onsdag 6 april 2022

Officersbunkern i La Rochelle

Under Andra Världskriget byggde Nazi-Tyskland genom Organisation Todt, grundad 1938 av Fritz Todt, fem u-båtsbaser i ockuperade Frankrike. Dessa baser låg i Brest, Lorient, Saint Nazaire, La Rochelle och Bordeaux. Varje bas hade en u-båtsbunker med kapacitet att rymma ett drygt tiotal u-båtar i separata fack. Bunkrarna var i princip bombsäkra med en taktjocklek om 8 meter och väggar om ca 1,5 meter. Organisation Todt använde sig av ett mycket stort antal tvångsrekryterad arbetskraft från ockuperade länder och byggde i princip alla försvarsanläggningar som t ex Atlantvallen.

Fritz Todt var också rustningsminister fram till sin död, 8 februari 1942, i en flygolycka vid Varglyan i Ostpreussen. Han hade där haft ett laddat möte med Hitler. Todt var i princip den ende i nazistpartiet som talade klarspråk med Hitler beträffande rustningsindustrins kapacitet. Mötena blev därför ofta stormiga... Genom en slump hade Hitlers favoritarkitekt och Generalbauinspektor, Albert Speer, tackat nej till att, denna morgon, flyga med Todt till Berlin i dennes flygplan. Flygplanet havererade omedelbart efter starten och alla ombord dödades - frågetecknen var många... Ett av dem var: Hade Hitler tröttnat på sanningssägaren Fritz Todt och beslutat att röja honom ur vägen... sanningen kommer aldrig att uppdagas.

Timmarna efter haveriet utsåg Hitler Albert Speer till rustningsminister i det nazistiska Tyskland.

Speer skulle komma att bli den som månad för månad, år efter år, envetet förmådde öka Tysklands rustningseffektivitet och produktionsvolym - för detta dömdes han i Nürnbergrättegången efter kriget till 20 år i Spandaufängelset. Speer var också den ende av Nazitysklands ledande personer som erkände sin skuld - ett erkännande som sannolikt räddade honom från den dödsdom som Sovjetunionen ville se.




U-båtar i docka behövde förläggning av sin besättning. I La Rochelle, liksom på de andra u-båtsbaserna, ansågs officerarna behöva ett extra skydd mot de Allierades ständiga bombanfall. Av denna anledning byggdes bekväma bombskyddsbunkrar i nära anslutning till det hotell där u-båtsofficerarna normalt bodde under sin vistelse i land.

I La Rochelle finns denna bunker bevarad - nu som museum. I 40 år låg den, mitt i staden, som en tidskapsel. Ägaren till det angränsandet hotellet, där officerarna normalt var inkvarterade, hade helt enkelt murat igen de två entréerna till bunkern.

I maj 2013 öppnades bunkern och dess museum för allmänheten. Tidsspegelns besök genomfördes den 31 mars 2022.

I filmen, efter boken, Das Boot har dels befälsbunkerns bar dels interiörer från u-båtsbunkern i basen La Rochelle använts. U-båtsbunkern i La Pallice är numera stängd för allmänheten eftersom man inte kan garantera säkerheten. De stora bomberna, Tallboy, som fälldes en gång har spräckt betongen, vatten har sipprat in i sprickorna och armeringen rostat ner.

När Hitler och Albert Speer diskuterade utformningen av världshuvudstaden Germania (Berlin i ny skepnad) talade man ofta om ruinvärdet av de väldiga byggnader som otvivelaktigt skulle störta samman under det Tusenåriga Rikets senare del - dessa kollapsade u-båtsbunkrar blir kanske det enda som finns kvar av Tredje Riket i en framtid. Ingen kan, idag, destruera och ta bort dem, kanske blir de i framtiden sammanstörtade monument över människans ondska?

Nu till bilderna från Le Bunker de La Rochelle. Men först: Samtliga utställningsföremål, oavsett storlek, är inglasade. Detta ger naturligtvis oönskade optiska effekter vid fotografering!




Tvångsrekryterade fransmän arbetade med underhåll av baserna.
Här en fransman som servar luftfiltren i den gastäta officersbunkern




Grundplan över Le Bunker de La Rochelle. Till vänster sex rum reserverade för u-båtsbasens amiral, till höger sovsal för 62 officerare. I mitten Baren, därovanför toaletter och hygienutrymmen, tekniska utrymmen tex gasfiltren samt ett kontor. Allt samlat inom 280 kvm och omgivet av 2 m tjocka betongväggar och tak




Förrådsutrymme i bunkern med vapen, handgranater,
ammunition, mm




I det lilla kontoret sitter La Rochelles borgmästare, Léonce Vieljeux i juni 1940. Tablån illustrerar hur han på sitt kontor (i Stadshuset, inte i bunkern som då inte existerade) vägrar hala den franska och hissa den nazistiska flaggan (ligger på skrivbordet), på Stadshuset. Därmed startar han det franska civila motståndet mot ockupationsmakten i La Rochelle




Situationsbild från Tyska Flottans kommunikationscentral
i La Rochelle. Medan kommunikationspersonal författar
ett telex smyger en fransk, arbetspliktig, motståndsman
i bakgrunden med avsikt att komma över ritningsrullen.
Motståndsrörelsen arbetade ständigt med
informationsinhämtning i basen







Ena halvan av den berömda baren, Zum schwarzen kater i La Rochelle. Baren höll öppet, inte bara under de 350 bombräderna mot La Rochelle, utan varje dag året runt. Den frekventerades flitigt av de i det ovanliggande hotellet, Hotel des Etrangéres (Främlingarnas hotell!) inkvarterade. Situationen beskriver hur maskinchefen på U-953, Hans Semmler, firar sin 24-årsdag i Baren den 20 augusti 1944. På axeln bär han 3:e ubåtsflottiljens maskot och fartygsemblem:
Die schwarze Kater, Den Svarta Katten




Notera väggarnas träbeklädnad och takmålningarna i baren. De senare utfördes
av de två 22-åriga konstnärerna från Hamburg: Annie Cherié och Ruth Monsheimer.




Mössa, uniformsjacka med utmärkelser samt diverse
memorablia en gång tillhörigt maskinchefen på
U-333, Gerhard Heber




"Andra halvan" av Baren - eller kanske fjärdedelen...




Taket i Baren var i sin helhet klätt med bemålade plattor med huvudsakligen undervattensmotiv utförda av de då 22-åriga konstnärerna Annie Cherié och
Ruth Monsheimer.




Autentiskt officersporslin, och handduk, för befälsmåltider på en u-båt...




Vad är nu detta? Ett skåp i jakaranda...
Jo, ett kylskåp för barens kalla drycker!



En titt in i innandömet... på botten en "balja" för
smältvatten från isen



Och här lösningen på kylproblemet! I detta fack tömde man ner en säck med isbitar, och 'voila', som fransmannen säger, hade man fått ett stiligt skåp att bli ett kylskåp värdigt en boisserad lokal som Baren i La Rochelle!




En annan vy över födelsedagsfirandet den 20 augusti 1944




Några bilder från de sex rum som var reserverade för befälhavande amiralen
för U-båtsbasen La Rochelle. Inredningen är inte typisk, mera ett tidsdokument.
Den vita kakelklädda ytan på bortre väggen skulle haft ett tvättställ
under sig!





Den franska nationella stoltheten har sitt pris... Dock inte troligt att bunkern tjänade som sjukstuga i krigets franska slutfas...



Ännu en bild präglad av fransk stolthet! Mannen på bilden
har "fel" uniform, mest troligt fransk sådan... Men
handfatet är på plats!




Skärmmössa, vapenrock och paraddolk tillhörig
La Rochelles siste kommendant, viceamiral Ernest Schirlitz




Paraddolken i närbild...




Die schwarze Kater, Den Svarta Katten. 3:e ubåtsflottiljens tecken och maskot.
Målad på officersbunkerns vägg av två meter tjock betong av Ruth Monsheimer
och Annie Cherié 1942

                                                                            - Ω -



Redaktionen tar gärna emot kommentarer till denna artikel! Tänk och skriv, kort eller långt! Ange gärna ditt namn och e-postadress efter din kommentar - det kan vara av intresse för den händelse jag skulle vilja komplettera den aktuella artikeln med uppgifter som du lämnat! Givetvis kan du skriva direkt till mig om du finner det mer passande!


Om Du vill bli inskriven i Tidsspegelns aviseringslista för nya artiklar så skriv ett e-mejl till erland.renstrom@telia.com


I mailet skriver du "Önskar bli införd i Tidsspegelns aviseringslista" samt Din e-postadress.

torsdag 24 mars 2022

Pansarmuséet i Munster, del II, bilderna




Deutsches Panzermuseum, Munster ligger knappt 80 km söder Hamburg. Muséet öppnade 1983. Det är stort, mycket stort, och när hustrun och jag efter två timmar skulle passera en dörr som vi uppfattade som "Exit" läste vi texten på dörren som sa: "Passage till hallarna 3-5". Vi hade alltså dittills bara sett föremålen i hallarna ett och två! 2/5 av av muséets samlingar... Där och då blev det nödvändigt att ta beslutet om att bryta - vi är seniorer med 78 år på nacken och orken är lång ifrån densamma som vid 38... även om nyfikenheten på världen är densamma.

En läsare av Tidsspegeln, Kim S, rekommenderar en varm jacka vid besök vintertid. Ett klokt råd som också gäller höst och vår. Likaledes bör sommarskjortan kompletteras med en lättare jacka. Temperaturen i utställningshallarna är, liksom luftfuktigheten, anpassad för att minimera korrosion.

Ett stort antal av vagnarna är i körbart skick och ett löpande underhåll omfattar samtliga objekt.

Vid fotograferingen av objekten har jag systematisk även tagit en bild av den tekniska specifikation som finns vid varje objekt. Dessa bilder är av varierande kvalitet beroende på svårigheter med reflexer från den belysning som finns i taket. Med lite god vilja, och genom att zooma in i bilden, kan den intresserade ta del av dessa uppgifter - är man inte intresserad går man helt enkelt till nästa bild!

Den som är intresserad av svenska stridsfordon, till största delen pansar, rekommenderas att besöka Tidsspegelns artikel

Stridsfordonsmuséet Arsenalen

Nu till muséet i Munster och bilderna på utställningsobjekten!




Wotan såg ritbordets ljus 1917 i Tyskland och sattes in i strid 1918, inte långt före eld upphör den 11/11 kl 11 år 1918. Endast 20 vagnar hann byggas. Huruvida Wotan skall ses som en stridsvagn eller ett pansrat trupptransportmedel kan diskuteras. Besättningen var 18 -23 man, troligen en s.k. "Stossgrupp" som skulle ta den terräng som Wotan brutit väg för över ingenmansland och främsta linjens skyttegravar. Den utställda vagnen är en replik. Enda bevarade exemplaret av Wotan finns så långt bort som i Brisbaine, Australien












En pansrad vagn utvecklad för Tyska Schupo, Schutzpolizei. Den sociala
oron var stor i Tysklands 20-tal och polisen ansågs behöva en vagn som
denna vid t ex gatuupplopp. I händelse av krig skulle vagnen överföras
till armén och tjäna som kommunikationscentral (telegrafi).
Antal byggda 85. Vikt 12 ton



4-cylindrig motor, 74 hästkrafter









Panzerkampfwagen I, utförande A








Panzerkampfvagen 38(t) Vagnen utgör ett exempel på all den krigsmateriel
av tjeckiskt fabrikat som tillföll Tyskland efter "annekteringen" av 
Tjeckoslovakien








Ett av de mest framgångsrika tyska vapnen under Andra Världskriget: 8,8 cm Flak (Flugabwehrkanone) 18. Kanonen utvecklades i hemlighet, i Svenska verkstäder, av Krupp i samarbete med Bofors. Kanonen i sig fick många användningar bl a i versionen PaK 43, i Jagdtpanther och i stridsvagnen Tiger I. Som pansarvärnskanon var kanonen suverän: den sköt igenom allt pansar som användes på den europeiska stridsteatern. Dess enda brist var dess höga profil, dock kunde detta avtryck minskas genom en nedgrävd stridsställning.








Kettenkrad , en motorcykel med bandaggregat. Ursprungligen framtagen
som dragfordon för fallskärmsjägarnas- och bergsinfanteriets tunga
materiel





T.v Panzer III, utförande M








Halvbandvagn Sd.Kfz 251/7








Panzerkampfwagen IV, här i utförande G. Tysklands arbetshäst under Andra Världskriget. 8635 st tillverkade av samtliga versioner








Den sovjetiska stridsvagnen T-34 blev en mycket obehaglig överraskning för
de tyska stridskrafterna som väntat sig möta en klart underlägsen fiende. När Ukraina förlorades flyttade man fabrik och produktion öster om Uralbergen dit tyskarna inte kunde nå. Vagnen betraktas idag som Andra Världskrigets bästa
och mest pålitliga vagn. Sammanlagt tillverkad, alla modeller, 84 070 stycken








Amerikansk stridsvagn typ Sherman








Sturmgeschütz III (Stormartilleri) utförande G








Panzerkampfwagen (PKW) VI, Tiger




PKW VI




PKW VI








Panzerkampfwagen V, Panter








Volkswagen Typ 166, Schwimmvagen








Kettekrad, igen





Jagdpanzer V, Jagdpanther








38 cm Sturmmörser, Tiger eller Sturmtiger
Notera en av vagnens raketgranater!








Goliath. Trådstyrd sprängladdningsbärare.
Elektrisk drift. 75 kg sprängladdning








Panzerkampfwagen VI Utförande B, Tiger II eller Königstiger




Hustrun, och Redaktörens ständige sekreterare sedan 52 år, 158 cm lång, 
får fungera som referens för vagnens storlek!








T 34-85, vidareutveckling av T 34 med bl a 85 mm kanon. Notera pil-
projektilen i patronen till höger.








Sovjetisk stridsvagn T-54 AM








Brittisk stridsvagn Centurion.
Vagnen ingick i Svenska Armén som Strv 81, 101, 102, 104 - varje uppräknad siffergrupp anger en betydande modellmodifiering genom, 
till dels brittisk, men huvudsakligen svensk, ombyggnad








Amerikansk stridsvagn M48 Patton II. Notera IR-strålkastaren med mottagare på eldröret. I förgrunden olika typer av ammunition till 90-millimeterskanonen.
Längst till vänster RSV-granat. RSV-granaten har stor genomslagskraft i t ex pansar. Funktionen uppnås genom ett distansrör för tändning av det sprängmedel som omger en metallisk, framåt öppen, kon (vanligen koppar
eller aluminium). Metallen förgasas när sprängämnet detonerar och bildar en mycket snabb (8-10 km/s) svetslåga som skär igenom pansaret. Inuti vagnen sker en tryckstegring (dödlig) samt skador på personal från kringflygande små fragment av pansarstål. Distansröret krävs för att "svetslågan" skall hinna bildas innan granaten demoleras mot stridsvagnsskrovet.








Sovjetisk stridsvagn T-55 AM. Notera snorkeln på tornets bakkant.
Ett imponerande vadardjup!








Tysk stridsvagn Leopard I A4. Notera vadartrumman! Framför vagnen olika ammunitionstyper. Alla med RSV-teknik




Östtysk variant på Kübelvagen! Trabant för krigsbruk. När Redaktören
arbetade i Moskva under Sommar OS 1980 döpte vi Trabanten till
"Stinkomobil". Detta på grund av att tvåtaktsmotorn verkade matas med olja blandad med bensin i stället för tvärt om! Eller var oljan av usel kvalitet?
Stank gjorde den hur som haver - märkbart!








Utställningen, i Hall II skulle det visa sig,
börjar nå slutet... men ytterligare tre väntade på besök...





Strax vid utgången från Hall II fanns utställningen verkliga pärla!
Den helsvenska Stridsvagn 103 - i detta fall utförande 103/c! Tyvärr lite undanskymd och utan fullständig redovisning av denna konstruktionsmässigt intressanta vagn vars besättning var endast tre man. Fem specifika nyheter som vagnen var ensam om var (1) de utvändigt, längs sidorna, monterade extradunkarna med drivmedel vilka också utgjorde ett skydd mot eventuellt mot sidorna inkommande RSV-granater. (2) Varje vagn var försedd med ett frontalt schaktblad som användes för att skapa en nedgrävd stridsställning. (3) Varje vagn hade inbyggd simförmåga genom den bälg som finns dold under en pansarsarg runt hela vagnen. (4) 10,5 cm kanonen var försedd med en laddautomat som medgav en teoretisk eldhastighet om 24 skott/minut. Olika bromsande omständigheter (t ex dammuppkast framför vagnen vid skjutning) reducerade dock den praktiska eldhastigheten till 13,5 skott /minut. (5) Vagnen kunde i strid faktiskt köras, riktas mot ett mål och kanonen avfyras av en enda man! Denne ende man kunde, om han så önskade, skjuta automateld med kanonen och två av de tre kulsprutorna. Den tredje kulsprutan manövrerades från vagnschefens roterbara observationshuv




"Svensken" visade sig var extra svårflörtad när det gällde att åstadkomma
reflexfria bilder på upplysningstavlorna. Genom att zooma i bilden kan man
dock, fältmässigt, ta del av tavlans innehåll



Där stod vi nu alltså, två fullmatade och tröttkörda Seniorer, och upptäckte att där fanns tre hallar till att besöka i Deutsches Panzermuseum Munster! Vad göra utom att anropa huvudkontoret och be om att få bryta! Begäran beviljades. Kanske blir det ett nytt besök till hösten - i så fall skall vi hoppa över Hallarna I och II och gå direkt till Hallarna III - V!

                                                                           - Ω -



Redaktionen tar gärna emot kommentarer till denna artikel! Tänk och skriv, kort eller långt! Ange gärna ditt namn och e-postadress efter din kommentar - det kan vara av intresse för den händelse jag skulle vilja komplettera den aktuella artikeln med uppgifter som du lämnat! Givetvis kan du skriva direkt till mig om du finner det mer passande!

Om Du vill bli inskriven i Tidsspegelns aviseringslista för nya artiklar så skriv ett e-mejl till erland.renstrom@telia.com

I mailet skriver du "Önskar bli införd i Tidsspegelns aviseringslista" samt Din e-postadress.