Efter en ansträngande fältdag den 24 oktober 1940 var i kvällsmörkret två plutoner beredskapssoldater ur ett ingenjörskompani från Ing 3 på återväg till förläggningen vid Armasjärvis östra strand. Självklart väljer befälhavande officer, fänrik Ivan Pellijeff den kortaste och snabbaste vägen till förläggningen: linfärjan som går tvärs över den 5 km långa, men bara 1 km breda sjön.
(Red anm: En linfärja går i vatten mellan två punkter med hjälp av en eller två vajrar. Färjan kan vara motor- eller handdriven.)
Under hotfull tystnad beledsagad av enstaka svordomar embarkerar 103 man den rangliga färjan trots protester rörande bärigheten framförda till fänrik Pellijeff av färjans befälhavare, den blott 19-årige färjkarlen Gösta Blomster. Blomster anger att färjan tar max 30-50 personer... Men hans protester viftas bort av fänriken som vill hem! 103 man ombord samt färjkarlen Gösta Blomster - men de skall aldrig komma fram till den andra stranden!
Ingen lägger i mörkret märke till att en 104:e figur, Liemannen, också stiger ombord... han känner med tummen på liens egg och ler ett kusligt - isande - leende..
Mitt ute på Armasjärvi ljuder ropen: Vattnet kommer ombord! Vi sjunker! Linfärjan vattenfylls snabbt och 103 man hamnar i det iskalla vattnet - nedtyngda av vapen och annan personlig utrustning.
18-årige Olle Blomster, bror till färjkarlen, hör ropen utifrån sjön och får snabbt en båt i vattnet och ror ut... De panikerande soldaterna som söker frälsa sina liv välter dock hans båt och Olle går samma öde tillmötes som sin bror Gösta och 44 andra människor vilka blir det kalla mörka vattnets rov denna kväll.
Döden grinar iskallt och räknar in 46 döda... en skaplig skörd en torsdag, torsdagen den 24 oktober 1940.
Den havererade färjan. Den var byggd av trä och flöt även vattenfylld utan last...
Notera wireblocket till vänster i bild... och det losslitna block som ligger på färjans däck strax hitom färjkarlens väderskydd.
Polisundersökning av den olycksaliga färjan över Armasjärvi
De omkomna hedras vid en ceremoni i Överkalix före avtransport till respektive hemort.
På ängarna framför Armasjärvi restes 1941 en minnessten och årligen, på årsdagen den 24 oktober, hedras minnet av de omkomna med kransnedläggning. Detta sker (till följd av regementsdöden) numera genom Ing3:s Kamratförening, Norrlandsingenjören.I den efterföljande krigsrätten frikändes fänrik Pellijeff från misstanke om "oförstånd i tjänst". Tydligen var det då för tiden i sin ordning att i befälsställning vara så okunnig om grundläggande fysikaliska ting (t ex en färjas bärighet) att man opåtalat kunde ansvara för dränkningen av 46 människor...
Ω
Min morfar var i koktrossen. Han han varnade för det uppenbara. Han fick hjälpa till att rädda. Hans hälsa var efter detta allvarligt påverkad. Lunginflamation, halsfluss, hjärtmuskel påverkan, njurpåverkan osv. Han dog alldeles för tidigt. Den 3 september 1967.
SvaraRaderaTack för intressant detaljinformation. Din information visar att historien inte är så långt borta som vi tror eller tycker. Har du mer uppgifter om din morfar och beredskapen? Hälsningar! Erland
SvaraRaderaMin far som var högste befäl var ledig den dagen och han var då och hälsade på sin blivande fru tillika min mor.
SvaraRaderaHan hade genom hela livet svårt att prata om denna händelse och tog den mycket tungt. Han gick bort nästan hundra år 2015. De sista åren kunde han dock berätta lite om händelsen och andra saker som satt djupa spår under beredskapsåren.