Batteri Helsingborg, del II

Beredskapsmuseet i Djuramossa (ca 10 km SSO Höganäs) vid, i och kring 15,2 cm Batteri Helsingborg genomför årligen Sveriges Militärhistoriska Helg, ett tvådagars evenemang med guidade turer i det tidigare batteriet, med militärhistoriska uppvisningar, med försäljning av militaria och med Reinactment, dvs uppträdande av tidstypiskt klädd, utrustad och förlagd personal med avstamp i andra världskrigets olika aktörer.

Årets utgåva av Sveriges Militärhistoriska helg avhölls 27-28 maj 2017.

Sveriges Militärhistoriska Helg leds och "speakas" kunnigt, informativt och entusiastiskt av Beredskapsmuseets 
initiativtagare och chef: Johan Andrée. Vid årets evenemang strejkade en kort stund PA-anläggningen vilket inte bekom Johan Andrée särskilt mycket. Han övergick "helt enkelt" till att på militärers vis tala till publiken med hela bröstkorgen som resonanslåda! Redaktören av dessa rader sa till hustrun: "Den mannen måste ha varit militärt befäl" vilket i senare samtal bekräftades av Johan.

Redaktören besökte Sveriges Militärhistoriska Helg för 3:e gången och denna gång var vädergudarna verkligen bevågna: strålande sommarväder på lördagen något mer växlande på söndagen. Vid de två tidigare besöken har regnet stått som spön i backen!

Bilderna i det följande reportaget är tagna på fredag kväll 26/5. Bildreportage för lördag 27 maj kommer i del III. 

Program nedan är för lördagen 27 maj. Söndagens program hade exakt samma utförande som lördagens undantaget lördagens ceremoni med det högtidliga överlämnandet av museets årliga markarrende på symboliska en krona till godsägare Gustav Trolle!


SVERIGES MILITÄRHISTORISKA HELG 27 – 28 MAJ 2017

LÖRDAG 27 MAJ

Viktiga hålltider:
                    
Kl 10.00 – Beredskapsmuseet öppnar för dagen
Kl 10.30 – Salutskjutning med 57 mm pvkanon m/43 för Militärhistoriska Helgen – 

Uppvisningsfältet
Kl 17.00 – Beredskapsmuseet stänger för dagen

Mat:

Kl 10.00 – Korvakoket öppnar för alla som vill ha korv med bröd
Kl 11.00 – Ärtsoppekoket öppnar för alla som vill ha en skål mustig ärtsoppa
Kl 10.00 – 17.00 – Kanoncafeet och Markan öppet hela dagen

Uppvisningsfältet:

Kl 11.00 – Historisk förevisning från en av våra gästande grupper
Kl 12.00 – Ceremoni; Överräckning av årets arrendekrona till Godsägare Gustaf Trolle samt öppningssalut och tal för 2.a pjäs Brita.
Kl 12.30 – 7.e Motorbrigaden; Uppvisning med stridsvagnar och pansarbil
Kl 13.30 – Historisk förevisning från en av våra gästande grupper
Kl 14.00 – Historisk förevisning från en av våra gästande grupper
Kl 15.00 – Historisk förevisning från en av våra gästande grupper
Kl 16.00 – 7.e Motorbrigaden; Uppvisning med stridsvagnar och pansarbil

Guidning vid 4.e pjäs Maja och 2. a pjäs Brita: Samling vid entrékassan
Kl 11.00, Kl 13.00, Kl 14.00, Kl 15.00, Kl 16.00  – Kalla kriget och Batteri Hälsingborg med 4.e pjäs Maja och 2.a pjäs Brita.

Soldatförevisningar uniform & utrustning – Scenen:
Kl 11.15, Kl 11.30, Kl 11.45, Kl 13.00, Kl 13.15 , Kl 13.45, Kl 14.15, Kl 14.30, Kl 14.45, Kl 15.15, Kl 15.30, Kl 15.45


Bildkollaget börjar alltså fredag den 26 maj då redaktören gör en oanmäld visit i den nyligen öppnade bunkern för 2:a pjäs, Brita - även (numera) kallad Den Sovande Kanonen. 

Vy över pjäsbunkern för 2: pjäs från (ung) söder. "Kullens" vänstra del utgörs av betongtäckningen av den tidigare öppna pjäsbrunnen. 

Brita sover under betongtäcket. Träden på bilden fanns inte när bunkern byggdes - inte ens kullen i sig!

Granat och hylsdurk, till vänster bakom pjäsbrunnen. 

Hylsorna försågs med kommenderad kruladdning i rummet "bakom bilden på väggen" och levererades via ett långsmalt hål i väggen. Hylsan lades på anordningen till höger i bild och "tippades sidledes" in i pjäsbrunnen.

Projektildurk till höger om pjäsbrunnen. Inga hylsor. 16 cm hål i väggen mot pjäsbrunnen för leverans.

"Leveranshål" för 15,2 cm granater från den vänstra projektil/hylsdurken in i pjäsbrunnen. Bilden tagen från pjäsbrunnen.

Alla rimliga säkerhetsåtgärder avsedda att hindra inkommande eld att nå projektil- och hylsdurkar var vidtagna. Utrymmena innanför pjäsbrunnen var tillika gastäta .

Slutstycke och sidriktplats bakom splitterskydd på Den Sovande Kanonen.

Notera den korrugerade takplåten som bildar underlag för betongförseglingen av pjäsbrunnen.

2:a pjäs, Britas, 15,2 cm eldrör - maximalt sidställt för att få plats under plomberingsbetongen.

Besöket hos 2:a pjäs, Brita på fredagskvällen följdes av en rundvandring på exposé-/ förläggningsplatsen för Reinactment-folket.

Amerikansk tältstad från 1:a världskriget

Svensk radiosignalbil

Svenskt infanteri, 
"Anderslövs Repgubbar" med cykel, förläggningstält och bil 903. "Valpen" kallad eftersom den påstods så lekfullt lägga sig på rygg!

Anderslöv igen, här med 20-manna förläggningstält!

Radioutrustad 903

Pansarvärnskanonbestyckad (rekylfri kanon saknas) svensk bil (9031) byggd på 903-chassie

Amerikansk truck

Terrängbil 903 i ursprungligt utförande. Överbyggnad av presseningsväv. Framdörrens överdel kunde enkelt hakas av

Föraramiljö 903

 Sovjetiskt kulsprutenäste

Sovjetisk KG-ställning

Tysk kulspruta MG 42, här i softairgunversion för ca 6500 kr

Tysk stridsställning beredd för försvar. Notera Schmeisser-kulsprutepistolen till vänster. Hitler, även på ryggen från 1943 kallad GröFaZ (Gröster Feldherr aller Zeiten, Världshistoriens största fältherre) ansåg detta vapen vara helt obehövligt! Schmeissern tillverkades dock "i lönndom" på begäran av Wehrmacht.

Den sovjetiska politiske kommisarien, "politruken", ger råd och instruktioner för tältslagning till sitt manskap !

Varning minor!

Två tyska soldater beväpnade med MG 42 och Mauser 1896

Världens vanligaste armébil! Jeepen. Ordet bildat efter en beställning från amerikanska armén på en bil för General Purpouse (allmänt bruk). Namnet förkortades till GP som uttalat på amerikanska blir (ung) "Jeep"!

Bofors världsberömda (och världsspridda) 40 mm luftvärnsautomat-kanon m/36. Kanonen anses vara Bofors mest framgångsrika konstruktion, licenstillverkad i många länder. Kanonens eldhastighet är 130 skott/minut. Kanonen är faktiskt än i dag i tjänst i några länder!

Stridsvagn m/42 drabbades på fredagskvällen av tom bränsletank en meter innan den kom ut från gårdsplanen och ut på landsvägen. 

Bränslemätare saknades på denna vagn. Gott att den inte stannade ute på vägen som då skulle blivit totalblockerad! Med sina 22,5 ton skulle den utgjort en fullgod vägspärr!

Den unge pansarsoldaten Axel Persson, i tidstypisk uniform och mössa sydda av mormor, tog bränslestoppet med upphöjt lugn!













Kvällen sänker sig över en av de väl tilltagna parkeringsplatserna vid Djuramossa. I morgon, lördag, kommer här att vara fullt av besökarnas bilar!

                                                   Ω  

Batteri Hälsingborg eller Kanonerna vid Djuramåsa

Båda ortnamnen är numera ändrade och blivna Helsingborg respektive Djuramossa.

Platsen i fråga är dock relativt opåverkad av tiden - och har en fashinerande historia.

Vi förflyttar oss till året 1940 då Tyskland den 9 april ockuperar Danmark och Norge.

"Vår beredskap är god" säger statsministern och socialdemokraten Per Albin Hansson - väl vetande att han ljuger.... Sveriges krigsberedskap är närmast obefintlig...







Under parollen "aldrig mera krig" har under 20-talet skett en nedrustning av Sveriges militära försvar - en farlig och dyrbar sådan skall det under de närmaste åren visa sig.

Samma dag som Tyskland överfaller våra västliga grannar, den 9 april 1940, får kustartillerikaptenen Sven Haglund av Marinstaben uppdraget att rekognocera en lämplig plats för ett fast kustartilleribatteri i nordvästra Skåne. Batteriets uppgift skall vara att genom sin eldgivning  - vid behov - spärra av Öresund.

Redan den 17 april, har Haglund slutfört sitt uppdrag. Platsen han valt ut heter Djuramåsa, nu Djuramossa, och ligger i jordbruksbygden knappt tio kilometer SSO om Höganäs. Avståndet till kusten är tre kilometer med ett höjdförsprång över havet om 60 meter. 

Batteriet skall bestyckas med fyra långskjutande pjäser i betongvärn och dessa pjäser finns redan leveransfärdiga hos Bofors som till följd av krigsutbrottet 1 september 1939 inte kunnat leverera dem till beställarna i Polen, Nederländska Ostindien och Siam.

Kanonerna, 15,2 cm m/40 (lavett m/34), väger vardera 29 ton och har en maximal skottvidd om 24 km. De täcker därmed hela norra inloppet till Öresund och når även långt in i Danmark - avståndet till Helsingör är knappa 11 km...

Gustav V beslutar den 10 april att batteriet skall byggas och en miljon kronor (hälften av den begärda summan) anslås. Byggkalkylen spricker redan efter en dags arbete och tilläggsanslag beviljas i flera steg. 






Slutsumman för den bruksfärdiga anläggningen blir 3 480 000 kr vilket i dagens (2016) penningvärde motsvarar 83 358 000 kr.


Uppdraget tilldelas Skånska Cementgjuteriet som har goda vitsord inte minst beträffande förmåga att leverera på utsatt tid. Projektledare blir Cemetgjuteriets byggledare Robert von Bahr. Bahr anses vara utomordentligt skicklig på att leda - och i rätt tid leverera - stora entreprenader.

2000 man i treskift, dygnet runt, "sätter spadarna i marken" lördagen den 28 april 1940 och blott 47 dagar senare, den 7 juni, är Batteri Helsingborg (Batt HB) stridsberett! Då finns Sammanställnings-plats, dvs en bombsäker underjordisk gastät stridsledningsplats med utrymmen för beräkning av skjutvärden och mottagning av indata från batteriets åtta mätstationer och observationsplatser vid kusten. Då finns lokal kraftförsörjning med dieselektrisk kraft. Då finns fem kulsprutevärn i betong, luftvärnsställningar, skyddsrumsplatser, administrations-, förläggnings- (fem st), utspisnings- och sanitetsbaracker och arrestlokal för Batt HB:s 288 man starka bemanning. 1941 tillkom en underjordisk sjukavdelning (vid behov skyddsrum) med plats för 48 liggande patienter.

Bilden th: Laddning av granat och enhetshylsa. Den senare kunde, beroende av skjutavstånd laddas med olika mängder krut.

Batt HB sköt sina första skott i provsyfte den 5 juni 1940. Inför skjutningen hade lantbrukarna uppmanats att ta kreatur inomhus samt att öppna alla fönster detta senare för att tryckvågorna från avfyrningarna inte skulle spränga fönsterglasen. Likafullt kom denna första salva från Batt HB att medföra död genom shock för två utomhus glömda kreatur samt några brustna fönsterglas.

Märkligt nog finns inga sanitära anordningar vid de fyra pjäsplatserna. De 4x18 man som har 24:a timmars vakt vid respektive pjäs får, när naturen gör sig påmind, ta en spade och gå ut på den öppna åkermarken, gräva en grop och förrätta sin tarv! Publikt! Skyddande vegetation existerade inte. Förhoppningsvis fanns kärl med vatten samt handfat och tvål för handtvätt!

Vy från ovan över pjäsbunker "Maja". (Illustratin Jörgen Waltermark) Pjäsbunkrarna fick namn efter traktens vackrast flickor: 1:a pjäs, Sonja, 2:a pjäs Brita, 3.e pjäs Asta, 4:e pjäs Maja. Maja hade till skillnad från de tre andra bunkrarna även skyddsrum för luftvärnet (längst ner i bild).

Det "Varma Kriget" tog slut 1945 och övergick ganska snart i "Kalla Kriget". Batteri Helsingborg var en naturlig del av Sveriges Försvar vid denna tid och var till yttermera visso den enda del av det svenska försvaret som - i modern tid - innehaft en offensiv uppgift! Batt HB hade, till följd av sin förmåga att leverera eld långt in i Danmark, under Kalla Kriget, planlagda offensiva stridsuppgifter i detta land!

Politikerna förklarade (än en gång...) att krigens tid var förbi... detta skedde sedan den mest mordbenägna (60-100 miljoner mördade runt om i Ryssland, Kina, Kambodja, och ett mångtal andra läder runt om i världen... ) politiska tron som benämns "kommunism" funnit sin vagga och stöttepelare Sovjertunionen sönderslagen av demokratins tunga slägga!

I enlighet med den socialdemokratiska "ickekrigstanken" (allt medan Balkanstaterna sönderslets av krig) avvecklas större delen av det svenska försvaret - så även Batteri Helsingborg. Den 11 mars 1992 beslutar Riksantikvarieämbetet att 4:e pjäs "Maja" skall bevaras till eftervärlden - resten skall plomberas - dvs göras otillgängligt. Schaktmaskiner och grävskopor verkställde beslutet.

Nu uppstår frågan: Vem skall ansvara för bevarandet av 4:e pjäs, Maja? Chefen för Fortenheten på Sydkustens Marinkommando, överstelöjtnant Staffan Forsberg (som med kraft sökt bevara Batt HB) söker med ljus och lykta efter en vårdare, en arvtagare till detta historiska minne.

Då stiger militärhistorikern och museifantasten Johan Andrée som på beställning in på scenen. Johan André har sedan ungdomsåren närt en önskan om att bilda och öppna ett militärhistoriskt museum med tyngdpunkt i andra världskriget och den svenska beredskapen 1939-1945. 



Han reser till Djuramossa och inser strax att Batt HB har en enastående utvecklingspotential. Restaurera 4:e pjäs Maja, öppna upp sammanställningsplatsen och inred ett militärt beredskapsmuseum i dess rum, res en lokal (det blev en övertalig hangar) innehållande café och inred ett civilt beredskapsmuseum i denna. Kontakter knöts med Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek vilket resulterade i den s.k. SMB-hallen vars förnämsta föremål är den restaurerade, och utställda, 21-cm kanonen byggd av Skodaverken i Tjeckoslavakien. SMB:s  medlemmar bekostade till stor del denna restaurering genom att avstå från klubbens bonuspoäng (en poäng för varje bokköpt 10-krona).


Sedan har det rullat på och en kontinuerlig utveckling av Beredskapsmuseet sker. I år har man öppnat upp den plomberade pjäsbunkern för andra pjäs, Brita - nu benämnd Den sovande kanonen. 



Tidsspegelns Redaktör har besökt pjäsbunkern, 2:a pjäs Brita, och visst är det sällsamt att stiga ner i det sparsamma ljuset - och bland andra ting finna en fuktmärkt Dagens Nyheter från den 24 september 1991!








Tidsspegeln avser att återkomma till Djuramossa med ett bildreportagen från den nyligen timade evenemanget Sveriges Militärhistoriska Helg.

För Dig som är militärhistorisk intresserad är museet vid Djuramossa  ett måste! Givetvis utgör Sveriges Militärhistoriska Helg en spets - men ett besök vid annan tid är också mycket givande!

                                                    Ω 

Döden på Mälaren

När Döden kl 18:30 onsdagen den 16 maj 1900 i Arboga steg ombord på ångfartyget Prins Carl (jfr bild t.v.) med destination Stockholm gjorde han det i skepnad av den 25-årige Johan Filip Nordlund.









Johan Filip Nordlund hade trots sin ringa ålder redan funnit sig väl tillrätta i Långholmens fängelse. Därstädes hade han dock inte anpassats till en rättänkande människa utan format en monstruös plan som skulle garantera hans ekonomiska oberoende för lång tid.

S.k. "hederligt arbete" ingick inte Nord-lunds föreställningsvärld.

Bild ovan är från polisens utredningsmaterial om Nordlund. Notera att Nordlund tack vare ett spegelarrangemang avbildats såväl en face som i profil på samma fotografi!

Nordlunds i fängelset på Långholmen uttänkta plan var att mörda samtliga ombordvarande på en passagerarbåt på Mälaren, berika sig med deras ägodelar samt stjäla fartygskassan. Dådet skulle fullbordas genom att sticka fartyget i brand. För genomförandet hade Nordlund beväpnat sig med en kniv och två revolvrar.

Nordlunds första offer är Prins Carls kapten, Olof Rönngren. Ca 00:30 natten till den 17 maj hugger Nordlund, två gånger - och med våldsam kraft - kapten Rönngren i ryggen. 

Andra offret blev Finspångsdrängen Julius Åkerlind, 19 år. Åkerlind låg och sov på en bänk när Nordlund sköt honom genom huvudet.

Tredje offret blev Lovisa Carlsson, Östhammar, som fick ett så våldsamt knivhugg i bröstet att kniven bröts av. Bladet stannade i offret. Lovisa Carlsson mördades framför ögonen på sina två söner - vilka sårades då de försökte skydda modern.





Fjärde offret blev kreaturshandlaren Lars-Erik Falk, 68 år, Arboga. Liksom drängen Julius Åkerlind sköts han i huvudet men dog först efter en vecka.

Femte offret var slaktaren Carl-Henrik Holmér, 38 år, Kungsör. Holmér sköts i bröstet och avled efter en stund av sin skada.

Förutom dessa fem offer skadade Nordlund i varierande grad ytterligare åtta personer. Det som avbröt Nordlunds mordorgie var att ångaren Köping anlände till platsen. Nordlund försökte med revolverskott skrämma iväg Köping vilket inte lyckades. För att undgå att bli fasttagen och fängslad rodde han bort i natten med en av Prins Carls livbåtar.

När Nordlund kommit i land tog han sig till Strömsholm. Härifrån tog han tåget till Eskilstuna dit han anlände klockan 08:18. I Eskilstuna köpte han nya kläder på G. Rydströms Manufaktur och fortsatte därefter till JA Jonssons för att köpa skor. När han var i skoaffären kom en tidningspojke med extranummer från Eskilstuna Kuriren. I tidningen stod det om morden på Prins Carl. Både Nordlund och expediten talade om det förfärliga som hänt.


Nordlund började nu bli nervös och insåg att han måste bort från staden och planerade därför att ta sig till Oxelösund. Samtidigt trodde sig Eskilstunapolisen kunna koppla ihop honom med främlingen som köpt skor hos JA Jonssons.

Nordlund som hade tagit en droska till Skogstorps station befann sig i väntsalen när de civilklädda konstaplarna Öfling, Brolin och Fröst gjorde entré
och låtsades vara resenärer. Öfling kastar sig över Nordlund och ropar med hög röst "nu är du min". I tumultet som uppstår lyckas Nordlund få fram en revolver som han riktar mot Öflings mage. Poliskonstapel Öfling är dock starkare än den storvuxne (1,89 m)  Nordlund och lyckas vrida revolvern ur Nordlunds hand. Gemensamt brottar de tre konstaplarna sedan ner Nordlund.

Hela Nordlunds rånarbyte - inklusive skeppskassan - utgjordes av drygt 800 kr.

I förhören efteråt uttrycker Nordlund besvikelse att han inte hann döda flera. Någon ånger visade han aldrig.


Nordlund dömdes i Västerås den 27 september år 1900 till döden  som skyldig till mord på fem personer samt åtta mordförsök.

Domen skulle sedermera utökas med två mordförsök sedan Nordlund, i fängelset, och i avsikt att fly,  sökt mörda två vaktkonstaplar med en vassfilad hasp. Nordlund sade härvid att han - som redan var dödsdömd - inte hade något att förlora.

Den 9 december - kvällen före avrättningen -samlades en stor folkskara vid järnvägsstationen i Västerås för att få se Riksskarprättaren Gustaf Dahlman med sonen Albert anlända för att utföra årets tredje halshuggning.

Kl 08 på morgonen den 10 december leddes Nordlund ut till stupstocken på fängelsegården. Han sjöng psalmen "Trygg i min Jesu armar", medan han spändes fast vid stupstocken. Bilans fall avbröt psalmsången.




Det var sista gången som Riksskarprättare Dahlman höll i bilans skaft. Vid den sista avrättningen i Sverige, den av Alfred Ander 1910, användes den nyinköpta giljotinen (placerad på Långholmen) och Riksskarprättare Dahlman behövde endast dra i ett rep för att frigöra bilan.

Johan Filip Nordlunds mordorgie på ångaren Prins Carl skulle under 94 år utgöra ett mörkt Svenskt rekord i mord. Den 11 juni 1994 mördade emellertid fänriken vid Dalregementet, Mattias Flink, sju människor i Falun. Flinks straff för detta illdåd renderade honom, exakt på dagen, 20 års fängelse.

Klicka på länken nedan!

Länk till illustrerat skillingtryck Mälaredramat en sångbar berättelse om de gräsliga ogerningarna å ångbåten "Prins Carl"


                                                    Ω

Ubåten Ulven - saknad!

Datum är torsdagen den 15 april 1943, platsen Västerhavet strax väster om Stora Pölsan utanför Göteborgs skärgård. Klockan är omkring 18:10.

Ubåten Ulven, 66 meter lång, 6,5 meter bred och med en besättning om 33 man (egentligen 34 men den 34 försov sig vid avgången och kom aldrig ombord!) deltar i en marinövning och går på periskopdjup med 1/4 fart, dvs ca 3 knop. Ombord råder "halv manöver-beredskap" vilket innebär att halva personalstyrkan, vid tillfället styrbords vakt, svarar för ubåtens navigering, framdrivning och observationer. Babords vakt har frivakt och utspisas med middag bestående av ärtsoppa och pannkakor.

Julfirande i Ulvens förliga torpedrum 1939














Klockan 18:10 slits elektromotorernas stilla surrande, bekymmersfria samtal besättningsmännen emellan och slamrandet av bestick mot tallrikar sönder av en dånande explosion. Havsvatten rusar med våldsam kraft genom ett spränghål i durken, mellan förliga torpedrummet och manskapsrummet, in i skrovet. Dessvärre står luckorna till ubåtens vattentäta avdelningar - liksom fläktledningarna tvärs genom båten - öppna. Materiel och manskap slits med av vattnets våldsamma kraft. 

Tyngden av det inkomna vattnet får Ulven att störtdyka i 45 graders vinkel mot havsbotten 52 meter under ytan. Vid den brutala kontakten med bottnen trycks förskeppet samman och de förliga torpedtuberna trycks in i skrovet.





Det inrusande vattnet bildar två störtvågor genom skrovet - en i förlig, en i akterlig riktning.

Ur haverikommissionens rapport: Den förliga vågen gick genom den öppna dörren till förliga torpedrummet och förenade sig där med vatten från mindre läckor i tryckskrovet omedelbart för om aktra skottet i sagda rum och drog med sig lös inredning samt personal föröver mot torpedtuberna. Härunder skadades huvudsakligen lösa inventarier, medan den fasta inredningen lämnades i stort sett oskadad.

Den aktra vågen gick med våldsam kraft mot skottet till officersrummet, som inte var tryckfast, och tog likaledes med sig allt löst. Skottet till officersrummet deformerades kraftigt, dörren i detsamma slets loss och vågen fortsatte på så vis fram till dörren till manöverrum, där en tydlig anhopning av personal och lös materiel kunde iakttagas.

Vattnets fortsatta inträngande synes hava tillgått på följande vis att döma av gjorda observationer. Huvuddelen av vågen har fortsatt genom dörren till manöverrum. Denna dörr har dragits med av vattnet men hindrats att slå igen på grund av att en man, tydligen följande vattenströmmen, fastnat med ett knä i luckan, varigenom densamma ej kunnat tillslutas fullständigt. Samtidigt med denna vattenström har ytterligare vatten rusat genom de öppna fläktledningarna och på detta sätt spridits till övriga rum. I manöverrum har en fläktledning sprängts och en tjock vattenstråle inträngt denna väg och bl a slagit sönder den i strålens väg befintliga rundradioförstärkaren.
.....

Vid dörren till aktra torpedrum stoppades vattenflödet av den där stängda dörren, och en anhopning av huvudsakligen personal och lösa trädurkar kunde här iakttagas. Aktra torpedrummet [som av okänd anledning var tomt på personal] har vattenfyllts något långsammare, enär vattnet endast inträngt genom fläktledningar, talrör och det öppna dräneringsröret mellan elektromotorrum och aktra torpedrum.

Haverirapporten fastslår att Ulvens besättning på 33 man omkommit direkt vid explosionen (5 personers kroppar var så svårt sargade att obduktion bedömdes obehövlig) - eller omedelbart bedövats av den plötsliga tryckökningen och därpå drunknat. 

Skälet till de öppna luckorna (dörrarna) och fläktledningarna antas vara att man velat "späda ut" stekoset från pannkaksstekningen... Eftersom båten gick i u-läge kunde ju ingen ventilation via däcksluckorna ske.


Kontakt med Ulven saknades sedan senaste observationen av ett torpedanfall på förmiddagen den 15 april. Ubåten skulle, efter planerad radioorder natten mellan 15 och 16 april, skifta operationsruta i Västerhavet. Någon kontakt etablerades emellertid aldrig. 

Ubåten Draken fann kl 11:30 den 16 april en av Ulvens två telefonbojar [för kommunikation från ytan till sjunken ubåt] - dock med avsliten kabel. Chefen Marinen informerades omgående om att Ulven saknades och att telefonbojen hittats.

En mycket omfattande sökning efter Ulven började nu. Ungefärligen 20 örlogsfartyg och 30 civila fiskebåtar deltog första sökveckan i arbetet som är det (förmodligen) största räddningspådrag som Sverige upplevt. 1200 man till sjöss, 300 man i land arbetade i snitt 16 timmar per dygn! Sammanlagt 195 000 arbetstimmar. Men förgäves... Ulven förblev försvunnen och tiden för räddning av eventuella överlevande från haveriet rann ut.

20 dagar efter att Ulven senast observerades fick, den 5:e maj på eftermiddagen, fiskebåten Normy under befäl av Hälsö-skepparen Manne Johansson ett draggnapp. 

Bärgningsfartyget Belos kalla-des till platsen och en dykare sändes ner.

Kl 17:55, den 5:e maj meddelade dykaren Ivar Eriksson: "Jag står på Ulvens däck!"

Dykaren Ivar Eriksson medförde, till ytan, Ulvens flagga som bevis för sitt fynd på 52 meters djup!
































Bärgningen överläts till Röda Bolaget, det enda bolag i Sverige med tillräckliga tekniska resurser och kapacitet. Dåligt väder förorsakade förseningar och problem. Den 21 juli kunde dock Ulven - med en beräknad tyngd om 550 ton - lyftas från havsbotten. Ulvens sista resa avslutades den 1 augusti 1943 då ubåten sattes i Eriksbergs (Göteborg) flytdocka nr 3.

Efter länspumpning och genomventilering med tryckluft för att få bort klorgaser från krossade batterier började haverikommissionens arbete kl 05:35 den 2 augusti.

Man kunde omedelbart konstatera att Ulven blivit sprängd av en mina (sannolikt en tysk antiubåtsmina om 30 kg sprängmedel) som detonerat omedelbart akter om det tryckfasta skottet mellan förliga torpedrummet och manskapsrummet och mitt under kölen. All personal återfanns ombord. Ingen hade ljutit döden genom egen eller annans handaverkan - samtliga hade dödats direkt av minexplosionen eller omedelbart därefter genom drunkning.

Klockan ovan tillhörde ubåtsmaskinisten 2:a graden Gustav Roslund här fotograferad i Ulvens maskinrum. Den har, liksom tiden för Ulvens övriga besättning, stannat på 18:10 den 15 april 1943.














Mängder av spekulationsteorier rörande Ulvens förlisning har (som vanligt) presenterats - den ena mer fantasifull (eller borde man säga fasansfull) än den andra. En spektakulär s.k. dokumentär i Sveriges Television har framfört illa underbyggda "bevis" för att marinledningen skulle låtit Ulvens besättning dö för att dölja bevis om oegentligt samröre med främmande makt... Nonsens och faktaförvrängning!

På Överbefälhavarens uppdrag har kommendörkapten Hans von Hofsten noga genomlyst såväl de faktiska förhållandena, Haverikommisionens Ulven-rapport samt övriga rapporter och artiklar från denna tid. Överbefälhavarens uttryckliga order var att: "allt som till äventyrs kan ha dolts, skall dras fram i ljuset, hur obehagligt det än må vara!" 

Inga avvikelser från vad som tidigare officiellt har rapporterats har framkommit vid denna minutiösa granskning.

Ubåten Ulven minsprängdes i u-läge omkring kl 18:10 den 15 april 1943. Alla 33 personer ombord omkom, antingen direkt vid minexplosionen eller till följd av medvetslöshet och drunkning. Ingen i besättningen gick hädan till följd av egen eller annans handaverkan med skjutvapen.


Länk till Försvarsmaktens film om Ulven-katastrofen

https://www.youtube.com/watch?v=uZx-Hx1JRoI


                                                    Ω