Jagarkatastrofen vid Märsgarn, del II

Envar som intresserar sig för något kommer för det mesta att finna att få saker är svarta eller vita - en mängd gråtoner finns vanligen mellan vitt och svart. När sedan nära 76 år förgått sedan en viss händelse inträffade - i detta fall Jagarkatastrofen vid Märsgarn - kommer tidens nötande av stenen att fördunkla vad som skett och lägga en grå skugga över vad som en gång framstod i tämligen klara färger!

Bilden: Jagaren HMS Klas Uggla brinner (och sjunker) vid Jagarbryggan på Märsgarn.

Den som tagit del av fältkrigsrättens dom den 10 juni 1943 har anledning att ställa frågor om vad som egentligen skedde vid Märsgarn den 17 september 1941.


Ur fältkrigsrättens utslag:
"Vid överblickande av utredningsmaterialet framstår det såsom anmärkningsvärt, att explosionen i tiden sammanfallit både med att flygplanen befunnit sig i närheten av jagarna och att instruktion pågått vid aktra tubstället på Göteborg. Utredningen synes dock visa, att sannolikt ingendera av tänkbara orsaker (ofrivillig avfyrning av torped eller tappat föremål från flygplan), har med olyckan att skaffa. Som en sammanfattning uttalar fältkrigsrätten, att möjligheten av den inträffade explosionsolyckan förorsakats av en olyckshändelse av något slag, samt att särskilt på grund av antaglig orsak till olyckan icke kunnat utpekas, övervägande sannolikhet talar för att den orsakats genom uppsåtlig skadegörelse, vars förövare dock inte kunnat anträffats. Fältkrigsrätten avskriver förty målet från vidare handläggning".

Fältkrigsrätten avfärdar därmed vittnesmål från åtta edsvurna personer som anger att de sett ett föremål falla från ett av de tre flygplan av typen S12 (Heinkel He 114) vilka övar bombanfall genom dykning mot jagarna HMS Klas Horn, HMS Klas Uggla samt HMS Göteborg.

Lördagen den 15 januari 1944 avger polisintendenten Martin Lundquist vid Stockholmspolisens Kriminalavdelning, 2:a sktionens, 6:e rotels 1:a byrå IC2t en rapport "Ang. fortsatt undersökning av jagarkatastrofen den 17 september vid Hårsfjärden" till Chefen Marinen.

Denna omfattande rapport upptar 191 maskinskrivna A4 sidor - vi skall i nuläget dock enbart intressera oss för några få detaljer.

"Den 10 juni 1943 meddelade fältkrigsrätten utslag i undersökningsmålet angående jagarkatastrofen på Hårsfjärden den 17 september 1941. I utslaget angavs bland annat att övervägande sannolikhet talade för att katastrofen orsakades av uppsåtlig skadegörelse.

Sedan utslaget offentliggjordes, utfästes från olika håll belöningar på sammanlagt 15.000:- till den eller de, som kunde lämna sådana upplysningar att eventuella gärningsmän avslöjades. Med anledning härav har till kriminalpolisens 6:e rotel inkommit sammanlagt 123 anmälningar, behandlande omständigheter, som kunnat bidra till stärkandet av hypotesen att katastrofen skulle ha orsakats genom uppsåtlig skadegörelse. 

Ett flertal av anmälningarna [10 st, namngivna, red anm] gå emellertid ut på att personer iakttagit ett föremål falla från något av de flygplan, som vid explosionstillfället befann sig i omedelbar närhet av jagarna.

De personer, som gjort denna iakttagelse, äro följande.... [10 namn listade]

Från kriminalpolisen i Borås har inkommit en rapport av vilken framgår, att en folkskollärare Gustav Helge Lybeck omedelbart efter jagarkatastrofen sammanträffat med en volontär vid Kungl. Flottan som sade sig ha sett ett föremål falla från ett av flygplanen. Rapporten härom har intagits å sid. 36. Volontärens identitet har ej kunnat fastställas, men spaningar härför fortgå.

