Tanken på Vedergällning, Vergeltung (där "V" uttalas "F") växte sig allt starkare!
Tysk raketforskning drevs, med krigets kulisser bakom sig, allt snabbare! Betydande tyska framsteg gjordes redan under 20-talet och den 13 juni 1944 detonerade den första robotbomben någonsin i London. Innan kriget var över skulle ytterligare 2 500 flygande bomber regnat ner över London och dödat 6000 londonbor och skadade mer än 18 000 av stadens innevånare.
V-1 var dock inget raketvapen utan en "helt vanlig" flygande bomb, ett gyrostyrt flygplan med en enkel förbränningsmotor som med kompass och tidmätare riktades mot sitt mål - och träffade!
V-1 roboten startade från enkla, och billiga, ramper och behövde därmed ingen startbana och inget landningsställ. Framdrivningen sköttes av en s.k. pulsjetmotor, en synnerligen enkel apparat som använde bensin som drivmedel och ett enkelt system av ventiler som, allt eftersom pulserna uppenbarades, slöt och öppnade för att åstadkomma den eftersträvade framåtriktade drivkraften. På engelska kallades V-1 för "the buzz bomb" till följd av det karaktäristiska motorljudet. Många av V-1 bomberna sköts ner av engelskt luftvärn och det var inte sällan som "daredevils" från RAF helt enkelt flög upp vid sidan av roboten, lade ena vingspetsen under robotens vinge och helt sonika "tippade" den. Robotens gyro klarade inte denna hantering och bomben "havererade" innan den nådde sitt förinställda mål.
V-1 bomben hade en kropp av metall och vingar av plywood. Sprängladdningen (stridsspeten) vägde 850 kg. Bränslet var bensin eller fotogen.
Cirka 10 000 av dessa V-1 bomber avfyrades under kriget och dryga 5 000 beräknas ha nått sina bestämda mål.
-
Ω -
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar