lördag 4 januari 2020

Utvisning av en mördare...

Där satt vi i slottets rökrum bekvämt nedsjunkna i famnande läderklädda chesterfieldfåtöljer. Utanför, i den mörka natten, slet höstvindarna i i trädens kronor. I öppna spiseln flammade en munter eld och på bordet framför oss stod kristallglasen med Lagavullins röktyngda whisky. Det dämpade ljuset förstärkte konstrasten mellan nu och då - där då innebar dagens intensiva överläggningar rörande Risk Management och nu var - just nu, med dämpad belysning, med bekväma fåtöljer, en sprakande eld och whisky i glasen.

Vi var åtta män, envar med skilda kompetenser inom ämnet - men nu är fritid, eller en tid då sinnet är befriat från vardagens tvång.

Samtalen svävar mjukt runt bordet och landar så småningom hos kriminalkommissarie EP. 

- Jag har en historia ur livet som törhända intresserar er, säger han med sitt skånska idiom - ett idiom som trots ett långt arbetsliv i huvudstaden är fullt märkbart.

- En afton blir jag och två kollegor kommenderade till ett annorlunda uppdrag, säger EP - Vi skall eskortera en intern från Österåkeranstalten till ett i förseglat kuvert angivet mål. Kuvertet får brytas först när vi befinner oss i bilen tillsamman med fången.

- Efter sedvanliga formaliteter rörande fångens identitet övertar jag befälet, bryter kuvertet och läser att vår resmål är den militära flygbasen i Karlsborg.




Bildresultat för Miro Barešić
Miro Barešić

- Vår fånge är den internationellt beryktade Miro Barešić, mannen som tillsamman med Anđelko Brajković mördade den jugoslaviska ambassadören i Sverige, Vladimir Rolović, den 7 april 1971. Barešić skall omgående utvisas från Sverige - hur eller vart är ännu förborgat för oss.





- Barešić och Brajković dömdes till livstids fängelse 1971 men fritogs vid Sveriges hittills första flygplanskapning den 15 september 1972. Sedan Barešić och fem andra fängelsedömda kroater utväxlats mot SAS-planets 86 passagerare flögs kroaterna till Spanien.


- Efter ett brokigt mellanspel greps Miro Barešić av CIA-agenter 1980 och utlämnades till Sverige för vidare befordran till fängelse. 1985 omvandlades hans livstidsstraff till 18 års fängelse.

- Två år senare, 1987, sitter han nu med mig och två kollegor i en bil på väg mot Karlsborg - för vidare färd ut ur Sverige.



Flygvapnets Tp84, Lockheed C-130 Hercules
Lastförmåga 19,8 ton. Räckvidd 3800 km
- På flygbasen får vi nya instruktioner. Barešić med eskort skall flygas ut ur landet med en av Flygvapnets Hercules-maskiner. Målet är Las Palmas på Kanarieöarna.






Tp 84 Hercules
För ändamålet har en husvagn tagits ombord i flygplanet. I husvagnen väntar Barešićs fru och deras 6 månaders baby. 

- Jag, säger EP, och mina två kollegor får vackert sitta på de spartanska säten som är maskinens standardinredning. Att påstå att sittplatserna var bekväma är lika falskt som att påstå att bullernivån från de fyra motorerna med sina dånande propellrar liknade sommarvindens lek i lindarnas löv! Öronproppar var vad som gällde...

Färden till Las Palmas var helt händelselös - undantaget att vi avundades familjen Barešić som hade en varm, relativt tyst, och ombonad miljö i sin husvagn!

- I Las Palmas får vi emellertid nya instruktioner. Barešić med familj skall flygas västerut över Atlanten till Paraguay i Sydamerika.

- Flygningen över Atlanten till Sydamerika förlöper friktionsfritt. De dånande propellrarna äter sig fram genom lufthavet och ger maskinen en marschfart om 500 km/h. Färden är lång, 7400 km, och vi måste landa och tanka innan vi når vårt mål, Paraguays huvudstad Asunción. Mat och varmdryck serveras regelbundet under resan - i husvagnen dricker man vin och firar frigivningen och ett nytt liv i diktatorn Stroessners Paraguay. Barešić har under sin "utflykt" från trista fängelseanstalter i Sverige hunnit bekanta sig med Stroessner och varit en av hans livvakter. Nu skall tråden åter spinnas...

- Resten är historia säger EP ock läppjar på sitt glas Lagavullin.


En snabb inblick i det hårda livet som intern i svensk kriminalvård ges i Hans Holmérs bok Olof Palme är skjuten

"Baresic får frikostigt permissioner för körkortslektioner och för maratonträning. Vid ett tillfälle under hans många vistelser utanför fängelset följer polisens spanare honom till ett möte med en ljushårig kvinna i en björkdunge på Norra Djurgården. Hon lutar sig vällustigt mot ett träd och drar upp sina vida kjolar. Efter en flåsande kärleksakt hoppar hon in i sin japanska personbil och kör från platsen. Det visar sig att hon jobbar på Täbyanstalten.
Finns någon annan plats på jorden en kriminalvård som vår?"

Förvisso fick Holmér mycket kritik för hanteringen av mordet på Olof Palme - men detta stycke har aldrig ifrågasatts!


Epilog Miro Barešić (från Wikipedia)

Efter att Kroatien förklarat sig självständigt från Jugoslavien återvände Miro Barešić 1991 till hemlandet för att delta i det kroatiska självständighetskriget. Han blev löjtnant i det kroatiska nationalgardet och ledde en mindre grupp soldater.

Miro Barešić stupade i strid den 31 juli 1991 vid 40 års ålder. Den kroatiska regeringen hemlighöll hans död i över ett år för att inte moralen i den kroatiska armén skulle sjunka. Han utnämndes postumt till major.

I den kroatiska byn Drage Drage avtäcktes en staty av Barešić på 25-årsdagen av hans död vilket väckt starka reaktioner från Serbien.


                                                             - Ω -






söndag 8 december 2019

Redaktörens ärtsoppa


De flesta av oss har minnen från fältlivets ärtsoppa. Säkert har du någon gång funderat över varför ärtsoppa vanligen är synonymt med ärtgröt? Säkert har du också funderat över varför ärtsoppa är den typiska soldatmaten?

Svaren är enkla: Ärtor kan förvaras och medföras i fält i säckar. Hållbarheten för dessa gula, torra, ärtor är närmast obegränsad. Det eventuellt ingående fläsket får sin hållbarhet genom att vara rimmat. Givetvis kan det inte bevaras lika länge som de torkade gula ärtorna men ligger det i saltlag kan det vara ätligt efter flera månaders lagring! Min far gjorde sin värnplikt vid Bodens Fästning 1918 och berättade att där fanns stora cementkar med fläskkött i saltlake. Där, i karen, kunde fläsket ligga årsvis. Övriga fästningar i Sverige, till exempel Tingstäde Fästning på Gotland som Redaktören besökt, hade motsvarande lagringskar för fläsk för att kunna uthärda belägring.

När man kokar ärtsoppa i fält finns vanligen ingen fast tidpunkt för serveringen - stridsläget avgör när skaffningen serveras. Dock är det så att ärtorna blir alltmer mjuka och trasiga ju längre de får koka (eller hållas varma) - därav lätt att förstå att soppan vanligen serverades som ärtgröt.

Ett personligt minne av fältmässig ärtsoppa är som följer: Mina tjänsteåligganden som Parkunderofficer (PU) vid ett traktoranspänt 10,5 cm artillerikompani innebar inte sällan att uppkomna underhållsfrågor måste lösas med högsta prioritet. Vid det här aktuella tillfället hade skymningen övergått i mörker och klockan närmade sig 21:30. Jag hade missat middagen, som bestod av ärtsoppa, och måste nu finna något att döva hungertecknen från min mage med. Jag fann igen koktrossens traktorkärra lastad med resterna från middagen dryga fyra timmar tidigare. Jag klättrade upp på släpet och hittade efter visst letande isolerkärlet med stelnad ärtgröt. Efter diverse rotande fann jag en papperstallrik, lite hårt bröd och ett smörpaket. Sleven till kärlet låg strax bredvid och jag öste upp kall ärtgröt och njöt den samman med en hårdbrödbit med smör. Besticken medförde jag fältmässigt i vänster bakficka på vapenrocken. Jag vill inte påstå att det var en festmåltid - men hungern stillades och jag kunde till sist söka upp mitt nattläger i batteriets fordonsförartält!

Sammantaget ledde dessa erfarenheter till att jag nyligen experimenterat fram ett ärtsopperecept - där ärtorna inte är söderkokta till ärtgröt!

Koka du också - och njut av en ärtsoppa såsom den bör vara!

Till soppan serverar du hårt bröd med smör och ost - och om så önskas, en kopp varm punch!



Redaktörens ärtsoppa

Du behöver till 6 portioner
500 gram gula (torra) ärtor
350 gram rimmat stekfläsk (i skivor)
1 gul lök
3 tärningar mörk oxbuljong
1½ liter kallt vatten
1 matsked timjan

Salt behöver inte tillsättas. Buljongtärningarna och det rimmade fläsket ger tillräcklig sälta!

Tillagning

Lägg ärtorna i vatten 10-12 timmar. Vattnet skall väl täcka ärtorna. Välj en tillräckligt stor gryta så att tillkommande vatten och råvaror får plats. Häll bort vattnet när blötläggningen är klar. Ställ grytan med ärtorna åt sidan.

Skala löken och skär den i fyra klyftor

Tillsätt 1 liter vatten till en passande kastrull. Lägg i löken och de 3 buljongtärningarna. Koka upp.

Låt löken koka sakta under lock i 10 minuter - eller tills den är mjuk. Skumma av löken med en hålslev och kasta bort den.

Dela stekfläsket på mitten med en skarp kniv. Sära skivorna och lägg dem sedan i den varma ox/lökbuljongen. Låt koka upp och sjud sedan fläsket under 15 minuter.

Ta upp köttet och skär det, efter behag, i bitar (små bitar är bäst!)

Häll köttet och buljongen över ärtorna. Tillsätt ½ liter kall vatten. Ströa över 1 matsked timjan.

Koka upp soppan och koka sedan över sakta eld (dvs låt soppan sjuda) i 30 minuter.

OBS! Koka INTE sönder ärtorna!

Prova under de sista 5 minuterna huruvida ärtorna har ”rätt” hårdhet enligt dina preferenser. Är de för hårda så låt soppan sakta koka ännu några minuter. Eventuella ärtskal skall vara kvar i soppan - fibrer är nyttiga för matsmältningen!

Ärtsoppa går utmärkt att frysa! Satsar du på infrysning bör koktiden (= ärtornas hårdhet) kortas något eftersom ärtorna ytterligare mjukas upp vid uppvärmningen!

"Nich nach zeit kochen sonder immer wieder probiren" stod det på en spagettiförpackning som Redaktören en gång läste tillagningsanvisningen på i Schweitz! Detsamma gäller Redaktörens Ärtsoppa: Slutkoka inte efter tid utan prova oupphörligt ärtornas hårdhet med en sticka!

Bon apetit!
Redaktören

fredag 6 december 2019

Flygplanet som aldrig flög

Flygvapenmuseet i Malmslätt omfattar mer än 100 000 föremål med anknytning till flygverksamhet. De flesta av dessa föremål förvaras emellertid i magasin. Museets samlingar av flygplan omfattar 300 stycken varav många är utlånade - även till utländska museer.

Av de i museet utställda flygplanen finns ett synnerligen udda exemplar: flygplanet som aldrig någonsin flög!

Inför Sveriges Televisions storsatsning på TV-produktionen Tre Kärlekar krävdes exteriörer/interiörer av "en av huvudaktörerna", bomb-/fjärrspaningsflygplanet Caproni C.313

Emellertid visade det sig att inget enda flygplan av denna typ undgått skrotning varför SVT beslöt att bygga en exakt kopia i skala 1:1.

En mindre sektion av cockpit byggdes likaså och denna sektion monterades på ett lastbilsflak så att man även kunde "skjuta scener" med flygplanet i rörelse.

Inom SVT Ateljé fanns två flygentusiaster, Göthe Johansson (Snickeriet) och Bo Ekström (Mekaniska verkstaden). Dessa två ytterst skickliga hantverkare byggde med hjälp av gamla ritningar en exakt kopia av Caproni C.313.

Det må ses som en erkänsla för utomordentligt gott hantverkskap att deras arbete finns utställt och bevarat i Flygvapenmuseets samlingar - även om detta flygplan är Flygplanet som aldrig flög.

Flygplanet, Caproni C.313, köptes under brinnande krig från Italien - men konstruktionen var till dels undermålig, till dels inte anpassad till det nordiska klimatet. Flygplanet användes därtill initialt som störtbombare - något det inte var hållfasthetsberäknat för. Ett oproportionerligt stort antal flygplan havererade till följd av dessa brister - liksom av ovanstående nyttjandefel - varvid 41 besättningsmän omkom.

Caproni C.313:s svenska beteckningar var B16, S16, T16 och Tp16. Antal i tjänst: 127 flygplan. I tjänst vid Flygvapnet åren 1940-1945.  
(Anm. B, S, T och Tp står för Bomb, Spaning, Torped och Transport)

I dåtida press kallades det olycksdrabbade Caproni för "Den flygande likkistan"... 


