onsdag 17 oktober 2018

Skånska mord - Esarparn

Dog Hanna Andersson till följd av en olyckshändelse - eller bragtes hon om livet? Frågan är, och kommer evigt att förbli, obesvarad. Dramat i dammen vid Alberta Kvarn i Esarp, Skåne, räknas idag till de långa serien av oförklarade dödsfall där dunklet aldrig kommer att skingras.



Nils Andersson  t.h.
Nils Andersson blev kvarnägare då hans fostermor, och moster, i sitt testamente överlät kvarnrörelsen vid Alberta Kvarn i Esarp till honom. Han hade då arbetat "sedan barnsben" i kvarnen och var väl förtrogen med såväl drift som ägande.












I mitten av bilden Alberta Kvarn. Till höger boningshuset.Tvärs över vägen, framför kvarnen, den fatala kvarndammen vars vatten drev Albertas två turbiner
Han och fostermodern, Elna, bodde i ett större boningshus granne med  kvarnen.

År 1900 gifte sig Nils med Hanna Jönsson som medförde en icke föraktlig hemgift i boet: 6000 kr vilket i dagens (2017) penningvärde är ekvivalent med drygt 328 000 kr.


Nils Andersson kom att bli en föga populär person i Esarp - hans häftiga humör bidrog till detta. Vid ett tillfälle kom han utanför kvarnen i gräl med en 54-årig kvinna  och tappade så kontrollen att han med knytnävsslag slog ut tre av kvinnans tänder... För detta dömdes han av hovrätten till en månads fängelse.

Den 31 juli 1925 brann kvarnbyggnaden ner. Nils Andersson fick ut full försäkring och återuppbyggde kvarnen - givetvis nu moderniserad.

Tungorna löpte i Esarp. Fanns det möjligen ett samband mellan Veberödsmannen, Martin Svensson, som vid denna tid härjade som möllebrännare och försäkringsbedragare, och Nils Andersson...

År 1926 fick Andersson sitt körkort indraget 4 månader för rattfylleri. Han fick senare böta två gånger för liknande brott... Efter detta satte han sig aldrig bakom ratten - men lät bekosta sin mjölnardrängs, John Nilssons, körkort...

Nilsson bodde på kvarnen och kom, efter att ha fått sitt körkort, att även fungera som Nils Anderssons privatchaufför.

John Nilsson hade ytterligare en koppling till Nils Andersson: Han var halvbror till Edit Nilsson vilken sedan 15-års ålder haft ett förhållande med Nils Andersson!

Edit hade kommit till familjen Andersson som hembiträde men avskedats 1928 av Hanna Andersson sedan hon ertappats med att vittja Nils Anderssons kavajfickor i jakt på småmynt.

Nils Andersson var dock en sann lebeman som mer uppskattade en slank och villig amorin som Edit Nilsson framför sin milt sagt överviktiga hustru... Hanna Andersson var 170 cm lång och vägde vid tiden för sitt frånfälle 108 kg... 

Nils och Edit var inte direkt diskreta - eller sparsamma - med sina gemensamma upplevelser. Lördagen den 20 februari 1932 övernattade de som vanligt på hotell i Malmö. Det kunde lika gärna varit i Köpenhamn - de alternerade mellan nöjena i dessa två städer. Vid senare husundersökning hos Nils Andersson påträffades mer än 200 teaterbiljetter, restaurangnotor och hotellräkningar från parets äventyr.

På söndagskvällen den 21 februari hämtade kvarndrängen/privatchauffören John Nilsson halvsystern Edit och kvarnägaren Nils på hotell Monopol i Malmö. Efter att ha kört Edit till föräldrahemmet kom John och Nils till Alberta Kvarn och fick kvällsvard av Hanna

Sedan Nils uträttat en del sysslor på kontoret i kvarnbyggnaden återvände han till boningshuset och noterade att hustrun inte var hemma men att hennes ytterkläder hängde på plats i förstugan. Han förmodade att hon gått något ärende nästgårds. Vid 21-tiden blev han orolig och gick till två av granngårdarna för att fråga efter Hanna. Han fick dock ej någon klarhet om vart hustrun tagit vägen. Han gick därefter till sängs och somnade tämligen omgående.

På måndagsmorgonen var Hanna fortfarande försvunnen och hennes säng var orörd.

Nils Andersson gick då över till granngården och bad Astrid Nilsson laga frukost till honom samt kvarndrängarna John Nilsson och Elof Olsson.

Astrid saknade tämligen omgående kaffekitteln och begav sig tvärs över vägen till bryggan i kvarndammen. Där fann hon kittels lock fastfruset i bryggan samt utspilld kaffesump.

Hanna vid ett tidigare tillfälle fallit från den smala bryggan ner i kvarndammen framkastade hon att Hanna möjligen fallit i vattnet. Kvarndrängen Elof Olsson sökte med en räfsa i det mörka vattnet och snart nog hade han träffat på Hannas kropp.

Landsfiskalen tillkallades och kvarnägaren Nils Andersson anhölls snart nog,  och häktades en vecka senare, som skäligen misstänkt för att ha bragt hustrun om livet.

Några bevis, vare sig vittnesmål eller tekniska, för hans skuld fanns dock inte... och skulle aldrig någonsin kunna påvisas.

Likafullt seglade nu ännu en Svensk rättsskandal upp...

Vid rättegången, avhållen i Malmö Centralfängelse den 10 mars 1932, var Nils Andersson en på förhand dömd man. 

Till last i målet anfördes två saker:


  • lantbrukaren Nils Sjölin vittnade om att han på kvällen den 21 februari, då han gästat en bekant som bodde i närheten av Alberta Kvarn hört två kvinnoskrik - det ena klart och gällt, det andra, en minut senare, ett mer långdraget och dovt... Han hade inte fäst sig vid iakttagelsen förrän han varsnat att Nils Andersson häktats för mord. Den sentide, opåverkade iakttagaren, måste förstås ställa sig frågande till utsagan då det uppmätta lyssningsavståndet uppgick till 400 meter. Brunstiga råbockars skällande liksom fasantuppars galande på mindre än halva det ifrågavarande lyssningsavståndet är långt mer troligt. Sjölins trovärdighet ifrågasattes dessutom starkt då man kunde visa att hans psykiska status inte medgav att han vittnade under ed...
Den avlidna Hanna Andersson. Lägg märke till
skrapsåret på halsens vänstra sida.
  • på likets hals kunde, på vänster sida, observeras en skrapskada. Om denna vittnar obducenten professor Sjövall följande: "... tänkbart att märkena kunna hava åstadkommits genom tryck av den stora linningen till fru Anderssons livstycke, därest genom dragning i nackstycket av detta klädesplagg dess framdel kommit att skjutas uppåt halsen".

Nils Anderssons utsedde försvarare, advokat Wickman delgav honom obduktionsresultatet (e.g. skrapsåret på halsen) svarade den häktade helt lugnt: "Då måste hon väl ha fastnat i något under bryggan."

Som sagt: en rättsskandal seglade upp! Etablissemanget ville se Nils Andersson dömd och Den Enögda Svenska Rättvisan tittade i etablissemangets riktning!

Sålunda dömdes den tilltalade Nils Andersson till livstids fängelse för mord på hustrun Hanna Andersson. Domen överklagades till Göta Hovrätt som fastställde domen

Högsta Domstolen fastställde slutgiltigt, den 5 december 1932, underrätternas domslut.

Nils Andersson överfördes därefter från Malmö till Långholmens fängelse i Stockholm där han började arbeta i snickarverkstaden. Han blev snabbt funnen vara en tystlåten och foglig intern. Det hände ibland att en medfånge frågade varför han satt i fängelse på livstid och svaret var alltid detsamma: "Jag förstår ingenting. Det enda jag vet är att jag är oskyldig."

Åren flöt förbi, ett världskrig passerade obemärkt utanför Långholmens murar och den en gång så frodiga mannen magrade och blev, i brist på solsken, bleklagd. 

Men han hade inte givit upp hoppet att bli rentvådd och fri! När han en dag informerades om att han kunde söka nåd svarade han med fasthet: "Jag vill inte ha nåd, jag vill ha rättvisa!"

I all tysthet hade en ung advokat, Einar Bjure-Dehlén, börjat intressera sig för det fall som advokat Wickman vid advokatfirman Borgström&Wickman inte lyckats föra till ett för hans klient lyckosamt slut 1932.

När Bjure-Dehlén läst igenom alla gamla handlingar och protokoll tog han kontakt med Nils Andersson. När han senare återvände från Stockholm till Lund efter första mötet med Andersson var han övertygad: här hade ett justitimord begåtts!

En resningsansökning lämnades in till Högsta Domstolen den 11 februari 1946 men avslogs den 14 mars samma år.

Andersson skakade på huvudet och sa till advokat Einar Bjure-Dehlén "Där ser Ni, jag kommer aldrig att bli fri".

Men Bjure-Dehlén var inte den som gav upp! Redan den 29 april 1947 fick Högsta Domstolen ta emot en ny resningsansökan - nu kompletterad med nya bevis.

Den 21 oktober samma år beviljade en enig HD resning i målet vilket återvisades till Torna och Bara häradsrätt.

Onsdagen den 5 november startade den nya rättegången i samma domssal på Malmö Centralfängelse där den nu 69-årige Andersson 15 år tidigare dömts till livstids fängelse.

Ett flertal vittnen ändrade sina tidigare uppgifter, några ansågs opålitliga och några beslogs inför sittande rätt med osanningar...

Lördagen den 29 februari 1948, vid pass kl 12, började hovrättsassessor Otto Petrén läsa upp rättens 9-sidiga utslag inför en fullsatt sessionssal.

De sista raderna i utslaget lyder: "Vid övervägande av vad sålunda och i övrigt i målet förkommit, finner häradsrätten det icke styrkt, att Nils Andersson uppsåtligen bragt Hanna Andersson om livet och ogillar förthy åklagarens i målet förda talan...".



Nils Andersson njuter friheten på krog i Lund.
Ännu bär han samma kostym och fluga som 1932!

Äntligen, ÄNTLIGEN, efter 16 år i fängsligt förvar, varav 15 år på Långholmen är Nils Andersson åter en fri man!

Vid en efterföljande presskonferens sa Andersson: "Det här utslaget borde ha fällts 1932. Visst känns det skönt att allting är över, men det är tråkigt att min hustru och jag skulle skiljas åt på detta sättet. Jag hyser ingen bitterhet mot de Esarpsbor som vittnat emot mig och jag anser att jag ej har några ovänner i Esarp."










Advokat Einar Bjure-Dehlén har dock inte glömt att hans klient borde gottgöras för det lidande han oförskyllt utsatts för. Ett skadestånd utkrävdes och högre instans än häradsrätten beslutade så småningom att det att vara frihetsberövad i ca 16 år skulle ersättas med 148 000 kr. 
I dagens penningvärde är detta 2 731 325 kr. 

Men häpnadsväckande: Från ersättningssumman, 148 000 kr avräknades advokatarvodet om 4 500 kr samt kost och log under 15 år på Långholmen!!! 

Sverige skulle inte vara Sverige om inte skatt betalades: Nils Anderssons skadestånd beskattades sålunda med 29 000 kr ...

Man tar sig för pannan! Mitt i Per Albins s.k. folkhem får en oskyldigt dömd sin ersättning för ett förstört liv reducerad till 31 000 kr - eller i dagens penningvärde 
572 102 kr... eller knappt 98 kr per dag i dagens penningvärde.

Oskyldig inspärrad i 16 år får alltså, på ersättningen, förutom advokatkostnad, betala kost och logi - och skatt! Är detta verkligen en rättsstat, detta Sverige, som upprepat har åsikter om andra nationers göranden och låtanden...

                                                             Ω























måndag 8 oktober 2018

Flanderns fält...

Om en dryg månad är det 100 år sedan kanonerna, granatkastarna, de gigantiska minorna, handgranaterna, eldkastarna och kulsprutorna tystnade i Första Världskriget. 

Den plötsliga stillheten i Flanderns vattendränkta skyttegravar var bedövande. Var det verkligen sant? Hade det fruktansvärda slaktandet av Europas, och från 1917 Amerikas, ungdom upphört?



Klockan var precis 11 centraleuropeisk tid den 11 november 1918 (den elfte i elfte klockan elva) när vapnen tystnade. 

I krigets sista skälvande minuter försökte ännu några galna stridshingstar med befälsbefogenheter skaffa sig ära och namn genom ännu ett meningslöst anfall... 

