onsdag 8 april 2015

La decima flottiglia MAS, Den tionde flottiljen och de bemannade torpederna. Del I

Klockan var 19 minuter över två på natten mellan den 18 och 19 december 1941. De två italienska grodmännen var ca 30 meter från sitt mål, Royal Navys slagskepp Valiant, vars besättning inte hade den ringaste aning om vad som väntade. Royal Navy skulle strax  drabbas av det dittills hårdaste slaget mot brittisk herravälde i Medelhavsområdet.


Den 27-årige kaptenen Luigi Durand de la Penne styrde denna natt den ena av tre bemannade torpeder. Han var nu så nära det 32 000 ton tunga slagskeppet att han bokstavligen kunde röra vid det gråmålade pansarskrovet. Dittills hade han och hans 5 följeslagare haft mycket god tur: de hade kommit obemärkta in i Alexandrias hamn och den sista delen av anfallet förlöpte nästan som vid en övning.

Men nu var det slut på la Perennes tur! Den bemannade torpeden svarade inte på hans kommandon utan störtdök ner till hamnbassängens botten. la Perenne upptäckte snart orsaken: en vajer hade snott in sig i torpedens propeller. Hans kamrat, översergeant Bianci, syntes inte till och la Perenne kände sig plötsligt väldigt ensam. Det gick inte att avlägsna vajern från propellern och han hade egentligen bara två alternativ: att ge upp operationen trots att han befann sig några ynka meter från det brittiska slagskepp som han var utsänd att förstöra, eller att lossa och med handkraft dra fram de två tidsstyrda sprängladdningarna om 280 kg. Sprängladdningarna utgjorde torpedens för (noskoner) och skulle, med hjälp av två stora magnetplattor och en mellan dem spänd vajer hängas upp under slagskeppets köl.

de la Penne fattade ett snabbt beslut. Resultatet får vi läsa om i den III:e artikeln i serien!

Under första världskrigets sista dagar lyckades en liten grupp italienska grodmän ta sig in i den österrikisk-ungerska flottbasen vid Pola och med hjälp av minor sänka slagskeppet Vinbus Unitis på 21 000 ton. Ironiskt nog hade skeppet kl 16:30 just denna dag halat den österrikiska flaggan och gått över till det sydslaviska förbundets flotta, vilket senare skulle bli Jugoslaviens flotta. Därmed var fartyget vid sänkningen faktiskt i förbund med Italien!

Efter 2:a världskrigets utbrott skapades en självständig specialenhet med ansvar att planera och genomföra angrepp på brittiska örlogsfartyg och baser i Medelhavet. Det nya förbandet fick namnet La decima flottiglia MAS. Namnet översätts med "Den tionde flottiljen" och förkortningen MAS står för förbandets disponerade fartyg: motoscafi anti sommergibili (antiubåtsmotorbåtar) Bokstäverna står också för det italienska ordspråket "Memento audere semper", vilket betyder Kom ihåg att alltid våga. Detta blev också förbandets motto.

Förbandet bestod av ca 100 man frivilliga vilka alla testades för utomordentliga fysiska och psykiska tillgångar. Förbandet leddes av prins Junio Valerio Borghese.


11 månader efter Italiens krigsförklaringen mot Storbritannien och Frankrike genomförde MAS det första anfallet. Det vapen som användes var en snabbgående (55 knop) flatbottnad (för att kunna passera över ev torpednät) liten motorbåt (4,2 meter lång) med en i fören inbyggd sprängladdning om 250 kg. Sprängladdningen detonerade när när farkosten rände in i målets sida. Föraren hade sin plats längst akterut och medelst en enkel katapult lämnade han, på lämpligt avstånd från målet, den framrusande båten sedan rodret låsts.

Förarens återkomst till Italien byggde på vederbörandes tur och simskicklighet samt på förekomsten av Italienska fartyg eller vänskapligt bemötande i det neutrala Spanien.

Anfallsföretaget som verkställdes i gryningen den 26 mars 1940 riktade sig mot den brittiska kryssaren York och tre transportfartyg vilka låg för ankar vid Kretas nordkust. Britterna trodde sig vara utsatta för ett flygangrepp när de hörde de snabba italienska motorerna och började planlöst skjuta mot osynliga fiender i luften! Förs när fem av de sex grodmännen tillfångatagits och solen gått upp stod det klart för britterna vad som hänt.

Kryssaren York blev så svårt skadad att hon måste sättas på grund för att inte sjunka. Emellertid hade Tyskland nu inlett sitt anfallsföretag mot Kreta och britterna tvingades inse att York inte skulle hinna repareras till sjövärdigt skick innan ön var ockuperad. Fartygets besättning tvingades därför sänka York.

I nästa artikel kommer MAS och den bemannade torpeden att studeras.

Källa Rasmus Dahlberg: Dödliga uppdrag under andra världskriget

                                                     




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar