 |
Obergruppenführer dr Fritz Todt 1891-1942 |
Aktörerna i detta drama är
dr Fritz Todt, Generalmajor der Luftwaffe, Obergruppenführer SA (general)
Generalbauinspektor, arkitekt Alfred Speer
Der Führer Adolf Hitler
Reichmarschall Hermann Göring
På eftermiddagen till sena kvällen den 7 februari 1942, i Wolfsschanze, hade dr Todt och Hitler en flera timmar lång diskussion i ärendet. Efter De Långa Knivarnas Natt 1934, då Hitler beslutade att låta mörda sin nära vän SA-chefen Ernst Röhm, var dr Todt faktiskt den ende som i du-form vågade säga Hitler sin mening i raka och oförtäckta ordalag. Det långa mötet och det höga tonläget vid mötet var mycket påfrestande för båda parter.
Samtidigt som Hitler och dr Todt hade sitt uppslitande möte anlände Hitlers favoritarkitekt och Generalbauinspektor, Albert Speer, till Wolfsschanze. Han hade med sin stab varit på visitation i Dnjepropetrovsk. Ett kraftigt snöoväder omöjliggjorde hans planerade tågåterresa till Berlin. Han erbjöds emellertid av SS-general Sepp Dietrich att med dennes flygplan flyga till Wolfsschanze vid Rastenburg varifrån Speer sedan skulle ta tåget till Berlin. Vid sin anmälan om ankomst till Wolfsschanze framförde Speer också till Hitlers adjutanter att han önskade få tala med Hitler under sitt korta besök.
Kl 01 anmälde Hitlers adjutant att Führern önskade tala med Speer. Hitler verkade lite frånvarande och var uppenbarligen också han missmodig efter mötet med dr Todt. När samtalet kom in på Hitlers och Speers gemensamma byggprojekt i Berlin och Nürnberg (jfr Världshuvudstaden Germania del I och Världshuvudstaden Germania del II) livades han dock märkbart upp och deras möte varade till klockan 03 på morgonen den 8 februari.
Klockan 08:15 väcktes Speer av att det knackade på hans dörr. Det var Hitlers eskortläkare dr Karl Brandt som informerade honom om att dr Todts flygplan störtat strax efter start och att alla ombord dödats vid haveriet.
Därmed har vi kommit till slutet på den tredje artikeln om de mest avgörande händelserna vid Wolfsschanze. Speer själv sammanfattar i sina memoarer det ögonblick då Hitler utnämnde honom till arvtagare av dr Todts samtliga ämbeten som den största händelsen i hans liv.
Redaktionen tar gärna emot kommentarer till denna artikel! Tänk och skriv, kort eller långt! Ange ditt namn och e-postadress efter din kommentar - det kan vara av intresse för den händelse jag skulle vilja komplettera den aktuella artikeln med uppgifter som du lämnat! Givetvis kan du skriva direkt till mig om du finner det mer passande!
Om Du vill bli inskriven i Tidsspegelns aviseringslista för nya artiklar så skriv ett e-mejl till erland.renstrom@telia.com
I mailet skriver du "Önskar bli införd i Tidsspegelns aviseringslista" samt Din e-postadress!
Dr Fritz Todt blev redan 1922 medlem i Nationalsocialistiska partiet. I december 1932 överlämnade han till Hitler en plan för Autobahn med titeln ”Förslag och finansiella planer på arbete för en miljon människor”. Hitler blev djupt imponerad av planen och gav Todt, efter maktövertagandet den 30 januari 1933, tre ministerposter i sin regering. Därmed blev Todt ansvarig för det nya Autobahn-projektet med uppgiften att bygga ett nationellt motorvägssystem över hela Tyskland. En liten intressant detalj är att Todt i sitt arbete betonade att Autobahn alltid skulle vara en harmonisk del av naturen! Betongbanden (ytskiktet på dåtidens Autobahn bestod inte av asfalt utan av 25 meter långa betongplattor) genom landskapet skulle närmast vara en harmonisk del av naturen.
Han var, med ministers rang, chef för alla vägbyggen, chef för alla kanaler, flodförbindelser och jordförbättringsprojekt, chef för alla kraftverk och dessutom, som Hitlers befullmäktigade, minister för krigsmaktens beväpning och ammunitionsanskaffning (rustningsminister).
I Görings fyraårsplan hade han hand om byggnadsekonomin och han skapade 1938 Organisation Todt, OT, som konstruerade och byggde befästningarna i Västvallen (der Sigfried-Linie) samt Atlantvallen från gränsen Frankrike-Spanien till i nord gränsen Norge-Sovjetunionen. OT byggde också de skyddade hamnanläggningarna för ubåtar vid Atlanten och anlade vägarna i de ockuperade områdena, alltifrån Nordnorge till Sydfrankrike och Ryssland.
Organisation Todt använde för sitt arbete drygt 800 000 tvångsuttagna män från de ockuperade områdena.
Det förhållande att dr Todt 1939 utnämndes till Generalmajor der Luftwaffe (hedersutnämning) skapade allvarliga friktionsytor mellan honom och Reichmarschall Hermann Göring som formellt var hans överordnade.
Huruvida Fritz Todt verkligen avlagt doktorsexamen har inte gått att utröna - emellertid är det säkerställt att han på universitet avlagt vad som på svenska kallas civilingenjörsexamen. I de vägledande texterna har han genomgående prefixet 'dr' - så även här i Tidsspegeln.
 |
Hitler tar första spadtaget till satsningen på en strukturerad uppbyggning av Autobahn (motorvägar) i Tyskland. Platsen är utanför Frankfurt och datum är den 23 september 1933. Dr Todt står till höger, snett bakom Hitler |
Knappt 4000 km tyskt motorvägsnät projekterades och byggdes under åren 1933 till 1939 under ledning av dr Todt och hans organisation.
I rollen som rustningsminister insåg dr Todt, inte minst efter Hitlers krigsförklaring mot USA, att Tysklands rustningsindustri inte kunde mäta sig med de samlade produktionsresurserna i USA och Sovjetunionen. Hitler hade förklarat USA krig den 11 december 1941 som ett led i de s.k. Axelmakternas, Tyskland- Italien-Japan, överenskommelser. Med anledning av den produktionsunderlägsenhet som nu uppstått argumenterade dr Todt hos Hitler för att Tyskland snarast borde finna en politisk lösning på kriget mot Sovjetunionen.
 |
Ernst Röhm chef för SA, Sturmabteilung. SA hade som mest 3 miljoner medlemmar och kunde som politisk kraft ha utmanat Hitler |
På eftermiddagen till sena kvällen den 7 februari 1942, i Wolfsschanze, hade dr Todt och Hitler en flera timmar lång diskussion i ärendet. Efter De Långa Knivarnas Natt 1934, då Hitler beslutade att låta mörda sin nära vän SA-chefen Ernst Röhm, var dr Todt faktiskt den ende som i du-form vågade säga Hitler sin mening i raka och oförtäckta ordalag. Det långa mötet och det höga tonläget vid mötet var mycket påfrestande för båda parter.
 |
Albert Speer |
Strax före midnatt den 7 februari träffade Speer dr Todt över ett glas vin på mässen i Wolfsschanze. Todt var mycket trött, nedslagen och sluten vid detta möte. Han gav ingen orsak till sin nedstämdhet.
Speer skriver i sin bok Albert Speers memoarer, Tredje Riket inifrån:
"Dr Todt var en av de mycket få anspråkslösa och tillbakadragna personerna i denna regering - en människa man kunde lita på och från vilken man inte behövde frukta intriger. Med den blandning av sensibilitet och realism som man ofta finner just hos tekniker passade han ganska illa in i ledningen för den nationalsocialistiska staten. Han levde ensam, utan personliga kontakter med
partikretsarna. Det var till och med mycket sällan han infann sig vid Hitlers lunchbord, trots att han var välkommen där oftare. Men just hans tillbakadragenhet gav honom en viss respekt. Vart han kom, fann han sig vara i medelpunkten för intresset. Även Hitler betygade Todt och hans verk sin utomordentligt stora högaktning, medan Todt å sin sida bevarade sin personliga oavhängighet gent emot Hitler, trots att han var en lojal partimedlem från de tidigaste åren."
När Speer berättade att han planerade att ta tåget till Berlin erbjöd dr Todt honom att följa med i hans privata flygplan nästa morgon. Avresan skulle ske tidigt den 8 februari. Speer tackade ja - han skulle slippa den långa tågresan till Berlin och därmed kunna ägna sig åt arbetet på sitt kontor i stället för att sova ombord på ett tåg...
Innan Speer gick till sängs för natten i sitt lilla tillfälliga sovrum i Gästbunkern kontaktade han dr Todts stab och avbeställde sin flygresa till Berlin.
 |
Sovrum av den typ Speer tilldelats vid sitt besök i Wolfsschanze den 7-8 februari 1942 |
Anm. Dr Bandt åtalades i en av Nürnbergrättegångarna efter kriget och dömdes till döden som ansvarig för Eutanasiprogrammet, T4. Avrättad genom hängning i Landsbergfängelset den 2 juni 1948.
Flygplanet hade startat utan problem - men medan det ännu var inom synhåll från flygfältet intill Rastenburg gjorde det en plötslig u-sväng tillbaka in mot fältet. På 20 meters höjd exploderade någonting ombord och flygplanet slog i marken och övertändes av utströmmande bensin. Samtliga de ombordvarandes kroppar brändes svårt i den våldsamma branden.
Speer skriver i sina memoarer:
"Vid frukosten i Führerhögkvarterets matsal diskuterades livligt vem som kunde komma att bli dr Todts efterträdare. Alla var ense om att det inte skulle gå att ersätta honom, eftersom han upprätthöll tre ministrars poster......... Sålunda hade Todt under de närmast föregående åren samlat de viktigaste tekniska uppgifterna i sin hand....
.... Det stod redan nu klart för mig att jag skulle tilldelas en viktig sektor inom Todts omfattande verksamhetsområde. Redan våren 1939 hade nämligen Hitler under en inspektionsresa till Västvallen nämnt att han tänkte överlåta Todts uppgifter på byggnadsområdet på mig, om det skulle hända Todt något."
Omkring klockan 13, bara 5 timmar efter dr Todts död, kallades Speer som första man till Hitler.
Speer skriver om vad som följde:
"Redan chefadjutanten Schaubs ansiktsuttryck utvisade att något viktigt förestod. Till skillnad från kvällen förut tog Hitler nu emot mig officiellt som rikets Führer. Han lyssnade stående, allvarligt och formellt, till mitt beklagande av Todts bortgång, besvarade det bara helt kort och sade sedan utan omsvep: ”Herr Speer, jag utnämner er till minister Todts efterträdare i alla hans ämbeten.” Jag blev bestört. Han räckte mig omedelbart handen och ville att jag skulle gå. Jag trodde dock att han hade uttryckt sig otydligt och svarade därför att jag skulle möda mig om att försöka ersätta dr Todt i hans uppgifter på byggnadsområdet. ”Nej, i alla hans ämbeten, också som rustningsminister” - "Men jag kan ingenting om.. .”, insköt jag.
”Jag hyser tilltro till att ni kommer att klara det”, högg Hitler av,”för övrigt har jag ingen annan. Sätt er omedelbart i förbindelse med departementet och börja!” - ”Då måste ni, min Führer, befalla det, för jag kan inte ansvara för att jag kommer att kunna bemästra denna uppgift.” Med några få satser gav Hitler mig då sin order, som jag tog emot utan ett ord.
Utan att säga ett personligt ord, som vi dittills hade brukat utväxla, tog Hitler itu med annat arbete. Jag började dra mig tillbaka och hade fått ett första prov på den nya arbetsstil vi nu skulle tillämpa. Dittills hade Hitler i viss mån visat mig en kollegial sympati som arkitekt. Nu började en ny fas, i det han från första ögonblicket upprätthöll det tjänstemässiga avstånd på vilket en honom underordnad minister skulle stå.
När jag vände mig mot dörren kom Schaub in: ”Riksmarskalken är här och vill tala med er omgående, min Führer! Han är inte kallad". Hitler gav honom en förargad och olustig blick: ”Låt honom komma in!” Han vände sig till mig: ”Stanna kvar här!” Göring trädde in med energiska steg och började häftigt efter några kondolerande ord: ”Det blir bäst om jag tar över dr Todts uppgifter i fyraårsplanen. Då skulle man undvika den splittring och de svårigheter som hittills har uppstått för mig på grund av att dr Todt hade den ställning han hade.”
Hitler gick inte med ett enda ord in på Görings erbjudande: "Jag har redan utnämnt Todts efterträdare. Riksrninister Speer har från och med nu övertagit alla dr Todts ämbeten.” Hans språk var så bestämt att det uteslöt alla motsägelser. Göring föreföll både förskräckt och förvirrad.... Efter några sekunder hade han återvunnit fattningen. Han talade nedstämt och avmätt och berörde inte med ett ord vad Hitler hade sagt: ”Ni har väl inget emot, min Führer, att jag inte närvarar vid dr Todts jordfästning? Ni vet vilka konflikter jag hade med honom. Det blir omöjligt för mig att komma dit.” Jag minns inte längre riktigt vad Hitler svarade, då jag naturligt nog var som lamslagen efter detta första samtal under min ministerbana. Jag erinrar mig dock att Göring slutligen gick med på att komma till Todts begravning, för att hans strid med denne inte skulle bli allmänt känd. Med tanke på den betydelse yttre formaliteter tillmättes inom detta system hade det verkat oroande och iögonenfallande, om den andre mannen i riket inte hade kommit till en avliden ministers statsbegravning.
Det kunde inte råda något tvivel om att Göring med sitt uppdykande hade försökt att ta initiativet från Hitler. Jag antog redan då, att Hitler hade väntat detta och därför utan dröjsmål hade utnämnt mig."
Orsaken till haveriet har aldrig kunnat klarläggas - även om det utreddes av dåtidens mest kompetenta säkerhetsorgan.
Spekulationer om att Hitler önskat undanröja sin motspänstige och klarspråkstalande rustningsminister, dr Todt, har dock aldrig riktigt förpassats till skuggorna...
I dåtiden talades ofta om olyckan i Hitlers närvaro. Det prövades - och förkastades - olika teorier ända till dess att Hitler en gång upprört sade: "Jag vill inte höra mer om saken! Jag förbjuder att man sysslar med den mer. Ni förstår, denna förlust tynger mig ännu för mycket för att jag skall vilja tala om den."
Dr Fritz Todt förärades av det Nationalsocialistiska Tyskland en statsbegravning. Under Hitlers tid vid makten hände detta tre gånger. Den första hölls för Rikspresident Paul Hindenburg, den andra för Fritz Todt och den tredje för generalfältmarskalk Erwin Rommel som tvingades begå självmord som misstänkt delaktig i attentatet mot Hitler den 20 juli 1944.
 |
Dr Fritz Todts kista dragen på lavetten till en 10,5 cm Leichte Feldhaubitze 18 Platsen är Berlin, Unter den Linden |
Berlin den 12 februari 1942. Hitler talar vid dr Fritz Todts begravningsceremoni som
hölls i Mosaiksalen i Nya Rikskansliet
Därmed har vi kommit till slutet på den tredje artikeln om de mest avgörande händelserna vid Wolfsschanze. Speer själv sammanfattar i sina memoarer det ögonblick då Hitler utnämnde honom till arvtagare av dr Todts samtliga ämbeten som den största händelsen i hans liv.
Speer skriver:
"Efter nio år som Hitlers arkitekt hade jag arbetat mig upp till en beundrad och oomstridd ställning. De närmaste tre åren skulle ge mig helt andra uppgifter, som i praktiken tidvis skulle göra mig till den den viktigaste personen efter Hitler."
Inledningen till dessa tre år var för Speer samtidigt början på en lång rad för honom tidigare okända politiska intriger, avundsjuka och rivaliteter - samt till sist Tredje Rikets undergång i grus och aska.
Vid de efter kriget hållna Nürnbergrättegångarna var Reichsminister für Rüstung und Kriegsproduktion Albert Speer den ende av de åtalade som erkände de brott han ställts inför rätta för. Han undgick med knapp marginal att dömas till döden men fick sona sina brott med 20 års oavbruten fängelsevistelse i Spandaufängelset i Berlin.
- Ω -
Redaktionen tar gärna emot kommentarer till denna artikel! Tänk och skriv, kort eller långt! Ange ditt namn och e-postadress efter din kommentar - det kan vara av intresse för den händelse jag skulle vilja komplettera den aktuella artikeln med uppgifter som du lämnat! Givetvis kan du skriva direkt till mig om du finner det mer passande!
Om Du vill bli inskriven i Tidsspegelns aviseringslista för nya artiklar så skriv ett e-mejl till erland.renstrom@telia.com
I mailet skriver du "Önskar bli införd i Tidsspegelns aviseringslista" samt Din e-postadress!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar