Marskalken av Sovjetunionen Georgij Zjukov - Åren efter kriget, del I

Georgij Zjukov

När marskalken av Sovjetunionen, utsedd till Stalins ställföreträdare som chef för Röda Armén, Georgij Zjukov, red in på en vit springare på Röda Torget i Moskva för att ta emot Röda Armén vid segerparaden den 24 juni 1945, stod han på höjden av sin militära bana! Älskad av det Ryska folket - mer älskad än självaste ”lillefar” Stalin själv. Hans namn fanns på allas läppar - han var i folkets ögon den som fört Sovjetunionen till seger mot det nazistiska Tyskland under det Stora Fosterländska Kriget.

Av samtiden, och nu av moderna forskare, ansågs/anses han som den kanske störste härföraren under 1900-talet. Djärv, modig, rättvis, krävande samt förespråkare för en hård disciplin gentemot sig själv och mot underställda chefer och enskilda soldater.

Oaktat detta finns anledning till klander av Zjukov och andra militära sovjetiska chefer rörande de sovjetiska truppernas uppträdande mot den tyska befolkningen. Det var inte sällsynt att sovjetsoldaterna plundrade hem och hus och därtill våldförde sig på tyskarna. Våldtäkterna beräknas ha uppgått till 2 miljoner och riktades mot kvinnor och barn från 8 till 80 års ålder. Enbart i Berlin beräknas 100 000 kvinnor blivit våldtagna. Som ett resultat av alla dessa våldtäkter föddes ca 200 000 oönskade barn… många kvinnor dog dessutom till följd av misslyckade aborter.

Denna brist på disciplin kan förklaras med att sovjetsoldaterna ständigt matades med propaganda där nazisternas illdåd mot den ryska befolkningen tydliggjordes och där soldaterna manades till skoningslös kamp mot tyskarna.

Inför framryckningen till Oder utfärdade till exempel Zjukov en order till 1. Vitryska fronten där han skrev: ”Må olycka drabba mördarnas land. Vi skall hämnas fruktansvärt för allt!”

Ilja Ehrenburg i samspråk med sovjetiska
soldater i Königsberg 1945

Ilja Ehrenburg, framstående propagandist som drev en kampanj med avsikt att avhumanisera tyskarna (på samma sätt som nazisterna avhumaniserade judarna inför ”den slutgiltiga lösningen”), uppmanade i Röda Arméns tidning Krasnaja Zvezda soldaterna att: ”med våld bryta de germanska kvinnornas rashögmod och ta dem som rättmätigt byte”.

Det var sammantaget inte så konstigt att de militära befälhavarna tappade kontrollen över sina soldater. Så småningom, i synnerhet efter krigsslutet, återtogs kontrollen mot plundring, våld mot civilbefolkningen och våldtäkter genom stränga straff och till och med avrättningar. Det dröjde emellertid ända till 1947 innan ordningen inom detta område var fullt tillfredställande inom sovjetockuperade områden.

Inte ens Zjukov själv undgick att fläckas av denna brottslighet. I ett senare skede gav Stalin tillstånd till en hemlig husrannsakan i Zjukovs datja utanför Moskva. Det finns protokollfört att han tillskansat sig 70 guldsmycken, 740 silverföremål, 50 mattor, 60 målningar, 3700 m sidentyg och 320 pälsar! Zjukovs intresse för jakt manifesterades av fyndet av 20 handgjorda jaktgevär av det exklusiva engelska märket Holland&Holland.

Som chef för de sovjetiska ockupationsstyrkorna i Tyskland hade Zjukov många administrativa arbetsområden, dock fanns en skarp gräns: den förda politiken sköttes av Kommunistpartiet och det sovjetiska utrikesministeriet.

Inom ockupationsmakternas Kontrollråd representerade Zjukov Sovjetunionen och hade där en mer framträdande roll i samarbetet med västmakterna och vid styrandet av det ockuperade Tyskland.

General Eisenhower

I Berlin träffades Zjukov, i tjänsten, general Eisenhower. Relationerna dem emellan blev på det personliga planet mycket goda. Man kan tvivelsutan säga att två soldater med olika politisk bakgrund och uppfattning fann varandra i soldatandan.

I februari 1946 hölls val inom sovjetunionen till Högsta sovjet och Zjukov blev i kraft av sin popularitet, helt väntat, invald. Strax efter valet kallades Zjukov hem från Tyskland för att bli överbefälhavare för de sovjetiska markstridskrafterna. Formellt erhöll han denna post den 22 mars 1946.

Vad som därefter hände är något höljt i dunkel. Klart är att den som något studerat det inrikespolitiska livet i Sovjet strax inser att bakdanteri, avundsjuka, hämnd för gamla oförrätter (verkliga eller inbillade), rövslickeri och det klimat som ofelbart är följden av ett diktatoriskt envälde kan resultera i att även den mest meriterade för en uppgift ”åker ut i kylan”. 

Joseph Stalin

Kanske insåg Stalin att Zjukovs popularitet bland det sovjetiska folket utgjorde ett reellt hot mot hans egen maktposition? En position som genom ett despotiskt, ohämmat, våld enbart avsett att skapa fruktan, förorsakat 20-40 miljoner av hans undersåtars död?

Marskalk Alexander Novikov

Zjukovs undergång grundades vid förhören av den avsatte marskalken Alexander Novikov, nyss chef för det sovjetiska flygvapnet. Novikov gav följande bild av Zjukov: ”en ytterst makthungrig person som är helt uppfylld av sig själv, som älskar ära, kräver respekt, förväntar sig underdånighet och inte kan tåla mothugg”. Novikov beskrev också ingående Zjukovs vanvördiga omdömen om Stalin som överbefälhavare…

När Novikov släpptes ur fängelse efter Stalins död och rehabiliterades påstod han att dessa omdömen avtvingats honom efter pressande förhör…

Att soldaten Zjukov skulle, vare sig privat eller offentligt, kritiserat sin chef Stalin är föga sannolikt - eller närmast otänkbart! Tvärtom, och dokumenterat, behöll han livet igenom full respekt för sin överbefälhavare!

General Viktor Abakumov
Avrättad 1954

Emellertid, chefen för Säkerhetsministeriet, MGB, Viktor Abakumov, sände kopior på förhörsprotokollen till Stalin som, högst sannolikt, blev rasande.

Resultatet av detta blev att Zjukov efter bara 3 månader sparkades från sin post som chef för markstridskrafterna!

Till skillnad mot alla de höga officerare ofta med ett briljant strategiskt tänkande som den förste i raden av ”fosterlandsförrädare”, Tuchatjevskij (senare, liksom de flesta, postumt återupprättad) som blev avrättade efter skenrättegångar 1937 - 1938, slapp Zjukov undan nackskottet i Lubjankafängelset i Moskva.

Lavrentij Beria
Avrättad 1953

Under det som benämns ”Den Stora Terrorn” avrättades mellan 1934 - 1939 mer än 1 miljon sovjetmedborgare för påstådda brott - allt för att stärka Stalins makt! Några ställdes inför rätta och ”bekände” sina fabricerade brott efter lång och namnlös tortyr, andra sköts helt enkelt i nacken av NKVD efter en s.k. ståndrätt. Lavrentij Beria var Stalins bödel vilken utan någon som helst tvekan verkställde Stalins order.

Statistiken är skrämmande: avrättade inom Röda Armén blev, 1937 - 1938, 3 av 5 marskalkar, 14 av 16 arméchefer, 8 av 9 amiraler, 60 av 67 armékårschefer, 136 av 199 divisionschefer, 221 av 397 brigadchefer, 11 av 11 vice försvarskommissarier, 75 av 80 ledamöter av Högsta militärsovjeten. Halva den sovjetiska officerskåren beräknas ha avrättats, omkring 35 000 man… på lägre befälsnivåer försvann, genom avrättning eller deportation till GULAG, flera 10 000-tal befattningshavare. Det var inte konstigt att Röda Armén kom till korta när nazityskland gick till angrepp den 22 juni 1941!

Inför den nu obekväme Zjukov tvekade själve Stalin och hans bödel, Lavrentij Beria chef för hemliga polisen och direkt ansvarig för alla dessa miljoner mord på oskyldiga! Hur skulle man oskadliggöra Folkets Hjälte, Moskvas, Leningrads, Stalingrads räddare och, till sist, Berlins erövrare? Sovjetunionens mest dekorerade soldat? Ja, inte genom nackskott i Lubjankafängelset… men hur?

Lösningen blev Zjukovs utnämning till chef för Odessas militärområde på Krim. På detta sätt visade också Stalin att han inte tolererade att någon, oavsett grad, inom den militära hierarkin ens kom i närheten av att sätta sig upp mot ”Lillefar”.

Om denna händelse skriver Zjukov: ”Jag insåg att de väntade på att jag skulle ge upp och att de räknade med att jag inte skulle stå ut en enda dag med att vara Områdeschef. Jag kunde inte låta detta hända. Berömmelse är naturligtvis berömmelse. Men det är också ett tveeggat svärd och ibland rispar det sår i en själv. Efter den här motgången gjorde jag allt för att förbli den jag alltid hade varit. I det såg jag min inre räddning.”

Men motgångarna var inte slut med detta. Bakdanteriet och rövslickeriet med strävan efter att omfattas av Stalins gunst fortsatte.

I februari 1947 blev Zjukov fråntagen sitt kandidatmedlemskap i kommunistiska partiets centralkommitté med motiveringen att han hade en partifientlig attityd.

En utredning om Zjukovs krigsbyte, som han själv deklarerade att han köpt för egna pengar, resulterade i att han den 20 januari 1948 av politbyrån, trots allt, förklarades godkänd för att få stanna i partiet - men det gods som kom från Tyskland skulle förverkas till staten. Samtidigt beslutades att han skulle förflyttas till ett mindre betydelsefullt militärområde.

Den 4 februari samma år utsågs han till chef för Uralbergens militärområde med Sverdlovsk som bas.

Tsar Nikolaj II med familj
Mördade av Bolsjeviker 1918

Sverdlovsk, en gång Jekaterinburg, har en egen mörk historia - det var här tsarfamiljens samtliga sju medlemmar, tsaren, hans hustru och fem barn, samt fyra familjen närstående hölls fängslade i Ipatjevhuset från våren 1918 till natten mellan 16 och 17 juli samma år. Order om likvidering av tsarfamiljen utfärdades sannolikt av Lenin.

Jakov Jurovski

Bolsjeviker under ledning av Jakov Jurovski mördade de arma människorna med bajonetter! Kropparna fördes till Koptjakiskogen där de styckades och kastades i två gravar. Dessa gravar återfanns 1979 och 2007 i den så kallade Griskultingravinen nära byn Koptjaki, 15 km norr om Jekaterinburg. Identiteten fastställdes med DNA och kvarlevorna finns nu begravda i Peter-Paulkatedralen i St Petersburg. 

Sverdlovsk återfick sitt gamla namn, Jekaterinburg, 1990.

Åter till Zjukov som lade skulden för beslutet om förflyttning till Sverdlovsk på Abakumov och på Beria.

Efter Stalins död 1953 arresterades Abakumov och anklagades för maktmissbruk och avrättades. Det är dock tvivelsutan så att Abakumov inte kunde ha fattat ett sådant beslut rörande den berömde Zjukov utan Stalins godkännande.

Därefter följde en systematisk litterär och bildmässig utplåning av Zjukov - faktiskt i stil med vad som skedde under faraonsk tid i Egypten. Bilder retuscherades, journalfilmer klipptes om, huvudpersonen (Zjukov) i romaner anonymiserades osv.

På en affisch som publicerades 1949 föreställande Stalin och hans närmaste böjda över kartor planerandes motoffensiven vid Stalingrad saknas Zjukov - som ju faktiskt var en av huvudpersonerna vid Stalingrad…

Till och med på målningar föreställande segerparaden i Moskva saknas Zjukov - han som uppsutten på en vit häst tog emot trupperna!

Bokstavligen alla artiklar, noteringar och bilder rörande Zjukovs framgångsrika och strategiskt taktiska kamp mot NaziTyskland försvann från det officiella Sovjetunionens arkiv.  Avsikten var att förvandla Sovjetunionens Främste Marskalk till en ickeperson! En man som aldrig funnits…

General Vasily Gordov
Avrättad 1950

Många lägre befälhavare i Zjukovs närhet förhördes och fängslades. För många blev straffet fängelse, för andra döden - så slutade t ex generalerna Gordov och Rybaltjenko sina liv sedan de avslöjats med att utbyta ”förrädiska kommentarer” rörande Stalins behandling av Zjukov… detta var verkligheten i Stalins värld, arbetarnas paradis! I Sovjetunionen värderades inte ett liv högt - allra minst om det på något sätt hotade Lillefar Stalins popularitet och makt!

General Filipp T. Rybalchenko
Avrättad 1950

Samtliga som drabbats i samband med kampanjen mot Zjukov rehabiliterades efter Stalins död, somliga dock postumt.

Zjukov, tillsammans med några andra höga officerare, blev 1950 återinvalda i Högsta Sovjet.

1952 utkom den andra utgåvan av ’Stora sovjetencyklopedin’ och här omnämns Zjukov i positiva ordalag och beröms för sina viktiga insatser för att verkställa Stalins planer under det Stora Fosterländska Kriget.

I oktober samma år genomfördes den 19:e partikongressen (den första sedan krigsslutet) och Zjukov återinsattes då som kandidatmedlem i Centralkommittén.

Fortsättning följer i artikeln "Marskalken av Sovjetunionen Georgij Zjukov - Åren efter kriget, del II."

                                                                                                - Ω -

 

Redaktionen tar gärna emot kommentarer till denna artikel! Tänk och skriv, kort eller långt! Ange gärna ditt namn och e-postadress efter din kommentar - det kan vara av intresse för den händelse jag skulle vilja komplettera den aktuella artikeln med uppgifter som du lämnat! Givetvis kan du skriva direkt till mig om du finner det mer passande!

Om Du vill bli inskriven i Tidsspegelns aviseringslista för nya artiklar så skriv ett e-mejl till erland.renstrom@telia.com 

I mailet skriver du "Önskar bli införd i Tidsspegelns aviseringslista" samt Din e-postadress.