Flygplanet som aldrig flög: Flygvapenmuseets, av SVT byggda, kopia av Caproni C.313




























                                                                   
                                                                                 - Ω -


Om Du vill bli inskriven i Tidsspegelns aviseringslista för nya artiklar så skriv ett e-mejl till 

erland.renstrom@telia.com 

I mailet skriver du "Önskar bli införd i Tidsspegelns aviseringslista" samt Din e-postadress. Väl mött i Tidsspegeln!

lördag 16 november 2019

Ett brev - med Hugins bakgrund

I senaste artikeln, TP 79 Hugin - bilderna, skrev jag om hur trådarna i livsväven på ett märkligt sätt korsas. I denna artikel kommer ytterligare vittnesbörd om detta!

Redaktören fick efter artikelns publicering ett mail från andra sidan jordklotet.  Brevets avsändare var en gammal bekant och trogen läsare av Tidsspegeln. Med brevet följde tre bilder på DC3:or konverterade från USAF:s C-47, en verklig arbetshäst inte minst vid invasionen av Normandie 6 juni 1944.

Brevets innehåll samt de tre bilderna redovisas nedan.

"Tack för intressant läsning. Just den DC-3:an har en stark anknytning till min familj. 1946 köpte min far, i egenskap av VD för Skandinaviska Aero, SAA, tre stycken C-47 av amerikanerna som då ockuperade Tyskland. 

C-47:orna flögs till  Norrtälje och Bromma där de konverterades till DC-3. En av de tre registrerades som SE-APZ och fick namnet Pollux och ingick tillsammans med de andra samt ytterligare en DC-3 i SAA:s flygande flotta. 

Meningen var att man skulle öppna ett antal flyglinjer men staten ville ha monopol, så alla koncessioner tillföll statliga SILA. 

Efter ett par år med charter och transportflyg köptes SAA upp av SILA och ABA varur SAS sedan uppstod. 

SE-APZ, Pollux, flögs av SILA under något år men såldes sedan till Flygvapnet och blev Tp 79  79001 Hugin. Tyvärr fick min far aldrig uppleva Pollux återkomst från den halvsekellånga vilan på Östersjöns botten. Han gick bort redan 1983."


SAA:s DC3 "Pollux" poserar stolt i bolagets målning. På "blixtens" övre del, just till höger (på bilden) och strax bakom cockpit syns namnet "Pollux"

.
Tre av SAA:s DC3 sannolikt på flygfältet i Norrtälje i vars utkant SAA hade hangar, flygverkstad och kontor.

























Saxat ur Norrtälje Tidning:


"Den 1 april(!) 1938 invigdes inofficiellt Norrtälje flygfält. Ett privatplan från Stockholm landade, trots att fältet ännu inte var färdigt. Ivern var stor även bland de lokalt flygintresserade.

.....

I april 1943 kunde Björkvallsflyg under nya namnet Skandinaviska Aero 

(SAA, red anm) flytta in i den nu färdiga hangaren och verkstadshallen. Norrtälje hade fått en av landets modernaste flygverkstäder! Hit kom plan från när och fjärran. ”Täljefältet” blev ett begrepp runt om i Flyg-Sverige! Hangaren är tack och lov bevarad, fylld av annan verksamhet." 


Norrtäljefältet är sedan länge nedlagt (Red anm).


Sidvy av SE-APZ, Pollux, sedermera TP 79 Hugin med
Flygvapennummer 79001





                                      
                                           - Ω -
 

PS Om Du vill bli inskriven i Tidsspegelns aviseringslista för nya artiklar så skriv ett e-brev till 

erland.renstrom@telia.com 

I mailet skriver du "Önskar bli införd i Tidsspegelns aviseringslista" samt Din e-postadress.











onsdag 6 november 2019

TP 79 Hugin - bilderna

Redaktören med husfru gjorde efter publiceringen av huvudartikeln om Hugin (se länk nedan) ett besök på Flygvapenmuseum i Malmslätt. I kvällarvåningen ligger, i trolsk belysning, vraket efter Hugin vilket bärgades i mars 2004.

Tyvärr är Tidsspegelns bildkollage nedan påverkat av det svaga ljuset - många av bilderna är, till följd av rörelseoskärpa, något suddiga. Vraket är till yttermera visso helt inglasat - blixbilder resulterar därför i reflexer i glaset. Redaktören ber om överseende med den bristande bildkvalitén.

Livet bjuder inte sällan på överraskningar! Via facebook får Redaktören, efter huvudartikeln om Hugin, kontakt med en av de hembiträden som arbetade i mitt hem under 40- och 50-talen. Den nu gamla damen, Ulla, är 89 år och berättar för mig att en av hennes närmaste väninnor var Karin Jonsson - gift med Carl-Einar Jonsson, gruppchef vid Försvarets Radioanstalt (FRA). Han var en av de saknade efter Hugins försvinnande. Jonssons kvarlevor kunde, som en av fyra, identifieras efter bärgningen 2004. Ulla berättade vidare att Karin under resten av sitt liv, förgäves, sökte efter ledtrådar till makens försvinnande. Kanske kommer slutgiltiga fakta i dagen när de sista hemliga dokumenten rörande Hugin avhemligas år 2022 - 70 år efter flygplanets försvinnande...


TP 79 Hugin



Vi vet sedan tidigare (se artikeln Flygvapnets flygplan TP 79, Hugin svarar inte... ) att nedskjutningen av signalspaningsflygplanet Hugin skedde fredagen den 13 juni 1952.








Mikojan-Gurevitj MIG 15
Som bödel fungerade en sovjetisk pilot vid namn Osjinskij i en Mig 15.

Osjinskijs kommenderande befälhavare, överste Sjinkarenko, var den som, per radio, gav order om att öppna verkanseld mot det obeväpnade svenska flygplanet. 

Lösenordet för eldtillstånd var det ryska ordet koryto vilket kan översättas "en balja till er".

Besättning på Hugin utgjordes av 8 man, tre från flygvapnet och fem från Försvarets Radioanstalt (FRA).


Besättningen på Hugin. Längst till höger piloten Alvar Älmeberg.
Nr 4 från höger är Carl-Einar Jonsson

Hugins färdväg öster om Gotland - men över internationellt vatten.
Med rött ser vi Osinskijs färdväg från start i den lettiska staden Tukus (röd stjärna) till nedskjutningen av Hugin

5:e lägesrapporten avser Hugins positionsangivelse

6:e lägesrapporten - den sista - från Hugin. Överste Sjinkarenko sänder anfallsordern "koryte".

Kl 11.23 mottar radiostationen på flygbasen Hägernäs (norr Stockholm) ett hastigt avbrutet telegrafianrop som anses komma från Hugin - därefter tystnad.

Osinskij rapporterar ca 11:25 till sin bas att uppdraget är slutfört, att han noterat flera träffar i målet med sin automatkanoner och att DC3:an störtar i havet med ena motorn brinnande.

Kl 11:28 kraschar Hugin mot havsytan och slits i bitar...



Model av Hugin (och det identiska systerflygplanet Munin). Notera antennspjuten som pekar ut från styrbords (höger) sida. 
Plexiglaskuporna på flygkroppens ovansida är domer för ytterligare (annan frekvens) antenner. Lägg också märke till de tre antennlinorna (kortvåg) från flygkroppens främre del till fenan.


Uppskuren del av kabinens babords (vänstra) sida. De fyra signalspanarna sitter i rad efter varandra. Variationer i signalspaningsutrustningen förekommer. Längst bak på styrbords (höger) sida har FRA:s gruppchef sin plats. Vid denna flygning heter han Carl-Einar Jonsson. Även han disponerar viss signalspaningsutrustning.

Vid kraschen mot havsytan slits babords vinge loss från flygkroppen och större delen av kabinens babordssida fläks upp. De fyra signalspanarna på babordssidan försvinner i havet för evigt. De tre flygarna från flygvapnet samt Carl-Einar Jonsson (FRA) har sina flygstationer på andra platser i planet och följer vraket i djupet. Deras kvarlevor återfinns - i vraket - vid bärgningen i mars 2004. DNA-analyser fastställer deras identitet.


Det finns, som vanligt vid gåtfulla försvinnanden, spekulationsteorier om de fyra signalspanarnas öde. En spanare skulle ha hoppat i fallskärm men blivit ihjälskjuten av Osjinskij... de fyra signalspanarna skulle ha överlevt kraschen och blivit tagna till fånga på ett ryskt fartyg osv... 

Betänk inför dessa svagt underbyggda teorier att flygplanets två motorer slets loss från sina motorfästen i vingarna vid kontakten med havsytan och att motorerna återfanns 200 meter akter om flygplanet. Lägg därtill att kabinen, vid nedslaget, slets upp på babords sida som en konservburk - då är det inte svårt att förstå att de fyra signalspanarnas kropparna har kastats ut och börjat sjunka till botten i närheten av motorernas fyndplats - dvs 200 meter akter om vrakets fyndplats. Kropparna har (sannolikt) under sin färd nedåt genom vattnet drivit med havsströmmarna i snart sagt vilken riktning som helst innan de kommit till ro på havets botten. Naturligtvis är det svårt, för att inte säga omöjligt, att avsöka en så obestämd yta på 125 meters djup.



DC3:an med nära nog helt uppsliten babordssida. Vi ser alltså in i flygplanet. Fönstren i bakgrunden sitter på styrbordssidan. Längst till vänster resterna av cockpit där kvarlevorna av Alvar Älmeberg och färdmekanikern Herbert Mattson återfanns.

Till vänster i bild babords landningshjul. I bakgrunden styrbordssidans fönsterrad.


Losslitna vrakdelar


DC3:ans sporrhjul. Flygplantypen har två hjul i huvudstället och ett mindre hjul längst akterut.


Fenan är vikt åt babord. Alla roderytor var dukklädda och har därmed skattat åt förgängelsen
Akterpartiet är brutet strax för om fenan. Notera nationalitetsmärket på flygkroppens styrbordsida. Nationalitetsmärket fanns även på babords sida


Notera granathålen på styrbordssidan. Osjinskis attack skedde med inflygning och automateld, avgiven med MIG15:s tre kanoner, från styrbord. Notera även antennspjuten på flygkroppens ovansida (med dragning åt styrbord)


Alla de svarta "prickarna" på flygkroppen är ingångshål från granater. Mot detta får det anses självklart att flygplanet störtade. I förgrunden styrbords landningshjul samt en krossad antenndom. Styrbords vinge förblev på sin plats vid kraschen mot havsytan


Styrbords motor. Den, liksom babords motor, återfanns 200 meter akter om vraket. Till höger, i bakgrunden, den till större delen krossade förarkabinen


Detalj av Hugins genomskjutna nöddörr


Nöddörr från flygplanets akterdel. Att nöddörrens öppningshandtag står i öppet läge visar att någon öppnat dörren på färden mot undergången. Flygplanets skador visar dock att ingen kunnat överleva kraschen mot havsytan...


En av Hugins klockor. Denna har stannat på 11:29:40. Kraschen mot havsytan beräknas till 11:28


Nedan följer några bilder på den signalspaningsutrustning som bärgades




Trådbandspelare som användes för att dokumentera, och senare analysera, mottagna radiosignaler. Varje operatörsplats hade sådan inspelningsutrustning.
De olika operatörsplatserna hade vanligen olika utrustningar beroende av uppdrag




Mottagaren APR-5A är extra intressant eftersom den stammar från USA. Känt är att Hugin ofta bar en topphemlig amerikansk radarsignalmottagare, APR-9. Denna utrustning kom från USA (NATO) via England till FRA. Avsikten med att placera denna mottagare i Sverige var att i utbyte få signalspanings-information. Innehavet av apparaten placerar definitivt Sverige utanför neutralitet och alliansfrihet.



Någon APR-9 återfanns emellertid inte i vraket eller på havsbotten invid vraket - vilket inte nödvändigtvis utesluter att den fanns ombord.... Kanske får vi svaret när hemligstämpeln lyfts 2022?



Så följer avslutningsvis några bilder på upphittade ägodelar tillhörande de fyra besättningsmän vars kvarlevor återfanns i vraket.


Ett par handskar (t.v.) samt plånböcker


Någons livrem...


...och någons portfölj


Flygförarkniv m/48 efter 50 år på havsbotten...


Redaktörens nytillverkade kopia av flygförarkniv m/48. Originalen har inte flygvapnets bevingade propeller instansad i knivslidans läder utan Tre kronor


Sist i bildkollaget glasögon, nycklar och pärlan bland fynden: 
Alvar Älmebergs vigselring!
Ringen deponerad hos Flygvapenmuseum av Älmebergs efterlevande.






























                                                            - Ω -
 

Om Du vill bli inskriven i Tidsspegelns aviseringslista för nya artiklar så skriv ett e-mejl till 

erland.renstrom@telia.com 

I mailet skriver du "Önskar bli införd i Tidsspegelns aviseringslista" samt Din e-postadress. Väl mött i Tidsspegeln!