Tidigt under andra världskriget insåg ledningen för den tyska flottan, Kriegsmarine, behovet av att kunna förlägga u-båtar till hamnar direkt vid Atlantkusten. Därigenom slapp man att fartygen skulle gå ut från, respektive in till, hamnarna vid Östersjökusten via Kielkanalen.
 |
| Storamiral Erich Raeder Chefen Kriegsmarine 1939-1943 |
1943, sedan Raeder med starka ord sökt övertala Hitler om att inte låta skrota tyska flottans övervattensfartyg - och tvingats avgå, avlöstes han av Hitlers favoritofficer i tyska flottan: Karl Dönitz vilken befordrades till storamiral i rollen som chef för Kriegsmarine.
 |
| Storamiral Karl Dönitz Chef Kriegsmarine 1943-1945. Rikspresident i Tyskland några veckor i maj 1945 |
Storamiral Karl Dönitz utnämndes 1945, i Hitlers testamente, till Tysklands Rikspresident och överbefälhavare för Krigsmakten (Wehrmacht). För sina krigsbrott dömdes Dönitz senare, vid den stora krigsförbrytarrättegången i Nürnberg, till 10 års fängelse i Spandau (Berlin).
Tillbaka till 1941!
U-båtsbaserna längs Atlantkustens ockuperade länder bedömdes behöva inte enbart en bra hamn utan en väl skyddad sådan. Organisation Todt (OT), byggd av Fritz Todt, och efter hans oförklarliga flygolycka i Ostpreussen, av Hitler överlämnad till arkitekten och organisationsgeniet Albert Speer. OT fick uppdraget att bygga bombsäkra dockor för u-båtar i de franska hamnarna Brest, Lorient, Saint-Nazaire, La Rochelle och Bordeaux.
Även i Trondheim och Bergen (Norge) skulle det komma att byggas några bombsäkra u-båtsdockor - alla med 8 meter skiktade betongtak!
När Hitler och hans favoritarkitekt Albert Speer skissade på Tysklands nya huvudstad, Världshuvudstaden Germania (då Berlin), räknade men helt kallt med att de byggnader som skulle byggas 1935-1950 inte skulle kunna vara av sådan beständighet att de skulle nå Tredje Rikets, det tusenåriga rikets bortre jubiléum, utan sammanstörta! Vad som då, på fullt allvar, räknades med var: ruinvärdet! Det vill säga det historiska värde som dessa byggnader skulle ha likt Egyptens mångtusenåriga pyramider och tempel! För den som önskar gå vidare i ämnet rekommenderas Tidsspegelns artikelserie Ett stort uppdrag, samt Världshuvudstaden Germania del I, Världshuvudstaden Germania del II och till sist artikeln Bakom Världshuvudstaden Germania
Med tvångsrekryterad personal byggde, i förbluffande hastighet, Organisation Todt de franskbaserade u-båtsbaserna i Brest, Lorient, Saint-Nazaire, La Rochelle och BordeauxTidsspegeln redaktör har haft förmånen att under RoadTrip 21/22 besöka några av dessa frankrikebaserade baser.
Av de storslagna planerna för Berlins omdaning återstår nu enbart några gatulampor längs den forna paradavenyn Charlottenburger Chausse, nu "Strasse des 17 juni" till minne av de arbetare som kallblodigt sköts ihjäl av Östtysk polis och Sovjetisk militär under ett uppror i Östberlin år 1953.
 |
| Schwerbelastungskörpern i stadsdelen Tempelhof, Berlin |
Till höger Hitlers skiss från tidigt 20-tal över den väldiga triumfbågen i Världshuvudstaden Germania (det omdanade Berlin). Byggnaden skulle ha en höjd på 117 meter och ett bredd om 170 meter - att jämföra Triumfbågen i Paris som är 50 meter hög!
Kvar av det Tusenåriga Rikets byggnader finns nu den aldrig helt färdigställda Partikongresshallen i Nürnberg, delar av Reichpartitagsgelände i samma stad (jfr Världshuvudstaden Germania del I) och dessa gigantiska u-båtsbunkrar! De senare närmast omöjliga att avlägsna till följd av sin enorma volym av armering och betong. Till u-båtsbunkern i Saint-Nazaire användes svindlande 480 000 kubikmeter betong. För att få en uppfattning om denna massa kan man tänka sig att lägga 480 000 träkuber med en meters sida i en lång rad. Om vi börjar med första lådan vid Tre-Riksröset längst uppe i norr kommer vi att passera Sinaihalvön och hamna ett gott stycke ute i Röda Havet innan vi placerar ut den sista lådan!
På några platser, t.ex Saint-Nazaire, har man under efterkrigsåren faktiskt inkorporerat bunkerkompexen med stadsbilden genom att använda (delar av bunkern) för museum och kulturevenemang.
 |
| Flygbild Dora I, år 2010 |
I Trondheim finns u-båtsbunkern Dora I och där har man helt sonika byggt på bunkern med två våningar vilka samman med tillbyggda huskroppar idag tjänar Trondheims kommun med lokaler för museum, bibliotek och kontor.
 |
| Markvy Dora I i Trondheim. Notera de tillbyggda takvåningarna på själva bunkern samt dess vidbyggda huskroppar |
U-båtsbunkern i La Rochelle, eller mer exakt i La Pallice "kant i kant" med La Rochelle, har nu kommit så långt i sin nedbrytning till en ohanterlig ruin att den till följd av rasrisk är stängd för allmänheten. Orsaken är främst de massiva bombangreppen under kriget vilka skapade sprickor i det 8 meter tjocka taket - dock utan att tränga igenom. Konstruktionstekniken för taken var skiktade gruslager med mellanliggande armerad betong av olika typ. Nu har regnvatten trängt ner i dessa sprickor varvid armeringen långsamt förintas och det ruinvärde som beaktades vid projekteringen av Världshuvudstaden Germania närmar sig...
Här följer nu några bilder från Tidsspegelns besök i Saint-Nazaire den 2 april 2022.
 |
| U-båtsbunkern i Saint-Nazaire |
 |
Notera taktjockleken! 8 meter. Inga då använda flygbomber |
 |
De olika dockfacken skildes av tjocka väggar. Varje fack skyddades av tunga metalldörrar mot från hamnbassängen kommande bombsplitter |
 |
Genom att bila bort kortväggarna (mot gatan) i flera av facken har anläggningen fått en klart öppnare mer tillgänglig "look" |
 |
| Redaktörens hustru får tjäna som jämförelseobjekt till den bortbilade väggens tjocklek! |
 |
| Bassäng 10B i Saint-Nazaire. Vilka båtar seglade ut från denna kajplats för att aldrig återkomma? Av Tysklands under kriget 1000 operativa u-båtar ligger, med sina besättningar, 750 stycken på havets botten... Den högsta förlustsiffra något vapenslag någonsin noterat... |
 |
| Varje bassäng skulle rymma en u-båt av t ex typ VII C med en längd av 67,1 meter. De flesta öppna bassängerna är dock till 1/3 igengjutna för att skapa golvyta |
 |
| I bassängväggen ingjuten pollare för förtöjning av u-båten. Sannolikt träddes en tross med ögla genom hålet i pollaren och lades sedan över "stolpen". Varje bassäng hade flera sådana pollare ingjutna i bassängväggen |
 |
| Även här i Saint Nazarie pågår byggnadens nedbrytning till följd av rostande armeringsjärn... |
 |
| Det vilar nästan något sakralt över dessa väldiga salar, en gång byggda för att underhålla Havets Vargar - vars byten var fartyg och försvarslösa sjömän... |
- Ω -
Som vanligt en mycket bra artikel.
SvaraRadera