tisdag 8 oktober 2019

Flygvapnets flygplan Tp 79, Hugin, svarar inte på anrop...

Vid 9-tiden den 13 juni 1952 startar en, till det yttre tämligen vanlig, metallisk fågel från Bromma flygfält. Det Kalla Kriget har stelnat till sin form men är, likt lavan i en vulkan, glödhett under den stelnade ytan. Sovjetkommunisterna har som konsekvens av Andra Världskriget total kontroll över de Baltiska staterna och bygger i enlighet därmed flott- flyg- och radarbaser längs de ockuperade Baltiska staternas östersjökust. 

NATO söker naturligtvis information om den presumptive fienden - och den Baltiska Östersjökusten är ett hett område för signalspaning mot Sovjetkommunisterna.


Sverige uppvisar här ett Janus-ansikte beträffande sin politiska roll: Sverige är alliansfritt och vill därmed också uppfattas som neutralt, detta är den framvända ansiktsbilden. Den frånvända bilden samarbetar militärt, i absolut och hård sekretess, med såväl USA som Storbritannien.


USA och Storbritannien har försett det svenska flygvapnet med ytterst sofistikerad signalspaningsteknik. Motprestationen är att relevant, uppsnappad, information om det Kalla Krigets fiende, Sovjetunionen, delges respektive leverantör.


Den fågel som startar från Bromma på morgonen den 13 juni 1952 är därmed absolut inte en vanlig metallisk fågel - annat än till det yttre! I dess inre finns 8 man med absolut tystnadsplikt och med specialkunskaper för att handha den mycket avancerade amerikanska radarsignalspaningsutrustningen, APR-9 (Airborne Puls Receiver) i hemlighet levererad till Sverige av England.




Tp 79, Hugin, på F8 Barkarby 1951

Flygplanet har beteckningen Tp 79 och kallas Hugin. Flygvapennummer är 79001 och maskinen är en McDonnel Douglas DC 3 - ett av världens mest tillverkade civila/militära flygplan med runt 16000 exemplar. 





Hugin och Munin flögs av sekretesskäl utan påmålade, yttre, förbandstecken. (Jfr bild ovan!)

Den flygburna signalspaningen inleddes i begränsad skala strax efter krigsslutet i ett samarbete mellan FRA (Försvarets radioanstalt) och det nyinrättade Försvarets forskningsanstalt (FOA).


Hugin hade en systermaskin, Munin, och båda flygplanen var inköpta 1949 för att täcka FRA:s behov av flygande plattformar för signalspaning.

Flygplanen och deras besättningar kallades Sjätte transportgruppen, ett namn som skulle väcka så lite uppmärksamhet som möjligt.

1952 var endast Hugin utrustad för den typ av elektronisk signalspaning som bedrevs mot sovjetiska objekt.

Den flygburna stationen var uppbyggd på motsvarande sätt som de landbaserade så kallade ELINT-stationerna som FRA förfogade över. ELINT, uttytt Electronic Intelligense, avser avlyssning av signaler från utrustning och maskiner, främst från radar-, navigerings- och vapenrelaterade system, där dessa i huvudsak inte innehåller någon information eller meddelande avsett att uppfattas av en motstation. Genom att spaningen bedrevs på en flygburen plattform ute över Östersjön, öster om Gotland, hade man möjlighet att uppfånga radarsignaler som inte nådde de fasta avlyssningsstationerna i Sverige.

Hugins färdplan uppvisar en långsmal rektangel över internationellt vatten huvudsakligen i höjd med, och öster om, Gotland. Hugin anger, per radio och med förutbestämda intervall, sin position till Bromma..

Klockan 11:23 den 13 juni 1952 uppfattar radiostationen på F2, Hägernäs, ett tvärt avbrutet telegrafianrop på kortvåg. Därefter tystnad...

En kvart senare börjar markstationen på Bromma ana oråd eftersom DC-3:ans överenskomna positionsangivelse uteblir.


Amerikansk Catalina med sin besättning

12:15 startar det första sjöräddnings-flygplanet, typ Catalina, från Hägernäs-basen norr om Stockholm och spaningarna efter ett saknat flygplan inleds.







Nu inträffar det närmast otroliga! De självsäkra kommunisterna från Sovjetunionen - vilka gärna betraktar Östersjön som "deras vatten" - angriper, och skjuter ner, den obeväpnade svenska Catalinan som flyger över internationellt vatten!
Den svenska Catalinan nedskjuten på internationellt vatten.
Tursamt nog befinner sig det västtyska fartyget Münsterland
i farvattnet och samtliga besättningsmän från Catalinan
kan bärgas! Bilden tagen från fartyget Münsterland.

En livlig diplomatisk s.k. notväxling börjar - där Sovjetunionen alltid bergfast förnekar all kännedom om händelserna. Vid Nikita Chrusjtjovs* besök i Sverige 1956 erkänner dock denna för statsminister Tage Erlander att sovjetiskt jaktflyg skjutit ner Tp 79.

Denna information offentliggörs emellertid inte för allmänheten eller, för den delen, till de anhöriga till de sammanlagt åtta personer som funnits ombord på Hugin; tre från Flygvapnet och fem specialister från FRA. De anhöriga svävar helt i ovisshet om männens öde. 



MIG-15 Sovjetunionens första jetdrivna jaktplan
Först 1991 tillkännager Ryssland officiellt att planet skjutits ner av ett sovjetiskt jaktflygplan av typen MIG-15. I det ryska offentliggörandet som godkändes av president Boris Jeltsin, sades att DC-3:an inte kränkt sovjetiskt territorium. Pilot på den aktuella MIG-15 var Grigorij Osinskij.

DC- 3:an, Tp 79 Hugin, saknas dock alltjämt - och skall förbli saknad i 51 år. Enda spåret är en söderskjuten uppblåsbar räddningsflotte. Analys av flotten, och dess skotthål, ger vid handen att flotten träffats av sovjetisk 23 mm explosiv ammunition inne i Tp 79 och att den hamnat i havet, ouppblåst, sedan flygplanet kraschat mot havsytan. 


Saknade likaså är flygplanets besättningen på åtta man:

Alvar Älmeberg (pilot)
Gösta Blad (navigatör och signalist)
Herbert Mattson (flygmekaniker)
Carl-Einar Jonsson (FRA, gruppledare)
Ivar Svensson (FRA. telegrafist)
Erik Carlsson (FRA, telegrafist och rysk tolk)
Bengt Book (FRA, telegrafist)
Börje Nilsson (FRA, telegrafist från Malmö)


Eftersom Sveriges regering och aktuella myndigheter absolut INTE vill få avslöjat att man, neutraliteten till trots, aktivt samarbetar med västmakterna med signalspaning mot Sovjetunionen är man mycket tacksam för att affären med DC 3:an snabbt kommer i skymundan av den s.k. Catalinaaffären - den om ett av Sovjetmaktens flygplan nedskjutet men nödlandat sjöräddningsflygplan. Att, som underrättelsesoldat, stupa för Sverige under det Kalla Kriget betyder att man försvinner spårlöst - och de anhöriga lämnas, av det land deras familjefäder tjänat intill döden, i total tomhet...

Den 10 juni 2003 återfinns, efter tre år sökande, vraket efter Tp 79 "Hugin". Sökverksamheten har energiskt drivits av den f.d. flygvapenpiloten Anders Jallai. Fyndplatsen ligger 55 km öster om Fårö, väl inne på internationellt vatten om än även inom Sveriges ekonomiska zon. Flygplansvraket ligger på 125 meters djup, svårt sönderslaget. Redan på fyndplatsen omhändertas det som visar sig vara kvarlevorna av piloten Alvar Älmeberg. 

På natten mellan den 18 och 19 mars 2004 utför Marinen en svår bärgning till följd av vrakets nedbrytning. Vid efterföljande studier på Muskö Örlogsbas påträffas kvarlevor av ytterligare tre man. Flygkropp och vingar har träffats av ett flertal sovjetiska projektiler av två kalibrer: 23 mm och 37 mm - motsvarande den fasta beväpningen på en MIG-15. 

