Tysklands Luftwaffe behövde i detta läge ett flygplan med kort insatstid, med hög stig- och topphastighet och med en adekvat beväpning för att kunna möte och övervinna bombföretagens kärna och dess eskort.
Messerschmitts Me 163 Komet var en av lösningarna på problemet. Me 163 var det första, och hittills enda, operativa flygplanet med raketdrift. Drivlinan bestod av en raketmotor konstruerad av den för oss tidigare kände konstruktören av luftoberoende u-båtsmotorer, Hellmuth Walter. I raketmotorkonstruktionen HWK 109-509A använde han en blandning av väteperoxid och alkohol, T-stoff, som drivmedel.
Me 163 konstruerade av Alexander Lippich och testflögs redan den 1 september 1941. Flygplanet var i aktiv tjänst 1944-1945 men infriade aldrig sina förväntningar. Resultatet vid krigsslutet var 16 luftsegrar med 10 egna förluster.
Lippich som från början arbetade vid Deutche Forschungsanstalt für Segelflug (DFS) flyttade med sitt projekt till det mer kompetenta Messerschmitt i Augsburg den 2:e januari 1939.
Fartprestanda för 163 var synnerligen imponerande: testflygaren Heini Dittmar uppnådde i början av juli 1944 då otroliga 1130 km/h!
För att minska startvikten och därmed få förbättrat förhållande vikt/dragkraft hade Me163 inget landningsställ. Vid start användes en liten tvåhjulig vagn som kastades (och återanvändes) så snart flygplanet var luftburet. Den lilla propellern i nosen driver en el-generator.
Landning skedde på en från flygkroppen nedsänkbar skida.
Planer fanns att omfamna alla presumtiva bombmål i Tyskland med "skyddsringar" av Me 163!
Beväpningen utgjordes från början av 2 st 30 mm automatkanoner. Det var emellertid mycket svårt att träffa motståndaren eftersom stridskontakten bara varade några få sekunder till följd av Me 163's höga fart i förhållande till målet.
En anpassning till mindre rutinerade piloter/skyttar var införandet av Sondergerät 500 Jägerfaust. Detta bestod av kortpipiga 50 mm enskottskanoner riktade uppåt. Fem sådana kanoner monterades i vingroten på vardera sidan av flygplanet. Avfyringen skedde automatiskt med hjälp av en fotocell när Me 163 passerade under målet.
Heini Dittmars hastighetsrekord från mitten av 1944, 1,130 km/h, stod sig till den 31 augusti 1953 då Neville Duke i en Hawker Hunter F Mk3 nådde 1171 km/h.
Messerschmitt Me 163 Komet | |
Beskrivning | |
---|---|
Typ | Jaktplan |
Besättning | 1 |
Första flygning | augusti 1941 |
I aktiv tjänst | 1944 - 1945 |
Versioner | 1 |
Tillverkare | Messerschmitt |
Data | |
Längd | 5,85 m |
Spännvidd | 9,33 m |
Höjd | 2,76 m (på startvagn) |
Tomvikt | 1 908 kg |
Max. startvikt | 4 310 kg |
Motor(er) | 1 x Walter HWK 109-509A-1/2 vätskeraket |
Dragkraft | 16,67 kN |
Prestanda | |
Max. hastighet | 955 km/h |
Räckvidd med max. bränsle | 35,5 km |
Transporträckvidd | - km |
Max. flyghöjd | 12 000 m |
Stigförmåga | 9 145 m på 2 min 36 sek |
Beväpning | 2 st fasta 30 alt 20 mm kanoner |
Antal byggda ca 370 st
- Ω -
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar