tisdag 31 maj 2022

Nazitysklands sista u-båtsprojekt. U-båt typ XXI - ett bildreportage!

U-2450 vid kaj i Bremerhaven. De båda "vingarna" föröver
är båtens djuproder. Båda de övre yttre torpedluckorna är öppna,
babords torpedlucka syns dock inte på bilden


Under de båda världskrigen var Tyska Flottans (Kaiserliche Marine under Första Världskriget, Kriegsmarine under Andra Världskriget) huvuduppgift att blockera Europa, och då främst England, från materiellt och personellt stöd från gentemot Tyskland fientligt sinnade stater. Uppgiften kom i båda krigen att främst genomföras med u-båtsvapnet.

Genom Versaillesfördraget som dikterades efter Tysklands nederlag i Första Världskriget förbjöds Tyskland att inneha u-båtar. Detta förbud kringgicks emellertid genom hemligt utvecklingsarbete utanför Tysklands gränser, t ex via det holländska NV Ingenieurskantoor voor Scheepsbouw, IvS som var en bulvanfirma för den stora tyska Krupp-koncernen. Ett aktivt tyskt utvecklingsarbete rörande u-båtar skedde också i hemlighet i Finland. Jfr Tidsspegelns artikel på länken Hemligt finsk-tyskt u-båtssamarbete


U-båt typ VIIC


Kriegsmarines verkliga arbetshäst under u-båtskriget på Atlanten under Andra Världskriget var u-båt typ VII vilken producerades i sammanlagt 703 exemplar. U-båtstypen genomgick  totalt sju utvecklingssteg. Det absolut flertalet båtar var av typ VIIC vilka byggdes i 568 exemplar. Jfr Tidsspegelns bildreportage på länken U-995, världens enda bevarade u-båt av typ VIIC





U-båtskriget under Andra Världskriget blev emellertid för Tyskland mycket kostsamt både vad beträffar fartyg och förlorade besättningar.

768 av Tysklands ca 1000 operativa u-båtar vilar idag med sina besättningar på havets botten. Detta innebär en förlustsiffra för vapnet om 75% - en i strid, till lands, till sjöss och i luften, oöverträffad siffra.

En kontinuerlig tysk utvecklingen av dels u-båtens tekniska installationer - dels dess produktions- och logistikmetoder resulterade i typ XXI (typ 21) en u-båt som tog det dramatiska steget från att vara en övervattensfarkost som vid behov kunde dyka - till en undervattensfarkost som vid behov kunde gå upp till ytan!

U-båt typ XXI skulle efter kriget komma att bli konstruktionsförebild för u-båtar av rysk Whiskey-klass, amerikansk Tang-klass och brittisk Porpoise-klass.

Läs mer om den revolutionerande u-båten typ XXI på Tidsspegelns länk

U-båt typ XXI - ett nytt koncept

I Bremerhaven ligger idag den enda bevarade u-båten av typ XXI. Dess identitet vid sjösättningen var U-2540, dess historia fascinerande. U-båten sänktes av sin besättning den 4 maj 1945 strax utanför Flensburg. Fartyget bärgades 12 år senare, genomgick helrenovering och användes under namnet Wilhelm Bauer av tyska Bundesmarine som forskningsfartyg fram till 1980. Därefter genomgick u-båten ännu en renovering - nu en återställning till originalskicket 1945. Sedan 1983 är fartyget ett flytande museum i Bremerhaven.

Ingen av u-båtarna typ XXI kom att genomföra något stridsuppdrag - därtill kom deras insats allt för sent. 

Inalles sjösattes 119 båtar av typ XXI. Sedan de övertagits av sina utsedda befälhavare skulle de utrustas och besättningen genomgå flera månaders utbildning i Östersjön innan de förklarades stridsklara. 

En av de få stridsklara u-båtarna just vid krigsslutet var U-3503. Under de kaotiska dagarna i början av maj 1945 fick U-3503 order om att via Helsingör, tillsamman med tre andra u-båtar, avsegla mot den stora u-båtsbunkern i Norska Trondheim. 

Den 5 maj, i Kattegatt, utsattes fartygen för bombanfall och beskjutning med automatkanoner av flygplan från RAF varvid ett flygplan sköts ner och en av u-båtarna sänktes. U-3503 dök och fortsatte sin färd mot Trondheim - med full dieseldrift och med snorkelmast uppe för dieslarnas luftförsörjning.

Snorkelmasten uppmärksammades dock bara någon timme efter det första angreppet av ännu ett RAF-plan vilket besköt snorkelmasten (huvudet) med automatkanoner. Detta fick som följd att snorkelhuvudet skadades. 

Dieselavgaser fyllde snabbt u-båten i sådan omfattning att alla utom 9 man rökförgiftades innan de fått på sina skyddsmasker. Fartygschefen, Oberleutnant zur See Hugo Deiring (24 år), beslöt i detta läge att söka svensk nödhamn. Läs om U-3503:s märkliga svenska öde på Tidsspegelns länk Andra Världskrigets U-båtsklimax



Ritning i två plan över u-båt typ XXI (Bilden är klickbar för förstoring)


Nedan följer data rörande typ XXI (från Wikipedia)

War ensign of Germany (1938-1945).svgTyp XXI
U 2540 i Bremerhaven
U 2540 i Bremerhaven
Allmänt
TypUbåt
VarvBlohm & Voss
AG Weser
Schichau
Operatörer Kriegsmarine
 Bundesmarine
 Frankrikes flotta
 Royal Navy
 USA:s flotta
 Sovjetunionens flotta
Byggda mellan1943 och 1945
I tjänst mellan1944 och 1982
Planerade381
Färdigställda119
Bevarade1
Tekniska data
Deplacement1621 ton
Deplacement i u-läge1819 ton
Längd över allt76,7 meter
Bredd överallt6,6 meter
Djupgående6,3 meter
Framdrift
Huvudmaskin2 x MAN M6V 40/46 6-cylindrig Dieselmotor
2 x SSW GU 365/30 elmotor/generator
2 x SSW GW323/28 elmotor för krypfart
Maskinstyrka4400 hk dieselmotorer
5000 hk elmotorer
646 hk krypmotorer
Propellrar2
Prestanda
Maxfart15,6 knop
Fart i u-läge17 knop
Dykdjup280 meter
Bunkerkapacitet250 ton olja
RäckviddI ytläge 15 500 nm vid 10 knop
I uläge 365 nm vid 5 knop[1]
Lastförmåga
Besättning57-60 man
Beväpning
Bestyckning6x 53cm torpedtuber i fören
Pansar17mm runt bryggan och luftvärnsvapnen.
Luftvärnsartilleri4x 20mm luftvärnskanoner monterade i två tvillingtorn i tornets fram- och bakkant
Torpeder20 torpeder
SensorerFuMO 65 radar, hydrofon i (droppen) under förskeppet, aktiv hydrofon (sonar)



Under RoadTrip Syd 21/22, en fem månaders husvagnsresa tor Upplands Väsby - Balerma på Spaniens sydkust, gjorde Redaktören med hustru besök på några militärhistoriskt intressanta platser i Europa. Ett av dessa besök skedde i Bremerhaven den 11 april 2022 ombord på U-2450. Nedanstående bilder är tagna vid detta besök.


U-2540, nu flytande museifartyg förtöjt i Bremerhaven


Notera skrovets strömlinjeform! Tornet droppformat. Ingen däckskanon,
Lv-pjäserna indragna i tornet. Bryggvakten behöver nu inte längre slåss mot vädrets makter


Babords övre yttre torpedlucka öppnad... klar för torpedskott!


U-2540 hade sex förliga torpedtuber stackade i sidled två och två.
De nedersta två tuberna ligger under de för museientrén
monterade durkplåtarna. (Golv för turister!)


Fartygsingenjörens hytt (3 bilder)




Text: se nedan!

Dukat som U-offmäss, men naturligtvis också kojplatser.
Till skillnad från tidigare u-båtar hade i typ XXI varje man ombord
en egen koj. Porslinet på hyllan upptill hade emellertid, med säkerhet,
en annan plats vid gång till havs!


Underbefälshytt


Radiohyttens innandöme - fotograferat via spegeln

Ännu en bild från radiohytten. Krypteringsmaskinen, Enigma, saknas dock!



Fartygschefens hytt


Väggklockan, som här är lös på skrivpulpeten, satt givetvis
väl synlig någonstans på väggen eller på ett skott i kaptenshytten.
De röda fälten på urtavlan markerar de tider då meddelanden
regelmässigt sändes från u-båtsbaserna på fastlandet


Chefens koj är inte större än de övrigas. Här dock blockerad av diverse
föremål från en senare tid!


Del av Manövercentralen. Djupstyrarnas stridsstationer


Alla dessa rattar, ventiler, mätare, säkringsboxar osv
hade en given funktion. De män som hade sina stridsstationer
här kände naturligtvis till funktionen för sina
reglage - men det fanns en man ombord som visste exakt
vad alla i båten förekommande manöverorgan, utrustningar
och mätare hade för funktion: fartygsingenjören
!
God två inom kunskapsområdet var fartygschefen själv.


Lejdarna leder, via tornluckan där uppe, från Manövercentralen till bryggan



Här, på denna minimala yta kallad Navigationsbordet,
fördes på sjökorten noggranna anteckningar
om fiendens och egen position


Bland andra ting i Manövercentralen: Varvtalsräknare
för babords och styrbords propellrar samt den
mycket viktiga klockan... här dock ett exemplar utan visare -
och troligen utan urverk eftersom hålet för 
uppdragningsnyckeln gapar tomt!


Överallt rör, ventiler och mätare...


I detta lilla utrymme, med fyra kokplattor, en utdragbar
avställningsyta, en ugn och två diskhoar skulle kocken
leverera lunch, middag och nattmat
för en besättning om 57-60 man

Extraplatta, kanske för potatiskitteln?

Två rejäla diskhoar


På väg mot maskinrummet via luckan i det vattentäta tryckskottet
i bildens mitt. På båda sidorna dörrar till förläggningshytter (jfr nedan)

Dukat för mellanmål? Notera att vid denna tid åt besättningen
i strikt åtskilda befälsgrupper! Officerare, underofficerare,
underbefäl och meniga matroser - varje grupp för sig i sitt kvarter.



Vid måltider fälldes överkojen ner mot väggen och bildade ryggstöd.
Notera att bordet har slingersarg samt att bordet har
två nedvikbara klaffar så att passage till kojerna underlättas
då man inte sitter till bords för att äta


Fallskyddet på kojerna är lätt löstagbart så att man kan sitta
bekvämt under måltid


Maskinrummet med de två 6-cylindriga MAN-dieslarna som
utvecklade 4400 hkr Bild från el-motorrummet saknas men
elmotorerna utvecklade 5000 hkr.
För krypfart vid tyst gång fanns en extra uppsättning
elmotorer som endast utvecklade 646 hkr


Kompressor för komprimering i tryckkärl av tryckluft till
blåsning (tömning) av dyktankarna


Planritningar över U-2540 som museifartyg med hål upptagna
i skrovet för att medge bekväm entré för besökare. Dieselmaskinrummet markerat med orange färg. Motsvarande ritningar fanns
uppsatta i de olika rummen, naturligtvis med det
aktuella utrymmet orangefärgat.


Längst akterut finns en av u-båtens tre toaletter -
minns att ombord fanns 57-60 man!
Dörren till aktertoaletten kan inte öppnas
med mindre än att luckan i det trycksäkra skottet
mellan el-motorrum och häckrum är stängd!
                                                                          

                                                                    - Ω -



Redaktionen tar gärna emot kommentarer till denna artikel! Tänk och skriv, kort eller långt! Ange gärna ditt namn och e-postadress efter din kommentar - det kan vara av intresse för den händelse jag skulle vilja komplettera den aktuella artikeln med uppgifter som du lämnat! Givetvis kan du skriva direkt till mig om du finner det mer passande!


Om Du vill bli inskriven i Tidsspegelns aviseringslista för nya artiklar så skriv ett e-mejl till erland.renstrom@telia.com


I mailet skriver du "Önskar bli införd i Tidsspegelns aviseringslista" samt Din e-postadress.



onsdag 6 april 2022

Officersbunkern i La Rochelle

Under Andra Världskriget byggde Nazi-Tyskland genom Organisation Todt, grundad 1938 av Fritz Todt, fem u-båtsbaser i ockuperade Frankrike. Dessa baser låg i Brest, Lorient, Saint Nazaire, La Rochelle och Bordeaux. Varje bas hade en u-båtsbunker med kapacitet att rymma ett drygt tiotal u-båtar i separata fack. Bunkrarna var i princip bombsäkra med en taktjocklek om 8 meter och väggar om ca 1,5 meter. Organisation Todt använde sig av ett mycket stort antal tvångsrekryterad arbetskraft från ockuperade länder och byggde i princip alla försvarsanläggningar som t ex Atlantvallen.

Fritz Todt var också rustningsminister fram till sin död, 8 februari 1942, i en flygolycka vid Varglyan i Ostpreussen. Han hade där haft ett laddat möte med Hitler. Todt var i princip den ende i nazistpartiet som talade klarspråk med Hitler beträffande rustningsindustrins kapacitet. Mötena blev därför ofta stormiga... Genom en slump hade Hitlers favoritarkitekt och Generalbauinspektor, Albert Speer, tackat nej till att, denna morgon, flyga med Todt till Berlin i dennes flygplan. Flygplanet havererade omedelbart efter starten och alla ombord dödades - frågetecknen var många... Ett av dem var: Hade Hitler tröttnat på sanningssägaren Fritz Todt och beslutat att röja honom ur vägen... sanningen kommer aldrig att uppdagas.

Timmarna efter haveriet utsåg Hitler Albert Speer till rustningsminister i det nazistiska Tyskland.

Speer skulle komma att bli den som månad för månad, år efter år, envetet förmådde öka Tysklands rustningseffektivitet och produktionsvolym - för detta dömdes han i Nürnbergrättegången efter kriget till 20 år i Spandaufängelset. Speer var också den ende av Nazitysklands ledande personer som erkände sin skuld - ett erkännande som sannolikt räddade honom från den dödsdom som Sovjetunionen ville se.




U-båtar i docka behövde förläggning av sin besättning. I La Rochelle, liksom på de andra u-båtsbaserna, ansågs officerarna behöva ett extra skydd mot de Allierades ständiga bombanfall. Av denna anledning byggdes bekväma bombskyddsbunkrar i nära anslutning till det hotell där u-båtsofficerarna normalt bodde under sin vistelse i land.

I La Rochelle finns denna bunker bevarad - nu som museum. I 40 år låg den, mitt i staden, som en tidskapsel. Ägaren till det angränsandet hotellet, där officerarna normalt var inkvarterade, hade helt enkelt murat igen de två entréerna till bunkern.

I maj 2013 öppnades bunkern och dess museum för allmänheten. Tidsspegelns besök genomfördes den 31 mars 2022.

I filmen, efter boken, Das Boot har dels befälsbunkerns bar dels interiörer från u-båtsbunkern i basen La Rochelle använts. U-båtsbunkern i La Pallice är numera stängd för allmänheten eftersom man inte kan garantera säkerheten. De stora bomberna, Tallboy, som fälldes en gång har spräckt betongen, vatten har sipprat in i sprickorna och armeringen rostat ner.

När Hitler och Albert Speer diskuterade utformningen av världshuvudstaden Germania (Berlin i ny skepnad) talade man ofta om ruinvärdet av de väldiga byggnader som otvivelaktigt skulle störta samman under det Tusenåriga Rikets senare del - dessa kollapsade u-båtsbunkrar blir kanske det enda som finns kvar av Tredje Riket i en framtid. Ingen kan, idag, destruera och ta bort dem, kanske blir de i framtiden sammanstörtade monument över människans ondska?

Nu till bilderna från Le Bunker de La Rochelle. Men först: Samtliga utställningsföremål, oavsett storlek, är inglasade. Detta ger naturligtvis oönskade optiska effekter vid fotografering!




Tvångsrekryterade fransmän arbetade med underhåll av baserna.
Här en fransman som servar luftfiltren i den gastäta officersbunkern




Grundplan över Le Bunker de La Rochelle. Till vänster sex rum reserverade för u-båtsbasens amiral, till höger sovsal för 62 officerare. I mitten Baren, därovanför toaletter och hygienutrymmen, tekniska utrymmen tex gasfiltren samt ett kontor. Allt samlat inom 280 kvm och omgivet av 2 m tjocka betongväggar och tak




Förrådsutrymme i bunkern med vapen, handgranater,
ammunition, mm




I det lilla kontoret sitter La Rochelles borgmästare, Léonce Vieljeux i juni 1940. Tablån illustrerar hur han på sitt kontor (i Stadshuset, inte i bunkern som då inte existerade) vägrar hala den franska och hissa den nazistiska flaggan (ligger på skrivbordet), på Stadshuset. Därmed startar han det franska civila motståndet mot ockupationsmakten i La Rochelle




Situationsbild från Tyska Flottans kommunikationscentral
i La Rochelle. Medan kommunikationspersonal författar
ett telex smyger en fransk, arbetspliktig, motståndsman
i bakgrunden med avsikt att komma över ritningsrullen.
Motståndsrörelsen arbetade ständigt med
informationsinhämtning i basen







Ena halvan av den berömda baren, Zum schwarzen kater i La Rochelle. Baren höll öppet, inte bara under de 350 bombräderna mot La Rochelle, utan varje dag året runt. Den frekventerades flitigt av de i det ovanliggande hotellet, Hotel des Etrangéres (Främlingarnas hotell!) inkvarterade. Situationen beskriver hur maskinchefen på U-953, Hans Semmler, firar sin 24-årsdag i Baren den 20 augusti 1944. På axeln bär han 3:e ubåtsflottiljens maskot och fartygsemblem:
Die schwarze Kater, Den Svarta Katten




Notera väggarnas träbeklädnad och takmålningarna i baren. De senare utfördes
av de två 22-åriga konstnärerna från Hamburg: Annie Cherié och Ruth Monsheimer.




Mössa, uniformsjacka med utmärkelser samt diverse
memorablia en gång tillhörigt maskinchefen på
U-333, Gerhard Heber




"Andra halvan" av Baren - eller kanske fjärdedelen...




Taket i Baren var i sin helhet klätt med bemålade plattor med huvudsakligen undervattensmotiv utförda av de då 22-åriga konstnärerna Annie Cherié och
Ruth Monsheimer.




Autentiskt officersporslin, och handduk, för befälsmåltider på en u-båt...




Vad är nu detta? Ett skåp i jakaranda...
Jo, ett kylskåp för barens kalla drycker!



En titt in i innandömet... på botten en "balja" för
smältvatten från isen



Och här lösningen på kylproblemet! I detta fack tömde man ner en säck med isbitar, och 'voila', som fransmannen säger, hade man fått ett stiligt skåp att bli ett kylskåp värdigt en boisserad lokal som Baren i La Rochelle!




En annan vy över födelsedagsfirandet den 20 augusti 1944




Några bilder från de sex rum som var reserverade för befälhavande amiralen
för U-båtsbasen La Rochelle. Inredningen är inte typisk, mera ett tidsdokument.
Den vita kakelklädda ytan på bortre väggen skulle haft ett tvättställ
under sig!





Den franska nationella stoltheten har sitt pris... Dock inte troligt att bunkern tjänade som sjukstuga i krigets franska slutfas...



Ännu en bild präglad av fransk stolthet! Mannen på bilden
har "fel" uniform, mest troligt fransk sådan... Men
handfatet är på plats!




Skärmmössa, vapenrock och paraddolk tillhörig
La Rochelles siste kommendant, viceamiral Ernest Schirlitz




Paraddolken i närbild...




Die schwarze Kater, Den Svarta Katten. 3:e ubåtsflottiljens tecken och maskot.
Målad på officersbunkerns vägg av två meter tjock betong av Ruth Monsheimer
och Annie Cherié 1942

                                                                            - Ω -



Redaktionen tar gärna emot kommentarer till denna artikel! Tänk och skriv, kort eller långt! Ange gärna ditt namn och e-postadress efter din kommentar - det kan vara av intresse för den händelse jag skulle vilja komplettera den aktuella artikeln med uppgifter som du lämnat! Givetvis kan du skriva direkt till mig om du finner det mer passande!


Om Du vill bli inskriven i Tidsspegelns aviseringslista för nya artiklar så skriv ett e-mejl till erland.renstrom@telia.com


I mailet skriver du "Önskar bli införd i Tidsspegelns aviseringslista" samt Din e-postadress.