Härjämte har såsom en anmärkningsvärd omständighet framkommit, att tvenne personer, nämligen svetsaren Ernst Tore Mattsson och ingenjören Karl Johan Johansson, ungefär en halv timme efter katastrofen sammanträffat med en flygare, som själv sade sig vid katastroftillfället ha befunnit sig med ett flygplan i luften ovanför jagarna [samstämmiga uppgifter klargör att det totalt var tre flygplan i luften vid olyckstillfället, red anm] samt därvid haft planet försett med bomber.".....


Kriminalpolisens förhör med hantlangaren Karl Arvid Johansson:

"Han är född den 21 juli 1926 i Katarina församling, Stockholm.... [Johansson var städslad för att, samman med tre andra lägga in nya korkmattor på fartyget Njord som låg för ankar blott 200 meter från jagarna.]

... På förmiddagen samma dag som jagarkatastrofen inträffar (den 17 september 1941) var Johansson jämte ovannämnda arbetare sysselsatta å Njord [fartyg ankrat vid Märsgarn, red anm] Omedebart innan olyckan inträffade (kl 10:99) [09:58, red anm] hade arbetarna tagit sig en paus i arbetet och gått upp på Njords däck. Johansson för sin del hade klättrat upp på fartygets utkiksbrygga. När han stod på densamma såg han tre flygplan, som kretsade över ön Märsgarn i olika riktningar. Vid något tillfälle flög planen i snöplogsformation varvid två plan voro betydligt högre än det tredje. Senare tyckte Johansson, att planen flög i linje efter varandra. Omedelbart innan explosionen inträffade såg Johansson, att planen under sin färd sänkte sig ner mot de tre jagarna, som låge förtöjda i närheten av Njord. Johansson uppfattade detta som att flygplanen gjorde störtdykningar mot jagarna. Det mellersta planet gick betydligt närmare jagarna än de båda övriga. När detsamma under sin dykning mot jagarna kom på sin lägsta punkt under den nedåtgående rörelsen, såg Johansson att ett föremål lösgjordes från flygplanet. Föremålet var av långsträckt form och spetsigt framtill. Baktill verkade föremålet vara alldeles platt. Det hade mörk färgton. Johansson följde föremålet med blicken och tyckte, att detsamma skulle slå ner i vattnet vid sidan om jagarna. Just när föremålet kom i höjd med jagarnas däckslinje såg Johansson, att en eldslåga slog upp och att en mängd skrot kastades uppåt. Kort därpå hördes en kraftig detonation. När Johansson såg detta insåg han, att föremålet slagit ner i jagarens däck och inte i vattnet, som han först trodde det skulle göra. ...

De tre bärande olycksteorierna är

* tappad bomb/föremål från flygplan (Jo, flygplan S12, He 114, hade trots sin huvuduppgift som flottörförsett spaningsflygplan även kapacitet att bära två 50 kg flygbomber)
* handhavandefel vid torpedexercis vid HMS Göteborgs aktra torpedställ
* sabotage

Fältkrigsrätten lutade sig 1943, utan att vara kategorisk, åt sabotageteorin som den mest troliga.... men var det inte också den i tiden mest "passande" och politiskt korrekta... 

* skulle Sveriges Flygvapen vara så klumpigt, okunnigt och illa tränat att det under övning sänkte fartyg ur sin egen flotta?

* skulle Svenska Flottan vara så okunnig och klumpig, eller materiellt handikappad, att den spränger sina egna fartyg under exercis?

Det finns konspiratoriska teorier om att sabotage skulle utövats av brittiska eller sovjetiska agenter i syfte att störa den tyska malmtransporten från Kiruna till tyska hamnar... Men: malmtrafiken var förvisso inte beroende av tre svenska jagare!

Huruvida olyckan inträffade till följd av något fatalt misstag  i torpedexercisen eller till följd av en från något av S12-planen från Hägernäs tappad bomb - eller annat föremål - låter sig inte, såhär snart 76 år efter jagarkatastrofen på Hårsfjärden, säkerställas. Låt oss inte glömma att olika teorier prövats av kompetenta män... men något definitivt svar finns inte.


Den minst sannolika orsaken till katastrofen är att en - eller flera - sabotörer obemärkta, mitt i ett världskrig, skulle ha tagit sig ombord på två svenska jagare förtöjda i en bevakad marinbas, på en ö i Stockholms södra skärgård - och lika obemärkta försvunnit!

                                                   Ω