Av fyra män från FRA finns inga spår vare sig i flygplansvraket eller på havsbottnen invid fyndplatsen. Analys av flygstolarna ger emellertid vid handen att all personal suttit i sina stolar vid nedslaget mot vattenytan...



Vraket av Tp 79, Hugin, finns utställt på Flygvapenmuseum i Malmslätt. Museet är väl värt ett besök!










Del av Hugins flygkropp. Efter 52 år på Östersjöns botten
är flygplanets nationalitetssymbol fullt synlig - liksom granathålen
efter anfallande MIG-15:s kanoner

Ännu 67 år efter nedskjutningen av Hugin vilar sekretess och myndigheters ovilja att tala klarspråk över delar av företagets syfte. Den sökare som fann Hugin där på havsbottnen 2003, Anders Jallai har komponerat några alternativa sanningar att värdera att fundera över. Länk här nedan.

DC 3:ans hemligheter



Minnessten över de stupade. Galärvarvskyrkogården Stockholm



* Nikita Chrusjtjovs var generalsekreterare i Sovjetiska kommunistpartiets centralkommittés politbyrå och därmed Sovjetunionens ledare från 7 september 1953 till 14 oktober 1964. Direkt efter makttillträdet lät han avrätta Stalins Bödel, Lavrentij Beria ansvarig för minst en halv miljon ryssars död. Chrusjtjov efterträdde Joseph Stalin och efterträddes i sin tur av Leonid Iljitj Brezjnev.




Ω


Om Du vill bli inskriven i Tidsspegelns aviseringslista för nya artiklar så skriv ett e-mejl till erland.renstrom@telia.com 

I mailet skriver du "Önskar bli införd i Tidsspegelns aviseringslista" samt Din e-postadress.

lördag 21 september 2019

Brattfors och SM i konstflygning

På det gamla Krigsflygfält 16 Brattfors avhölls den 6 och 7 juli SM i motordriven konstflygning. Tidsspegeln fanns givetvis på plats och nedan redovisas en bildkavalkad. Den långa dröjsmålet mellan tävling och artikel har sin grund i att det varit hart när omöjligt att finna resultatlistor från detta SM! Ett idogt sökande (Tidsspegelns ledstjärna!) har nu resulterat. Tyvärr saknar Tidsspegeln kompetens i del olika klasserna - därav en kommentarsfri artikel.

Den som likt 5698 andra läsare vill veta mer om Krigsflygfält 16 kan följa vidstående länk. Krigsflygfält 16 Ett besök på Krigsflygfält 2, nere i Skåne där många amerikanska och engelska flygare nödlandade under Andra Värlskriget finns på länken Krigsflygfält 2

Åter till SM i konstflyg! Den tekniska kvalitén kunde varit bättre - men kopian blir aldrig bättre än originalet!







Nu några osorterade bilder som mestadels får tala för sig själva.



Nils Schylström med SAAB Safir väntar på startorder


Kristin Nyberg äntrar sittbrunnen på sin Yak 52

Snart startklar!

En gästande fågel











Noter "körschemat" på instrumentpanelen!


Många tillflygande gäster och intresserade fanns



Kristin tankar - prima flygbensin

Närbild på SE-KDD, Yak 52

Safiren drivs av en 6-cylindrig Lycoming motor - "still going
strong" - efter snart 70 år!

Nils Schylström berättar om den Safir han flugit
från basen F21 i Luleå 


Av Nils livfulla och sakliga berättelse om Safiren memorerar redaktören att resan från Luleå, med mellanlandning och tankning i Östersund förbrukade "fjuttiga" 155 liter flygbensin. Eftersom Nils till vardags spakar JAS 39 Gripen ställde redaktören en fråga om bränsleförbrukning i Gripen. Svaret blev: "Om jag tankar 3 ton bränsle (flygfotogen) och flyger med tänd efterbrännkammare är det tomt i tankarna efter 7 minuter". Jo, jo en märkbar skillnad - men hastigheten skiljer också betydligt! På F21 finns faktiskt totalt tre Safir - men två av dem är "resevdelsplan" som håller denna relik flygande!



                                                        - Ω - 




PS Om Du vill bli inskriven i Tidsspegelns aviseringslista för nya artiklar så skriv ett e-brev till 

erland.renstrom@telia.com 

I mailet skriver du "Önskar bli införd i Tidsspegelns aviseringslista" samt Din e-postadress.

tisdag 10 september 2019

Krigsflygfält Nr 2, Sövde

Det kraftigt eftersatta svenska flygvapnet fick något av en raketstart år 1939. Flygledningen insåg tämligen brådstörtat att det fanns ett skriande behov av nya flygfält (och nya flyplan) över snart sagt hela Sverige. Dessa fält skulle användas för ombasering av flygplanen - ombasering till följd av att de ordinarie fälten bombskadats eller rent av erövrats av fienden. 

Fälten kassificerades som bakre- respektive främre krigsflygbaser, sammantaget blev det 39 nya baser. Jfr Krigsflygfält 16 Brattforsheden. (Klicka på länken!)



Den lila färgade cirkeln markerar Sövde

En av baserna som definitivt tillhörde ordningen 'främre krigsflygbaser' var Fält nr 2 Sövde i Sjöbo kommun.

I flygvapnets begynnelseskede användes Sövde som övningsfält. Strax före krigsutbrottet, 1 september 1939, blev det Krigsflygfält nr 2 i den organisation som skapades när Flygförvaltningen insåg att bered-skapen måste höjas rejält inför krigshotet. Under kriget fanns ett förband ur F10, Ängelholms beredskapsvakt, beväpnat med flygplan J20, förlagt till fältet. I augusti 1944 avlastades detta förband av en division av flygplan J9 från F8, Barkarby, då trycket på F10, då förlagt till Bulltofta, var mycket starkt med många främmande flygföretag mot Skåne. 

Flygplan J 20. Italiensk tillverkning









Flygplan J 9. Amerikansk tillverkning
Notera de förvånande likheterna mellan flygplanen... Industrispionage? 
Italiens beroende av legeringsmetaller och den genom kriget knappa tillgången på dessa metaller gjorde att J 20 var behäftat med ett antal materialfel (utmattningsfel). J 20 mönstrades därför ut 1945 efter blott 4 års tjänst. 

Det var f.ö. ingen enkel sak för Sverige att köpa flygplan - de flesta utländska tillverkarna behövde dem för egna ändamål och Sverige fick tacksamt ta emot vad som fanns tillgängligt på marknaden.



Bofors 40 mm lvakan m/36

Sövdeborgsfältet försvarades av två luftvärnstroppar vardera beväpnade med två st 40 mm Bofors luftvärnsautomatkanoner (lvakan) m/36. Märkligt nog tillverkas denna pjäs ännu idag och ansas vara Bofors hittills bästa, och största, försäljningsframgång! Pjäsen finns, eller har funnits, i 70 länder!


8 mm kulspruta m/36 i dubbellavettage

Som komplement till Boforskanonerna fanns ett antal 8 mm vattenkylda kulsprutor m/36 i dubbellavettage grupperade längs fältets periferi.

Redaktören med vpl-kamrater hade dessa kulsprutor under utbildningstiden (15 månader) på A9 1964-1965. Dragbilarna för 15,5 cm haubits m/F (Fransyskan), främst Ltgb 957 (Myrsloken, Scania), hade en kulsprutekrans på taket på förarhytten. Det var en fysiskt krävande uppgift att få upp m/36 i dubbellavettage på hyttaket! Vapnet hade utbytbara pipor i kal 6,5 respektive 8 mm. 8 mm pipan var ägnad åt luftförsvar, 6,5 mm åt infanteritjänst (då enkelmontage). Under 70-talet byttes samtliga pipor till NATO-ammunitionen 7,62x51 mm, samma som i infanteriets huvudbeväpning AK4. Ksp m/36, detta seglivade vapen, mönstrades ut under 90-talet.


Den 11 april 1944, i jakt på flyende fiender, kom dumdristigt nog ett tyskt tungt jaktplan av typen Messerschmitt Me 410 med två mans besättning in över Sövde-fältet. Luftvärnet hade tidigare avgivit varningseld vilket fick tysken att gira runt och avge kulspruteeld mot en av luftvärnspjäserna. 

