrörets räfflor griper in i granatens koppargördel.
Nästa steg är att lägga in anbefallt antal karduser (påsar med sjuhålskrut) i laddrummet och därefter, med en manöverspak, stänga slutstycksmekanismen.
 |
| 15,5 cm Haubits F under eldgivning på Villingsbergs skjutfält. Foto SkyMot 1965 |
När ovanstående moment är genomförda kommer ytterligare en man i pjässervisen, stående på pjäsens högra sida och snett bakom denna, att rycka i avfyringssnöret varvid granaten brakar iväg mot sitt mål!
 |
| Granaten är på väg... Du kan se granaten mitt i bildens överkant - vid den lilla vita pilen! Notera laddstaken som ligger lutad mot högra lavettbenet. Foto SkyMot 1965 |
Men så skall inte ske denna gång - en katastrof kommer att drabba en av batteriets pjäser inom några sekunder.
På batteriplatsen arbetar nu pjässerviserna vid de fyra pjäserna med maximal hastighet. Kunskaper från ett års träning i regn, snö, mörker - och för den delen strålande sol omsättas i praktiken. Här skall arméinspektören (och övningsledaren) vid Milo Syd, överste Georg von Boisman och regementschefen A6 (Jönköping) överste Tegmo få se att årskullen artillerister är flygfärdiga!
Katastrofen är bara sekunder bort när pjäschefen, konstapel Löfgren, ropar till sin servis "Ett lag" vilket innebär att tre granater skall avfyras från varje pjäs snabbast möjligt!
DET ÄR NU SOM DÖDENS KÄFTAR ÖPPNAS VID LÖFGRENS PJÄS: De två soldaterna som hanterar laddstaken för in den 43 kg tunga projektilen i eldröret. I samma ögonblick som granatens koppargördel bromsas av eldrörets räfflor detonerar tändröret och med det granatens 23 kg trotyl!
En våldsam låga slår ut ur haubitsens bakstycke och sliter, med stålsplitter och tryckvåg, sönder allt i sin väg - såväl människor som materiel!
 |
| Olyckspjäsen. MP-eleverna fick plötsligt möta allvaret.... |
Tre man ur pjässervisen dödas omedelbart vid detonationen, två man får svåra skador och tre man skadas lätt. De svårt sårade är Kjell Josefsson från Ulricehamn som fått ena armen avsliten samt Rune Stridh från Moholm som fått båda armarna avslitna samt svåra bröst och huvudskador.
Stridh kommer av sina huvudskador att bli helt blind...
 |
| Tryckvågen bakom pjäsen fick materiel och kroppsdelar att flyga omkring... |
Direkt efter olyckan på Ravlunda meddelas skjutförbud med 15,5 cm Haubits F, med dess spränggranater samt med det aktuella tändröret.
Eftersom granaten detonerat vid ansättningen ligger teorier runt ett defekt tändrör nära till hands. Tändröret har visserligen två olika säkringar som skall garantera att granaten, dels inte detonerar i eldröret, och dels inte heller detonerar direkt utanför mynningen. En tredje säkring armerar (osäkrar), till sist, röret ca 200 m framför mynningen.
Denna dag fungerade ingen av dessa tändrörssäkringar och Dödens Käftar slukade tre man - och gjorde två till invalider för livet.
Rune Stridh, som drabbades hårdast av denna olycka, fick också föra en hård kamp mot Svenska staten för att få rimlig ersättning för ett förstört liv
Den 12 november 1969 anmäler SvD att regeringen (S) kommer att införa en försäkring som, retroaktivt fr.o.m 1969, gottgör värnpliktiga som skadats i tjänsten med 150 000 kr. Tänka sig: här skall tvångsmässigt värnpliktiga gottgöras med 150 000 kr för ett totalt förstört liv!
Ersättningsfrågan kom att drivas i 9 (nio) år och slutade med att Stridh, enligt en SvD artikel 1978-03-16, tillerkändes ett engångsbelopp om 1 miljon kronor samt en livslång, värdebeständig, årlig ersättning motsvarande den lön han skulle erhållit i det yrke som han arbetade inom vid tiden för värnplikten/olyckan. Sannerligen generöst av statsråd och riksdagsmän som i all sköns ro, med feta arvoden i plånboken, söker skilja på röd och grön voteringsknapp!
- Ω -
En bra genomgång av en otrevlig hädelse.
SvaraRadera"Otrevlig händelse" ... 3 dog och två invalider! -Du e la go!
SvaraRaderaGooglade mig hit efter att ha sett Tom A-landhs avsked på SVT Play. Du/ni har beskrivit en tragisk olycka på ett mycket bra sätt, all heder. Har själv gjort värnplikt (ING) och det var flera olycksfall och nära dödsfall som skedde. Vi hade tur och bra befäl men i fallet med den felande granaten hade det självklart inte hjälpt.
SvaraRadera