Flanderns fält...

Om en dryg månad är det 100 år sedan kanonerna, granatkastarna, de gigantiska minorna, handgranaterna, eldkastarna och kulsprutorna tystnade i Första Världskriget. 

Den plötsliga stillheten i Flanderns vattendränkta skyttegravar var bedövande. Var det verkligen sant? Hade det fruktansvärda slaktandet av Europas, och från 1917 Amerikas, ungdom upphört?

Klockan var precis 11 centraleuropeisk tid den 11 november 1918 (den elfte i elfte klockan elva) när vapnen tystnade. 

I krigets sista skälvande minuter försökte ännu några galna stridshingstar med befälsbefogenheter skaffa sig ära och namn genom ännu ett meningslöst anfall... 

I den obeskrivliga gula leran, vattnet, stanken av tidigare döda men aldrig begravda... stanken från gravar som granaterna öppnat... en egentligen fullständigt obeskrivlig värld som aldrig senare skådats... I denna värld skrek de sista sårade ut sin smärta och ångest liggande i Flanders lera under de närmaste timmarna efter klockan 11... den elfte i elfte... några skulle dö i sina leriga gravar... någon skulle bli den allra siste... 

Jodå, Andra Världskriget skulle utmärka sig med ett större antal förlorade liv, 50-85 miljoner inkluderat civilbefolkningens förluster - men soldaten förlorade sällan eller aldrig sitt liv under de otroligt plågsamma omständigheter som gestaltades i Första Världskrigets skyttegravar...

Brittisk kulsprutegrupp med dåtidens primitiva gasmasker...

.. en ofattbar artilleribeskjutning, gasutläggning, taggtråd, närstrid med bajonettanfall, motanfall, skarpslipade spadar, spikklubbor, de gigantiska minorna, eldkastarna och så liemannens förnämsta verktyg: kulsprutan...  

Nio miljoner unga män stupade i Flanderns skyttegravar... i det ofattbara leriga kraterlandskap som formade Flandern... området i norra Frankrike och södra Belgien...

I denna häxkittel av blod och död skrev den kanadensiske läkaren och överstelöjtnanten John McCrae en dikt som kom att bestå över tiden: In Flanders Fields. 

Dikten skapades den 3 maj 1915 men publiceringen, i londontidningen Punch, dröjde till 8 december samma år. 







Dikten har formen av en rondeau, ett versmått från den franska medeltiden och renässansen. 

The poppie är engelska för den röda vallmon som är så karakteristisk för de Franska och Belgiska fälten. På hösten, helst i november, kan du se denna lysande röda vallmo pryda minneskransar och små kors av trä med vallmon i mitten... främst i England men även i andra länder i Europa.


I England är en särskild dag, Rememberence day, tillägnad Great Britains i krig stupade... inte förvånande är Remeberance Day den 11 november...

Drottning Elisabeth lägger ner en krans i London på Remeberance Day

Det handskrivna originalet till In Flanders Fields av fältläkaren och överstelöjtnanten John McCrae

Läkaren och överstelöjtnanten
John McCrae

In Flanders Fields

In Flanders fields the poppies blow

    Between the crosses, row on row,

  That mark our place; and in the sky

  The larks, still bravely singing, fly

Scarce heard amid the guns below.

We are the Dead.   Short days ago

We lived, felt dawn, saw sunset glow,

  Loved and were loved, and now we lie

      In Flanders fields.

Take up our quarrel with the foe:

To you from failing hands we throw

  The torch; be yours to hold it high.

  If ye break faith with us who die

We shall not sleep, though poppies grow

      In Flanders fields.

Dikten i brons vid John McCrae memorial
i hans födelseort Guelph, Ontario, Kanada

Diktens djupa innebörd framställs på ett emotionellt gripande - och förståeligt -  plan av Leonard Cohen samman med den bildsatta deklamationen. Följ länken nedan! 

In Flanders Fields

                                                             Ω