 |
| Rudolf Hess |
Som konsekvens av Rudolf Hess självpåtagna uppgift som fredsmäklare mellan England och Tyskland den 10 maj 1941 fråntogs han samtliga titlar och ämbeten i Nazityskland.
 |
| Martin Bormann |
Martin Bormann blev hans självklare arvtagare - med ett undantag:
Hitler
avskaffade
tjänsten som
Führerns ställföreträdare
Arbetsuppgifterna övertogs av det nya Partikansliet vars ledare var Martin Bormann!
Vad Bormann tidigare, i bakgrunden, utfört som Hess 'allt i allo' blev nu hans dagliga uppgifter - men hans personliga strävan efter makt var lång ifrån tillfredsställd. Vi minns av det tidigare att Bormanns strävanden inte bottnade i behov av lysande titlar - men av maktens innersta väsen: att härska!
Det tyska anfallet mot sovjetunionen den 22 juni 1941 och därmed Hitlers allt mindre tid för civila uppgifter passade Martin Bormann som hand i handske. Hans tidigare redovisade fallenhet för att producera förslag till Führerorder som enbart tarvade Hitlers ja eller nej passade Führern utmärkt.
Förflyttningen till Wolfsschanze (Varglyan) i skogarna utanför Rastenburg i nordöstra Polen av Hitlers högkvarter ökade dramatiskt Martin Bormanns möjlighet att reglera vilka som fick tillträde till Hitler.
Ögonblicksbild från Varglyan. Hitler hälsande på den legendariske Sepp Dietrich. I vit jacka i bakgrunden Hitlers blivande svåger Hermann Fegelein. Notera den väldiga bunkern i bakgrunden! Bilden är sannolikt tagen efter 20 juli attentatet 1944 eftersom Hitler hälsar med vänster hand.
Den högra armen och handen skakade våldsamt efter attentatet!
Hitler på promenad med rustnings-
ministern Albert Speer i Wolfsschanze zon 3. Den storvuxne mannen i bakgrunden är Hitlers livvakt.
Rester av Varglyans bunkrar idag...
Martin Bormanns inofficiella uppdrag som Grindvaktare med uppdrag att hålla ovälkomna besökare borta från Führern grundades på Hitlers uttalade önskan: "Gör mig en tjänst - håll distriktsledarna på avstånd!" Bormann, som bebodde en bunker strax invid Hitlers drog uppdraget till sin spets: Han reglerade från denna stund vilka som fick tillgång till Hitler - och han begränsade sitt uppdrag inte bara till distriksledarna!.
I april 1943 utsågs Martin Bormann officiellt till Hitlers sekreterare. Hans titlar, inflytande och anspråk på att agera i Führerns namn gav honom - nära nog omärkligt - möjligheten att sätta sin egen politiska prägel på det Tyska samhället.
Snart sagt ingen del av styrande och härskande över samhället och dess organisationer undgick Bormann som i varje steg - i varje direktiv - nogsamt agerade med Führerns underskrift av utfärdade förordningar. Den Brune Eminensen hade nått sitt mål: att styra utan att synas!
Martin Bormanns makt hade dock en markant inskränkning: militärt var GröFaZ - Grösster Feldherr Aller Zeiten, dvs Tidernas Störste Fältherre (en elakhet på Hitlers rygg) - Adolf Hitler obestridd ledare.
Genom sin maktposition som Hitlers sekreterare - och sin egen ambition att härska och behärska blev snart sagt hela den styrande nazistiska eliten hans fiender - fiender som han noterade och försökte eliminera. Detta exemplifieras av fiendskapen med Hitlers fotograf och gamle vän Heinrich Hoffman som beklagade sig inför Hitler rörande Bormanns intriger. Hitler svarade: Jag behöver Bormann för att vinna kriget. Det stämmer att han är både brutal och oförsonlig men han är den ende som utfört mina order till punkt och pricka. Den som är emot Bormann är också emot staten och jag kommer att låta avrätta envar som är emot staten!
Det Nazistiska Tysklands stjärna var dock i dalande - den en gång så oövervinnerliga krigsmakten, Wehrmacht, retirerade på alla fronter - trots Hitlers ledning.
I januari 1945 lämnade Hitler slutgiltigt Varglyan i Ostpreussen och installerade sig från mitten av februari permanent i bunkern under Rikskansliets trädgård.
Ända in i det sista var Martin Bormann outtröttligt verksam med utformning av Führerorder rörande stort som smått i Tredje Riket. Allt från ransoneringar till direktiv om död och total förintelse av Tyskland.
Som exempel på Bormanns ondska kan nämnas följande dekret (undertecknat av Hitler den 7 april): "när vit flagg vajar från fönstret till ett hus skall samtliga manliga invånare avrättas."
Führerordern av den 23 mars 1945, utformad av Bormann, befallde förstörelse av all infrastruktur i Tyskland. Förutom produktionsapparater av alla slag (t ex fabriker) skulle vatten- och elförsörjning, avloppssystem, telefonväxlar, vägar, broar, järnvägar, kraftverk, dammar, vattenleder - ja allt förstöras. Denna drakoniska order hindrades dock genom ingripande av rustningsministern Albert Speer som i ett dokument undertecknat av Hitler direkt - och ensam - befullmäktigades genomförandet av denna förstörelse. Med ordern väl i hand underlät Speer att genomföra den!
Inte ens när Ragnarök bredde ut sig över Tredje Riket bromsades Bormanns maktbegär. Flera av hans många, verkliga eller inbillade, fiender inom Rikets ledande skikt hade genom intriger oskadliggjorts genom Hitlers beslut - eller tom undanröjts på dennes order.
Men en farlig rival återstod - Riksmarskalken och av Hitler utsedde efterträdaren som Führer i Tredje Riket: Hermann Göring.
Fortsättning följer i "Martin Bormann - Nazismens Brune Eminens, slutet"
Ω