I den obeskrivliga gula leran, vattnet, stanken av tidigare döda men aldrig begravda... stanken från gravar som granaterna öppnat... en egentligen fullständigt obeskrivlig värld som aldrig senare skådats... I denna värld skrek de sista sårade ut sin smärta och ångest liggande i Flanders lera under de närmaste timmarna efter klockan 11... den elfte i elfte... några skulle dö i sina leriga gravar... någon skulle bli den allra siste... 

Jodå, Andra Världskriget skulle utmärka sig med ett större antal förlorade liv, 50-85 miljoner inkluderat civilbefolkningens förluster - men soldaten förlorade sällan eller aldrig sitt liv under de otroligt plågsamma omständigheter som gestaltades i Första Världskrigets skyttegravar...



Brittisk kulsprutegrupp med dåtidens primitiva gasmasker...





.. en ofattbar artilleribeskjutning, gasutläggning, taggtråd, närstrid med bajonettanfall, motanfall, skarpslipade spadar, spikklubbor, de gigantiska minorna, eldkastarna och så liemannens förnämsta verktyg: kulsprutan...  

Nio miljoner unga män stupade i Flanderns skyttegravar... i det ofattbara leriga kraterlandskap som formade Flandern... området i norra Frankrike och södra Belgien...



I denna häxkittel av blod och död skrev den kanadensiske läkaren och överstelöjtnanten John McCrae en dikt som kom att bestå över tiden: In Flanders Fields

Dikten skapades den 3 maj 1915 men publiceringen, i londontidningen Punch, dröjde till 8 december samma år. 







Dikten har formen av en rondeau, ett versmått från den franska medeltiden och renässansen. 


The poppie är engelska för den röda vallmon som är så karakteristisk för de Franska och Belgiska fälten. På hösten, helst i november, kan du se denna lysande röda vallmo pryda minneskransar och små kors av trä med vallmon i mitten... främst i England men även i andra länder i Europa.


I England är en särskild dag, Rememberence day, tillägnad Great Britains i krig stupade... inte förvånande är Remeberance Day den 11 november...


Drottning Elisabeth lägger ner en krans i London på Remeberance Day




Det handskrivna originalet till In Flanders Fields av fältläkaren och överstelöjtnanten John McCrae




















Läkaren och överstelöjtnanten
John McCrae


In Flanders Fields

In Flanders fields the poppies blow
    Between the crosses, row on row,
  That mark our place; and in the sky
  The larks, still bravely singing, fly
Scarce heard amid the guns below.

We are the Dead.   Short days ago
We lived, felt dawn, saw sunset glow,
  Loved and were loved, and now we lie
      In Flanders fields.

Take up our quarrel with the foe:
To you from failing hands we throw
  The torch; be yours to hold it high.
  If ye break faith with us who die
We shall not sleep, though poppies grow
      In Flanders fields.

A sculpture in the form of an open book. The text of the poem "In Flanders Fields" is written within and a small red poppy lies on top.
Dikten i brons vid John McCrae memorial
i hans födelseort Guelph, Ontario, Kanada
Diktens djupa innebörd framställs på ett emotionellt gripande - och förståeligt -  plan av Leonard Cohen samman med den bildsatta deklamationen. Följ länken nedan! 



                                                             Ω

måndag 1 oktober 2018

Hemligt finsk-tyskt u-båtssamarbete

Den så kallade Versaillesfreden var det fredsavtal som slöts efter första världskriget mellan västmakterna (Ententen) och Tyskland och som undertecknades den 28 juni 1919 i Versailles, Frankrike – exakt på dagen fem år efter skotten i Sarajevo vilka utlöste Första Världskriget.

onsdag 19 september 2018

Krigsflygfält 16 Brattforsheden

Kanske har du funderat över varför den väg du färdas på plötsligt blir väldigt rak och bred samt är försedd med "fickor" i vardera änden. Svaret är att du färdas på minnen från kalla kriget då ett större antal krigsflygbaser anlades på - och vid - lämpliga vägar i Sverige. Avsikten var att öka det svenska flygvapnets uthållighet genom att flytta våra flygbaser från de fredstida flygflottiljernas fält - fält vilka med säkerhet skulle anfallas av en fiende. Genom att "flytta runt" de svenska flygplanen efter ett för fienden okänt mönster försvårades avsevärt en utslagning av flygvapnet. På vägbaserna tankades och laddades flygplanen med bomber, missiler och målsökande robotar allt efter behov. Denna tankning och omladdning skedde inte längs landningsbanan utan i förberedda fickor längs den väg som undantagslöst viker av (ut i skogen) från raksträckans båda ändar. Jfr Tidsspegelns artikel "Camp Century" (Länk till artikeln här) där den amerikanska tanken var att - i ett varierat mönster - flytta runt ett antal kärnvapenbestyckade raketer i 600 kompletta snösilos i Grönlands isskorpa - allt i avsikt att för Sovjetunionen omöjliggöra lokalisering av kärnvapenrobotarna! 


Tanken med krigsflygfält var dock inte ny - även om nyttjandet av befintliga, asfalterade, vägar var det.

Före, och under första delen av Andra Världskrigets Beredskap, anlades ett 40-tal krigsflygfält i Sverige. Dessa stod helt i samklang med det dåtida flyget som normalt använde öppna gräsfält utan asfaltbanor.

Vintern 1938-1939 genomfördes en omfattande undersökning av var sådana fält kunde anläggas. Utgångspunkt var två scenarier: Krigsfall I som innebar krig mot Tyskland samt Krigsfall II som innebar krig mot Sovjetunionen.

Främre krigsflygbaser, dvs sådana baser som låg nära landets gränser, skulle anläggas och redan i fred utrustas med drivmedels- och bombförråd, med förläggningar och signalutrustning samt i görligaste mån hållas hemliga.

Bakre krigsflygbaser skulle anläggas så djupt in i landet att fientligt bombflyg inte skulle kunna nå fram till dem samt vara belägna vid, eller i närheten av, väg, järnväg eller sjöförbindelse. Varje flygdivision skulle ha minst ett krigsflygfält att falla tillbaka på. Naturligtvis skulle även dessa fält ha motsvarande, redan i fred anlagda, förråd som de främre baserna.



Det finns idag endast ett, i originalskick, bevarat krigsflygfält i Sverige: Fält 16 Brattforsheden.





























Du finner Fält 16 om du 18 km sydväst om Filipstad - längs väg 63 mot Karlstad - viker av 2 km söderut.



Fält 16 planerades som en bakre bas. Den 5 september 1939, då skogen på området var avverkad, startade  arbetet med att anlägga själva gräsfältet. Fältet beräknades vara färdigställt i oktober 1940 och gräsbevuxet - och därmed tjänstbart - sommaren 1941.

Norge ockuperades 9 april 1940 kom Krigsflygfält 16 att ligga i absolut främsta linjen. Genom forcering av arbetet (ytjustering och vältning) var delar av fältet användbart redan i juli 1940. Eftersom gräset inte var färdigvuxet uppstod dock svår dammbildning vid torr väderlek!

Under hösten 1940 färdigställdes delar av närskyddet med fyra stycken kulsprutevärn. Dessa kompletterades under de följande åren med fem luftvärnstorn och en rad andra anläggningar - t.ex skyddsrum. 1941 igångsattes arbetet med att uppföra 27 flygplansvärn i form av hästskoformade jordvallar vilka täcktes av maskeringsnät. Resterna av dessa jordvallar kan ännu ses runt fältet.

I slutet på 1941 kom fyra av flygvapnets standardbaracker på plats. 1943 kompletterades dessa med med en matsal med kokhus samt ett ladvärn. Alla dessa byggnader finns kvar.




Ladvärnet på Fält 16. Namnet har byggnadstypen fått eftersom det skall likna en lada - eller som i detta fall en ladugård! Notera de fejkade fönstren och portarna samt "linjen" längs hela "ladugårdens" front. Linjen markerar den del av fronten som kunde fällas ner så att flygplanen kunde rullas in/ut. Ladvärnet användes för väderskyddade reparations- och översynsarbeten på flygplanen.


Nästan öppet! (Bilden från annat ladvärn än det på Fält 16)







Bry dig inte om skrotet på golvet! På väggen sitter två lintrummor (vajer) med vevar och friktionsbroms(band) med hävstänger. Med hjälp av dessa kunde frontväggen fällas ner respektive vevas upp och stängas.


Säkerhetsanslag


Krigsflygfält 16 Brattforsheden
Infällt i mitten de på fältet baserade lätta bombplanen SAAB B 17
Nere till höger en bild på en av de sällsynta insekter som finns på och runt fältet



Efter Andra Världskriget moderniserades eller avvecklades krigsflygfälten i Sverige. Krigsflygfält 16 kom emellertid lite i skymundan - och inga åtgärder vidtogs för avveckling eller (större) ändringar. Detta fick till följd att fältet blev det enda i Sverige där tiden stått stilla! Samtliga supportbyggnader står kvar och fältet är röjt från den sentida, partiella, skogsplanteringen.

För att långsiktigt bevara Krigsflygfält 16 som en del av det militärhistoriska kulturarvet beslutade Länsstyrelsen Värmland 2003 att förklara området för kulturreservat. Syftet var att för framtiden bevara ett värdefullt kulturlandskap som präglas av den militära mobiliseringen under Andra Världskriget 1939-1945.

Kulturreservatet skall även skydda och bevara områdets natur - bland annat utrotningshotade insektspopulationer som tidigt fann en fristad på Fält 16.

Länsstyrelsen i Värmland är reservatsförvaltare och svarar för nödvändiga bestämmelser och föreskrifter samt fortlöpande skötsel av Krigsflygfält 16.


Avsikten med underhållet är inte att återställa Krigsflygfält 16 till beredskapsårens skick men i vissa fall utförs även återställningar till nyskick - som i nedanstående bildexempel där nedgångarna till rörskyddsrummet (i betong) i motståndsnäste 2 återuppbyggts. Detta skyddsrum hyste också en luftvärnscentral för stridsledning och samordning mellan de på fältet baserade jaktflygplanen och fältets luftvärn.



Den förmultnade vädertäckningen vid ingången till skyddsrummet i mot-ståndsnäste 2



Sprängskiss visande vädertäckning, trappa och förrum till rörskyddsrummet vid motståndsnäste 2. Notera att även naturbehoven tillgodoses!









Den restaurerade nedgången till skyddsrummet























Bilder från beredskapsåren...



En (större) variant av Spanska Ryttare vid Fält 16 - ett på 1500-talet utvecklat hinder mot fiendens kavalleri. Här avsett som landningshinder mot fientliga flygföretag - t ex anfall från glidflygplansburet infanteri.








Knappt skönjbart i den mörka bilden, och under maskeringsnät, står ett
SAAB B17, lätt bombflygplan





Tankning, från bensinfat, av jaktplanet J11, Fiat CR 42










































Lätta bombplanet SAAB B17 får tillsyn på Fält 16. Mekanikern längst till höger läskar (drar rent loppet med läskstång) babord vinges 8 mm kulspruta.


Motoröversyn i det fria




Under de första verksamhetsåren fanns ingen matsal eller kokhus vid Fält 16. All bespisning och matlagning skedde i det fria!




































SAAB B 17 väntar på startorder i skogen vid Fält 16. Besättningen är ombord, motorn igång - ett uppdrag väntar!





Luftvärn i form av 8 mm Ksp m/36 i dubbellavettage. Kulsprutan kunde, som alternativ, i singelversion förses med 6,5 mm pipa och marklavett - då främst avsedd för infanteriunderstöd.











Upptill: stridsberedd 7,5 cm halvautomatisk luftvärnskanon m/30 (Bofors). Notera att laddaren är beredd med en enhetspatron (laddningshylsa och granat)

Därunder: transportkärra med 250 kg minbomb.





















Ett annorlunda transportsätt gör morgongymnastiken onödig! Utan tändrör är dock bomberna ofarliga!




Kulsprutevärn vid Fält 16. Kulsprutan, m/36 med 6,5 mm pipa, är avsedd att avge eld främst mot på fältet luftlandsatt fientlig trupp.





Den 1943 uppförda kok- och matsalsbaracken


















Av lätt insedda orsaker fanns utanför fältets omedelbara omkrets ett betydande antal byggnader - som detta bombförråd.










Tempus fugit - Tiden flyr... 
Beredskapsårens Spanska RyttareKrigsflygfält 16 i förvandling...


                                                          Ω