fredag 3 april 2020

Vad en karta kan berätta...


Vad säger en karta? Ja, det beror av viken målgrupp som kartan riktar sig till! En standardkarta över Sverige, i skala 50- eller 100-tusendel, ger besked om orter, vägar, stigar, dalar, höjder, sjöar, älvar, åar, bäckar, sumpmarker eller helt enkelt en läsbar bild över den del av Sverige som ryms inom dess ramar. Andra kartor visar ekonomiska ytor som odlingsmarker och skogar. Den gamla Generalstabskartan i svart/grått/vitt återger 40-talets militära behov. Nya militära kartor är givetvis i färg, och visar med sitt definierade rutnät i x- och y-led nutida militärt intressanta uppgifter. I denna artikel skall vi ta del av en sådan karta - men inte en svensk dito utan en äkta Sovjetisk karta över en del av Sverige. 




Över tid har många artiklar skrivits i media rörande öststatsregistrerade täckta lastbilar "på avvägar", inte minst i närheten av krigsflygbaser (vägbaser) eller andra, fasta, försvarsinstallationer. Då och då har också i pressen uppmärksammats att det förekommer sovjetiska kartor över svenska platser av militärt intresse.

Vem minns inte rapporterna om "polska tavelförsäljare"? Unga män, med tavlor i hand som lokaliserade - och i hemmet uppsökte - stridspiloter och andra nyckelpersoner i det svenska försvaret. Syftet kan antas ha varit att förbereda mordoperationer mot dessa nyckelpersoner. En av Redaktörens bekanta, hemvärnschef i F, fick besök av en sådan försäljare. Han köpte en tavla för att kunna presentera den för högre militära chefer. Det skall särskilt noteras att han var den ende i sitt villaområde som fick sådant besök!

Den sovjetiska karta, över en del av Sverige, som vi nu skall studera köptes i St Petersburg av en annan bekant till Redaktören. Tidpunkten för köpet var något år efter sovjetimperiets fall och affären var Военная книжная торговля eller "Militärbokhandeln" på Nevsky Prospekt - paradgatan i St Petersburg.

Redaktören har av tekniska skäl delat den aktuella kartan i sex delar - och det viktigaste, förutom en helrysk beskrivning av en del av Dalarna, - är det som är tryckt upptill och nedtill på kartbladet.




Överst till vänster på kartan anges att koordinatsystemet är enligt 1942 års metod - sannolikt en sovjetisk sådan. Därunder står "Sverige län Kopparberg". Om vi detaljstuderar utsnittet ser vi att ingen möda sparats för att, på ryska, ange varje "händelse" på kartan. 


Överst på kartbladets mitt står
"Generalstaben"



I övre högra hörnet står något extra intressant: 

"Endast för tjänstebruk"! 
Därunder utgivningsåret 1976.

Texten, "Endast för tjänstebruk" visar att kartan inte var avsedd för sovjetiska bärplockare eller skogsvandrande turister i största allmänhet!






Textrutan nere till vänster anger tämligen
noggrant den magnetiska missvisningen
 enligt 1975 års mätningar




Kartbladets nedre mittdel anger i kartsammanhang triviala (men ack så viktiga) uppgifter om den använda skalan (här 1:100 000) samt en avståndslinjal. 











I kartans nedre högra del anges att underlag 
till denna karta är en karta i 
skala 1:50 000 utgiven 1970 och 71
Man anger också att visst material 
från 1971 och 1973 års kartor 
använts vid kartframställningen.
                  
Längst nere till höger anges att redaktören heter G. A. Kotjenivikov


Bland mycket annat kan noteras att där betydande vägar "skär" kartbladets ram så står där angivet hur långt avståndet är till nästa tätort i vägens riktning. Betydelsefull information i ett stressigt fältmässigt läge!

Det har alltid funnits så kallade (svenska) "nyttiga idioter" vilka lagt stor möda på att i tal och skrift söka bortförklara tecken på Sovjetunionens hemliga strävanden att införliva Sverige med sovjetimperiet. Studerar man den sovjetiska ockupationen av de baltiska staterna, det hemliga tilläggsprotokollet till Molotov-Ribbentroppakten, och det därpå följande mordiska försöket att genom det 105 dagar långa Vinterkriget 1939/40 bemäktiga sig Finland så framstår det även för den mest klentrogne att en krigsplanläggning, stödd av krigsspel, riktade sig även mot Sverige.

Ryssland har under de senaste 20 åren systematiskt upprustat sin militärmakt för att återta det tomrum som Sovjetunionen lämnade efter sig. I denna upprustning ingår att säkra förmågan att skydda transportlederna till Ryssland via Atlanten och Barents Hav - och då främst till Murmansk. Genom att skära av Sverige på mitten (Gävle och västerut) kan man ockupera (åtminstone) landets norra halva och få baser för vidare avancemang mot Norge. Genom framskjutna baser i detta land kan man sedan effektivt säkra sina transportvägar till havs.

Det sovjetiska kartbladet i denna artikel visar (samman med många andra tecken) att Sovjetunionen hade allvarligt menade förberedelser för en ockupation av vårt land...

Vem tror att kartorna bränts upp av Putins regim? Vem tror idag att Ryssland är en sovande björn? Vem tror att förutsättningarna förändrats...


                                                     - Ω -      



Redaktionen tar gärna emot kommentarer till denna artikel! Tänk och skriv, kort eller långt!


Om Du vill bli inskriven i Tidsspegelns aviseringslista för nya artiklar så skriv ett e-mejl till erland.renstrom@telia.com 
I mailet skriver du "Önskar bli införd i Tidsspegelns aviseringslista" samt Din e-postadress.














6 kommentarer:

  1. Det där förvånar mig inte ett dugg.
    Jag har en känsla av att vi som land kommer att rusta upp vårat försvar, ordentligt.
    Nu är jag 70 år och kan bara se tillbaka på hur det var när jag växte upp, då var ryssen något man var rädd för.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej! Jag delar dina funderingar - inte minst i dessa tider då det tycks finnas oändligt mycket pengar att för dela på diverse verksamheter. Förstå min nu rätt: naturligtvis behöver företag och verksamheter stöd från staten (dvs från dig och mig) men varför skall det vara så svårt att förstå att vårt försvar är det som ligger närmast Sverige. Det finns tom en internationell regel som säger att envart land skall kunna freda sitt territorium.Var är Sverige där? Naket... försvarslöst. Må dt så bli att våraa politiker inser att deras stolar hotas av ett undermåligt försvar - och i enlighet därmed rustar upp oss till en internationell standard! Mvh Erland

      Radera
  2. Även för en ryskspråkig soldat borde kartan ha varit mer användbar om den haft de svenska ortsnamnen. Det är ju de som finns på vägvisare osv.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Rätt funderat. Men törhända ryssen förväntar sig att vi raskt skyltar om... så skedde i Baltikum. Mvh Erland

      Radera
  3. Hej ! Det man ser till vänster på det nedersta kartutsnittet är en lutningsskala. Med hjälp av den kan man avgöra hur brant det är i terrängen. Troligast hade nog soldaterna dubbla kartuppsättningar, dvs både svenska originalkartor och den ryska varianten. Jag jobbade i Mora 1972-73 och då fanns ingen topografisk ("grön") karta i bokhandeln, bara en svartvit "backstreckskarta". Den Gröna karta jag har nu är rekognoscerad 1972 och 1974. Utgivningsåret för den ryska kartan väcker en del frågor. Tack för en intressant artikel. Tor L

    SvaraRadera
  4. Det där var inga dåliga kartor..1:100K
    På gränsen till orienteringskartor och alla höjdskillnader noga inritade.
    Kan användas till både det ena och andra.
    Köpte en gång en karta i gamla DDR (ofta där, privat) Visade sig att en hel stad vi åkte igenom saknades på kartan!
    Vad som inte saknades var info om oss. Såg (av misstag) vid gränsen vad som sannolikt var svenska Folkbokföringsregistret, ledtexterna syntes!
    Någon såg mig och springan i gardinen åkte snabbt igen..
    Sverige är ju löjligt öppet betr information och är det inte offentligt finns alltid nyttiga idioter till hands..

    SvaraRadera