Nedanstående artikel avsåg en gång att skapa klarhet i ölets mystiska klasser.... Trots att det s.k Folkölet aldrig någonsin funnits i Sverige lever myten om dess existens kvar!
God Jul!
Redaktören
Sagan
om det svenska Folkölet
Av
Erland Renström
På den tiden då det mesta började
angavs i Sverige ölets alkoholhalt i viktsprocent medan vin och spritdryckers
alkoholhalt angavs i volymprocent. Det fanns i nykterhetens namn tre skatteklasser
för öl: klass I, klass II och klass III där klass I också ibland kallades
svagdricka till följd av sin ringa alkoholhalt.
Sannolikt var klassindelningen av
öl mest en manöver för att maskera skatteuttaget och man var troligen mer
intresserad av statens inkomster än av det allmänna nykterhetsläget. Sett mot
en internationell bakgrund var ett sådant bedrägeri inte heller särskilt
allvarligt: Sverige intog en klart distanserad plats i dryckestävlan genom att
per capita konsumera blott en fjärdedel av t ex Frankrikes per capita-intag av
alkohol!
Vid mitten av 60-talet hade
svenskarna börjat se sig om i världen – charterresorna blev allt fler och
svensken upptäckte att de svenska dryckesvanorna inte alls var så kopiösa som
nykterhetsivrarna påstod. Resultatet av denna upptäckt blev bland annat att
Systembolagets försäljning av starköl ökade. Kanske kunde ökningen till dels
även tillskrivas att starköl ofta hade ordet Export i sitt produktnamn för att
antyda att det var något utöver den vanliga pilsnern - något man drack i
utlandet!
För att motverka det ökade
intaget av alkohol genom ölkonsumtion genomdrev nykterhetsivrarna i Riksdagen
inrättandet av en ny skatteklass för öl, klass IIB. Tanken med detta var att
konsumenterna av ren bekvämlighet skulle köpa IIB-öl i stället för att stå i kö
på Systembolaget för klass III-öl. I sammanhanget kan det vara av intresse att
notera att nykteristerna utgjorde en förkrossande minoritet av Sveriges
befolkning, nittiosju procent var nämligen inte nykterister! I Sveriges Riksdag
var de däremot i majoritet…. Man skulle kunna tala om en omvänt representativ
demokrati – kanske rentav en Folkdemokrati?
Öl bryggdes och såldes nu i fyra
stadfästa klasser:
Klass I med max 1,8 viktsprocent
alkohol
Klass II med max 2,8 viktsprocent
alkohol
Klass IIB med max 3,6
viktsprocent alkohol
Klass III med max 4,5
viktsprocent alkohol.
Klasserna I, II och IIB såldes i
speceriaffären medan klass III endast såldes på Systembolaget.
Tiden gick sin vana trogen men
medan de vuxna efter en internationell utflykt till stor del vände åter till
svagdricka och pilsner (klasserna I och II) blev mellanölet ungdomens favorit.
Det var lättåtkomligt, relativt billigt och intaget i tillräcklig mängd gav det
dessutom det eftersträvade ruset!
Nu började nykterhetsfolket oja
sig – ojandet steg snart till ett mummel, och man började tala om att införa
ett nytt öl, ett öl med lägre alkoholhalt än klass IIB, ett för tiden
politiskt korrekt namngivet öl, nämligen
Folköl. Detta öl skulle ha en maximal alkoholhalt om 3,0 viktsprocent.
I ett sällsynt ögonblick av
klarsyn sade dock Riksdagen nej till Folkölet. Mellanölet
förbjöds emellertid och törstande strupar fick klara sig med den tidigare
ordningen: klasserna I, II och III, där klass III, som tidigare, endast fanns
tillgängligt på Systembolaget.
Så blev då Sverige i början på
90-talet medlem av Europeiska Unionen. En av många nya regler var att
alkoholhalten i drycker nu skulle anges i volymprocent. De tre
skatteklasserna för öl måste därmed räknas om från viktprocent till
volymprocent och detta sker genom att dividera den ursprungliga viktprocenten
med faktorn 0,8.
Resultatet blev:
Klass I med 2,25 volymprocent
(tidigare max 1,8 viktsprocent) alkohol
Klass II med 3,5 volymprocent
(tidigare max 2,8 viktsprocent) alkohol
Klass III med 5,2 (eg 5,63)
volymprocent (tidigare max 4,5 viktsprocent) alkohol.
Bryggerinäringen såg i
procentvillervallan en chans att öka omsättningen genom att skapa ett
nytt öl med 2,8 volymprocent (2.24 viktsprocent) alkoholhalt.
Samtidigt med detta introducerades namnet Folköl på den gamla
produkten som nu hade det förvillande nya procenttalet 3,5 på sin etikett!
Illusionstricket lyckades över
förväntan, en hel nation beställer numer glatt ”Folköl” när de går på krogen –
och tror sig därmed vara lite extravaganta – fast det är samma gamla pilsner
som alltid i glaset! Vissa partiideologer känner säkert en tillfredställelse
motsvarande Bryggarnas, fast med annan grund: Folkhemmet har fått ett Folköl,
ett öl som synes tillhöra Folket, ett öl som tillför Staten skattemiljoner -
fast det egentligen inte finns!
-
Ω -
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar