Ubåten Ulven, 66 meter lång, 6,5 meter bred och med en besättning om 33 man (egentligen 34 men den 34 försov sig vid avgången och kom aldrig ombord!) deltar i en marinövning och går på periskopdjup med 1/4 fart, dvs ca 3 knop. Ombord råder "halv manöver-beredskap" vilket innebär att halva personalstyrkan, vid tillfället styrbords vakt, svarar för ubåtens navigering, framdrivning och observationer. Babords vakt har frivakt och utspisas med middag bestående av ärtsoppa och pannkakor.
Julfirande i Ulvens förliga torpedrum 1939
Klockan 18:10 slits elektromotorernas stilla surrande, bekymmersfria samtal besättningsmännen emellan och slamrandet av bestick mot tallrikar sönder av en dånande explosion. Havsvatten rusar med våldsam kraft genom ett spränghål i durken, mellan förliga torpedrummet och manskapsrummet, in i skrovet. Dessvärre står luckorna till ubåtens vattentäta avdelningar - liksom fläktledningarna tvärs genom båten - öppna. Materiel och manskap slits med av vattnets våldsamma kraft.
Tyngden av det inkomna vattnet får Ulven att störtdyka i 45 graders vinkel mot havsbotten 52 meter under ytan. Vid den brutala kontakten med bottnen trycks förskeppet samman och de förliga torpedtuberna trycks in i skrovet.
Det inrusande vattnet bildar två störtvågor genom skrovet - en i förlig, en i akterlig riktning.
Ur haverikommissionens rapport: Den förliga vågen gick genom den öppna dörren till förliga torpedrummet och förenade sig där med vatten från mindre läckor i tryckskrovet omedelbart för om aktra skottet i sagda rum och drog med sig lös inredning samt personal föröver mot torpedtuberna. Härunder skadades huvudsakligen lösa inventarier, medan den fasta inredningen lämnades i stort sett oskadad.
Den aktra vågen gick med våldsam kraft mot skottet till officersrummet, som inte var tryckfast, och tog likaledes med sig allt löst. Skottet till officersrummet deformerades kraftigt, dörren i detsamma slets loss och vågen fortsatte på så vis fram till dörren till manöverrum, där en tydlig anhopning av personal och lös materiel kunde iakttagas.
Vattnets fortsatta inträngande synes hava tillgått på följande vis att döma av gjorda observationer. Huvuddelen av vågen har fortsatt genom dörren till manöverrum. Denna dörr har dragits med av vattnet men hindrats att slå igen på grund av att en man, tydligen följande vattenströmmen, fastnat med ett knä i luckan, varigenom densamma ej kunnat tillslutas fullständigt. Samtidigt med denna vattenström har ytterligare vatten rusat genom de öppna fläktledningarna och på detta sätt spridits till övriga rum. I manöverrum har en fläktledning sprängts och en tjock vattenstråle inträngt denna väg och bl a slagit sönder den i strålens väg befintliga rundradioförstärkaren.
.....
Vid dörren till aktra torpedrum stoppades vattenflödet av den där stängda dörren, och en anhopning av huvudsakligen personal och lösa trädurkar kunde här iakttagas. Aktra torpedrummet [som av okänd anledning var tomt på personal] har vattenfyllts något långsammare, enär vattnet endast inträngt genom fläktledningar, talrör och det öppna dräneringsröret mellan elektromotorrum och aktra torpedrum.
Haverirapporten fastslår att Ulvens besättning på 33 man omkommit direkt vid explosionen (5 personers kroppar var så svårt sargade att obduktion bedömdes obehövlig) - eller omedelbart bedövats av den plötsliga tryckökningen och därpå drunknat.
Skälet till de öppna luckorna (dörrarna) och fläktledningarna antas vara att man velat "späda ut" stekoset från pannkaksstekningen... Eftersom båten gick i u-läge kunde ju ingen ventilation via däcksluckorna ske.
Kontakt med Ulven saknades sedan senaste observationen av ett torpedanfall på förmiddagen den 15 april. Ubåten skulle, efter planerad radioorder natten mellan 15 och 16 april, skifta operationsruta i Västerhavet. Någon kontakt etablerades emellertid aldrig.
Ubåten Draken fann kl 11:30 den 16 april en av Ulvens två telefonbojar [för kommunikation från ytan till sjunken ubåt] - dock med avsliten kabel. Chefen Marinen informerades omgående om att Ulven saknades och att telefonbojen hittats.
En mycket omfattande sökning efter Ulven började nu. Ungefärligen 20 örlogsfartyg och 30 civila fiskebåtar deltog första sökveckan i arbetet som är det (förmodligen) största räddningspådrag som Sverige upplevt. 1200 man till sjöss, 300 man i land arbetade i snitt 16 timmar per dygn! Sammanlagt 195 000 arbetstimmar. Men förgäves... Ulven förblev försvunnen och tiden för räddning av eventuella överlevande från haveriet rann ut.
20 dagar efter att Ulven senast observerades fick, den 5:e maj på eftermiddagen, fiskebåten Normy under befäl av Hälsö-skepparen Manne Johansson ett draggnapp.
Bärgningsfartyget Belos kalla-des till platsen och en dykare sändes ner.
Kl 17:55, den 5:e maj meddelade dykaren Ivar Eriksson: "Jag står på Ulvens däck!"
Dykaren Ivar Eriksson medförde, till ytan, Ulvens flagga som bevis för sitt fynd på 52 meters djup!
Bärgningen överläts till Röda Bolaget, det enda bolag i Sverige med tillräckliga tekniska resurser och kapacitet. Dåligt väder förorsakade förseningar och problem. Den 21 juli kunde dock Ulven - med en beräknad tyngd om 550 ton - lyftas från havsbotten. Ulvens sista resa avslutades den 1 augusti 1943 då ubåten sattes i Eriksbergs (Göteborg) flytdocka nr 3.
Efter länspumpning och genomventilering med tryckluft för att få bort klorgaser från krossade batterier började haverikommissionens arbete kl 05:35 den 2 augusti.
Man kunde omedelbart konstatera att Ulven blivit sprängd av en mina (sannolikt en tysk antiubåtsmina om 30 kg sprängmedel) som detonerat omedelbart akter om det tryckfasta skottet mellan förliga torpedrummet och manskapsrummet och mitt under kölen. All personal återfanns ombord. Ingen hade ljutit döden genom egen eller annans handaverkan - samtliga hade dödats direkt av minexplosionen eller omedelbart därefter genom drunkning.
Klockan ovan tillhörde ubåtsmaskinisten 2:a graden Gustav Roslund här fotograferad i Ulvens maskinrum. Den har, liksom tiden för Ulvens övriga besättning, stannat på 18:10 den 15 april 1943.
Mängder av spekulationsteorier rörande Ulvens förlisning har (som vanligt) presenterats - den ena mer fantasifull (eller borde man säga fasansfull) än den andra. En spektakulär s.k. dokumentär i Sveriges Television har framfört illa underbyggda "bevis" för att marinledningen skulle låtit Ulvens besättning dö för att dölja bevis om oegentligt samröre med främmande makt... Nonsens och faktaförvrängning!
På Överbefälhavarens uppdrag har kommendörkapten Hans von Hofsten noga genomlyst såväl de faktiska förhållandena, Haverikommisionens Ulven-rapport samt övriga rapporter och artiklar från denna tid. Överbefälhavarens uttryckliga order var att: "allt som till äventyrs kan ha dolts, skall dras fram i ljuset, hur obehagligt det än må vara!"
Inga avvikelser från vad som tidigare officiellt har rapporterats har framkommit vid denna minutiösa granskning.
Ubåten Ulven minsprängdes i u-läge omkring kl 18:10 den 15 april 1943. Alla 33 personer ombord omkom, antingen direkt vid minexplosionen eller till följd av medvetslöshet och drunkning. Ingen i besättningen gick hädan till följd av egen eller annans handaverkan med skjutvapen.
Länk till Försvarsmaktens film om Ulven-katastrofen
https://www.youtube.com/watch?v=uZx-Hx1JRoI
Ω
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar