fredag 1 januari 2016

Mäktiga anföranden III

När tappen väl har farit ut ur tunnan rinner innehållet ut! Redaktionen har just nu "snöat in" på den gigantiske statsmannen Churchill. Nu mäktiga ord från den 20 augusti 1940

"Never was so much ovned by so many to so few..." Just ingen företrädare för det politiska etablissemanget i Sverige har någonsin kommit i närheten av dessa ord!

Winstons ord till RAFs flygare...

Redaktionen för Tidsspegeln
Erland


Mäktiga anföranden II

Många har i sen tid läst, eller hört, Winston Churchill tal om - och till - de män, de unga RAF-flygare och övriga som under Blitzen försvarade - och dog - för England "...this was their finest hour.." Nationens, Royal Navy, Royal Airforce... Brittish Army... bästa tid... their finest hour..

Länk till "This was their finest hour...

Mäktiga anföranden

När Winston Churchill talade inför parlamentet i London den 4 juni 1940 var det ett oförliknerligt statsmannatal! Talet adresserade Englands befolkning - och dess befullmäktigade i parlamentet. I en tid då England bokstavligen stod på knä inför Tysklands mäktiga arméer göt Churchill mod i de modstulna, göt kraft i de svaga, talade om att aldrig ge upp! (We shall never surrender!)

Talet sändes i BBC och kanhända har du, käre läsare, hört eller läst det tidigare.

Här kommer (en del av) texten och en ljudlänk till ett av historiens största och mäktigaste tal, Winston Churchills tal till Parlamentet den 4 juni 1940

“I have, myself, full confidence that if all do their duty, if nothing is neglected, and if the best arrangements are made, as they are being made, we shall prove ourselves once again able to defend our Island home, to ride out the storm of war, and to outlive the menace of tyranny, if necessary for years, if necessary alone.

At any rate, that is what we are going to try to do. That is the resolve of His Majesty’s Government - every man of them. That is the will of Parliament and the nation.

The British Empire and the French Republic, linked together in their cause and in their need, will defend to the death their native soil, aiding each other like good comrades to the utmost of their strength.

Even though large tracts of Europe and many old and famous States have fallen or may fall into the grip of the Gestapo and all the odious apparatus of Nazi rule, we shall not flag or fail.

We shall go on to the end, we shall fight in France,
we shall fight on the seas and oceans,
we shall fight with growing confidence and growing strength in the air, we shall defend our Island, whatever the cost may be,
we shall fight on the beaches,
we shall fight on the landing grounds,
we shall fight in the fields and in the streets,
we shall fight in the hills;

we shall never surrender, and even if, which I do not for a moment believe, this Island or a large part of it were subjugated and starving, then our Empire beyond the seas, armed and guarded by the British Fleet, would carry on the struggle, until, in God’s good time, the New World, with all its power and might, steps forth to the rescue and the liberation of the old.”

Lyssna här!

https://www.youtube.com/watch?v=CyoMp2JceOw


                                                     - Ω - 



torsdag 31 december 2015

Tirpitz, Bismarcks systerfartyg

Tirpitz, tyskt slagskepp, i storlek endast överträffat av de väldiga japanska (syster)slagskeppen Yamato och Musashi, världens genom tiderna största krigsfartyg, kom att överleva sitt systerfartyg Bismarck med tre och ett halvt år. Den 12 november 1944 slog dock hennes ödesklocka då 31 brittiska Lancaster-bombplan med gigantiska bomber - s.k "blockbusters" om 5,4 ton, attackerade och sänkte Tirpitz i den norska fjorden Håköyboten väster om Tromsö. 

Den tyska krigsledningen hade förlagt Tirpitz till Norge med - allt efter tidens gång - varierande hamnar - och hon utgjorde därmed ett ständigt hot mot Murmansk-konvojerna, även om hon aldrig operativt skulle komma att anfalla dessa. Tanken var att hon genom sin närvaro i de norska vattnen, skulle binda allierade sjöstyrkor till skydd för konvojerna.. en tanke som var mycket fruktbar - och så småningom tvingade fram det allierade luftanfallet den 12 november 1944. 

Flera försök att sänka Tirpitz hade gjorts tidigare - mest spektakulärt var anfallet med tre brittiska mini-ubåtar den 22 september 1943. U-båtarna var avsedda att lägga ut kraftiga, tidsinställda, sprängladdningar på botten under Tirpitz. Alla tre båtarna upptäcktes emellertid och oskadliggjordes... två av de tre u-båtsbesättningarna tillfångatogs och var ombord på Tirpitz när sprängladdningarna detonerade.. den tredje u-båten hörde aldrig mer av....

Antalet omkomna vid sänkningen av Tirpiz har aldrig säkert fastställts men ligger mellan 950 och 1204 män... de flesta pojkar som aldrig fick njuta av livet...


War Ensign of Germany 1938-1945.svgTirpitz
Allmänt
TypSlagskepp
KlassBismarck-klass
Historik
Beställd1935
ByggnadsvarvKriegsmarinewerft i Wilhelmshaven
Sjösatt1 april 1939
I tjänst25 februari 1941
ÖdeSänkt den 12 november 1944 69°38′50″N 18°48′30″Ö / 69.64722°N 18.80833°Ö / 69.64722; 18.80833
Tekniska data
Längd251 m
Bredd36,0 m
Djupgående10,2 m
Deplacement42 900 - 52 600 ton
Maskin12 Wagner överhettade ångpannor; 3 Brown-Boveri växlade turbiner; 3 trebladiga propellrar (110 MW)
Fart30,8 knop
Räckvidd9 280 nm vid 16 knop
Besättning2 608
Bestyckning8 x 38 cm SK C/34 (4 x 2)
12 x 15 cm SK C/28 (6 x 2)
16 x 10,5 cm SK C/33 (8 x 2)
16 x 3,7 cm SK C/30 (8 x 2)
12 x 2 cm C/30 (12 x 1)
senare även åtta 503mm torpedtuber
Flygplanfyra Arado Ar 196, en dubbeländad katapult


                                                     - Ω - 


tisdag 29 december 2015

Bismarck, tysk tungviktare

När den Brittiska flottans stolthet, HMS Hood "The Mighty Hood", dåtidens största och tyngst beväpnade örlogsman, träffade sitt öde i Danmarkssundet på morgonen den 24 maj 1941 var det den tyska flottans mäktigaste fartyg, slagskeppet "Bismarck", som agerade bödel...


Bismarck (jfr bild till vänster) hade ett systerskepp, Tirpitz, mer om henne senare!

En 38-cm granat från Bismarcks huvudartilleri, en 800 kg tung projektil, fann Hoods akilleshäl: det bristfälligt skyddade däcket..... den aktra ammunitionsdurken... och "The Mighty Hood" delades av den följande övermäktiga explosionen i två delar och gick med sin besättning om 1490 man i 30 knops fart, till botten i Danmarkssundet - 4000 meter ner i havet.... blott tre sjömän överlevde!

Men Bismarcks segeryra skulle inte vara länge.... döden...., i form av det bästa som Royal Navy kunde uppbåda, väntade väster om de Brittiska öarna!

Slagskeppen Prince of Wales, King George V och Repulse, kryssarna Norfolk, Suffolk och Dorsetshire samt hangarfartygen Victory och Ark Royal  och därtill ett antal jagare fick av Brittiska Amiralitetet order om att  finna och sänka Bismarck. Den drygt 2000-hövdade besättningen på Bismarck anade inte vad som väntade... 

Efter att ett spaningsplan upptäckt Bismarck på morgonen den 26 maj attackerades skeppet sent samma kväll av 15 st Swordfish-torpedplan från hangarfartyget Ark Royal. Bismarck träffades av flera torpeder varav en detonation kom att låsa Bismarcks roderfunktion. Bismarck blev sålunda manöveroduglig och därigenom en tämligen lätt måltavla för Britterna. 

På morgonen den 27 maj attackerades det manöverodugliga fartyget av slagskeppen Rodney och King George V, assisterade av kryssarna Norfolk och Dorsetshire. Bismarck gick till botten efter en två timmar lång eldstrid med tung artillerield och med torpedbeskjutning på kort avstånd från kryssaren Dorsetshire

Slagskeppet Bismarck, Tysklands stolthet, försvann ner i Atlantens kalla vatten kl 10:30 den 27 maj 1941. Av fartygets 2 065 besättningsmän överlevde endast 115. Vraket ligger på 4 790 m djup - cirka 1 000 m djupare ner än vraket efter det välkända  RMS Titanic.



War Ensign of Germany 1938-1945.svgBismarck


Allmänt
TypSlagskepp
KlassBismarck-klass
SysterfartygTirpitz
Historik
Beställd16 november 1935
ByggnadsvarvBlohm + Voss
Sjösatt14 februari 1939
I tjänst20 augusti 1940
ÖdeSänkt den 27 maj 1941 i Atlanten 48°10′N 16°12′V / 48.167°N 16.200°V / 48.167; -16.200 (Bismarcks förlisning 27 maj 1941)
Tekniska data
Längd251 m
Bredd36,0 m
Djupgående10,2 m
Deplacement41 700 - 50 900 ton
Maskin12 st Wagner överhettade ångpannor; 3 st Brown-Boveri växlade turbiner; 3 st trebladiga propellrar (110 MW)
Fart30,1 knop
Räckvidd9 280 nm vid 16 knop
Besättning2 221
Bestyckning8 x 38 cm SK C/34 (4 x 2)
12 x 15 cm SK C/28 (6 x 2)
16 x 10,5 cm SK C/33 (8 x 2)
16 x 3,7 cm SK C/30 (8 x 2)
12 x 2 cm C/30 (12 x 1)
Flygplan4 st Arado Ar 196, en dubbeländad katapult



                                                     - Ω - 





The mighty Hood

Klockan är 5:35 på morgonen den 24 maj 1941. Dåtidens mäktigaste krigsfartyg, det brittiska HMS Hood har blåst "Klart Skepp"" och 1490 sjömän är stridsberedda. Fienden är det tyska slagskeppet Bismarck tillsamman med den tyska tunga kryssaren Prins Eugen. Platsen är Danmarkssundet mellan Island och Grönland. "The Mighty Hood", vilket är det allmänna smeknamnet på detta stolta fartyg, forsar fram i nära 30 knop genom Danmarkssundets gröna vatten. 



HMS Hood (bilden) lider emellertid av samma svaghet som alla dåtida krigsfartyg: skrovets sidor är väl skyddat med sidopansar mot torpeder och granater... men däcket? Och just detta blir HMS Hoods undergång. En granat från Bismarcks svåra artilleri, med en kaliber om 38 cm, en granat om knappt 800 kilo, avlossad på 30 km avstånd, kommer från ovan och tränger igenom Hoods däck och detonerar i den aktra ammunitionsdurken... Fartyget sprängs omedelbart i två delar och försvinner inom 3 minuter ner i Danmarkssundets gröna vatten... med 1487 man... endast 3 man överlever... de överlevande var sjökadetten William John Dundas (1921–1965), matrosen Robert Ernest Tilburn (1921–1995) och signalmannen Ted Briggs (1923–2008).


Naval Ensign of the United Kingdom.svgHMS Hood 


Allmänt
TypSlagkryssare
KlassAdmiral-klass
Fartygsnummer51
MottoVentis Secundis (Latin: "Med gynnsamma vindar")
Historik
Beställd7 april 1916
Sjösatt22 augusti 1918
I tjänst15 maj 1920
ÖdeSänkt av det tyska slagskeppet Bismarck den 24 maj 1941
Tekniska data
Längd262,3 m
Bredd31,7 m
Djupgående10,1 m
Deplacement1918: 45 200 ton
1940: 48 360 ton
Maskin24 Yarrow små oljefyrade vattenrörsångpannor; 4 Brown-Curtiss turbiner med reduktionsväxlar, 4 propellrar; (107 MW)
Fart1920: 31 knop
1941: 29 knop
Räckvidd5 332 nm vid 20 knop
Besättning1921: 1 169
1941: 1 418
Bestyckning8 x Mk I 15-tums (381 mm) kanoner (4 x 2)
14 x 4-tums (102 mm)) Mk XVI luftvärnskanoner (7 x 2)
24 x 37mm Pom-Pom (3 x 8)
20 x 12,7mm (5 x 4)
5 x 20-pipiga Unrotated Projectile
4 x 21" torpeddtuber
Flygplan1 sjöflygplan 1931-1932,
1 katapult


                                                     - Ω - 


fredag 25 december 2015

Den ofrivillige boxaren som blev präst i Svenska Kyrkan

Rubriken kan verka lite udda.... men verkligheten är ofta nog underbarare än dikten! Min far föddes som första barn i kullen om fyra den 1 september år 1900 i ett litet bondhemman i byn Västergård belägen ca 30 km väster om Sundsvall. Tiderna och värderingarna var annorlunda då än nu. Många anser sig (eller sina föräldrar) nu ha gjort en s.k. "klassresa"... men få - eller för den delen just inga - upplevde verkligheten såsom min far gjorde!

Efter 4 år i folkskola gick han som "lilldräng", blott 12 år gammal, i tjänst i annat hushåll. Viljan att studera var stark och han slukade begärligt allsköns litteratur - t ex deckarnoveller med Nick Carter! En kväll klampade bondmoran uppför trappan till drängkammaren och sa (till tolvåringen): "Är du inte riktigt klok pojk, ska du sitte här och bränne lampa!" (Med något så onyttigt som att läsa....)

Sedan kom tidig ungdom med arbete - som en självklar kraft - hos min farfar, Johan Henrik Renström, i småskaligt jord- och skogsbruk. I skördetid gick man, inte sällan, med lien över dikesrenar där jordgetingar hade sina bon. Då gällde att mellan tänderna hålla ett grässtrå och dra denna ramsa: "Geting, du geting, du etterstick. Av Satan är du kommen och honom är du lik! Stick i jord och sten men ej i skinn och ben, stick i skogars ro men ej i blo(d). I Guds, Faderns, Sonens och Den Helige Andans Namn, amen!" 

Hårt arbete med lie-orvet om somrarna, med de norrländska granarna och furorna om vintrarna gav honom imponerade händer (som jag ibland fick smaka!!) ... motorsåg fanns förstås inte - men väl yxa och timmersvans, och han berättade att "svetten frös till is på ryggen medan skjortan framtill ångade av svett..."

Under krigsåren 1914-1918 kolade såväl stora skogsägare som småbönder kol... och min far hade hårda erfarenheter från arbete dygnet runt vid milor - och för livets nödtorft i usla kolarkojor... Han lärde sig vad kolbullar och kaffe var - en kunskap som han sorgfälligt glömde när han - så småningom - blev gift med en hushållslärarinna!

Så har jag i min ägo ett rekommendationsbrev från ett befäl i Bodens Fästning som anser att Albin Renström (min far alltså) med fullt förtroende kan överlåtas att svara för drift av varjehanda ångpannor... och han skulle så småningom bli präst och själasörjare!

I den torftiga Boden-miljön kom han underfund med att han ville något mer än att vara bonddräng och han anmälde sig till en Hermodkurs samt efterfrågade vägledning inför sin framtid... Prästutbildning lockade honom.... baptister var hans föräldrar.. men han strävade efter Luthers klara och rena budskap...

Sökandet ledde fram till folkhögskola i Axvall där han julen 1921 tvingades vara ensam eftersom han inte hade pengar till att fara hem till fädernehemmet i Västergård...

En hård kämpe från Norrland låter sig dock inte förblöda... och själsligt klarsynt och hård, men absolut - och ständigt - rättvis, var han alltid, min far.

Fjellstedtska Skolan i Uppsala (gymnasium) blev nästa anhalt: han måste ju skaffa gymnasiekompetens för att kunna gå vidare till teologiska studier vid universitet.

Ett långt strävande, där bristen på pengamedel tvingade honom att nu och då göra uppehåll i studierna, bl a som sågverksarbetare i Iggesund resulterade till sist i prästvigning i Lund 1938 och därmed (enligt hans egen agenda) lämplig för äktenskap med min mor, Karin, som väntat i 10 år på honom! Hon, en berömvärd kvinna, hade 47 tjänsteår som hushållslärare (prästfru, scoutledare och mor mm) bakom sig när hon gick i pension... Slå det de som kan!

Nå, hur gick det med den ofrivillige boxaren som blev präst? Jo, hör här:

På Fjellstedtska skolan i Uppsala där far alltså befann sig 1922-1923 fanns en grabb som var sprungen ur Östermalmsöverklassen. Han hade två uppsättningar boxhandskar i sitt skåp. Han utmanade ständigt korridorkamraterna på boxning... och så till sist denne "Norrlandstölp" (min far alltså) och de möttes i korridoren - iförda boxningshandskar. Far hade ingen erfarenhet av boxning - men väl av timmersvansar och yxor i norrländska timmerskogar... och därtill - genom arbetet - vuxen stark som en oxe... utan vidare ceremonier sände han en rak höger mot utmanarens haka.... varvid denne fann för gott att - på stället - ta en snabbt påkommen tupplur.... knockad som det heter... detta långt före Ingo!

Östermalmsgrabben  tog aldrig mer fram sina handskar..... :-)

Ja, en julsaga 2015 var detta - men en sann, historisk, julsaga!



                                                     - Ω -