Pjäschefen kommenderade omedelbart verkanseld. Sjunde eller åttonde skottet (av totalt 10) träffande och slet av tyskens högra vinge varefter flygplanet vreds runt och kraschade i ryggläge på vägbanan i Sövde by. Kratern var tio meter i diameter och två meter djup.

Här nedan följer tre bilder av den havererade Me 410 med serienummer 420 622









































De båda tyska flygarna, Feldwebel Josef Kaulartz och hans navigatör Max Schultz omkom omedelbart och begravdes på Sövde kyrkogård. Kvarlevorna flyttades under 70-talet till kyrkogården i Trelleborg där man försökt samla de i Skåne stupade under Andra Världskriget

Ett, till en början mystiskt, fynd gjordes i nedslagsgropen under flygplansvraket: en svensk kroncykel och ett svenskt kokkärl modell "snuskburk"!

Gåtan fick så småningom sin lösning: värnpliktige Nils Holmberg från Malmö kom aldrig tillbaka till sin grupperingsplats. När signalen "Luftfara" (vilket innebar omedelbar risk för luftanfall) gavs avbröt Holmberg och hans kamrater sin lunch, vilken serverades i anpassad lokal i Sövde by, och begav sig skyndsamt till respektive stridsstation. När Holmberg passerar den blivande nedslagsplatsen, 50 meter nordväst nuvarande Sövde Musteri, då Sövde Mejeri, slår Me 410:an ner och krossar Holmberg så fullständigt att några mänskliga kvarlevor inte står att finna.

De tidigare hemligstämplade protokollen från de förhör som hölls med besättningen på lvtroppen visar på att svensk noggrannhet gäller i alla lägen!






































Under kriget i Europa kom tämligen många flygplan av växlande nationalitet att nödlanda i Sverige. Den vanligaste orsaken till dessa nödlandningar på svensk mark var tekniska problem - vanligen orsakade av beskjutning. Sövde-fältet utgjorde inget undantag från dessa nödlandningar. 

När flygbombningen av Tysklands städer nådde sin kulmen under 1944 kulminerade också nödlandningarna på flygfält i södra Sverige. "Bomber Harris" denne elegante engelsman vilken som brittisk flyggeneral ansvarade för bombkriget, hade fått för sig att man genom att kasta bomber över kvinnor, barn och åldringar skulle demoralisera den tyska krigsviljan. 

Nu var det bara ett STORT fel i hans strategi: tyska stridande förband (dvs de tyska männen) befann sig vid fronterna och inte i de tyska städerna. Där, i städerna, fick tjutande fosfor- och sprängbomber bokstavligen hus och gatornas asfalt att brinna, där fanns kvinnorna, barnen och åldringarna... Det var dessa som brann, sprängdes till döds eller kvävdes i luftskyddskällarna - och krigsviljan snarare förstärktes hos de tyska förbanden - britterna och deras allierade sågs helt enkelt som barbarer!

Krigsviktig tysk industri gick bokstavligen under jorden och under rustningsminister Albert Speers ledning nådde rustningsindustrin nya, ständigt ökande, rekordsiffror - maximum nådde faktiskt under andar hälften av  januari 1945!



Dresden 1946. Spårvägsspåren har röjts men
staden med dess konstskatter ligger i ruiner.
13-15 februari 1945 fällde, på order av denne "Bomber Harris", sammanlagt 1300 tunga bombplan 3900 ton spräng- och brandbomber* över den helt oförsvarade staden Dresden i östra Tyskland. Att Dresden under tidigare år förskonats från bomber gjorde att den blivit ett "tryggt" mål för flyktingar från öster. Hur många civila som dödades kommer aldrig att fastställas eftersom tusentals olyckliga helt förbrändes i eldstormen*. Den uppskattade siffran ligger dock mellan 50'000 och 100'000 döda. 

Efter Harris massiva luftanfall på Dresden uttryckte Winston Churchill skepsis mot dessa terrorbombningar: "Det förefaller som om det ögonblick har kommit, när frågan om att bomba tyska städer enbart för att öka terrorn, men under åberopande av andra skäl än detta, bör omvärderas." [PM från Churchill, 28 mars 1945]

Men, åter till Sövde och Krigsflygfält nr 2! 
Under krigsåren kom flygfälten i södra Sverige att erbjuda landningsplatser för många sönderskjutna - eller felfungerande - bombflygplan vilkas befälhavare bedömde möjligheterna att nå tillbaka till baserna i England som små eller obefintliga! För besättningarna på dessa flygplan innebar landningen i Sverige internering och därmed ett slut på dödsbringande flyguppdrag över Tyskland. 

Sövde utgjorde inget undantag från dessa nödlandningar. Flygplan som kunde repareras gjordes, allt eftersom, flygdugliga men belades med kvarstad - andra skrotades. De luftvärdiga flygplanens kvarstad hävdes under juni 1945 och de återvände med sina besättningar till England.



Ett av många flygplan som nödlandade på Sövde var "Calamity Jane" eller Boeing B17G med serienummer
42-97121.







Calamity Jane. Bombsymbolera visar på antalet genomförda
bombuppdrag. Notera de dubbla .50 cal (12,7 mm)
fjärrmanövrerade kulsprutorna. Totalt beväpning var 

13 st .50 cal kulsprutor! Därav namnet "Flygande Fästning"
För närmare studie av bombflygplanet Boeing B-17 se Tidsspegelns artikel Sentimental Journey

Calamity Jane deltog, den 25 augusti 1944, i en dagraid (USAF bombade dagtid, RAF nattetid) mot Penemünde, Tysklands raketforskningsbas vid Östersjökusten. Calamity Jane ingick i en attackgrupp om 146 st B17 och 171 jaktflygplan av typ P-47 och P-51.


Republic P-47 Thunderbolt




















North american P-51 Mustang. Notera luftintaget
för oljekylaren under flygplanskroppen.



















Löjtnat Lindstrom, chefspilot i "Calamity Jane", landade tillsammans med ytterligare ett flygplan, B-17G 43-37596, klockan klockan 13.45 på Sövde flygfält . "Calamity Jane" hade hade fått motorerna nr 2 och 4 skadade av tysk luftvärnseld och de var ur funktion med propellrarna flöjlade.

Besättningen på nio man var oskadade och internerades vid Korsnäs. Sex man repatrierades den 14 november 1944 medan övriga  lämnade Sverige den 27 februari 1945. Efter motorbyten flög Calamity Jane i juni 1945 åter till England.




Liberator B-24

Samma dag, den 25 augusti 1944, nödlandade en Liberator B-24H på Sövde, och en B-24H på Bulltofta. Dessutom havererade en B-17G vid Övad-Ljungbyhed. Ur gruppen av eskortflygplan nödlandade även en P-51D och en P-51B vid Lomma.






Händelserna vid Krigsflygfält 2 Sövde under Sveriges Beredskap bleknar långsamt bort och försvinner i skuggorna. Nära nog alla med direkta minnen har vandrat bort... Så mycket viktigare då att vi, de i stunden kvarvarande, söker fram - och hållbart förmedlar -  intryck och minnen som föregående generation lämnat över till oss i texter eller muntlig framställning. 


                                                         - Ω - 


* Tekniken innebär att man först fäller sprängbomber över målet för att "öppna upp" husen och sedan fäller brandbomber över området och därigenom sätter eld på den söndersprängda staden med dess lättantändliga innehåll. 

En flygbrandbomb kan bestå av ett skal, en mindre sprängladdning och ett hundratal fosforstavar. Bomben bringas att explodera i luften varvid fosforstavarna sprids över ett större område. Fosfor är i luftmiljö självantändande och kan inte släckas med vatten.

** Eldstorm uppstår då en större stad brinner. Luften ovanför brandområdet blir så starkt upphettad att den med rasande fart stiger uppåt. Ny luft sugs in från periferin - denna inströmmande luft når vid markytan inte sällan orkanstyrka dvs mer än 34 m/s (118 km/h).





PS Om Du vill bli inskriven i Tidsspegelns aviseringslista för nya artiklar så skriv ett e-brev till 

erland.renstrom@telia.com 

I mailet skriver du "Önskar bli införd i Tidsspegelns aviseringslista" samt Din e-postadress.