TP 79 Hugin - bilderna

Redaktören med husfru gjorde efter publiceringen av huvudartikeln om Hugin (se länk nedan) ett besök på Flygvapenmuseum i Malmslätt. I kvällarvåningen ligger, i trolsk belysning, vraket efter Hugin vilket bärgades i mars 2004.

Tyvärr är Tidsspegelns bildkollage nedan påverkat av det svaga ljuset - många av bilderna är, till följd av rörelseoskärpa, något suddiga. Vraket är till yttermera visso helt inglasat - blixbilder resulterar därför i reflexer i glaset. Redaktören ber om överseende med den bristande bildkvalitén.

Livet bjuder inte sällan på överraskningar! Via facebook får Redaktören, efter huvudartikeln om Hugin, kontakt med en av de hembiträden som arbetade i mitt hem under 40- och 50-talen. Den nu gamla damen, Ulla, är 89 år och berättar för mig att en av hennes närmaste väninnor var Karin Jonsson - gift med Carl-Einar Jonsson, gruppchef vid Försvarets Radioanstalt (FRA). Han var en av de saknade efter Hugins försvinnande. Jonssons kvarlevor kunde, som en av fyra, identifieras efter bärgningen 2004. Ulla berättade vidare att Karin under resten av sitt liv, förgäves, sökte efter ledtrådar till makens försvinnande. Kanske kommer slutgiltiga fakta i dagen när de sista hemliga dokumenten rörande Hugin avhemligas år 2022 - 70 år efter flygplanets försvinnande...

TP 79 Hugin

Vi vet sedan tidigare (se artikeln Flygvapnets flygplan TP 79, Hugin svarar inte... ) att nedskjutningen av signalspaningsflygplanet Hugin skedde fredagen den 13 juni 1952.

Mikojan-Gurevitj MIG 15

Som bödel fungerade en sovjetisk pilot vid namn Osjinskij i en Mig 15.

Osjinskijs kommenderande befälhavare, överste Sjinkarenko, var den som, per radio, gav order om att öppna verkanseld mot det obeväpnade svenska flygplanet. 

Lösenordet för eldtillstånd var det ryska ordet koryto vilket kan översättas "en balja till er".

Besättning på Hugin utgjordes av 8 man, tre från flygvapnet och fem från Försvarets Radioanstalt (FRA).

Besättningen på Hugin. Längst till höger piloten Alvar Älmeberg.
Nr 4 från höger är Carl-Einar Jonsson

Hugins färdväg öster om Gotland - men över internationellt vatten.
Med rött ser vi Osinskijs färdväg från start i den lettiska staden Tukus (röd stjärna) till nedskjutningen av Hugin

5:e lägesrapporten avser Hugins positionsangivelse

6:e lägesrapporten - den sista - från Hugin. Överste Sjinkarenko sänder anfallsordern "koryte".

Kl 11.23 mottar radiostationen på flygbasen Hägernäs (norr Stockholm) ett hastigt avbrutet telegrafianrop som anses komma från Hugin - därefter tystnad.

Osinskij rapporterar ca 11:25 till sin bas att uppdraget är slutfört, att han noterat flera träffar i målet med sin automatkanoner och att DC3:an störtar i havet med ena motorn brinnande.

Kl 11:28 kraschar Hugin mot havsytan och slits i bitar...

Model av Hugin (och det identiska systerflygplanet Munin). Notera antennspjuten som pekar ut från styrbords (höger) sida. 

Plexiglaskuporna på flygkroppens ovansida är domer för ytterligare (annan frekvens) antenner. Lägg också märke till de tre antennlinorna (kortvåg) från flygkroppens främre del till fenan.

Uppskuren del av kabinens babords (vänstra) sida. De fyra signalspanarna sitter i rad efter varandra. Variationer i signalspaningsutrustningen förekommer. Längst bak på styrbords (höger) sida har FRA:s gruppchef sin plats. Vid denna flygning heter han Carl-Einar Jonsson. Även han disponerar viss signalspaningsutrustning.

Vid kraschen mot havsytan slits babords vinge loss från flygkroppen och större delen av kabinens babordssida fläks upp. De fyra signalspanarna på babordssidan försvinner i havet för evigt. De tre flygarna från flygvapnet samt Carl-Einar Jonsson (FRA) har sina flygstationer på andra platser i planet och följer vraket i djupet. Deras kvarlevor återfinns - i vraket - vid bärgningen i mars 2004. DNA-analyser fastställer deras identitet.

Det finns, som vanligt vid gåtfulla försvinnanden, spekulationsteorier om de fyra signalspanarnas öde. En spanare skulle ha hoppat i fallskärm men blivit ihjälskjuten av Osjinskij... de fyra signalspanarna skulle ha överlevt kraschen och blivit tagna till fånga på ett ryskt fartyg osv... 

Betänk inför dessa svagt underbyggda teorier att flygplanets två motorer slets loss från sina motorfästen i vingarna vid kontakten med havsytan och att motorerna återfanns 200 meter akter om flygplanet. Lägg därtill att kabinen, vid nedslaget, slets upp på babords sida som en konservburk - då är det inte svårt att förstå att de fyra signalspanarnas kropparna har kastats ut och börjat sjunka till botten i närheten av motorernas fyndplats - dvs 200 meter akter om vrakets fyndplats. Kropparna har (sannolikt) under sin färd nedåt genom vattnet drivit med havsströmmarna i snart sagt vilken riktning som helst innan de kommit till ro på havets botten. Naturligtvis är det svårt, för att inte säga omöjligt, att avsöka en så obestämd yta på 125 meters djup.

DC3:an med nära nog helt uppsliten babordssida. Vi ser alltså in i flygplanet. Fönstren i bakgrunden sitter på styrbordssidan. Längst till vänster resterna av cockpit där kvarlevorna av Alvar Älmeberg och färdmekanikern Herbert Mattson återfanns.

Till vänster i bild babords landningshjul. I bakgrunden styrbordssidans fönsterrad.

Losslitna vrakdelar

DC3:ans sporrhjul. Flygplantypen har två hjul i huvudstället och ett mindre hjul längst akterut.

Fenan är vikt åt babord. Alla roderytor var dukklädda och har därmed skattat åt förgängelsen

Akterpartiet är brutet strax för om fenan. Notera nationalitetsmärket på flygkroppens styrbordsida. Nationalitetsmärket fanns även på babords sida

Notera granathålen på styrbordssidan. Osjinskis attack skedde med inflygning och automateld, avgiven med MIG15:s tre kanoner, från styrbord. Notera även antennspjuten på flygkroppens ovansida (med dragning åt styrbord)

Alla de svarta "prickarna" på flygkroppen är ingångshål från granater. Mot detta får det anses självklart att flygplanet störtade. I förgrunden styrbords landningshjul samt en krossad antenndom. Styrbords vinge förblev på sin plats vid kraschen mot havsytan

Styrbords motor. Den, liksom babords motor, återfanns 200 meter akter om vraket. Till höger, i bakgrunden, den till större delen krossade förarkabinen

Detalj av Hugins genomskjutna nöddörr

Nöddörr från flygplanets akterdel. Att nöddörrens öppningshandtag står i öppet läge visar att någon öppnat dörren på färden mot undergången. Flygplanets skador visar dock att ingen kunnat överleva kraschen mot havsytan...

En av Hugins klockor. Denna har stannat på 11:29:40. Kraschen mot havsytan beräknas till 11:28

Nedan följer några bilder på den signalspaningsutrustning som bärgades

Trådbandspelare som användes för att dokumentera, och senare analysera, mottagna radiosignaler. Varje operatörsplats hade sådan inspelningsutrustning.
De olika operatörsplatserna hade vanligen olika utrustningar beroende av uppdrag

Mottagaren APR-5A är extra intressant eftersom den stammar från USA. Känt är att Hugin ofta bar en topphemlig amerikansk radarsignalmottagare, APR-9. Denna utrustning kom från USA (NATO) via England till FRA. Avsikten med att placera denna mottagare i Sverige var att i utbyte få signalspanings-information. Innehavet av apparaten placerar definitivt Sverige utanför neutralitet och alliansfrihet.

Någon APR-9 återfanns emellertid inte i vraket eller på havsbotten invid vraket - vilket inte nödvändigtvis utesluter att den fanns ombord.... Kanske får vi svaret när hemligstämpeln lyfts 2022?



Så följer avslutningsvis några bilder på upphittade ägodelar tillhörande de fyra besättningsmän vars kvarlevor återfanns i vraket.

Ett par handskar (t.v.) samt plånböcker

Någons livrem...

...och någons portfölj

Flygförarkniv m/48 efter 50 år på havsbotten...

Redaktörens nytillverkade kopia av flygförarkniv m/48. Originalen har inte flygvapnets bevingade propeller instansad i knivslidans läder utan Tre kronor

Sist i bildkollaget glasögon, nycklar och pärlan bland fynden: 
Alvar Älmebergs vigselring!
Ringen deponerad hos Flygvapenmuseum av Älmebergs efterlevande.

                                                            - Ω -
 

Om Du vill bli inskriven i Tidsspegelns aviseringslista för nya artiklar så skriv ett e-mejl till 

erland.renstrom@telia.com 

I mailet skriver du "Önskar bli införd i Tidsspegelns aviseringslista" samt Din e-postadress. Väl mött i Tidsspegeln!
                                                                

Flygvapnets flygplan Tp 79, Hugin, svarar inte på anrop...

Vid 9-tiden den 13 juni 1952 startar en, till det yttre tämligen vanlig, metallisk fågel från Bromma flygfält. Det Kalla Kriget har stelnat till sin form men är, likt lavan i en vulkan, glödhett under den stelnade ytan. Sovjetkommunisterna har som konsekvens av Andra Världskriget total kontroll över de Baltiska staterna och bygger i enlighet därmed flott- flyg- och radarbaser längs de ockuperade Baltiska staternas östersjökust. 

NATO söker naturligtvis information om den presumptive fienden - och den Baltiska Östersjökusten är ett hett område för signalspaning mot Sovjetkommunisterna.

Sverige uppvisar här ett Janus-ansikte beträffande sin politiska roll: Sverige är alliansfritt och vill därmed också uppfattas som neutralt, detta är den framvända ansiktsbilden. Den frånvända bilden samarbetar militärt, i absolut och hård sekretess, med såväl USA som Storbritannien.

USA och Storbritannien har försett det svenska flygvapnet med ytterst sofistikerad signalspaningsteknik. Motprestationen är att relevant, uppsnappad, information om det Kalla Krigets fiende, Sovjetunionen, delges respektive leverantör.

Den fågel som startar från Bromma på morgonen den 13 juni 1952 är därmed absolut inte en vanlig metallisk fågel - annat än till det yttre! I dess inre finns 8 man med absolut tystnadsplikt och med specialkunskaper för att handha den mycket avancerade amerikanska radarsignalspaningsutrustningen, APR-9 (Airborne Puls Receiver) i hemlighet levererad till Sverige av England.

Tp 79, Hugin, på F8 Barkarby 1951

Flygplanet har beteckningen Tp 79 och kallas Hugin. Flygvapennummer är 79001 och maskinen är en McDonnel Douglas DC 3 - ett av världens mest tillverkade civila/militära flygplan med runt 16000 exemplar. 





Hugin och Munin flögs av sekretesskäl utan påmålade, yttre, förbandstecken. (Jfr bild ovan!)

Den flygburna signalspaningen inleddes i begränsad skala strax efter krigsslutet i ett samarbete mellan FRA (Försvarets radioanstalt) och det nyinrättade Försvarets forskningsanstalt (FOA).

Hugin hade en systermaskin, Munin, och båda flygplanen var inköpta 1949 för att täcka FRA:s behov av flygande plattformar för signalspaning.

Flygplanen och deras besättningar kallades Sjätte transportgruppen, ett namn som skulle väcka så lite uppmärksamhet som möjligt.

1952 var endast Hugin utrustad för den typ av elektronisk signalspaning som bedrevs mot sovjetiska objekt.

Den flygburna stationen var uppbyggd på motsvarande sätt som de landbaserade så kallade ELINT-stationerna som FRA förfogade över. ELINT, uttytt Electronic Intelligense, avser avlyssning av signaler från utrustning och maskiner, främst från radar-, navigerings- och vapenrelaterade system, där dessa i huvudsak inte innehåller någon information eller meddelande avsett att uppfattas av en motstation. Genom att spaningen bedrevs på en flygburen plattform ute över Östersjön, öster om Gotland, hade man möjlighet att uppfånga radarsignaler som inte nådde de fasta avlyssningsstationerna i Sverige.

Hugins färdplan uppvisar en långsmal rektangel över internationellt vatten huvudsakligen i höjd med, och öster om, Gotland. Hugin anger, per radio och med förutbestämda intervall, sin position till Bromma..

Klockan 11:23 den 13 juni 1952 uppfattar radiostationen på F2, Hägernäs, ett tvärt avbrutet telegrafianrop på kortvåg. Därefter tystnad...

En kvart senare börjar markstationen på Bromma ana oråd eftersom DC-3:ans överenskomna positionsangivelse uteblir.

Amerikansk Catalina med sin besättning

12:15 startar det första sjöräddnings-flygplanet, typ Catalina, från Hägernäs-basen norr om Stockholm och spaningarna efter ett saknat flygplan inleds.






Nu inträffar det närmast otroliga! De självsäkra kommunisterna från Sovjetunionen - vilka gärna betraktar Östersjön som "deras vatten" - angriper, och skjuter ner, den obeväpnade svenska Catalinan som flyger över internationellt vatten!

Den svenska Catalinan nedskjuten på internationellt vatten.
Tursamt nog befinner sig det västtyska fartyget Münsterland
i farvattnet och samtliga besättningsmän från Catalinan
kan bärgas! Bilden tagen från fartyget Münsterland.

En livlig diplomatisk s.k. notväxling börjar - där Sovjetunionen alltid bergfast förnekar all kännedom om händelserna. Vid Nikita Chrusjtjovs* besök i Sverige 1956 erkänner dock denna för statsminister Tage Erlander att sovjetiskt jaktflyg skjutit ner Tp 79.

Denna information offentliggörs emellertid inte för allmänheten eller, för den delen, till de anhöriga till de sammanlagt åtta personer som funnits ombord på Hugin; tre från Flygvapnet och fem specialister från FRA. De anhöriga svävar helt i ovisshet om männens öde. 

MIG-15 Sovjetunionens första jetdrivna jaktplan

Först 1991 tillkännager Ryssland officiellt att planet skjutits ner av ett sovjetiskt jaktflygplan av typen MIG-15. I det ryska offentliggörandet som godkändes av president Boris Jeltsin, sades att DC-3:an inte kränkt sovjetiskt territorium. Pilot på den aktuella MIG-15 var Grigorij Osinskij.

DC- 3:an, Tp 79 Hugin, saknas dock alltjämt - och skall förbli saknad i 51 år. Enda spåret är en söderskjuten uppblåsbar räddningsflotte. Analys av flotten, och dess skotthål, ger vid handen att flotten träffats av sovjetisk 23 mm explosiv ammunition inne i Tp 79 och att den hamnat i havet, ouppblåst, sedan flygplanet kraschat mot havsytan. 

Saknade likaså är flygplanets besättningen på åtta man:

Alvar Älmeberg (pilot)
Gösta Blad (navigatör och signalist)
Herbert Mattson (flygmekaniker)
Carl-Einar Jonsson (FRA, gruppledare)
Ivar Svensson (FRA. telegrafist)
Erik Carlsson (FRA, telegrafist och rysk tolk)
Bengt Book (FRA, telegrafist)
Börje Nilsson (FRA, telegrafist från Malmö)


Eftersom Sveriges regering och aktuella myndigheter absolut INTE vill få avslöjat att man, neutraliteten till trots, aktivt samarbetar med västmakterna med signalspaning mot Sovjetunionen är man mycket tacksam för att affären med DC 3:an snabbt kommer i skymundan av den s.k. Catalinaaffären - den om ett av Sovjetmaktens flygplan nedskjutet men nödlandat sjöräddningsflygplan. Att, som underrättelsesoldat, stupa för Sverige under det Kalla Kriget betyder att man försvinner spårlöst - och de anhöriga lämnas, av det land deras familjefäder tjänat intill döden, i total tomhet...

Den 10 juni 2003 återfinns, efter tre år sökande, vraket efter Tp 79 "Hugin". Sökverksamheten har energiskt drivits av den f.d. flygvapenpiloten Anders Jallai. Fyndplatsen ligger 55 km öster om Fårö, väl inne på internationellt vatten om än även inom Sveriges ekonomiska zon. Flygplansvraket ligger på 125 meters djup, svårt sönderslaget. Redan på fyndplatsen omhändertas det som visar sig vara kvarlevorna av piloten Alvar Älmeberg. 

På natten mellan den 18 och 19 mars 2004 utför Marinen en svår bärgning till följd av vrakets nedbrytning. Vid efterföljande studier på Muskö Örlogsbas påträffas kvarlevor av ytterligare tre man. Flygkropp och vingar har träffats av ett flertal sovjetiska projektiler av två kalibrer: 23 mm och 37 mm - motsvarande den fasta beväpningen på en MIG-15. 

Av fyra män från FRA finns inga spår vare sig i flygplansvraket eller på havsbottnen invid fyndplatsen. Analys av flygstolarna ger emellertid vid handen att all personal suttit i sina stolar vid nedslaget mot vattenytan...

Vraket av Tp 79, Hugin, finns utställt på Flygvapenmuseum i Malmslätt. Museet är väl värt ett besök!

Del av Hugins flygkropp. Efter 52 år på Östersjöns botten
är flygplanets nationalitetssymbol fullt synlig - liksom granathålen
efter anfallande MIG-15:s kanoner

Ännu 67 år efter nedskjutningen av Hugin vilar sekretess och myndigheters ovilja att tala klarspråk över delar av företagets syfte. Den sökare som fann Hugin där på havsbottnen 2003, Anders Jallai har komponerat några alternativa sanningar att värdera att fundera över. Länk här nedan.

DC 3:ans hemligheter

Minnessten över de stupade. Galärvarvskyrkogården Stockholm

* Nikita Chrusjtjovs var generalsekreterare i Sovjetiska kommunistpartiets centralkommittés politbyrå och därmed Sovjetunionens ledare från 7 september 1953 till 14 oktober 1964. Direkt efter makttillträdet lät han avrätta Stalins Bödel, Lavrentij Beria ansvarig för minst en halv miljon ryssars död. Chrusjtjov efterträdde Joseph Stalin och efterträddes i sin tur av Leonid Iljitj Brezjnev.

Ω

Om Du vill bli inskriven i Tidsspegelns aviseringslista för nya artiklar så skriv ett e-mejl till erland.renstrom@telia.com 
I mailet skriver du "Önskar bli införd i Tidsspegelns aviseringslista" samt Din e-postadress.

Brattfors och SM i konstflygning

På det gamla Krigsflygfält 16 Brattfors avhölls den 6 och 7 juli SM i motordriven konstflygning. Tidsspegeln fanns givetvis på plats och nedan redovisas en bildkavalkad. Den långa dröjsmålet mellan tävling och artikel har sin grund i att det varit hart när omöjligt att finna resultatlistor från detta SM! Ett idogt sökande (Tidsspegelns ledstjärna!) har nu resulterat. Tyvärr saknar Tidsspegeln kompetens i del olika klasserna - därav en kommentarsfri artikel.

Den som likt 5698 andra läsare vill veta mer om Krigsflygfält 16 kan följa vidstående länk. Krigsflygfält 16 Ett besök på Krigsflygfält 2, nere i Skåne där många amerikanska och engelska flygare nödlandade under Andra Värlskriget finns på länken Krigsflygfält 2

Åter till SM i konstflyg! Den tekniska kvalitén kunde varit bättre - men kopian blir aldrig bättre än originalet!

Nu några osorterade bilder som mestadels får tala för sig själva.

Nils Schylström med SAAB Safir väntar på startorder

Kristin Nyberg äntrar sittbrunnen på sin Yak 52

Snart startklar!

En gästande fågel

Noter "körschemat" på instrumentpanelen!

Många tillflygande gäster och intresserade fanns

Kristin tankar - prima flygbensin

Närbild på SE-KDD, Yak 52

Safiren drivs av en 6-cylindrig Lycoming motor - "still going
strong" - efter snart 70 år!

Nils Schylström berättar om den Safir han flugit
från basen F21 i Luleå 

Av Nils livfulla och sakliga berättelse om Safiren memorerar redaktören att resan från Luleå, med mellanlandning och tankning i Östersund förbrukade "fjuttiga" 155 liter flygbensin. Eftersom Nils till vardags spakar JAS 39 Gripen ställde redaktören en fråga om bränsleförbrukning i Gripen. Svaret blev: "Om jag tankar 3 ton bränsle (flygfotogen) och flyger med tänd efterbrännkammare är det tomt i tankarna efter 7 minuter". Jo, jo en märkbar skillnad - men hastigheten skiljer också betydligt! På F21 finns faktiskt totalt tre Safir - men två av dem är "resevdelsplan" som håller denna relik flygande!



                                                        - Ω - 

PS Om Du vill bli inskriven i Tidsspegelns aviseringslista för nya artiklar så skriv ett e-brev till 

erland.renstrom@telia.com 

I mailet skriver du "Önskar bli införd i Tidsspegelns aviseringslista" samt Din e-postadress.