231 år sedan skotten i finska Puumula - 80 år sedan Gleiwitzincidenten

Arrangerade gränsincidenter avsedda att ge den förment angripne orsak att gå till anfall på grannen är lika gamla som krigskonsten enligt den kinesiske generalen Sun Zi för mer än 2500 år sedan! 

Gustav den III använde tekniken då han startade krig mot Ryssland den 29 juni 1788. Förevändningen var ett överfall på en gränspostering i Puumula (Finland).

Enligt regeringsformen fick inte konungen starta krig utan riksdagens godkännande. Men i händelse av anfall mot Sverige kunde konungen fritt disponera sin armé... 

I detta fall "råkade" den svenska armén vara mobiliserad och redo för anfall österut...

Skärmytslingen i Puumala dög utmärkt som förevändning för kriget. Skrönorna om att de skjutande ryssarna egentligen var svenskar i ryska uniformer från Operans dräktverkstad är sannolikt inte helt grundlösa. 

Inför Finska Vinterkriget iscensatte Sovjetunionen incidenten i Mainila.

Omkring klockan 15.00 finsk tid den 26 november 1939 i byn Mainila, nära Beloostrov i Sovjetunionen, alldeles vid gränsen mot Finland, hördes och observerades sju explosioner av de finländska trupperna på andra sidan gränsen. 

Enligt den officiella sovjetiska versionen dödades fyra ryska militärer och sårades nio. Redan kl 19.30, samma dag, överlämnades en not till Finlands sändebud i Moskva, i vilken det sades att eld hade öppnats mot de sovjetiska trupperna i Mainila och krävdes att det finländska artilleriet, till förebyggande av liknande provokationer, skulle dras tillbaka 20-25 km från gränsen.

Händelsen undersöktes av de finska myndigheterna, och man konstaterade att det finska artilleriet vid den aktuella tidpunkten var så grupperat att inga pjäser kunde lägga Mainila under eld. 

Josef Stalin

Detta hindrade inte att Josef Stalin tog incidenten som förevändning för att följande dag meddela att Sovjetunionen inte längre ansåg sig vara bunden av nonaggressionspakten från 1932. 

Den 30 november gick sovjetiska trupper till brett angrepp mot Finland - från Ishavet i norr till Finska viken i söder.

Efter sovjetunionens fall har klargjorts att en för ändamålet utsänd rysk kommandogrupp med granatkastare avlossade skotten mot Mainila.

I Gleiwitz i dåvarande  tyska Obeschlesien, 10 km väster om polsk-tyska gränsen, var överraskningen på afton den 31 augusti 1939 obefintlig när riksradion, Großdeutcher Rundfunk, plötsligt tystnade och i stället hördes polska röster! Tvärtom hade den "skådespelande" polischefen i Gleiwitz (nu Gliwice) i Övre Schlesien informerats i förväg. 

Gauleiter Wilhelm Schade berättade till och med för sin förvånade hustru tidigt på kvällen den 31 augusti att det var någonting på gång - hon uppmanades sätta på radion kl 19:30 på Gleiwitzstationens våglängd i deras bostad på Tarnowitzer Strasse.

Sändarstationen i Gleiwitz

Och faktiskt: någon minut efter klockan 20 denna torsdag bröts det vanliga programmet. Det knäppte och skrapade, och så meddelade en röst på polska att

staden och sändarstationen Gleiwitz var i händerna på polska oberoende

frihetskämpar.

Därefter följde några pistolskott samt svordomar på polska och ryska

– sedan blev stationen tyst. 

Med tanke på den stigande spänningarna mellan det Tredje Riket och Polen under de senaste dagarna hade många människor på båda sidor av gränsen

väntat på att höra nyheter likt denna.

Polisen hade också lyssnat - och från polisstationer på platser runt om

Gleiwitz fick gauleiter Wilhelm Schade upphetsade samtal. Men Schade

instruerade sina underordnade att vänta och lugna invånarna i gränsstäderna.

Därefter lät han sig köras till sändarstationen.

Franciszek Honiok

Där fann han de tre teknikerna på stationen bundna - och en död man. 

Den döde var Franciszek (Franz) Honiok. Han var tysk medborgare av polsk härkomst, en deltagare av schlesiska upproret 1921. Han skulle vara "bevis" för att polska frihetskämpar utfört attacken. Han hade blivit arresterad dagen innan det fingerade attentatet, bedövad med en spruta och transporterad till radiostationen. Därefter sköts han i huvudet. Honiok var, som sig bör, civilklädd och man hade varit mån om att han hade äkta dokument på sig.

Reinhard Heydrich

Gleiwitzoperationen hade, liksom ca 200 andra planerade provokationer varav endast ett 10-tal genomfördes, förberetts av chefen för tyska säkerhetstjänsten (Sicherheitsdienst, SD) Reinhard Heydrich. 

Helmut Naujocks

På plats fördes befälet av SS-Sturmbannführer Alfred Helmut Naujocks.

Det var totalt sju provokatörer i operationen. De låtsades vara schlesiska upprorsmän och dessa stred under åren 1919 - 1921 i sina arbetskläder - provokatörerna var alltså arbetsklädda!

Under åren 1919 till 1921 förde Polen ett krig mot Sovjetryssland - men trots det hjälpte man de schlesiska upprorsmännen på olika sätt, dock delade man aldrig ut några uniformer ty det skulle inneburit ett krigsförklaring gentemot Tyskland. Följaktligen fick radiostationens angripare vara klädda i arbetskläder; man var också noga med att endast tala polska sinsemellan under operationen för att ge sken av ett polskt angrepp.

Användande av reglementsenliga polska uniformer i Gleiwitz den 31 augusti 1939 var naturligtvis helt omöjligt inte minst av den anledningen att det där tillfälligt stationerades tusentals tyska soldater som skulle gå till anfall mot Polen påföljande dag. Den tyska skolstarten, som skulle infallit den 15 augusti, hade av denna anledning senarelagts för att skolbyggnaderna i Gleiwitz skulle fungera som förläggning för tyska soldater. Att i ett sådant läge en grupp klädd i polska uniformer obemärkt skulle ta sig några kilometer in på tyskt territorium måste betraktas som helt omöjligt! 

Radiostationens ordinarie vakter hade fått order om andra uppgifter. Kl 18 sändes i deras ställe två polismän ut varav den ena hade till uppgift att släppa in provokatörerna i stationen och den andre att gå in i byggnaden och underhålla  sig med de tre radioteknikerna. Under det kommande överfallet skulle den senare - som "medarresterad" person - vakta teknikerna så dessa ej handlade "obetänksamt".

I den tredje veckan av augusti 1939 hade SS-Sturmbannführer Alfred Helmut Naujocks kommit till Gleiwitz med en liten trupp. Liksom många andra SD-enheter längs gränsen, var han beordrad att orsaka en "gränshändelse" den 31 augusti.

Adolf Hitler

"Jag kommer att ge propagandistisk orsak till kriget – likgiltigt om den är trovärdig eller ej!", sade Adolf Hitler den 22 augusti 1939 till sin samlade generalstab på Obersalzberg. (Ofta felaktigt angivet som Berchtesgaden.)

Naujocks raid var dåligt förberedd, liksom andra "gränshändelser" den 31 augusti . Naujocks män visste inte att de inte kunde sända sitt budskap från Station Gleiwitz och nå ut till Tredje Rikets territorium. Gleiwitzsändaren sände endast ut de program som skickades per tråd från sändaren i Breslau (nu Wroclaw) – och saknade därtill studio.

För lokalt begränsade nödmeddelanden hade sändaren en s.k. "åskstormsmikrofon" med vilken man kunde varna lyssnarna för stundande åskväder. Någon teknikkunnig på platsen skulle säkert ha kunnat förklara detta för Naujocks - och likafullt visste han det inte! 

Naturligtvis belastades historiens trovärdighet av att en SD-man av "en slump"  

var på plats och sköt den pro-preussiska oberschlesiern Franz Honiok,

som hade arresterats dagen innan - den 30 augusti 1939.

I sitt tal i Riksdagen kl 10 den 1 september 1939 påstod Hitler att

14 stycken gränsöverskridanden skett, "varav tre stränga". (Vad H avsåg med

detta är oklart..) Han förklarade också att Tyskland sedan 05:45 befann sig i

krig med Polen. 

Världsbrandens tändande fackla låg på bålet...

Själva avsikten med gränsincidenterna var att skapa ett diplomatiskt klimat

där Polen framstod som angripare av Tredje Riket – och därmed bromsa/förhindra avtalade krigsförklaringar från avtalsländerna England och Frankrike.

Beräkningarna kom på skam då England och Frankrike förklarade

Tredje Riket krig den 3 september 1939. 

Världsbranden var ett faktum!

Om sändarstationen Gleiwitz:

Gleiwitz radiostation

Stationen byggdes 1934-1935

som slavstation till sändaren i Breslau

varifrån programmaterialet kom

per tråd.

Sändaren togs i drift 22 december

1935 och var i tysk tjänst

till januari 1945.

Kontrollrummet i Sender Gleiwitz

Sändarens frekvens var 1231 kHz eller våglängd 243,7 meter.

Slutstegets effekt var 8 kW.

Antenntornet har sitt eget världsrekord: det är

byggt av timmerstockar av obehandlat lärkträ

sammanskruvade med 16 100 skruvar av

mässing! Höjden är 110,7 meter med en bas

om 4x20 meter. Därmed är tornet världens högsta byggnad i trä - ovan jord. I Falu koppargruva finns det absoluta rekordet i träbyggnadskonst: en skiljevägg

av timmer i det 208 meter djupa Creutz Schakt.

Antenntornet i Gleiwitz hade vid byggandet en

projekterad livstid om 15-20 år - men står

där än i dag!

Närbild av antenntornet i Gleiwitz

Kontrollbord på Gleiwitzsändaren

Notera den guldgula mässingsskruven (nej, det är ingen linjal!) på kontrollbordet.

Antenntornet är sammanfogat

med 16 100 sådana skruvar!

Mirakulöst nog förblev sändaren oskadad under 2:a Världskriget.  I oktober

1945 öppnade stationen åter - nu i Polsk tjänst. 1950 övertogs de polska

sändningarna av en annan, nybyggd, sändare. Gleiwitzsändaren blev nu en

störsändare med uppgift att försvåra mottagning av radiosignaler från

sändare i väst - främst Radio Free Europe.

1956 övergick Sovjetkommunisternas uppdrag för störsändning till Tjeckoslovakien. 

Byggnaderna användes därefter för att bygga radiosändare för bruk i Polen. Antennmasten användes för test av de nya radioanläggningarna.

2005 övertogs hela anläggningen av det lokala museet i

Gliwice (ty. tidigare Gleiwitz)

                                                Ω